Saker jag som hundmänniska inte fattar ;)

[Asko]

Det är inte jag som söker det men jag har hört från många håll både på forum och irl att detta saknas. Typ en staffe fast lite högre och lite mindre bulldozer

Jag förstår lite vad som menas som sagt. En cavalier och irländsk varghund skulle passa mig bra i deras lynne, men det finns inte riktigt någon korthårig medelstorlek av samma lynne. Plus att cavaliern är väldigt sjuk..

 

[inverterad]

Jag förstår lite vad som menas som sagt. En cavalier och irländsk varghund skulle passa mig bra i deras lynne, men det finns inte riktigt någon korthårig medelstorlek av samma lynne. Plus att cavaliern är väldigt sjuk..

På vilket sätt tycker du att cavalierer och varghundar har liknande lynne? För mig är de väldigt olika (inte bara fysiskt).

 

[iNHALE]

Jag förstår inte hur folk kan köpa sjuka hundraser. Raser som inte kan andas vid högre temperatur än 19 celsius. Hundar som har för mycket veck i ansiktet så att dessa får dras med fukteksem hela livet. Hundar som inte ens kan föda ut valpar utan ingrepp, för att deras bäcken är för trånga.

Varför vill man ha en sjuk ras? Varför stöttar man sådan avel?

Speciellt när man ser fransk bulldogg, mops osv på sommaren. De kan knappt gå utanför dörren utan att få andningsbesvär.

Detta är också en gåta för mig. När jag gjorde misstaget att gå med i en facebookgrupp för Irländska varghundar för några år sedan så var det en av reglerna i gruppen att man inte fick lov att ställa frågor om rasens hälsa. Alla såna frågor skulle skickas till rasklubben, frågade man ändå blev man utslängd. Rebell som jag är så var jag ju tvungen att fråga och innan jag blev utvisad så hann det komma in svar där folk hävdade att "det spelar ingen roll hur sjuka de är, jag kommer alltid ha den här rasen", "det är värt alla veterinärbesök och alla utgifter för X är så fantastisk!" osv. Total nonchalans och likgiltighet, folk bara ser till sitt eget intresse som om djuren är leksaker med dålig kvalité där man likgiltigt bara köper nya hela tiden vartefter de gamla går sönder och skiter i vilket.


(Alla varghundsägare är självklart inte såhär, men det var något av det värsta i attitydväg jag varit med om).

 

[Asko]

Alternativt att du inte vill ha en ny ras utan att egenskapen ganska ofta uppstår i första generationens korsning. Då "tillverkar" du sådana hundar som en slutprodukt och kallar dem inte ras. Som vissa slädhundar, jakthundar, lurchers etc.

Förresten en spontan tanke om ovan, kan man inte göra så med sällskapshundar? Dvs man vill ha en egenskap som ganska ofta dyker upp i första generationens korsning, och därmed tillverkar en sådan slutprodukt.
Det är såklart det som är blandrashundar, men gills det inte pga man vill ha dem till sällskap istället för drag, jakt, löp etc.?

Dvs om någon födde upp första generationen hundar med exakt det syftet och för sällskap (inte vidare avel), vad skulle ni säga om det?

 

[BornAgain]

Detta är också en gåta för mig. När jag gjorde misstaget att gå med i en facebookgrupp för Irländska varghundar för några år sedan så var det en av reglerna i gruppen att man inte fick lov att ställa frågor om rasens hälsa. Alla såna frågor skulle skickas till rasklubben, frågade man ändå blev man utslängd. Rebell som jag är så var jag ju tvungen att fråga och innan jag blev utvisad så hann det komma in svar där folk hävdade att "det spelar ingen roll hur sjuka de är, jag kommer alltid ha den här rasen", "det är värt alla veterinärbesök och alla utgifter för X är så fantastisk!" osv. Total nonchalans och likgiltighet, folk bara ser till sitt eget intresse som om djuren är leksaker med dålig kvalité där man likgiltigt bara köper nya hela tiden vartefter de gamla går sönder och skiter i vilket.


(Alla varghundsägare är självklart inte såhär, men det var något av det värsta i attitydväg jag varit med om).

De är också jakthundar - när det dyker upp fungerande varghundar i kappträningen ... Ohhh de är magiska Där har vi en annan grej jag inte förstår att man nöjer sig med mindre än magi!

 

[Nota]

På vilket sätt tycker du att cavalierer och varghundar har liknande lynne? För mig är de väldigt olika (inte bara fysiskt).

Antar att det är att båda är mjuka och enkla i vardagen,trevligt lynne.

 

[Asko]

På vilket sätt tycker du att cavalierer och varghundar har liknande lynne? För mig är de väldigt olika (inte bara fysiskt).

Snälla hundar, de ser såklart helt olika ut Men de bägge känns som snälla hundar med lugnare lynne.
Det finns säkert andra sällskapshundar med liknande lynne men de har päls som behöver klippas ned, vilket passar inte mig.

 

[BornAgain]

Förresten en spontan tanke om ovan, kan man inte göra så med sällskapshundar? Dvs man vill ha en egenskap som ganska ofta dyker upp i första generationens korsning, och därmed tillverkar en sådan slutprodukt.
Det är såklart det som är blandrashundar, men gills det inte pga man vill ha dem till sällskap istället för drag, jakt, löp etc.?

Dvs om någon födde upp första generationen hundar med exakt det syftet och för sällskap (inte vidare avel), vad skulle ni säga om det?

Jag tycker att det inte är ett problem om folk tar valpar av likartade friska hundar med hänsyn till både föräldradjur och valpar - fast jag vet inte hur man ska komma åt avarterna varken när det gäller renraser eller blandisar

 

[Asko]

Detta är också en gåta för mig. När jag gjorde misstaget att gå med i en facebookgrupp för Irländska varghundar för några år sedan så var det en av reglerna i gruppen att man inte fick lov att ställa frågor om rasens hälsa. Alla såna frågor skulle skickas till rasklubben, frågade man ändå blev man utslängd. Rebell som jag är så var jag ju tvungen att fråga och innan jag blev utvisad så hann det komma in svar där folk hävdade att "det spelar ingen roll hur sjuka de är, jag kommer alltid ha den här rasen", "det är värt alla veterinärbesök och alla utgifter för X är så fantastisk!" osv. Total nonchalans och likgiltighet, folk bara ser till sitt eget intresse som om djuren är leksaker med dålig kvalité där man likgiltigt bara köper nya hela tiden vartefter de gamla går sönder och skiter i vilket.


(Alla varghundsägare är självklart inte såhär, men det var något av det värsta i attitydväg jag varit med om).

Är det problemen med hjärtat du tänker främst på då?

 

[iNHALE]

De är också jakthundar - när det dyker upp fungerande varghundar i kappträningen ... Ohhh de är magiska Där har vi en annan grej jag inte förstår att man nöjer sig med mindre än magi!

Fungerande och välavlade varghundar är riktigt fina och jag är väldigt förtjust i rasen som sådan, men så länge hälsobilden ser ut som den gör hos en så pass stor del av populationen så kommer jag inte äga någon tyvärr.

 

[Sezziyanen]

Jag kollade faktiskt på chihuahua på skk.se där det stod: "Rasens ursprung kan härledas till Mexico. Äldre chihuahualiknande hundar på målningar och skelett har även återfunnits på Malta och i Egypten, vilket gör att rasens ursprung är långt ifrån självklart.
Användningsområde
Rasen är en renodlad sällskapshund."
Då det stod att ursprunget var långt ifrån självklart så tog jag inte med den i listan jag gjorde tidigare men det står inget om att den var vakthund från början.
(För övrigt så fungerade de väl snarare som larm isåfall )

Ja exakt, larm. Det är så jag hört historien iaf. Visst är det en renodlad sällskapshund nu, men det är väl ett flertal raser som haft iaf något slags syfte förr eller i början av rasens historia.

Tänker såhär lite också: Visst, nog finns det säkert vissa raser i historien som bara användes / avlades för sällskap. Men de flesta hade nog ett syfte, om de inte skulle vara typ gatuhundar som mixade och redde sig själva. Man får komma ihåg att i många länder lever hundar mycket mer fritt runt hemmet/på gatan även om de är nåns hund.

Och när dessa raser då skapades en gång i tiden för en herrans massa (hundratals) år sen tex:fanns det då utställningar/tom internationella utställningar? Är inte det ett rätt nytt fenomen? Så jag tänker att då kanske de faktiskt avlades för att fylla just det "jobbet" (sällskap) väl precis som med andra arbetande hundar. Och inte att man struntade lite i om de var extra rädda, svårhanterliga i vardagen, olika problem sålänge de var snygga nog för rosetterna (som då inte fanns). Jag tror i mångt och mycket att den sällskapshund som inte fyllde måttet för en bra sällskapshund på den tiden var betydligt mer trolig att avlivas än idag. Och då mindre sannolik att avlas på.

Men hur ser det ut när man vill ta fram en ny ras idag? Man tar tex etablerade sällskapsraser, och istället för att styra den aveln mot bättre individer så mixar man den med nått annat för att få till ett visst coolt utseende, men ofta(st) minimal insats för att garantera så bra hälsa och mentalitet som möjligt. Jag skulle tex kunna stödja om man försökte börja systematiskt avla in nån lämplig ras med mopsar eller dyl för att få en mops som vore mer hälsosam än den katastrof rasen är idag. Eller bara fokusera på hälsosammare och hälsosammare mopsar i aveln. Vad än som funkar bäst.

Men det är inte det som verkar hända - snarare händer det saker som med MAS där man tittar på en aktiv brukshund, gillar dess utseende, vill ha den i ett miniformat som dessutom ska vara sällskap, och så blir det som det blir.

 

[inverterad]

Snälla hundar, de ser såklart helt olika ut Men de bägge känns som snälla hundar med lugnare lynne.
Det finns säkert andra sällskapshundar med liknande lynne men de har päls som behöver klippas ned, vilket passar inte mig.

Ja, men cavalieren är livlig, förig och mjuk, varghunden är en vinthund och (ska iallafall) ha jaktlust, och är i min erfarenhet inte alls särskilt förig (och inte livlig förutom vid jakt).

 

[Asko]

Jag tycker att det inte är ett problem om folk tar valpar av likartade friska hundar med hänsyn till både föräldradjur och valpar - fast jag vet inte hur man ska komma åt avarterna varken när det gäller renraser eller blandisar

Kanske det skulle behövas en förening för såna uppfödare? För såna som faktiskt bara föder upp till första generationens korsningar och inget mer, plus all hälsokontroll såklart, för sällskap.
Hur gör de som arbetar så inom drag, jakt, löp? Har de egna föreningar eller avlar de efter eget tycke och smak?
Vad om det skulle dyka upp en sådan uppfödare? Tex inom labradoodle, det kanske t.o.m finns någon?
Det känns som att det är en allmän negativ syn på det så att jag blir nyfiken på det

Det blir dock såklart svårt att hitta dessa uppfödare då det finns många som buskavlar bara för att givetvis. Men det leder ju också till att det är svårt att försöka etablera sig som en seriös uppfödare som arbetar så.

 

[Asko]

Ja exakt, larm. Det är så jag hört historien iaf. Visst är det en renodlad sällskapshund nu, men det är väl ett flertal raser som haft iaf något slags syfte förr eller i början av rasens historia.

Tänker såhär lite också: Visst, nog finns det säkert vissa raser i historien som bara användes / avlades för sällskap. Men de flesta hade nog ett syfte, om de inte skulle vara typ gatuhundar som mixade och redde sig själva. Man får komma ihåg att i många länder lever hundar mycket mer fritt runt hemmet/på gatan även om de är nåns hund.

Och när dessa raser då skapades en gång i tiden för en herrans massa (hundratals) år sen tex:fanns det då utställningar/tom internationella utställningar? Är inte det ett rätt nytt fenomen? Så jag tänker att då kanske de faktiskt avlades för att fylla just det "jobbet" (sällskap) väl precis som med andra arbetande hundar. Och inte att man struntade lite i om de var extra rädda, svårhanterliga i vardagen, olika problem sålänge de var snygga nog för rosetterna (som då inte fanns). Jag tror i mångt och mycket att den sällskapshund som inte fyllde måttet för en bra sällskapshund på den tiden var betydligt mer trolig att avlivas än idag. Och då mindre sannolik att avlas på.

Men hur ser det ut när man vill ta fram en ny ras idag? Man tar tex etablerade sällskapsraser, och istället för att styra den aveln mot bättre individer så mixar man den med nått annat för att få till ett visst coolt utseende, men ofta(st) minimal insats för att garantera så bra hälsa och mentalitet som möjligt. Jag skulle tex kunna stödja om man försökte börja systematiskt avla in nån lämplig ras med mopsar eller dyl för att få en mops som vore mer hälsosam än den katastrof rasen är idag. Eller bara fokusera på hälsosammare och hälsosammare mopsar i aveln. Vad än som funkar bäst.

Men det är inte det som verkar hända - snarare händer det saker som med MAS där man tittar på en aktiv brukshund, gillar dess utseende, vill ha den i ett miniformat som dessutom ska vara sällskap, och så blir det som det blir.

Jag håller med dig i det du skriver om sällskap som ett jobb. Det är en sådan avel jag skulle vilja stötta, och som du skriver så finns det vissa raser som föddes upp från början för detta. Varför skulle det inte kunna göras idag? Det är det som är min frågeställning.
Om man tycker att det finns redan för många raser så är det en åsikt, men jag vet inte om jag håller med. Plus att några av sällskapsraserna är inte så ... trevliga längre ibland?
Dock så tror jag att man även förr avlade sällskapshundar på de som hade finare färg eller liknande, om man hade två ungefär likadana hundar men den ena såg finare/sötare ut så avlade man nog på den. Speciellt när man fick ett större utbud av hundar att välja mellan, man avlade nog på egenskaperna i första hand. (Vilket man borde göra även idag, det håller jag med om!) Det är inte så himla konstigt bara, även om det blivit alltför tokigt idag.

Jag är för övrigt också tveksam över MAS då jag hört negativa saker om deras hälsa, vilket är oerhört tråkigt. Om man arbetade direkt med hälsan från början så hade det kunnat bli en fin hund.

 

[Asko]

Ja, men cavalieren är livlig, förig och mjuk, varghunden är en vinthund och (ska iallafall) ha jaktlust, och är i min erfarenhet inte alls särskilt förig (och inte livlig förutom vid jakt).

Som @Nota skrev, de känns som snälla och mjuka hundar. Även om de såklart inte är exakt likadana

 

[inverterad]

Jag håller med dig i det du skriver om sällskap som ett jobb. Det är en sådan avel jag skulle vilja stötta, och som du skriver så finns det vissa raser som föddes upp från början för detta. Varför skulle det inte kunna göras idag? Det är det som är min frågeställning.
Om man tycker att det finns redan för många raser så är det en åsikt, men jag vet inte om jag håller med. Plus att några av sällskapsraserna är inte så ... trevliga längre ibland?
Dock så tror jag att man även förr avlade sällskapshundar på de som hade finare färg eller liknande, om man hade två ungefär likadana hundar men den ena såg finare/sötare ut så avlade man nog på den. Speciellt när man fick ett större utbud av hundar att välja mellan, man avlade nog på egenskaperna i första hand. (Vilket man borde göra även idag, det håller jag med om!) Det är inte så himla konstigt bara, även om det blivit alltför tokigt idag.

Jag är för övrigt också tveksam över MAS då jag hört negativa saker om deras hälsa, vilket är oerhört tråkigt. Om man arbetade direkt med hälsan från början så hade det kunnat bli en fin hund.

Jag håller med dig om att egenskapen "bra sällskapshund" är viktig och borde prioriteras, helt klart! Dock betyder ju ordet olika saker för olika människor - nån vill ha en självständig sällskapshund, nästan som en katt, nån vill ha en som är förig och gillar att lära sig saker, nån vill ha nån livlig och nån vill ha en lugnare... därav min fråga till dig tidigare angående vad som förenar en cavalier och en varghund, mer än att de är snälla och lugna inomhus - jag tror vi menar olika saker när vi använder dessa ord och begrepp.

Det jag menar att vägen är inom raserna där dessa egenskaper redan finns (även om de kanske kommit i skymundan), istället för att försöka skapa nya raser med risken att en inte alls får det en vill ha.

 

[inverterad]

Som @Nota skrev, de känns som snälla och mjuka hundar. Även om de såklart inte är exakt likadana

Då har du ju sheltie, cocker, sällskapsavlade welsh springer spaniel, mellanpudel, för att bara nämna några.

 

[Asko]

Jag håller med dig om att egenskapen "bra sällskapshund" är viktig och borde prioriteras, helt klart! Dock betyder ju ordet olika saker för olika människor - nån vill ha en självständig sällskapshund, nästan som en katt, nån vill ha en som är förig och gillar att lära sig saker, nån vill ha nån livlig och nån vill ha en lugnare... därav min fråga till dig tidigare angående vad som förenar en cavalier och en varghund, mer än att de är snälla och lugna inomhus - jag tror vi menar olika saker när vi använder dessa ord och begrepp.

Det jag menar att vägen är inom raserna där dessa egenskaper redan finns (även om de kanske kommit i skymundan), istället för att försöka skapa nya raser med risken att en inte alls får det en vill ha.

Absolut!
Och "snälla och lugna inomhus" är kanske mitt krav/önskemål? Att det är en sådan hund jag vill ha?

Rent allmänt, jag förstår vad du menar med att arbeta med de raser man redan har. Om det finns en ras som borde passa en med allt som står i rasbeskrivningen, kör på! Utveckla och förbättra rasens hälsa etc! Om jag hade ett sådant intresse så skulle jag personligen satsa på cavaliern. Jag står bakom sånt arbete till 100%!
Men jag tror också att det finns personer som inte riktigt hittar den hund de vill ha bland dagens raser. Och då undrar jag om det är så fel att försöka få fram en hund som passar dem? Det är ju så all avel har skett.

Att det skulle vara "fel" idag pga man tycker att det redan finns tillräckligt många raser känns lite ... "privilegerat"? Typ någon har en favorit ras och tycker att alla borde hitta någon ras de tycker om, de förstår inte hur det är att leta efter en ras som passar utan att hitta en? Vad är det för fel på att försöka få fram en ny hund med alla önskade egenskaper som inte finns idag?

 

[Asko]

Då har du ju sheltie, cocker, sällskapsavlade welsh springer spaniel, mellanpudel, för att bara nämna några.

Sheltie känns som att de kan ha lite problem med nervös mentalitet, och inte riktigt det där lugna lynnet. Plus en hel del päls.
Cocker och welsh springer spaniel är ju ursprungligen jakthundar och vill nog ha mera aktivitet än vad jag skulle vilja ge dem.
Pudeln faller bort pga pälsskötseln.

Men detta är inte min rastråd så jag vill inte ta upp för mycket utrymme Jag vet redan att jag skulle gärna vilja ha en cavalier eller irländsk varghund om det inte vore för att de är så sjuka, plus så ska/vill jag inte ha en hund

 

[Linda_A]

Att det skulle vara "fel" idag pga man tycker att det redan finns tillräckligt många raser känns lite ... "privilegerat"? Typ någon har en favorit ras och tycker att alla borde hitta någon ras de tycker om, de förstår inte hur det är att leta efter en ras som passar utan att hitta en? Vad är det för fel på att försöka få fram en ny hund med alla önskade egenskaper som inte finns idag?

Fast det kan ju faktiskt vara så att de egenskaper en del önskar sig innebär att hund inte är rätt djur för dem? Det gäller så klart inte alla, men det finns ju begränsningar i hur lättsam och lugn en hund kan vara innan den blir ett gosedjur.

För att raljera lite, om jag vill ha en katt att träna lydnad med får jag nog se mig om efter ett annat djur, inte en annan ras.

Tillägg: Sen förstår jag så klart att man kan tycka att en viss ras vore perfekt om det inte vore för hälsoläget, speciellt när det gäller småhundar. Även om jag själv har boxer och vet att det innebär vissa risker hälsomässigt, skulle jag inte skaffa mops trots goda exempel i bekantskapskretsen.