Roligt med barn?

[IsleofSkye]

Hej, annonym användare, pga tabu-ämne.

Jag fick för ett tag sedan barn, friskt och glatt och snällt, men jag tycker inte det är roligt att vara mamma. Är helt låst hela tiden, ja barnet har en pappa och han tycker det är ännu tråkigare än jag. Så för barnets skull har jag tagit mest tid med det, jag försöker i alla fall fejka glädje över blöjbyten och kräktork.

Visst alla har svackor, men jag undrar var topparna är? När man blir gravid får man höra att barn är det bästa som finns och när du möter ditt barn för första gången så kommer du att uppfyllas av kärlek, man ångrar aldrig sina barn osv osv.

Efter 10 veckor kände jag för första gången kärlek till barnet, och den växer stadigt, men det är inte roligt. Nästan allt jag tycker är roligt går inte att göra längre pga barnet. Dessutom fortfarande ont vid sex, sprack max utan att bli inkontinent typ, äckliga hemorojder som inte vill försvinna och jag luktar ständigt illa, flytningar och svett och bäbiskräks.

Även när barnet är glad och skrattar, vilket inte är sällan, det är ett snällt barn, så kan jag inte hjälpa att jag inte fattar grejen? Vad är det som alla föräldrar tycker är så fantastiskt? När börjar det roliga? När barnet skriker och kinkar tittar pappan och jag på varandra och undrar varför vi skaffade barn och skämtar om att sätta ut det i skogen.

Ja, det låter helt hemskt, vi försöker ju ändå vårt bästa för att barnet ska ha det bra och utvecklas och vi älskar det och oroar oss för det.

Men när blir det roligt?
Vad tycker du är det roligaste med att ha barn?
Hur ser fördelningen rolig tid vs jobbig tid ut hos er?

 

[Coop]

Sv: Roligt med barn?

Jag tyckte heller aldrig att det var roligt och gulligt. Det var väldigt jobbigt. I efterhand har jag förstått att det var en depression som jag hade kunnat fått hjälp med. Inte därmed sagt att det varit underbart att vara mamma men jag hade kanske kunnat "bondat" mer med mitt barn. Sviter som jag märker av idag.

Min make fick ta det största ansvaret och min mamma hade barnet väldigt mycket.

Eftersom du kan "prata" om det här så har du en insikt i att det kanske inte ska/behöver vara så här. Jag tycker du ska vända dig till BVC snarast och tala om hur du känner och nöjd dig inte med frasen "att det blir bättre".

Om du har tecken på depression så ska du vända dig till VC för att få hjälp, vänta inte!

Har ni någon annan i er närhet som kan hjälpa er? Utan min mamma så vet jag inte hur det hade gått.

Våga prata om det både med varandra och andra och ta all hjälp ni kan få.

Kram och lycka till!

Coop

 

[Imnir]

Sv: Roligt med barn?

Har du funderat på om du har drabbats av förlossningsdeprition?
Har hört flertalet historier som liknar din och det har rört sig om just det i deras fall.

Men om det inte är det kan jag lugna dig med att det blir bättre, barn är inte roliga i början. Jag kände mig som en äcklig mjölk ko som stank svett dom 4 första månaderna, man ammar, torkar kräk och byter bajsblöjor.
Och deg är helt okej att känna att man bara vill kasta ut ungen genom fönstret. När det har känts så jävligt brukar jag tänka att det går över, då brukar det kännas lättare :-)

 

[ako]

Sv: Roligt med barn?

Alla har säkert stunder då de tycker det är tufft att vara förälder. Om du känner att det negativa överväger o du har svårt att känna glädje alls över barnet kanske du ska prata med BVC o få tid för att prata med någon, du kan ju ha fått någon form av förlossningsdepression.

Det praktiska med blöjor, flytningar mm går ju över, och det är stor skillnad på att ha en ettåring än en bäbis. Och färäldraskap är mycket mer än bäbistid. Tycker dock din man ska ta halva ansvaret, särskilt om ingen av er (!?) tycker om det så borde han ju förstå dig o vilja underlätta för dig.

Lycka till!

 

[sona]

Sv: Roligt med barn?

Nu står det ju inte hur gammalt barnet är, men jag tyckte inte att det började bli roligt förrän typ nu när sonen är 1½ år.. Han har börjat få mer personlighet, kan göra och förstå saker. Jag tyckte inte alls om bäbistiden, men nu i efterhand så insåg jag (eller egentligen, barnmorskan insåg) att jag hade en förlossningsdepression. Ska ha barn snart igen och hoppas det blir bättre den här gången, men nu har även mvc lite mer koll på att jag ska må bättre.
För min del tror jag att mkt berodde på att jag var så oförberedd, alla hade pratat om hur fantastiskt det är med barn, massa gulligull kort på fb och gulligull uppdateringar om hur fantastiskt livet var. Vilket fick mig att känna mig ännu sämre, det var liksom fel av mig att inte vara lika lycklig som alla andra. Jag klarade dessutom inte av att föda naturligt, jag var sjuk under graviditeten och amningen fungerade inte. Ungefär allt en kvinna ska kunna fungerade inte för mig. Amningen är ju dessutom en väldigt omdiskuterad sak, det är ju så bra för barnet och så mysigt.. Jag hatade det verkligen, plus att det inte fanns mjölk så det räckte. Givetvis skulle det kommenteras så fort man plockade fram flaskan..

Nu när sonen är 1½ kan jag inte riktigt förstå vart tiden tog vägen, när blev han så stor? Det går så himla snabbt... Han leker, springer, "pratar", dansar, ja allt möjligt... Sen kan man givetvis fortfarande fundera på om man gjorde rätt val, men det händer väldigt sällan nu mera.

 

[Badger]

Sv: Roligt med barn?

Är helt låst hela tiden, ja barnet har en pappa och han tycker det är ännu tråkigare än jag. Så för barnets skull har jag tagit mest tid med det, jag försöker i alla fall fejka glädje över blöjbyten och kräktork.

För barnets skull borde du nog låta pappan få chans att bonda också så att han inte känner sig mer och mer främmande inför barnet. (ngn kollegas man som till slut fick sina tre månader hemma sa plötsligt att Nu nu började han känna sig som en pappa och började älska barnet på riktigt.)

Åtminstone sticka ut ett par timmar om dagen några dagar i veckan (och såklart lämna halva ansvaret när ni båda är hemma).

Kan han också fått förlossningsdepression? Håller med alla andra om att du borde kontakta BVC.

Om barns rolighet -jag trodde nog inte bebisar var så roliga, de kan vara söta o mysiga möjligen, bjud hem ngn väninna som kan sitta och hålla barnet medan du dricker the. Vår treåring är haha rolig 50% av tiden. 50% hoppar man av ilska, hehe.

(Minns inte riktigt annars, rolig tid ökade med tiden men jag har inte tänkt så mycket på det eftersom jag inte riktigt tänkte att det skulle vara roligt på det viset. De är mer mysiga eller gosiga eller fascinerande eller tja som så små. Runt 4 månader var första hoppet av mindre jobb och mer mys, sedan 5 månader, (då funkade amningen perfekt och man kunde sjunka in i en bok samtidigt) och 6 månader. Ettåringar som tultar är lite roliga. )

 

[Jettan]

Sv: Roligt med barn?

Säger som flera andra att du ska prata med bvc om att du mår dåligt, jag tror också du har förlossningsdepression. Det är inget konstigt och flera får det, jag hade det med min första, tyvärr händer det att barnmorskorna brister i att informera förstagångsföräldrar om detta, man tror att allt ska vara "guld och gröna skogar", så är det väldigt sällan skulle jag vilja påstå, det är faktiskt ett jäkla slit med barn, speciellt spädbarn, speciellt första barnet. Det är så mycket om blir förändrat i sitt liv med första barnet, jag känner så väl igen mig i hur du beskriver det med att man känner sig äcklig, aldrig har tid, aldrig får göra något man tycker är kul osv.

MEN det blir faktiskt bättre!!! Jag förstår att det kan vara svårt att greppa, men bebistiden tar slut, man kan sluta amma, barnet blir större och mer som en liten människa, det blir lättare att lämna bort till barnvakter så att man kan få tid till att göra det man tycker om.

Men du vill ju lös detta NU förstår jag och då är mitt tips att du pratar med bvc, så du får hjälp, prata med släktingar som kan avlasta komma och ta någon timme då och då så du kan duscha, gå en promenad, gå och fika med en kompis utan bebis. Ni som par ska också avlasta varandra, ge varandra egentid, då du har bebis och din man kan göra något han gillar och så får din man faktiskt ta bebis (vilket jag tror kan vara mycket bra för honom också) så du får egentid, kanske någon gång i veckan, antingen ett par timmar eller en kväll. Sedan måste ni få lite tid tillsammans också, då behöver ni också er släkt som kan ta bebis om så bara en timme, så är det mycket värt.

Du pratar om att sex gör ont och det tycker jag du ska ta upp med en gynekolog, tillsvidare kanske ni kan prova att tillfredställa varandra på andra sätt? Vad gäller hemorojder rekommenderar jag silonsalva, jag hade också det och det försvann nästan direkt med den salvan.

Jag önskar dig all lycka till, ta hjälp för det kan bara bli bättre, du kommer må bättre och får du hjälp kommer det gå fortare, så tveka inte och lid inte i det tysta, ingen i er lilla familj vinner på det. Styrke-kramar Jettan - som också varit där du är

 

[No1]

Sv: Roligt med barn?

En av mina bästa vänner har uttryckt ungefär detsamma som dig och i hennes fall handlade det inte om någon depression. Hon älskade sitt barn men hatar/hatade att vara småbarnsföräldrar.
Det har alltså blivit bättre ju äldre och mer självgående barnet har blivit. Den riktiga vändningen kom när barnet var 4/5.
Konsekvensen av detta, förutom alla förskräckta som ville etikettera henne med "förlossningsdepression" under några år, var att det planerade syskonet aldrig blev till.

 

[ako]

Sv: Roligt med barn?

Fast det är ju ändå bra att utesluta förlossningsdepression och prata med något proffs om man är i TS situation så att man kam få hjälp att se föräldraskapet lite ljusare. Verkar ju enormt tråkigt att i princip vantrivas i 4-5 år och sliter säkert på både en själv, partnern och barnet.

Du säger att din kompis älskade sitt barn men avskydde att vara småbarnsförälder. Det har inget med huruvida man älskar barnet att göra, det är ofta just den nya situationen och saker i den man inte är bekväm med ( som att bli låst o inte kunna göra som man brukar t ex) som utlöser depressionen. Det har alltså inte med kärlek till barnet att göra.

Jag har en vän som upplevde ung samma som TS men som inte trodde det var depression då hon inte "bröt i hop" o då hon tyckte om sitt barn men inte den nya situationen. Hon hade det jobbigt i relationen med barnet i flera år tills hon insåg att hon faktiskt haft en depression. Efter att ha bearbetat det blev relationen med barnet mkt bättre och hon var förberedd på ett annat sätt när nästa barn kom o fick då inte samma upplevelse.

 

[Lupino]

Sv: Roligt med barn?

Alla är vi olika, men jag har hittills tyckt det varit rejält kämpigt att ha barn (mina är 6,5 och 4 år). Så kämpigt att jag i flera år ansett fritid varit jobb och jobb fritid om ni förstår. Vändning i det kom när vår yngsta var tre, då fick jag inte längre panik om min man skulle resa bort en helg.

Det är fortfarande mycket ansträngande med barnen. Men det är fantastiskt att följa dessa varelser och se dem växa upp. Att få förklara saker, att se dem ta sina första steg, sina första simtag etc. De ger mycket kärlek tillbaka också.

Om jag sammanfattar med klara ögon så har det mest varit jobbigt, men med många godbitar däri. Spädbarn ÄR inte roliga. Roliga är de när de är större och gör/säger tokiga saker, tycker jag!

 

[No1]

Sv: Roligt med barn?

Absolut men min vän hade inte en depression och det fanns inga samtal i världen som fick henne att uppskatta livet som småbarnsförälder. Den enda boten var att barnet blev äldre.
Hennes terapeut/kurator/psykolog (? - jadå, hon gick iväg eftersom alla envisades med att säga att hon hade en depression) sa att en del helt enkelt aldrig blir några "småbarnsföräldrar" och ett steg att komma över det är att acceptera det.

 

[Mabuse]

Sv: Roligt med barn?

Det är lika olika med att få barn som andra relationer i livet, men för mig är topparna med riktigt små barn lyckan över att graviditeten är överstånden och man har fått en frisk och fin bebis, och så just detta med att ha fått ett efterlängtat barn, dvs lycka över det faktum att man har ett barn. Roligt är det i betydelsen att man fått något man längtat efter och velat ha. Sen är det ju lite gulligt när de börjar le tillbaka, visar att de känner igen en, lär sig saker, osv. Däremot tror jag inte att barn automatiskt skulle göra en så lycklig, det är ju väldigt mycket som är rätt jobbigt med att ha barn också, vaknätter och sånt.

 

[ako]

Sv: Roligt med barn?

Absolut men min vän hade inte en depression och det fanns inga samtal i världen som fick henne att uppskatta livet som småbarnsförälder. Den enda boten var att barnet blev äldre.
Hennes terapeut/kurator/psykolog (? - jadå, hon gick iväg eftersom alla envisades med att säga att hon hade en depression) sa att en del helt enkelt aldrig blir några "småbarnsföräldrar" och ett steg att komma över det är att acceptera det.

Ja så kan det ju absolut vara, men då är det ju bra att man, som din kompis får sätta ord på det och kanske kan hitta ett förhållningssätt som gör småbarnsåren åtminstone uthärdliga? Frågan är om det kanske kan vara bra-att som din kompis- gjorde få hjälp med den insikten?

 

[DarkInNight]

Sv: Roligt med barn?

Men när blir det roligt?
Vad tycker du är det roligaste med att ha barn?
Hur ser fördelningen rolig tid vs jobbig tid ut hos er?

Dottern är nu 1½ år och det är väl senaste månaderna det har blivit roligt att umgås med henne nu när hon lärt sig gå och göra sig förstådd. När hon upptäcker världen, både stora och små saker på sitt eget sätt, när hon gör oväntade saker som är tokiga och gulliga
Som när hon står naken i bassängen, med vatten upp till knäna och hon skvätter vatten på OSS samtidigt som hon "iiih"-tjuter, hela hon strålar och det smittar av sig, då är det faktiskt roligt

Men nej, det har inte varit kul hela vägen fram tills nu. Att ständigt känna sig låst och att hela livet vänts upp och ner. Jag har fortfarande inte vant mig, och det kommer nog ta ett bra tag till innan jag har accepterat de nya spelreglerna.

Jag tycker också du ska kolla upp så du inte har en depression. Jag har/haft en depression och tycker den försvårar bondingen med dottern. Det är svårt att knyta an när allt känns tungt, men med hjälp att reda ut måendet så blir det relationen bara bättre och bättre.
Hade en jobbig graviditet och har bara dåliga minnen av förlossningen, vet inte om det spelar in också?

 

[zalleg]

Sv: Roligt med barn?

Jag kan inte svara på hurvida det är kul eller ej att ha barn då jag inte har barn själv.

Förlossningsdepression är det första jag tänker på, efter vad jag hört från andra.

Måste dock erkänna att jag kan förstå om modern får Förlossningsdepression, men fadern?
Han verkar inte heller glad i barnet. Jag vet inte själv om detta är en fråga till ts eller de andra.. eller om jag svamlar..

 

[No1]

Sv: Roligt med barn?

Frågan är om det kanske kan vara bra-att som din kompis- gjorde få hjälp med den insikten?

Beroende på person, om insikten finns där eller inte. Min kompis gick iväg enbart för att folk tryckte på att det måste vara något fel. Det som hände var att hon fick det hon visste bekräftat. Hon mådde inte dåligt egentligen, det var väl snarare så att andra fick henne att må dåligt för att hon inte var den mamman hon förväntades vara.
Det är bara så hysteriskt att man måste gå iväg för att få det bevisat att man är frisk, borde det inte vara tvärtom.

 

[Badger]

Sv: Roligt med barn?

Tror det var något nytt om att de påstods kunna få det?

 

[Thera]

Sv: Roligt med barn?

Nej, det är inte roligt jämt, och det blir roligare ju äldre de blir, men det här låter sorgligt! Jag tycker så synd om er lille om det är så illa att ni ifrågasätter varför ni skaffade henom.

Ville ni ha barn från början?

 

[vix]

Sv: Roligt med barn?

Men hur trodde du att det skulle vara att få barn/vara förälder från första början?

 

[em-pirre]

Sv: Roligt med barn?

Jag undrade också över den saken.

Ville ts ha barn, ville mannen ha barn? Varför ville de ha barn, vad väntade de sig av att bli föräldrar?

Om allt varit tvärtemot vad som väntats blir det ju naturligtvis jobbigt, men jag tror också att ts behöver prata med någon och reda ut sina tankar oavsett om det handlar om depression eller ej.