Sv: Roligt som barn säger
knapp
I somras var min syster och hennes två söner (då 2,5 och 1 år gamla) och hälsade på.
Den äldsta hade då kommit på exakt hur mycket han faktiskt älskar sin lilla snopp, den där snoppen fanns liksom
alltid där och man kan leka med den i både vått och torrt!
Och sen efter en dag på stan så sätter vi oss på ett café, äldsta systersonen äter upp kakan och blir lite uttråkad, och ja, då ska handen ner innanför byxan.
Min syster säger då "Men gubben, så ska man inte göra! Det är inte trevligt när små pojkar gör så när man är på café", får det någon effekt? Nej. Han sitter där med ett förnöjt leende och handen innanför byxorna. Efter en lång dag på stan med dom små har inte min syster mycket tålamod kvar och utbrister efter en stund "Om du inte slutar så biter moster av snoppen på dig! Och då har du ingen snopp kvar!".
Och tro det eller ej, men handen åker upp ur byxorna!
Någon vecka senare är jag och äldsta systersonen på Ikea, han står glatt upp i vagnen och sjunger och pratar, hur glad som helst!
En stund senare skriker han (överlyckligt) ut
över hela ikea: "KA DU BIIITA NOPPEN?! BIITA I NOPPEN NU! AJ AJ, NU KOMMER DU Å BITEJ I NOPPEN!! JAG VILL BITA I NOPPEN!!".
Jag är nästan förvånad över att socialstyrelsen inte stod vid kassorna och väntade på mig, jag vågar knappt föreställa mig vad folk trodde när dom hörde honom ta ton