Röntga höfter

[Raderad medlem 94602]

Nu har ju du, så vitt jag förstår, en ras som ytterst sällan är drabbad av problem med höfter och armbågar men framförallt för hundar med risk måste ju det ideala vara att ha ett röntgenresultat som utgångspunkt. Min Lipton hade utsatts för stort lidande om jag fortsatt att stretcha hans armbågar som ju var fulla av lösa benbitar. Att hålla honom mjuk och välmusklad hade inte hjälpt alls. Det enda alternativet var op med påföljande rehab.
En röntgen är ju som framgår tidigare inte alltid tillförlitlig men en skicklig fysio kan säkert konstatera att symtom och rörelsemönster ej stämmer överens och i så fall kan man ju gå vidare med kombo av vet och fysio.
Har jag kanske missförstått hur du menar?

Tillägg: att hålla honom mjuk och välmusklad i det skick han var hade inte gått. Ingen motion eller stretching i världen hade hjälpt honom. Snarare tvärtom.

Samma med Lilla S. Att hennes högerhöft hade gått från A till D på 4 månader märktes inte alls. Ännu. Det var bättre att bespara henne det lidandet.

Sen när det gäller armbågar finns det en hel del man kan underlätta för en hund i riskzonen som man aldrig behöver tänka på med en hund med bra armbågar. Ex hoppa ur bil, hinder, apportering, hoppa ur soffa ner på ett halt golv osv. Men en sådan hund kan ju absolut göra många fysiska saker för det och ha ett stimulerande liv.

 

[Raderad medlem 94602]

När vi ändå är inne på höfter.
När vår B-kull röntgades så var det två hundar som veterinären ansåg ha "slappa" höfter och rekomenderade ägarna att muskla upp hundarna och göra ny röntgen om 6 månader. Vetten sa att SKK brukar dömma ner slappa höfter och tyckte det var onödigt.
Av någon anledning röntgades den ena aldrig om så den har bara haft resultat fram (ua). Men förra veckan blev den tillslut röntgad, vid 5 års ålder.
I dag kom resultatet : B

 

[Red_Chili]

Nu har ju du, så vitt jag förstår, en ras som ytterst sällan är drabbad av problem med höfter och armbågar men framförallt för hundar med risk måste ju det ideala vara att ha ett röntgenresultat som utgångspunkt. Min Lipton hade utsatts för stort lidande om jag fortsatt att stretcha hans armbågar som ju var fulla av lösa benbitar. Att hålla honom mjuk och välmusklad hade inte hjälpt alls. Det enda alternativet var op med påföljande rehab.
En röntgen är ju som framgår tidigare inte alltid tillförlitlig men en skicklig fysio kan säkert konstatera att symtom och rörelsemönster ej stämmer överens och i så fall kan man ju gå vidare med kombo av vet och fysio.
Har jag kanske missförstått hur du menar?

Tillägg: att hålla honom mjuk och välmusklad i det skick han var hade inte gått. Ingen motion eller stretching i världen hade hjälpt honom. Snarare tvärtom.

Ja, jag tror att du missförstått. Kan försöka förtydliga senare.

 

[fejt]

Sen när det gäller armbågar finns det en hel del man kan underlätta för en hund i riskzonen som man aldrig behöver tänka på med en hund med bra armbågar. Ex hoppa ur bil, hinder, apportering, hoppa ur soffa ner på ett halt golv osv. Men en sådan hund kan ju absolut göra många fysiska saker för det och ha ett stimulerande liv.

Absolut! Och det är ju ytterligare en anledning att röntga. Alla hundar visar inte tidiga tecken på armbågsproblematik och att underlätta och undvika sådan belastning som du beskriver är oerhört viktigt för hållbarhet.
Sedan är ju jag av den åsikten att lika väl som man röntgar höfter kan man röntga armbågar. Det kostar inte mycket mer och kan göras vid samma tillfälle. Inte bara för uppfödare och avel i stort utan för hunden eftersom kroppen är en helhet och smärta i en höft kan skapa armbågsproblem som även om de inte är ärftliga behöver åtgärdas. Det var väl det som drabbade Lilla S fast tvärtom?

 

[Tonto]

Absolut! Och det är ju ytterligare en anledning att röntga. Alla hundar visar inte tidiga tecken på armbågsproblematik och att underlätta och undvika sådan belastning som du beskriver är oerhört viktigt för hållbarhet.
Sedan är ju jag av den åsikten att lika väl som man röntgar höfter kan man röntga armbågar. Det kostar inte mycket mer och kan göras vid samma tillfälle. Inte bara för uppfödare och avel i stort utan för hunden eftersom kroppen är en helhet och smärta i en höft kan skapa armbågsproblem som även om de inte är ärftliga behöver åtgärdas. Det var väl det som drabbade Lilla S fast tvärtom?

Jag röntgar också av den anledningen. Jag vill veta om jag kan hjälpa till med något i förebyggande syfte för hundens skull! Sedan så tycker jag att det är oerhört viktigt att hundar röntgas även om man inte ska använda dom i aveln, just för att se vart aveln är påväg.

 

[AraSlei]

Jag tycker att det hade varit intressant att göra en uppföljande röntgen också, typ när de är 3-5 år, för att se hur höfterna ser ut då.

Som i @Voff s fall känns det ju inte som en tålig höftled även om den hade A i ursprungsläget, om det blir en D-höft på bara några månader.

 

[Migo]

Jag tycker att det hade varit intressant att göra en uppföljande röntgen också, typ när de är 3-5 år, för att se hur höfterna ser ut då.

Ja det där är lite intressant. Boss som har C-höft såg likadan ut som fyraåring som han gjorde vid 12 månader, trots (tack vare?) hårt jobb och träning. Idas pappa Inter hade A-höfter och röntgades när han var > 10 år. Fortfarande fina, om än med tecken på ett liv med hårt jobb.

 

[fejt]

Ja det där är lite intressant. Boss som har C-höft såg likadan ut som fyraåring som han gjorde vid 12 månader, trots (tack vare?) hårt jobb och träning. Idas pappa Inter hade A-höfter och röntgades när han var > 10 år. Fortfarande fina, om än med tecken på ett liv med hårt jobb.

Jag har inga bevis för detta utan mer en teori. Nordsvenskar förr var- enligt min personliga teori - mer hållbara och avlades för användbarhet. Hovar, vinklar, leder osv anpassade för dragarbete med mycket vikt på framdelen. I dag är det min upplevelse att man avlar mer på maffigt utseende och ökad ridbarhet (bland annat för att inte rasen ska dö ut så om rätt eller fel vet jag inte) vilket försämrar hållbarhet. En nsv har bland annat markbunden gång utan direkt schwung i bakkärran - ej passande för ridning och att försöka förstärka de egenskaperna tror jag inte på. Obs igen - endast teori!
Ursäkta sidospår men jag kan inget om vallhundars fysik. Poängen är att djur som avlas för funktion och sedan används så är mer hållbara.

 

[Kilauea]

Jag tycker att det hade varit intressant att göra en uppföljande röntgen också, typ när de är 3-5 år, för att se hur höfterna ser ut då.

Som i @Voff s fall känns det ju inte som en tålig höftled även om den hade A i ursprungsläget, om det blir en D-höft på bara några månader.

Röntgade lagotton (hade b/c på höfterna) när hon var 9-10 år, pga hälta bak, på just benet med c-höften. Höfterna var helt fina och inte ett tecken på artros. Var skönt att se. Hältan visade sig bero på en inflammerad böjsena.

 

[AraSlei]

Ja det där är lite intressant. Boss som har C-höft såg likadan ut som fyraåring som han gjorde vid 12 månader, trots (tack vare?) hårt jobb och träning. Idas pappa Inter hade A-höfter och röntgades när han var > 10 år. Fortfarande fina, om än med tecken på ett liv med hårt jobb.

Röntgade lagotton (hade b/c på höfterna) när hon var 9-10 år, pga hälta bak, på just benet med c-höften. Höfterna var helt fina och inte ett tecken på artros. Var skönt att se. Hältan visade sig bero på en inflammerad böjsena.

Ja, jag tycker att det hade varit intressant. Vi röntgade vår äldsta hane när han var typ 6 år pga hälta (som visade sig vara anaplasma) och det var kul att se att han var helt artrosfri då trots (eller tack vare?) 5 hårda jaktsäsonger bakom sig. Han hade fått en liten förändring på ena armbågen, men det bedömdes som ett normalt slitage av ortopeden. Han väger trots allt knappt 30kg till sina 55 cm och är en rätt rejäl hane.
Han har även lämnat väldigt bra höfter och armbågar, av 20 höftröntgade valpar har 19 A och 1 B (Otis så klart, vem annars ) och av 19 röntgade armbågar är 19 UA.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag tycker att det hade varit intressant att göra en uppföljande röntgen också, typ när de är 3-5 år, för att se hur höfterna ser ut då.

Som i @Voff s fall känns det ju inte som en tålig höftled även om den hade A i ursprungsläget, om det blir en D-höft på bara några månader.

I Lilla S fall så gjorde avlastningen att atros bildades på ett och samma ställe i botten av ledskålen. Den knöl av brosk började trycka ut kulan ur skålen. Enligt specialisten ett vanligt "avlastningssymtom" som kan gå fort på växande hundar.

Hade detta skett i vuxen ålder hade det troligtvis inte alls gått så fort.

 

[Raderad medlem 94602]

Ja det där är lite intressant. Boss som har C-höft såg likadan ut som fyraåring som han gjorde vid 12 månader, trots (tack vare?) hårt jobb och träning. Idas pappa Inter hade A-höfter och röntgades när han var > 10 år. Fortfarande fina, om än med tecken på ett liv med hårt jobb.

Berodde hans C på brosk eller grunda skålar, för är det grunda skålar förändras oftast inget ?Värre är med pålagringar. Om pålagringen berott på yttre faktorer, typ en smäll, behöver inte det heller utvecklas mer när skadan läkt.

 

[Migo]

Berodde hans C på brosk eller grunda skålar, för är det grunda skålar förändras oftast inget ?Värre är med pålagringar. Om pålagringen berott på yttre faktorer, typ en smäll, behöver inte det heller utvecklas mer när skadan läkt.

Grund och något dålig passform.

 

[Raderad medlem 94602]

Grund och något dålig passform.

Om det nu nödvändigtvis måste bli en anmärkning på leden så är ju det den bästa eftersom den är som den är sas och hunden får sällan problem alls av dem om de hålla slanka och rätt musklade

 

[Seabaz]

Lite nytt liv i denna tråd.

Fortsätter min egen labbe-utbildning...

Här i aus scoras röntgenresultat med siffror där 0/0 är u.a på både höfter och armbågar.

Många upofödare skriver ut deras hundars resultat och skriver "lågt score" men många hundar i aveln ligger på runt 3-4

Har hittat enstaka med 0/0 också men även tex 0/3 eller 3/5 osv...

Vad jag kunnat läsa mig till är att upp till gemensam score på 12 verkar "godkänt" alltså tex 6/6. Jag har aldrig sett annons med hund över 6 men en hel del med 4/5.

Armbågar är desto vanligare med 0/0.

Själv vill jag helst köpa från någon med 0/0 men det begränsar helt klart utbudet. Hur högt ska? man tillåta sig att gå? Många hundar ligger på 0/1 och 1/2 och 2/3 tex...
Fler avelshanar än tikar har lägre score....

Hanen kan ligga på tex 0/0, 0/1 eller 1/2 medan tiken ligger på 4/5


Det verkar svårt att kolla upp tidigare kullar osv då de flesta säljs som sällskapshundar på 'limited register' och tror inte mycket uppföljning görs.

Jag vet inte hur jag ska hitta registren heller..... har försökt lite halvhjärtat bar dock

 

[Raderad medlem 94602]

Hur motsvarar siffrorna vårat Svenska system med A, B, C,D och E?

 

[Gnist]

Själv vill jag helst köpa från någon med 0/0 men det begränsar helt klart utbudet.

Varför inte importera en bra valp med bra linjer och med genomgående bra leder?

 

[Monstermom]

Varför inte importera en bra valp med bra linjer och med genomgående bra leder?

Varför importera? Så illa kan det väl inte vara ställt med Australiens labradorer? (Även om det låter som matadoravel på hanar med bra höfter?)

 

[Lena_B]

Hittade en jämförelse mellan olika bedömningsskalor

https://www.bva.co.uk/uploadedFiles/Content/Canine_Health_Schemes/chs-comparison-of-hd-schemes.pdf

 

[Theodor]

Hittade en jämförelse mellan olika bedömningsskalor

https://www.bva.co.uk/uploadedFiles/Content/Canine_Health_Schemes/chs-comparison-of-hd-schemes.pdf

Baserat på detta verkar det fullt rimligt med max 12 som score totalt på båda höfterna om båda höfter fått samma bedömning @Seabaz

Om skalan i länken stämmer skulle 6 på vardera höft innebära ett B mot A-hållet enligt det europeiska systemet = fria höfter eftersom både A och B räknas som fritt.

Har hunden däremot 0 på ena höften och 12 på den andra = totalt 12 innebär det att 0-höften är fri (motsvarande A i Sverige) medan den andra är milt dysplastisk (motsvarande C i Sverige). I sånt fall skulle jag dra öronen åt mig på en såpass tung ras som labben.

Det verkar onödigt, och troligtvis ganska svårt att hitta föräldradjur med totalt 0 på höfterna. Så länge föräldrarna inte har någon höft med högre än 8 i score skulle de klassas som friröntgade här i Sverige och är alltså inget konstigt att avla på sålänge övriga hälsoparametrar, mentalitet etc. är i sin ordning.