Säger ni till era barn att dom inte kan?

[Koltinna]

Min pappa bor ensam med min halv-lillasyster som är 15 år gammal. Hon har aldrig lärt sig att laga mat själv, hon är dålig på att städa, och lite allmänt "tafatt" och klumpig när hon ska göra saker.
Men saken är att jag anser att det är helt och hållet min pappas fel. Han har alltid tagit över allting hon ska göra, och han ska göra det själv för att det ska bli rätt o.s.v
Han har alltid sagt att det där S, det kan inte du klara själv!
När vi var där på min pappas födelsedag och skulle äta tårta, så skulle min syster skära tårtan. Då sa min pappa - hjälp henne där nu, för hon kan inte skära tårtan själv!
Då sa jag - men herre gud pappa! S är 15 år, det är klart att hon klarar att skära tårtan själv!
Och det fixade hon galant.

Jag anser att det är min pappa som har fått henne att känna att hon inte kan göra någonting själv, och därför så kan hon inte göra någonting själv, pga dåligt självförtroende.

Säger ni till era barn att dom inte klarar av att göra saker?

 

[Snubbelfot]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Säger ni till era barn att dom inte klarar av att göra saker?

Det verkar litet kontraproduktivt, din pappa har väl inte tänkt sig att leda S genom hela livet? Som svar på din fråga - nej, absolut inte. Snarare kanske litet väl mycket åt andra hållet, jag är nog ganska konsekvent i att jag vill att de försöker själva innan jag hjälper till med något, nästan oavsett vad det handlar om. Jag berättar hellre hur de skall göra än att jag tar över och gör saker åt dem. Vi vill ju att de skall bli så självständiga och handlingskraftiga människor som möjligt, det känns självklart för oss.

 

[Miao]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Det där tycker jag låter riktigt hemskt, det blir ju till slut en självuppfyllande profetia, får man hela tiden höra "du kan inte, du kan inte, du kan inte!" så givetvis kommer man bli mer och mer okapabel till att göra saker.

Självförtroendet ligger ju på bott om man hela tiden får höra sånt, och då vågar man ju till slut inte testa. Och med din syster så handlar ju inte ens om överdådliga saker, utan att din pappa förminskar henne till att hon inte ens skulle kunna använda en kniv vid 15 års ålder....

Kontraproduktivt, sa Bull!

 

[Skogstrollet]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Jag har inga barn men jag växte upp sådär. Min mamma missade inte ett tillfälle att sucka, himla med ögonen och klaga över att jag inte "kunde klara av någonting". Jag blev t.ex satt till att vakta kanelbullarna som gräddades i ugnen. Jag visste att om jag tog ut dem för tidigt så skulle jag få höra gnäll för att bulla var bleka, så jag satt och svettades framför ugnen tills bullarna givetvis istället blev för mörka. "Kan du inte göra någonting rätt??"

Vilken shock det blev för henne när jag flyttade ensam från vischan till storstan på egen hand. Vi har inte särskilt bra kontakt idag.

Fortsätt peppa din syster för i den sitsen betyder varje liten positiv kommentar väldigt mycket och själv minns jag flera av dem fortfarande och är tacksam.

 

[toughcookie]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Jag har i min närhet en ensamstående mamma som gör precis sådär. Hon har under alla år sagt till sina barn att de inte kan och att de inte duger. Hon har gått så långt att hon sagt till alla lärare att barnen är dyslektiker osv bara för att få känna sig som supermamman som fixar allt för sina barn.

Nu har hon alla sina barn boendes hemma, levandes på soc bidrag och totalt utan utbildning och är jättenöjd med det. Den äldsta är 27...............

 

[TinyWiny]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Är hon yngsta barnet och pappan vill att hon ska förbli liten?

Nej jag skulle inte säga till mina barn att de inte kan. Snarare har jag sagt att de kan det de vill.
Är det något som kan bli farligt om det blir fel, tex ta ut något från ugnen så har jag bara sagt att det är bättre att jag bränner mej när de var små.
Annars har jag föreslagit att vi ska göra saken ihop om jag inser att det kan blir dumt/farligt, jag vill ju inte att de ska skada sig.
Annars har de fått prova själva, jag kan förklara hur de ska göra om det behövs men att få testa leder ju till att man lär sig.

Små barn lär sig mycket genom att titta och sedan prova själva.

Att en 15 åring inte skulle klara av att skära tårtan är ju tragiskt

 

[Snuffsan]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

En uppgift man har som förälder är att hela tiden ge barnet nya, lagom stora utmaningar så de kan bli starka personer som klarar sig själv när det är dags.

 

[Björk]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Säger ni till era barn att dom inte klarar av att göra saker?

Nej! Nu är han så liten ännu, men jag kommer att passa mig noga för det som du beskriver. Tyvärr har jag släktingar på nära håll där jag ser samma beteende. Och vad blir det av de barnen? Ja, de verkar ju inte ha världens bästa självkänsla direkt...

Jag tror det kommer bli hyfsat enkelt för mig att leva upp till mitt mål att uppmuntra och stärka, eftersom jag själv är fostrad så. Jag har aldrig fått höra "det där klarar du inte av"; inte vad jag kan minnas i alla fall. Jag har alltid fått uppmuntran när jag gjort saker och fått beröm för det jag klarat av.

 

[lobell]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Jag har i min närhet en ensamstående mamma som gör precis sådär. Hon har under alla år sagt till sina barn att de inte kan och att de inte duger. Hon har gått så långt att hon sagt till alla lärare att barnen är dyslektiker osv bara för att få känna sig som supermamman som fixar allt för sina barn.

Nu har hon alla sina barn boendes hemma, levandes på soc bidrag och totalt utan utbildning och är jättenöjd med det. Den äldsta är 27...............

Mina bonusbarn har vuxit upp lite sådär hos sin alkoholiserade mamma. Att hon hållit dem som småbarn för att göra dem beroende av henne. Skolan har de knappt behövt sköta alls, hon har gjort läxorna åt dem och nu ligger de efter i allt. 14-åringen ligger under g i alla ämnen.
Hon har även sagt att de inte ska "behöva arbeta" hemma hos oss.

När de varit hos oss varannan helg vet de helt plötsligt inte hur man tar bort bajs ur kattlådan. De har aldrig tvättat kläder eller städat rummet själva.

Nu bor de hos oss och min dotter är 16 och kan laga mat, byta blöjor, göra välling, städar, hugger ved, bakar, diskar, tvättar osv.
I början var de helt handfallna och spelade dummare än de är för att slippa, men nu har de börjat fatta att det är ett plus att kunna saker själv.

Min dotter säger att många av hennes kompisar varken tvättar eller vet hur man sätter på en diskmaskin. Först tyckte hon att de hade det bra, men nu tycker hon att det är konstigt att de inget kan då det är bra att kunna sånt när man ska bo själv. Så till slut *föll poletten ner* hos henne

 

[Ishtar]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

kl

Jag tror det här är ganska vanligt idag, tyvärr.

Som barn har jag alltid fått uppmuntran och mycket beröm, jag minns detta. Det ledde också till att jag blev en drivkraftig ung tjej som började med hästar (ingen i familjen intresserad) tidigt. Minns när jag alltid steg upp 5.30 varannan vecka (min morgonvecka i stallet) som ensam i familjen, kolsvart ute och i huset, för att gå/sparka till stallet. Inga problem! Vet inte hur gammal jag var, 10 kanske? Fick ponny när jag var 8 men från början hjälpte mamma till. Skoltaxin kom kl 7 och min storebror fick dras upp ur sängen en kvart innan. Kanske att han som första barn fick en annan uppfostran?

Pappa har alltid gett mig beröm för matlagning och bakning. När jag var 5 började jag baka kladdkaka och det tog nog inte lång tid förrän jag gjorde allt själv förutom att ta ut/in ur ugnen. Snacka om att peppa självförtroendet, jag gick sen restauranggymnasiet och jobbade många år på restaurang.

 

[lobell]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Jag brukade baka sockerkaka med min pappa när jag var liten. Sen tog jag över mammas bullbak då pappa gillade mina mest
Har oxå gått restaurangskolan

 

[Waern]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Välkommen till min uppväxt...

Dock blev jag jävligt obstinat och det slutade med världskrig så man kan väl säga att kontakten inte är särskilt god..


Mina egna barn uppfostrar jag precis tvärtom. De kan göra allt och bli precis vad de vill. Med den grund de får hemifrån förutsätter jag att de blir självständiga med gott eget tänkande när de växer upp.

//Waern

 

[TinyWiny]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Min dotter säger att många av hennes kompisar varken tvättar eller vet hur man sätter på en diskmaskin. Först tyckte hon att de hade det bra, men nu tycker hon att det är konstigt att de inget kan då det är bra att kunna sånt när man ska bo själv. Så till slut *föll poletten ner* hos henne

Precis så resonerar/resonerade min dotter med. Nu inser hon att det är väldigt bra att kunna allt det där man behöver kunna när man flyttar hemifrån. Men det fanns en tid då hon tyckte att hennes kompisar hade det väldigt bra som inte behövde göra något alls.

 

[lobell]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Precis så resonerar/resonerade min dotter med. Nu inser hon att det är väldigt bra att kunna allt det där man behöver kunna när man flyttar hemifrån. Men det fanns en tid då hon tyckte att hennes kompisar hade det väldigt bra som inte behövde göra något alls.

Haha, jo det där känner jag igen. Man var nog världens slavdrivare

Hennes vändning kom nu när de hade hemkunskap och hon kunde laga hela middagen själv, medans de andra inte kunde göra en sallad. Då blev hon stolt.

Det är skönt att få höra efter ett antal år att man antagligen gjorde rätt ändå, trots sura miner och gnäll.

 

[toughcookie]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Jag måste få spinna vidare lite med något jag länge funderat på.

Uppfostrar vi barn/ungdomar annorlunda idag är vad våra föräldrar uppfostrade oss? Jag är född på 70 talet och fick nog ganska tidigt ta stort ansvar. När jag började rida och tävla (11-12 år) så var det jag själv som fixade anmälningsblanketter, fyllde i och gick till posten och betalade avgiften osv. Pappa kom med transporten den tid jag sagt åt honom att det var dags att lasta.

Var man hungrig så lagade man mat och hade man inga rena kläder så tvättade man en maskin, inget konstigt med det.
När jag slutade nian flyttade jag på eget bevåg till Skåne (från Västmanland) för att jobba med hästar. Hade mer eller mindre ensamt ansvar för 25 hästar, diverse hästar och ungar, jag red in unghästar och visade hingstar på premieringar.
Och det var ingen som ansåg att det var något speciellt eller att man var onormalt duktig.

Nu verkar ju inte tonåringarna få göra någonting själva längre. Vad har hänt?

kan ju säga att jag inte på något sätt flyttade för att jag inte trivdes hemma, tvärtom kanske, jag visste att jag alltid skulle vara välkommen tillbaka!

 

[californication]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Åh, låter som min uppväxt. Jag fyller 20 i Augusti, och får fortfarande inte baka eller laga mat själv utan att mamma tar över. Jag kan inte laga mat, tvätta eller städa. Jag har heller inga planer på att lära mig, eftersom jag inte fick när jag ville. Min tanke är "fuck it".

Självförtroendet och självkänslan är inte så bra heller nej.

 

[lobell]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Åh, låter som min uppväxt. Jag fyller 20 i Augusti, och får fortfarande inte baka eller laga mat själv utan att mamma tar över. Jag kan inte laga mat, tvätta eller städa. Jag har heller inga planer på att lära mig, eftersom jag inte fick när jag ville. Min tanke är "fuck it".
Självförtroendet och självkänslan är inte så bra heller nej.

Ska du ha kock/hemhjälp sen då när du flyttar hemifrån?

Min dotter har gjort många missar när hon gjort mat. En gång skulle hon göra lasagne och glömde steka köttfärsen Då skrattade sambon och sa hur hon skulle göra, sen fixade hon det utmärkt.

Trist när man inte får hjälp/stöd hemifrån för sånt är ju självklart att man lär sina ungar så de kan klara sig bra sen när de flyttar.

 

[TinyWiny]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Åh, låter som min uppväxt. Jag fyller 20 i Augusti, och får fortfarande inte baka eller laga mat själv utan att mamma tar över. Jag kan inte laga mat, tvätta eller städa. Jag har heller inga planer på att lära mig, eftersom jag inte fick när jag ville. Min tanke är "fuck it".

Självförtroendet och självkänslan är inte så bra heller nej.

Du är välkommen hit så ska jag lära dej allt jag kan
Jag utlovar självförtroende och självkänsla med garanti

 

[TinyWiny]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Ska du ha kock/hemhjälp sen då när du flyttar hemifrån?

Min dotter har gjort många missar när hon gjort mat. En gång skulle hon göra lasagne och glömde steka köttfärsen Då skrattade sambon och sa hur hon skulle göra, sen fixade hon det utmärkt.

Trist när man inte får hjälp/stöd hemifrån för sånt är ju självklart att man lär sina ungar så de kan klara sig bra sen när de flyttar.

Hm ja sådana missar har man ju gjort

Eller som när jag glömde bakpulvret i sockerkakan och hällde det ovanpå den redan i hällda smeten det blev inte så bra...

Jag fick aldrig lära mej något om hur man lagar mat, bakar eller städar, jag gjorde alla misstag själv. Ibland dyra, ibland bara att det inte blev så bra.
I köket fick jag vara på nåder när jag åt, i övrigt blev jag utschasad och eftersom jag sedan blev utslängd när jag var tretton så blev det inte så att man fick prova heller.

Det blev människa av mej med tillslut, men jag vet att det som tog längst tid att fatta var varför sop påsen alltid var full

 

[elbereth]

Sv: Säger ni till era barn att dom inte kan?

Jag måste få spinna vidare lite med något jag länge funderat på.

Uppfostrar vi barn/ungdomar annorlunda idag är vad våra föräldrar uppfostrade oss? Jag är född på 70 talet och fick nog ganska tidigt ta stort ansvar.
Nu verkar ju inte tonåringarna få göra någonting själva längre. Vad har hänt?

kan ju säga att jag inte på något sätt flyttade för att jag inte trivdes hemma, tvärtom kanske, jag visste att jag alltid skulle vara välkommen tillbaka!

Jag är också uppväxt på 70/80talet, men känner precis igen trådskaparens berättelse. Jag fick alltid höra att jag inget kunde och inte var tillräckligt bra på det jag gjorde. Lagade aldrig mat eller tvättade eller nåt sånt.

Idag uppfostrar jag min dotter enligt devisen: Man måste få pröva och kanske göra fel för att lära sig.