"Ryttareliten"

Sv: "Ryttareliten"

Hm jag tycker det verkar vara många som inte tycker att själva tävlingen är det absolut bästa, utan främst känslan när de vunnit.
Min sambo har åkt skidor i landslaget i många år och det är så även för honom och de flesta andra i lagen.
Visst är det underbart med ett åk eller en ritt där allt bara stämmer men känslan av att ha vunnit och vara bäst när det gäller är ändå det som slår högst.
Så det är resultatet av tävlingen de sliter för.
Även jag känner igen mig i det även om jag bara tävlar på hobbynivå.
Tävla är egentligen inte kul, men att vinna är det.
Å man kan inte vinna utan att tävla..

Det var bra beskrivet!

Jag tänkte nog att det skulle bli för tungt då, för det är så sällan man vinner, och så kort stund. Oftast vinner man ju inte. Få till en bra ritt eller en bra känsla kan man förhoppningsvis lyckas med lite oftare, plus då att man taggade igång på själva tävlingssituationen, att man tyckte det var skitkul att få mäta sina krafter, anspänningen, pressen, alltihop. Att det inte var så ångestdrivet, helt enkelt.
 
Sv: "Ryttareliten"

Fast att man har kul betyder ju inte att man bara har kul. Man kan ju ha kul också, om man gillar pressen, och går igång på det. Att det inte blir riktigt kul förrän det är riktigt på allvar, förrän det är de svåraste klasserna med de högsta hindren och de bästa ryttarna.

Alltså att man helt enkelt gillar att prestera under press, och tycker just detta med att prestera under press är det roliga. Inte att man inte kan ha roligt, eftersom man måste prestera under press.

men återigen, enligt mitt tidigare inlägg.
varför tror du att elit ryttarna skulle vara hundra procent balanserade på topp rent glädjemässigt och peppmässigt varje gång när de hoppar Gp dagligen dax osv? det är deras JOBB och dessutom har de press på sig att påverka sin lön? läs gärna mitt tidigare inlägg som du svarade på, men läs igen det jag försökte skriva utifrån det?
det är ju inget att jämföra med att rida/tävla på hobbýnivå och det flera nu inkl dig skriver om utifrån er tolkning av ett program som rör elit? Jag är ledsen med jag förstår öht inte hur det kan bli ngn kritik över att det man sett ifråga om en ryttare som upplever press och inte direkt ren glädje att bara gå in på banan och ha kul, kan vara konstigt med tanke på hur dessa ryttare lever?? sorry men jag förstår faktiskt inte.
 
Sv: "Ryttareliten"

Nej, eftersom att jag vet att jag inte skulle tycka det var roligt. Varför slita och offra massor för något som inte ens är kul, utan ångest och jobbigt? Jag är inte tillräckligt mycket tävlingsmänniska, utan skulle förmodligen tänka ungefär så som du beskriver, att jag skulle dö. Jag skulle vara en jättedålig proffstävlingsryttare, bland annat av den orsaken. Men jag trodde att tävlingsproffs var annorlunda, att de faktiskt gillade att tävla, och gillade att rida stora, viktiga klasser.

Det är klart! Men det innebär ju inte att det inte finns nervositet och annat som gör det jobbigt..extremt jobbigt! Det är dock värt det efteråt! Det är ju därför man fortsätter!
 
Sv: "Ryttareliten"

Men om det är det bästa man vet, så säger man väl inte att det är en riktigt jobbig dag på jobbet? Om den bästa dagen är en riktigt jobbig dag, hur är resten av livet då? :crazy:

Men de kan ju ha klippt bort den delen när hon pratade om att det var kul,det vet jag inte. Jag blev bara överraskad över att en ryttare på den nivån inte älskar att tävla, och tycker tävlingsdagarna är de bästa dagarna.

jag förstår som sagt inte...
vad jobbar du med, som gör att du är på topp varje dag, älskar ditt jobb varje dag och varje sekund, och utöver det, vad har du för jobb som även om du skulle ha en dipp, ger ngn skillnad i din lön den månaden på många tusenlappar för att tala milt????

lägg till sen att det som sagt, är en tv produktion. några snabba klipp här och där för programmets skull. men som sagt: jag tycker det är otroligt välproducerat i detta program, även om det är tv fortfarande. ;)
 
Sv: "Ryttareliten"

Förstår du inte hur man kan tro att folk som väljer tävlingen som yrke gillar att tävla?

Det är väl inte konstigare än att den som väljer läraryrket förhoppningsvis gillar att undervisa, och att den som blir kock förhoppningsvis gillar att jobba i restaurangkök? Eller att en pilot gillar att flyga?

Jag trodde faktiskt att om man offrar allt för att få rida de högsta klasserna, så tyckte man faktiskt att just de högsta klasserna var det roligaste med jobbet. Att man står ut med de tunga dagarna i ridhuset och stallet, de långa nätterna i lastbilen, den osäkra ekonomin, osv osv osv, för att belöningen kommer när man kan rida de högsta klasserna. Inte att man sliter livet ur sig med kalla ridhus och långa dagar, och när man gjort allt det, ja då väntar den jobbigaste dagen av alla, dagen man ska tävla.

Det betyder, som jag redan skrivit, inte att man bara går in och har kul (dvs rider utan krav), utan att man gillade kraven, man tyckte kraven och pressen i sig var kul, att det blev riktigt roligt först när det är allvar och press.

Som andra skrivit så rider inte en ryttare som Lisen den sortens Grand Prix dagligdags, utan det var just en sån stor och viktig tävling som man sliter och offrar mycket för att vara med på.

Jag själv skulle förmodligen kräkas av nervositet, och längta tills allt var över, om jag var i Lisens kläder - och därför har det aldrig fallit mig in att jag skulle försöka försröja mig på att tävla. Uppenbart har jag ju helt fel sorts personlighet.
 
Sv: "Ryttareliten"

jag förstår som sagt inte dina tolkningar av att det du ser skulle vara att dessa ryttare inte gillar sitt jobb nej..... inte heller att det skulle vara ngn indikation på att de inte gillar sitt jobb, att de i samband med ett klipp i tv rutan och säkert många tillfällen utanför det, inte känner ren och skär glädje i sig, att gå in och tävla på banan just då och där, nej. Utifrån det jag skrivit tidigare ja.
jag tror som sagt att du kollrar bort dig lite i jämförelse utifrån din egen del och eget perspektiv.

nej - rider du toppklasser dagligen dags så nej, du lär inte vara hundra pepp varje dag eller känna ren glädje varje gång osv, eftersom återigen - det är skillnad och du i jämförelse om vi pratar 320 dagar om året, har inte en lön som är baserad på dessa events i sig.

Hur menar du att många skrivit att en GP och Lisen skulle vara grejen? Lisen har ridit OS? Med många meriter utöver det?

Är det så otydligt eller konstigt det jag skriver? om det är det får gärna ngn annan hoppa in och påtala det om det jag försökt skriva är difust på ngt sätt? :(
 
Senast ändrad:
Sv: "Ryttareliten"

jag förstår som sagt inte...
vad jobbar du med, som gör att du är på topp varje dag, älskar ditt jobb varje dag och varje sekund, och utöver det, vad har du för jobb som även om du skulle ha en dipp, ger ngn skillnad i din lön den månaden på många tusenlappar för att tala milt????

Jag jobbar som forskare utan tjänst. Skillnaden på att få en ansökan beviljad eller inte är inte en månadslön, utan typ tre årslöner. Inte tusenlappar, utan miljoner. Jag får inte ha en dipp de dagarna jag skriver ansökan, man har kanske tre chanser om året, och sumpar jag dem, så får jag byta yrke. Gå till arbetsförmedlingen och försöka hitta ett nytt yrke, för det finns inga forskarjobb att söka. Så enkelt är det.

Jag trodde inte tävlingsryttare var på topp varje dag, men jag trodde att tävlingarna var de roligaste dagarna på jobbet, inte de jobbigaste. Eftersom det är så lätt att avstå från de största klasserna, och så mycket slit för att få rida dem, så trodde jag att man tyckte de var kul. Annars kunde man ju lika gärna försörja sig som tränare istället, och slippa tävlandet. Eller ha det som hobby bara.

Jag trodde inte att tävlingsryttare älskade sitt jobb varje sekund, men jag trodde att just de där sekunderna inne på tävlingsbanan, de älskar man faktiskt. Kanske inte timmarna i lastbilen eller timmarna med administrationen eller timmarna med grundträning av hästarna, men sekunderna på tävlingsbanan.
 
Sv: "Ryttareliten"

Men herregud! Det ena behöver ju inte utesluta det andra..jisses! Man kan väl älska och tävla men ändå vara nervös så man kräks.

Jag är ganska samlad när jag tävlar och visar inte så mkt.. den mest osansade jag någonsin gått en terrängbana med är Sara Algotsson.. så att man är nervös innan behöver inte betyda så mkt!
 
Sv: "Ryttareliten"

jag förstår som sagt inte dina tolkningar av att det du ser skulle vara att dessa ryttare inte gillar sitt jobb nej..... inte heller att det skulle vara ngn indikation på att de inte gillar sitt jobb, att de i samband med ett klipp i tv rutan och säkert många tillfällen utanför det, inte känner ren och skär glädje i sig, att gå in och tävla på banan just då och där, nej. Utifrån det jag skrivit tidigare ja.

Fast det finns väl mellanting mellan "ren och skär glädje" och "Det här är en riktigt jobbig dag på jobbet, en dag man bara ska ta sig igenom". Så skulle jag aldrig uttrycka mig om höjdpunkterna i mitt yrke. Och jag trodde viktiga, stora klasser var en höjdpunkt om man är professionell tävlingsryttare.

Huruvida det som visas speglar verkligheten eller inte är ju en annan diskussion, vi kan givetvis bara diskutera det som visas. På basis av det blev jag överraskad.
 
Sv: "Ryttareliten"

Men herregud! Det ena behöver ju inte utesluta det andra..jisses! Man kan väl älska och tävla men ändå vara nervös så man kräks.

Jag är ganska samlad när jag tävlar och visar inte så mkt.. den mest osansade jag någonsin gått en terrängbana med är Sara Algotsson.. så att man är nervös innan behöver inte betyda så mkt!

Ja, absolut. Men då trodde jag inte man valde det som yrke, åtminstone om det inte bara handlar om att man är nervös innan, utan att hela tävlingsdagen mest känns som något jobbigt man bara ska ta sig igenom.

Är det verkligen så konstigt om man tror att tävlingsryttare gillar att tävla?O_o
 
Sv: "Ryttareliten"

Är det verkligen så konstigt om man tror att tävlingsryttare gillar att tävla?O_o

men ärligt? det är väl självklart att de gör? det framgår väl ytterst tydligt? jag förstår öht inte hur du öht kan dra tolkningen att de INTE gillar att tävla?
 
Sv: "Ryttareliten"

ja svar på din egen undring isåfall; då är du nog tyvärr naiv.

Ja, jag trodde väl att de hade lite roligt också. Varför i all världen rider man de där klasserna då, om de dagarna man måste rida dem mest känns som något jobbigt man måste genomlida? Varför inte bara strunta i dem?

Om de bästa dagarna är dagarna man slipper tävla, varför inte helt enkelt se till så att alla dagar är tävlingsfria? De flesta människor lever ju trots allt inte på prispengar, knappt Lisen heller skulle jag tro (gissar att träningar och hästförsäljning ger mer), så det går ju uppenbart att försörja sig på andra sätt om man vill. Man behöver inte tävla alls, de flesta gör inte det.
 
Sv: "Ryttareliten"

Jämför med skådespelare med scenskräck...

*lite OT* Once upon a time var även jag landslagsspelare, och nej, det var faktiskt inte alltid roligt. När man var borta åttonde helgen på raken och kom hem halv tre på natten till måndag och skulle upp halv sju. När det inte fanns någon direkt semester kvar på sommaren, för att man tillbringat ett par veckor i metropolerna Eskilstuna och Lahti och dött hotelldöden mellan speldagarna. Och ändå är jag tacksam för vartenda ögonblick, för oj vad mycket jag har fått av min sport!
 
Sv: "Ryttareliten"

men ärligt? det är väl självklart att de gör? det framgår väl ytterst tydligt? jag förstår öht inte hur du öht kan dra tolkningen att de INTE gillar att tävla?

Men om man beskriver det man gillar som något jobbigt som det bara gäller att ta sig igenom, hur i all världen känner man kring det man inte gillar med jobbet då?

Om höjdpunkterna är något jobbigt som ska genomlidas så att det tar slut, hur är då de andra dagarna, vardagen och bottennappen?:cautious:
 
Sv: "Ryttareliten"

läs gärna mitt sista inlägg.

du verkar som sagt ha missat det mesta, och ändå uttalar du dig så starkt som du gör? jag förstår inte öht hur du kan göra det och ha missat essensen? drar du dina slutsatser utifrån vad ett program på tv visar? även om du gör det så förstår jag inte riktigt hur du ändå gör den tolkningen, tycker dagens program och även tidigare faktiskt ger en vettig bild av det hela om man tävlar på elitnivå och har det som yrke och levebröd.
 
Sv: "Ryttareliten"

Jämför med skådespelare med scenskräck...

*lite OT* Once upon a time var även jag landslagsspelare, och nej, det var faktiskt inte alltid roligt. När man var borta åttonde helgen på raken och kom hem halv tre på natten till måndag och skulle upp halv sju. När det inte fanns någon direkt semester kvar på sommaren, för att man tillbringat ett par veckor i metropolerna Eskilstuna och Lahti och dött hotelldöden mellan speldagarna. Och ändå är jag tacksam för vartenda ögonblick, för oj vad mycket jag har fått av min sport!

Nej, såklart är det inte alltid roligt, det trodde jag inte heller. Men jag trodde själva tävlandet faktiskt var kul, och uppvägde att man var borta åttonde helgen på raken och inte kom hem förrän halv tre på natten till måndag. Inte att tävlandet var jobbigt och skulle genomlidas, och när det äntligen var klart, då återstod att komma hem halv tre på natten och dö hotelldöden... :crazy:

Skådespelare med scenskräck brukar ändå tycka att det är ok när de väl står på scen, de är nervösa innan, inte under tiden de står på scen. När scenskräcken följer med in på scen, så byter man yrke, eller jobbar med bara film (om man kan), just för att det blir för tungt annars, det är inte värt det längre. Jag känner ingen skådespelare (träffar en del i jobbet) som tycker att dagarna då de ska spela är de jobbigaste dagarna, de man bara måste ta sig igenom. Då tror jag faktiskt man jobbar med något annat, hellre, för då blir det inte värt det längre. Man måste offra så mycket och slita så mycket ändå.
 
Sv: "Ryttareliten"

Tror du på allvar att Lisen skulle svarat samma på prispallen där hon stod och sputade champange som på intervjun strax före ritten?
 
Sv: "Ryttareliten"

läs gärna mitt sista inlägg.

du verkar som sagt ha missat det mesta, och ändå uttalar du dig så starkt som du gör? jag förstår inte öht hur du kan göra det och ha missat essensen? drar du dina slutsatser utifrån vad ett program på tv visar? även om du gör det så förstår jag inte riktigt hur du ändå gör den tolkningen, tycker dagens program och även tidigare faktiskt ger en vettig bild av det hela om man tävlar på elitnivå och har det som yrke och levebröd.

Medan du har förstått essensen, menar du? Hur kan du veta det?

Jag drar mina slutsatser om tv-programmet på basis av vad som visas i tv-programmet. Jag har inte sagt att bilden är ovettig, bara förvånande.

Om tävlingsdagarna är de jobbiga dagarna, vilka är det bra dagarna då?
 

Liknande trådar

Hästmänniskan hejhej, ursäkta för mycket text 🥲Jag har precis tagit studenten och ska flytta ganska långt bort i början på nästa år. Ponnyn som jag...
Svar
8
· Visningar
591
R
Kultur Jag skulle väldigt gärna vilja ha tips om poddar och tv program och youtube kanaler osv. Som går att se eller lyssna på gratis så ingen...
2
Svar
33
· Visningar
912
Senast: Gunnar
·
  • Låst
Relationer Hej, Jag står i lite av ett vägskäl i livet. Tycker det är komplicerat plus att jag är autist och ganska rigid med mina åsikter om...
22 23 24
Svar
473
· Visningar
16 015
Senast: Mineur
·
Hästmänniskan Gammal användare, men vill gärna vara anonym så ingen som läser det känner sig utpekad. Jag har en lång historia i hästvärlden med egen...
Svar
12
· Visningar
1 344

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Black Friday
  • Vad gör vi? Del CCIV
  • Dejtingtråden del 38

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp