Saker jag som hundmänniska inte fattar ;)

[Mia_R]

Jo, men vilken utställningslabbe som helst går kanske inte att jaga med på något meningsfullt sätt även om den har en instinkt att hämta och bära på grejer, tänker jag? Är det samma för cockern eller är det på något annat sätt?

Tyvärr så tänker jag bara på labben som blev BIS på My Dog ett år, den hade fettvalkar när den släpade sig in i ringen. Skulle den försöka apportera under en jakt fick de nog ha ett helt läkarteam i beredskap på sida om.

 

[Dentaku]

Om den samtidigt avlas för att kunna hålla klaffen vid några andra tillfällen än när den äter och sover, så skulle jag också vara lite smått intresserad....

Naturligtvis! Den skulle också vara mentalt stabil, utan undantag, och inga sjukdomar. Inga fel alls! Som alla andra nya raser som folk vill ha fram...

 

[Sezziyanen]

Jag vet. Tog dem som ett exempel bara.
Det jag menar är att ev träning spelar ytterst liten roll för individen och ingen roll för en hel linje.

Ytterst lite tycker jag är att ta i i underkant.

 

[Fetaost]

Ytterst lite tycker jag är att ta i i underkant.

Inte om 70% i varje kull utvärderas.

 

[Sezziyanen]

Inte om 70% i varje kull utvärderas.

Hur påverkar % av utvärderade hundar i samma kull utvärderingen av en individ i ett specifikt moment en viss dag?

 

[Asko]

Jag har haft "sällskapsavlad" cocker i många år och det är alltså en helt vanlig cocker spaniel. Ingen avart. Det är fortfarande en aktiv hund. Rasdelningen inom cocker är hundra år gammal. Den typ av "utställningscockern" som finns idag slog igenom runt första världskriget. Sedan har den naturligtvis förändrats under dessa hundra år och främst rör det sig om att de moderna cockrarna har mer päls. Korthåriga är de inte, om man inte klipper ner dem. Jaktcockern kan se ut lite hur som helst, det rastypiska är jaktsättet. Med det sagt har jag aldrig svårt att se att det är en (jakt)cocker då jag träffar sådana hundar i vardagliga situationer. Rörelsemönster, temperament och även utseende avslöjar ofta att det inte kan vara någon annan ras. Sedan kan det skilja en hel del i storlek och även typ. En del är låga på benen, andra högresta osv. Grundtemperamentet har de två rasvarianterna gemensamt även om jaktcockern är vanligen "mer cocker", mer aktiv och precis som de varierar mer i exteriör varierar utställnings/sällskapscockern mer när det gäller de ursprungliga spanielegenskaperna. I dessa ingår viljan att arbeta tillsammans med föraren och detta är förmodligen en anledning till att spaniels blev populära sällskapshundar. Glada, snälla, söta hundar som VILL vara tillsammans med sina människor. Det fanns i ursprungspopulationerna.



Jag tror inte att det finns tillräckligt underlag för att jämföra mellan rasvarianterna. Men det är lite intressant att du använder "negativ" och "nackdel". Måste sällskapsvarianterna vara "dåliga"? Kan det inte vara så att jaktvarianterna möjligen är "bättre" om det nu är någon skillnad?

Intressant inlägg, tack för svar! Men vill dock komma med en förklaring om ordvalet - det var inte mitt ordval. Tidigare inlägg som jag svarade på gav mig intrycket att man menade att sällskapsvarianterna skulle ligga till nackdel och att det skulle vara en negativ jämförelse. Därav jag skrev så för att klargöra vad de menade

 

[Fetaost]

Hur påverkar % av utvärderade hundar i samma kull utvärderingen av en individ i ett specifikt moment en viss dag?

Utvärderingen av en individ är ointressant. Det är åter igen inte det man är ute efter för att göra när man gör MH. Man är ute efter att öka mer utvärderade individer till en hel linje.
Grundsträvan är att utvärdera 70% eller mer för då syns inte avvikelser.

Jag har 95% utvärderat i min uppfödning och trots ett par hundar som kraftigt har avvikigt i vissa moment så har det inte visat sig ändra snittet i kull/linje. Det är då man fattar vad som är individ och vad som faktiskt är arv.

 

[Viva]

Jag är väl en av dem som inte tycker att det finns någon perfekt ras. Staffar är det som kommer närmast men jag skulle gärna sett att det fanns fler korthåriga raser i mellansstorlek om jag skulle skaffa renras framöver.

Men alla människor har antagligen sina alldeles egna önskemål så jag ser en oändlig mängd numerärt små raser framför mig och vet inte om det vore mest lyckat för avelsarbetet. Så jag inser att jag får kompromissa och acceptera att ”min" ras ibland vill slåss med andra hundar.

 

[__sofia__]

Jag hittar inte heller någon perfekt ras, och skulle inte heller ha något emot fler raser i mellan/stor storlek som framförallt är till för sällskap. Jag får alltid tumma på något av det jag vill ha.

 

[Fruentimber]

Intressant inlägg, tack för svar! Men vill dock komma med en förklaring om ordvalet - det var inte mitt ordval. Tidigare inlägg som jag svarade på gav mig intrycket att man menade att sällskapsvarianterna skulle ligga till nackdel och att det skulle vara en negativ jämförelse. Därav jag skrev så för att klargöra vad de menade

+ @Myrten

Jag tror att ordvalet var mitt? Och då pratade jag generellt kring raser som har en tydlig uppdelning av varianter, utställning/sällskap vs. arbetande, till exempel schäfer och labrador. Om det gäller för cocker kan jag dock inte svara på, men det kan säkert Myrten.

Och med "negativ" menar jag alltså att sällskapsvarianterna drabbas av sämre mentalitet och sämre hälsa. Vilket inte är särskilt konstigt när andra kvaliteter än arbetsegenskaper sätts i det främsta rummet.

 

[Myrten]

+ @Myrten

Jag tror att ordvalet var mitt? Och då pratade jag generellt kring raser som har en tydlig uppdelning av varianter, utställning/sällskap vs. arbetande, till exempel schäfer och labrador. Om det gäller för cocker kan jag dock inte svara på, men det kan säkert Myrten. [...]

Nej, för jag tror att det är alldeles för litet underlag för att göra jämförelser mellan de två populationsgrupperna vad gäller mentalbeskrivningar. En mycket liten del av båda varianterna beskrivs. De cockrar som går på jaktprov genomgår dock en utvärdering av spanielegenskaperna den vägen.

Vad gäller hälsa har jaktcocker faktiskt hd i betydligt högre grad än utställnings/sällskapscocker. Men om de sedan har mer problem i bemärkelsen hunden känner av sitt höftledsfel har jag ingen aning om. Det finns en del problematik knutna till öron och ögon och där är jag övertygad om att utställnings/sällskapscocker är överrepresenterad i förhållande till jaktcocker, som har högre ansatta och lättare öron samt inte de lösa ögon som förekommer hos utställnings/sällskapscockrarna. Här talar vi om att hundarna har problem för annars skulle det inte finnas i försäkringsstatistiken (till skillnad från hd där man jämför baserat på registrerat resultat). Nu minns jag inte ordagrant hur det var formulerat i nya RAS, men det var nog en punkt där man vill gå vidare och undersöka bakgrund osv.

 

[tanten]

Och med "negativ" menar jag alltså att sällskapsvarianterna drabbas av sämre mentalitet och sämre hälsa. Vilket inte är särskilt konstigt när andra kvaliteter än arbetsegenskaper sätts i det främsta rummet.

Är jag elak om jag antar att man helt enkelt bara vill ha bort jakten?
Dvs man gillar rasen men inte det faktumet att den jagar, så det enda egentliga är just nedtoningen av det.

 

[Mia_R]

Är jag elak om jag antar att man helt enkelt bara vill ha bort jakten?
Dvs man gillar rasen men inte det faktumet att den jagar, så det enda egentliga är just nedtoningen av det.

Nä, jag tycker raserna försämras när man delar upp dem i jakt/bruks- och utställningsvarianter. För att behålla typen anser jag att hunden ska iaf koras med godkänt resultat och likaså att en hund ska klara av det den är avlad för. Annars är risken att båda varianterna drar iväg åt varsitt fel håll. En bra hund ska ha mentaliteten och exteriören enligt standarden.

Många utställningshundar blir pälsmonster och skulle aldrig klara sin uppgift och en del inom bruks misstänker jag inte alltid är 100% rena faktiskt då de blir för tunga och otypiska för rasen.

 

[Fruentimber]

@tanten What @Mia_R said.

 

[Mia_R]

Nä, jag tycker raserna försämras när man delar upp dem i jakt/bruks- och utställningsvarianter. För att behålla typen anser jag att hunden ska iaf koras med godkänt resultat och likaså att en hund ska klara av det den är avlad för. Annars är risken att båda varianterna drar iväg åt varsitt fel håll. En bra hund ska ha mentaliteten och exteriören enligt standarden.

Många utställningshundar blir pälsmonster och skulle aldrig klara sin uppgift och en del inom bruks misstänker jag inte alltid är 100% rena faktiskt då de blir för tunga och otypiska för rasen.

Gäller även vallraser.

 

[Myrten]

Nä, jag tycker raserna försämras när man delar upp dem i jakt/bruks- och utställningsvarianter. För att behålla typen anser jag att hunden ska iaf koras med godkänt resultat och likaså att en hund ska klara av det den är avlad för. Annars är risken att båda varianterna drar iväg åt varsitt fel håll. En bra hund ska ha mentaliteten och exteriören enligt standarden.

Många utställningshundar blir pälsmonster och skulle aldrig klara sin uppgift och en del inom bruks misstänker jag inte alltid är 100% rena faktiskt då de blir för tunga och otypiska för rasen.

Jag som har en delad ras tycker dock att det finns många bra cockrar av båda varianterna. Detta trots att utställnings/sällskapsvarianterna ytterst sällan kan ta förstapris i öppen klass på jaktprov eller att jaktvarianterna kan få excellent på utställning. Det är en delad ras, men man har valt att inte dela stamboken. Ingen vet längre exakt hur rasen var före delningen, som skedde för ungefär hundra år sedan. Att döma av gamla bilder hade originalen utseendemässigt mycket gemensamt med dagens jaktcockrar, som för all del kan variera ganska mycket.

Bildkälla: https://www.ebay.ie/itm/CLUMBER-SUS...G-PRINT-ENGRAVING-ARTHUR-WARDLE-/332035977985

På bilden (Arthur Wardle 1906) visas 2 x cocker längst upp till höger. Detta är före rasdelningen men hos den svarta hunden (Ch Jetsam Bowdler, f. 1903) kan man skönja drag som sedan blev typiska hos utställningscockern, t ex mer högställd, ganska lågt ansatta öron och kraftigare nosparti. När hon vann på Crufts 1905 ansågs det vara ett trendbrott mot den äldre, mer lågställda typen. Jaktcockrar av idag är dock ofta fortfarande mer lågställda. De har en ändamålsenlig exteriör, även om de inte får plus för den på utställning där man vill ha kortare hundar som är uppe på benen.

För den som vill läsa vad alla hundarna på bilden heter: http://www.hamsheregallery.co.uk/stock.php?id=1328

Raserna är alltså (medurs från vänster): clumber, ESS, 2 x cocker, 2 x sussex och 2 x field.

 

[Mia_R]

Jag som har en delad ras tycker dock att det finns många bra cockrar av båda varianterna. Detta trots att utställnings/sällskapsvarianterna ytterst sällan kan ta förstapris i öppen klass på jaktprov eller att jaktvarianterna kan få excellent på utställning. Det är en delad ras, men man har valt att inte dela stamboken. Ingen vet längre exakt hur rasen var före delningen, som skedde för ungefär hundra år sedan. Att döma av gamla bilder hade originalen utseendemässigt mycket gemensamt med dagens jaktcockrar, som för all del kan variera ganska mycket.



Visa bifogad fil 60130
Bildkälla: https://www.ebay.ie/itm/CLUMBER-SUS...G-PRINT-ENGRAVING-ARTHUR-WARDLE-/332035977985

På bilden (Arthur Wardle 1906) visas 2 x cocker längst upp till höger. Detta är före rasdelningen men hos den svarta hunden (Ch Jetsam Bowdler, f. 1903) kan man skönja drag som sedan blev typiska hos utställningscockern, t ex mer högställd, ganska lågt ansatta öron och kraftigare nosparti. När hon vann på Crufts 1905 ansågs det vara ett trendbrott mot den äldre, mer lågställda typen. Jaktcockrar av idag är dock ofta fortfarande mer lågställda. De har en ändamålsenlig exteriör, även om de inte får plus för den på utställning där man vill ha kortare hundar som är uppe på benen.

För den som vill läsa vad alla hundarna på bilden heter: http://www.hamsheregallery.co.uk/stock.php?id=1328

Raserna är alltså (medurs från vänster): clumber, ESS, 2 x cocker, 2 x sussex och 2 x field.

Jag älskar själv cockern men jag tycker det är tråkigt att det har fått så förfärligt mycket päls. Skaffar jag någon ny kommer jag hålla den kortklippt, det fastnar så förbaskat mycket skräp och snö i pälsen. Vi har alltid skämtat om att våra hundar har snorklippts och hellre en glad hund i täcke än en glad hund med halva skogen + trädgården i pälsen.

 

[escodobe]

Är jag elak om jag antar att man helt enkelt bara vill ha bort jakten?
Dvs man gillar rasen men inte det faktumet att den jagar, så det enda egentliga är just nedtoningen av det.

Fast problemet är ju det ofta slår tillbaka någon annanstans. Försöker man Plocka bort tex jakten i en ras så brukar det påverka en hel del andra egenskaper som blir lidande,eftersom de hänger ihop.

 

[inverterad]

Fast problemet är ju det ofta slår tillbaka någon annanstans. Försöker man Plocka bort tex jakten i en ras så brukar det påverka en hel del andra egenskaper som blir lidande,eftersom de hänger ihop.

This!

Egenskaper är inte som små bitar som en kan plocka ur och lägga till hur som helst. De sitter ihop på massor av komplexa sätt.

 

[tanten]

Fast problemet är ju det ofta slår tillbaka någon annanstans. Försöker man Plocka bort tex jakten i en ras så brukar det påverka en hel del andra egenskaper som blir lidande,eftersom de hänger ihop.

Jag tänkte mer attg "man får vad man mäter". Dvs om man lägger vikt vid vissa saker så är det i stort bara det man får.

Om man inte lägger vikt vid annat än minskad jakt så får man det, och det andra negativa mäts inte.

Jmf att svenskt halvblod har fått myckt bättre galopp med åren. Förr bedömde man bara skritt och trav vid hand. Och hur de hoppade under ryttare. Lite kortfattat...