"Ryttareliten"

[Lobelia]

Sv: "Ryttareliten"

kl

Åååh, Charlotte stiger i mina ögon

Alla som är med är härliga på sitt vis men Charlotte är verkligen en pärla.

 

[rubytoo]

Sv: "Ryttareliten"

Känns lite naivt ja, att tro att alla som älskar sitt jobb är på topp varje sekund ja....
eller hur menar du? självklart är det just ett JOBB och inte nöjesridning för dem på stora tävlingar, även om glädjen i sig finns där och drivet?
känner du dig tiptop 310 dagar om året på jobbet i fråga om prestation eller balansmässigt mentalt? Utan att du då behöver äventyra din lön så att säga utöver det?

Dessutom så är alla nervösa inför stora tävlingar och det kan kännas enormt jobbigt vid det tillfället även om det är det bästa man vet.

 

[Pigalle]

Sv: "Ryttareliten"

Hmm :/

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/ridsport/article18605441.ab

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Känns lite naivt ja, att tro att alla som älskar sitt jobb är på topp varje sekund ja....
eller hur menar du? självklart är det just ett JOBB och inte nöjesridning för dem på stora tävlingar, även om glädjen i sig finns där och drivet?
känner du dig tiptop 310 dagar om året på jobbet i fråga om prestation eller balansmässigt mentalt? Utan att du då behöver äventyra din lön så att säga utöver det?

Självklart inte att man är på topp varje dag, det skrev jag väl inte? Men dagen på botten trodde jag inte var dagen man red Grand Prix, utan t ex dagen när man ska köra hem hästarna i lastbilen, eller dagen när det är 10 minus och man ska vara i ridhuset hela dagen... De vardagsslitiga dagarna, helt enkelt. Inte tävlingsdagarna.

Och att de där dagarna i lastbilen och de där dagarna i det kalla ridhuset var värt det, för de dagarna man rider 1,60. Varför annars slita? Man kan ju jobba med hästar utan att behöva rida 1,60. Bara ha dagar i ridhuset, och dagar i lastbilen, och inga dagar med Grand Prix.

Jag har ett liknande jobb på det sättet att jag har vissa moment som bara måste gå bra, jag måste skriva ansökningar och söka pengar (är forskare), och får jag nej för mycket, så måste jag söka mig en annan försörjning. Du har kanske 3-4 chanser om året att söka, får du inte till det tillräckligt bra då, så är det kört. Det är riktigt jobbiga dagar på jobbet för mig. Och något man får leva med, för de andra, roliga dagarna, när man har fått pengarna och kan göra sitt jobb. Med tanke på hur mycket hoppryttare i världseliten tävlar, så trodde jag faktiskt de tyckte det var kul att tävla, ju högre klasser desto roligare. Jag trodde inte tävlingsdagarna var de jobbiga dagarna.

Med tanke på att livet som tävlingsryttare är slitsamt, olönsamt, farligt och krävande, så har jag väl utgått från att de som ändå jobbar med det faktiskt tycker det är väldigt roligt och givande också. Annars verkar det ju helt galet att välja det som yrke, nackdelarna är ju uppenbara. Och jag tänkte mig då att själva tävlandet var det roliga. Annars kan man ju t ex livnära sig som tränare, och tävla som hobby, utan samma press och osäkerhet. Många gör ju så.

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Dessutom så är alla nervösa inför stora tävlingar och det kan kännas enormt jobbigt vid det tillfället även om det är det bästa man vet.

Men om det är det bästa man vet, så säger man väl inte att det är en riktigt jobbig dag på jobbet? Om den bästa dagen är en riktigt jobbig dag, hur är resten av livet då?

Men de kan ju ha klippt bort den delen när hon pratade om att det var kul,det vet jag inte. Jag blev bara överraskad över att en ryttare på den nivån inte älskar att tävla, och tycker tävlingsdagarna är de bästa dagarna.

 

[fio]

Sv: "Ryttareliten"

KL
bortsett från lösryckta inlägg nu sista timman från de som tydligen bukefalosar samtidigt som de ser programmet

jag tycker detta avsnitt börjar balansera ut tidigare avsnitt betydligt bättre. Jättebra och mycket mer djupgående och allsidigt visat av ryttarporträtten. Jättefint! Lisen har ju tidigare idag publicerats om serien på ridsports hemsida, och kommenterade lite i samma anda att vi lär få se och förstå lite mer utefter seriens gång. Efter att ha sett kvällens avsnitt så känns det motiverat med hennes reflektion. Mycket bra ikväll.

Håller med! Jättebra inlägg!

 

[Petruska]

Sv: "Ryttareliten"

Jag hade också trott att de skulle tycka att stora tävlingar är de bästa dagarna, trots nervositeten. Själv avskyr jag alla former av tävling och tävlar därför inte med min häst. Jag har alltid trott att folk som tävlar också gillar det.

 

[Hedinn]

Sv: "Ryttareliten"

Fast samtidigt är det ju på de stora tävlingarna som de säkrar sin framtid. De kan ju inte ge sig ut på dem och "bara ha kul" utan de måste ju faktiskt prestera för att kunna behålla tävlandet som jobb. Nu hade det väl dessutom gått mindre bra för Lisen en period, vilket gjorde att hon hade extra mycket press på sig inför den tävlingen och det är väl då extra svårt att se det som roligt när man står där och vet att man faktiskt måste prestera betydligt bättre än man gjort på länge och man får en chans och inte mer...

Att man tycker vissa tävlingsdagar är jobbiga av olika orsaker så behöver det ju inte betyda att man inte älskar att tävla. Se bara på alla som är så nervösa så de håller på att dö innan de ska in på tävlingsbanan, men som ändå fortsätter tävla, det är ju nåt som gör det värt det även för dem, oavsett nivå. En känsla behöver ju liksom inte utesluta en annan.

 

[fio]

Sv: "Ryttareliten"

Men om det är det bästa man vet, så säger man väl inte att det är en riktigt jobbig dag på jobbet? Om den bästa dagen är en riktigt jobbig dag, hur är resten av livet då?

Men de kan ju ha klippt bort den delen när hon pratade om att det var kul,det vet jag inte. Jag blev bara överraskad över att en ryttare på den nivån inte älskar att tävla, och tycker tävlingsdagarna är de bästa dagarna.

Det är bara kul efteråt.. haha fy fan vad jobbigt det är innan man går in! Tobbe Grönberg sammanfattade saken väldigt bra tycker jag..inför varje stor tävling när man går in i startfållan så undrar man ...vafan håller jag på med? Vad gör jag här? Det är precis så det är... inte kul någonstans förrän efteråt!

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Jag hade också trott att de skulle tycka att stora tävlingar är de bästa dagarna, trots nervositeten. Själv avskyr jag alla former av tävling och tävlar därför inte med min häst. Jag har alltid trott att folk som tävlar också gillar det.

Ja, precis. Jag gillar att tävla, men om jag skulle ha det som yrke skulle det bli för mycket press, jag pallar bara att ha det som hobby (förutom då att jag med min ryttarbegåvning skulle få bo under broarna och rida käpphästar om jag skulle försöka försörja mig som tävlingsryttare ), då är det kul, för att det inte gäller något på allvar, det är bara på kul.

Men jag har t ex kollegor som är utpräglade tävlingsmänniskor, de älskar att tävla, och tycker det är kul när det gäller nåt på allvar, de taggar till och blir bättre med den pressen. Jag tänkte mig att tävlingsryttare skulle vara något liknande, just eftersom de sliter så mycket för att få tävla. Annars verkar det ju roligare och trevligare att jobba med något annat än just tävlingsrytteri, och ha tävlandet som hobby. Alternativt inte tävla alls.

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Det är bara kul efteråt.. haha fy fan vad jobbigt det är innan man går in! Tobbe Grönberg sammanfattade saken väldigt bra tycker jag..inför varje stor tävling när man går in i startfållan så undrar man ...vafan håller jag på med? Vad gör jag här? Det är precis så det är... inte kul någonstans förrän efteråt!

Jag tävlar också, men jag tycker inte att det är så. Jag är nervös innan, men senast när jag står och väntar på startsignal så är det faktiskt kul, det är galet roligt att rida en snabb omhoppning, det är kul att känna att man själv kan, och hästen kan. Inte så kul om det går dåligt, förstås, men går det bra så är det roligt, inte bara efteråt utan under tiden också. Det är roligt att rida när det funkar, helt enkelt, och det är extra kul om man kan få till det på tävling, med lite extra press och folk som tittar.

Sen har jag för dåliga nerver för att ha tävling som yrke, då skulle det bli för mycket press och allvar för mig. Men jag tänkte väl att de som väljer tävling som yrke har bättre nerver.

Det är lite som att köra stora aulaföreläsningar för 300 personer, det är nervöst innan, men jäklar vad kul det är när man känner att det bär, man har folk med sig och de tycker det är intressant. Inte bara efteråt när det gått bra, utan under tiden.

 

[Lobelia]

Sv: "Ryttareliten"

Jag tror du tar kommentaren på allt för stort allvar, Lisen ser ut att bli intervjuad stax före start och hon är skitnervös, klart att det är tungt och jobbigt just då. Pressen byttes definitivt till äkta glädje efteråt, en glädje hon knappast uppleet utan pressen.

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Fast samtidigt är det ju på de stora tävlingarna som de säkrar sin framtid. De kan ju inte ge sig ut på dem och "bara ha kul" utan de måste ju faktiskt prestera för att kunna behålla tävlandet som jobb. Nu hade det väl dessutom gått mindre bra för Lisen en period, vilket gjorde att hon hade extra mycket press på sig inför den tävlingen och det är väl då extra svårt att se det som roligt när man står där och vet att man faktiskt måste prestera betydligt bättre än man gjort på länge och man får en chans och inte mer...

Fast att man har kul betyder ju inte att man bara har kul. Man kan ju ha kul också, om man gillar pressen, och går igång på det. Att det inte blir riktigt kul förrän det är riktigt på allvar, förrän det är de svåraste klasserna med de högsta hindren och de bästa ryttarna.

Alltså att man helt enkelt gillar att prestera under press, och tycker just detta med att prestera under press är det roliga. Inte att man inte kan ha roligt, eftersom man måste prestera under press.

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Jag tror du tar kommentaren på allt för stort allvar, Lisen ser ut att bli intervjuad stax före start och hon är skitnervös, klart att det är tungt och jobbigt just då. Pressen byttes definitivt till äkta glädje efteråt, en glädje hon knappast uppleet utan pressen.

Eller så är hon bara glad att den jobbigaste dagen på jobbet är över, och att hon klarade det och levde upp till förväntningarna. Det kan ju också vara äkta glädje.

Mina bästa dagar på jobbet är när man får nya forskningsmedel, man går som i ett lyckorus i flera dagar och månader efteråt, alla bekymmer är bortblåsta. Det innebär inte att jag tycker ansökningsskrivandet är roligt, och jag skulle gladeligen slippa den delen av mitt jobb om jag kunde. Jag skulle aldrig i livet vilja ha ett jobb där jag skrev ansökningar 3 dagar i veckan, året runt, dvs så mycket som tävlingsryttarna tävlar.

 

[Lobelia]

Sv: "Ryttareliten"

Jag tvivlar starkt på att Lisen tävlar på för henne lika betydlesefulla tävlingar 3 dagar i veckan eller ens tävlar 3 dagar i veckan i snitt ens under högsässong.

 

[fio]

Sv: "Ryttareliten"

Jag tävlar också, men jag tycker inte att det är så. Jag är nervös innan, men senast när jag står och väntar på startsignal så är det faktiskt kul, det är galet roligt att rida en snabb omhoppning, det är kul att känna att man själv kan, och hästen kan. Inte så kul om det går dåligt, förstås, men går det bra så är det roligt, inte bara efteråt utan under tiden också. Det är roligt att rida när det funkar, helt enkelt, och det är extra kul om man kan få till det på tävling, med lite extra press och folk som tittar.

Sen har jag för dåliga nerver för att ha tävling som yrke, då skulle det bli för mycket press och allvar för mig. Men jag tänkte väl att de som väljer tävling som yrke har bättre nerver.

Det är lite som att köra stora aulaföreläsningar för 300 personer, det är nervöst innan, men jäklar vad kul det är när man känner att det bär, man har folk med sig och de tycker det är intressant. Inte bara efteråt när det gått bra, utan under tiden.

Har du tävlat någon stor viktig tävling då? När jag red världscupen så var jag helt övertygad om att jag skulle dö ...nästan. jag hann se 7 ryttare i terrängen.. EN av dom kom runt.. flera gick omkull..ambulans tillkallades! När vi hade klarat alla svårigheter skrek jag rakt ut i ren adrenalinkick! Det var det värsta och bästa samtidigt.. Däremot är jag aldrig nervös på vanliga hopp eller fälttävlan! Tror det gäller Lisen och dom flesta andra oxå!

 

[Hedinn]

Sv: "Ryttareliten"

Eller så är hon bara glad att den jobbigaste dagen på jobbet är över, och att hon klarade det och levde upp till förväntningarna. Det kan ju också vara äkta glädje.

Mina bästa dagar på jobbet är när man får nya forskningsmedel, man går som i ett lyckorus i flera dagar och månader efteråt, alla bekymmer är bortblåsta. Det innebär inte att jag tycker ansökningsskrivandet är roligt, och jag skulle gladeligen slippa den delen av mitt jobb om jag kunde. Jag skulle aldrig i livet vilja ha ett jobb där jag skrev ansökningar 3 dagar i veckan, året runt, dvs så mycket som tävlingsryttarna tävlar.

Men alltså, bara för att hon tyckte DEN tävlingen var jobbig, innan, betyder ju inte att hon känner likadant inför ALLA tävlingar. Det är ju skillnad på press och press och vissa dagar tar väl det negativa över, av olika anledningar. Det är väl inte så konstigt?

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Jag tvivlar starkt på att Lisen tävlar på för henne lika betydlesefulla tävlingar 3 dagar i veckan eller ens tävlar 3 dagar i veckan i snitt ens under högsässong.

Det kanske hon inte gör, men jag trodde alltså att de var de viktigaste, största tävlingarna som var de roligaste. Med tanke på hur mycket extra man måste slita för att få rida de viktigaste, största tävlingarna.

För annars vore det ju enkelt att bara strunta i dem. Det går ju det med. De flesta rider ju faktiskt inte mästerskap, grand prix och liknande, så det går uppenbart att undvika om man vill.

Helt enkelt, med tanke på hur mycket tävlingsryttare offrar och sliter för att få rida just de där viktigaste tävlingarna och största klasserna, så trodde jag de tyckte just det tävlandet var det roligaste. Inte det jobbigaste.

 

[pulkaskurk]

Sv: "Ryttareliten"

Ja, precis. Jag gillar att tävla, men om jag skulle ha det som yrke skulle det bli för mycket press, jag pallar bara att ha det som hobby (förutom då att jag med min ryttarbegåvning skulle få bo under broarna och rida käpphästar om jag skulle försöka försörja mig som tävlingsryttare ), då är det kul, för att det inte gäller något på allvar, det är bara på kul.

Men jag har t ex kollegor som är utpräglade tävlingsmänniskor, de älskar att tävla, och tycker det är kul när det gäller nåt på allvar, de taggar till och blir bättre med den pressen. Jag tänkte mig att tävlingsryttare skulle vara något liknande, just eftersom de sliter så mycket för att få tävla. Annars verkar det ju roligare och trevligare att jobba med något annat än just tävlingsrytteri, och ha tävlandet som hobby. Alternativt inte tävla alls.

Hm jag tycker det verkar vara många som inte tycker att själva tävlingen är det absolut bästa, utan främst känslan när de vunnit.
Min sambo har åkt skidor i landslaget i många år och det är så även för honom och de flesta andra i lagen.
Visst är det underbart med ett åk eller en ritt där allt bara stämmer men känslan av att ha vunnit och vara bäst när det gäller är ändå det som slår högst.
Så det är resultatet av tävlingen de sliter för.
Även jag känner igen mig i det även om jag bara tävlar på hobbynivå.
Tävla är egentligen inte kul, men att vinna är det.
Å man kan inte vinna utan att tävla..

 

[Mabuse]

Sv: "Ryttareliten"

Har du tävlat någon stor viktig tävling då? När jag red världscupen så var jag helt övertygad om att jag skulle dö ...nästan. jag hann se 7 ryttare i terrängen.. EN av dom kom runt.. flera gick omkull..ambulans tillkallades! När vi hade klarat alla svårigheter skrek jag rakt ut i ren adrenalinkick! Det var det värsta och bästa samtidigt.. Däremot är jag aldrig nervös på vanliga hopp eller fälttävlan! Tror det gäller Lisen och dom flesta andra oxå!

Nej, eftersom att jag vet att jag inte skulle tycka det var roligt. Varför slita och offra massor för något som inte ens är kul, utan ångest och jobbigt? Jag är inte tillräckligt mycket tävlingsmänniska, utan skulle förmodligen tänka ungefär så som du beskriver, att jag skulle dö. Jag skulle vara en jättedålig proffstävlingsryttare, bland annat av den orsaken. Men jag trodde att tävlingsproffs var annorlunda, att de faktiskt gillade att tävla, och gillade att rida stora, viktiga klasser.