Har inte haft tid att skriva om senaste lektionen förra veckan men skriver nu istället. Fick den urgulliga "unghästen" som har en liten ferrarimotor igen. Han kommer att få heta Gosmotorn i fortsättningen
Lektionen startade redan 16:00, så jag hade tagit en halv dags ledigt. Strålande sol och hann till ridskolan i tid för att hjälpa till att ta in hästarna. 30 stycken glada hästar som kommer dundrande i härlig galopp från längst bort i hagen när man ropar är faktiskt hundra procent glädje.
Eftersom vädret var dunderbra så skulle vi skritta ut som uppvärmning och sedan rida i paddocken. Jag var lite halvskeptisk någon sekund till det hela, då de bygger vårt nya stall bara 10 meter från ena kortsidan av paddocken, och på andra sidan av paddocken sågade de plankor. I ett hörn utanför stod stod tre unghästar och en tanthäst och gnabbades i solen, mycket hoppeliskutt och bockande fram och tillbaka där
Men jag tänkte sedan att det nog skulle gå bra. Trots att han är lite skygg för saker verkar han vara snäll till tusen och jag tänkte att är jag bara lugn och tydlig, visar att jag har en plan och mig går det att lita på, skulle det gå bra.
Valde självklart att inte försöka sitta upp själv nu när det var så mycket pågående grejer omkring. Ridläraren tyckte det var klokt, och tipsade att jag ju kan liksom bara trycka ner stigbygeln lite med handen och såna grejer medan jag väntade på att hon skulle komma och hålla i. Sagt och gjort. Han stod faktiskt som ett ljus. Fick massa klappar och beröm hela tiden.
Vi red iväg och förbi ridhusbygget. Grävmaskin som viftade runt med skopan bara två meter från där vi skulle rida, massa folk, såna där byggfrigolitbitar som bars härsan och tvärsan och lät, fladdrande plast, en pålningsmaskin och annat jox red vi förbi. Gosmotorn blev självklart spänd och steppade lite. Men så fort jag höll om med benen och liksom visade att ingen fara, här är jag, jag har en plan, jag kar koll, och jag tycker de där grejerna är rätt kul så slappnade han av. Gav honom en klapp och då slappnade han av ytterligare och sen var det inget mer med det
Härligt när det bara funkar så som man i teorin tycker att det ska göra, men också lite förvånande!
Skrittade in i skogen och det var hur mysigt som helst, sedan tillbaka in i bygget och den här gången gjorde jag exakt samma som innan men innan han hann bli spänd. Resultatet blev att vi traskade förbi alla grejer igen utan någon som helst problem.
Väl i paddocken var det en långsida som inte gick att rida på, den var blöt med lite is under så vi fick rida två meter innanför där och öva på rakriktning. Det var rätt svårt på Gosmotorn märkte jag. Vet inte om det förvärrades av alla grejer runtomkring paddocken, men jag tyckte det verkade så. Vi travade igång dem lite självständigt. Jag hade jättesvårt att få honom att sluta liksom höja huvudet och dra in nacken så fort jag tog i tygeln lite. Kämpade på lite med att luska ut det där utifrån hur jag gjort sist. Mera framåtbjudning, mera bågar och lite tydligare ställning i bågarna men jag lyckades inte riktigt hundra där. Övning ger färdighet osv osv.
Sedan påbörjade vi övningen, som var vansinnigt kul! Vi red i en åtta, vilket ju innebär att man möter hästar i mitten av åttan. Så vi fick planera vägen och vara uppmärksamma. Skära av på storleken i "öglorna" eller göra dem större. I de raka delarna av åttan skulle vi göra skänkelvikningar.
Det fungerade okej, jag fick inte riktigt ordning på att han körde upp nosen och drog ihop halsen, och när han gick så var det självklart svårt för honom att gå i någon form av sidvärts. Försökte liksom jobba bakifrån och rida in bakbenen under honom osv, och det kändes lite som att så fort vi gick i bågen började benen krypa in under och sedan när vi var på raka sträckorna tappade vi det. Fick lite tips av ridläraren, om att rama in bättre på yttersidan, hon sa att hon såg att snart kommer det släppa men ytter behövde lite mer hjälp. Jag försökte få till det men det gick inte så bra, tyckte jag fick till det någon sekund åt gången men det räckte ju så klart inte. Kämpade på under övningen där men det ville sig inte riktigt, vilket till hundra procent berodde på att jag av någon anledning inte fick kroppen att göra exakt som min hjärna tänkte.
Vi fortsatte på åttan och la in galoppinslag. Vi skulle fatta någonstans efter mitten av åttan, och sedan fick vi bryta av där det passade bäst för hästen. Dock senast innan mitten där man man möts så klart. Jag kämpade vidare med ytter och hittade den faktiskt mer och mer här. Lite lättare i galoppen tydligen. Gosmotorn spann på och gjorde som vanligt exakt så som jag ville, han är verkligen välriden och väldigt till lags. Härlig ponny! Det var bara jag som var den felande länken.
Här någonstans talade ridläraren om att snart har du det, han behöver en kramskänkel. Så jag kramade, och plopp så hamnade han i form ordentligt och slutade springa runt som en hästsköldpadda.
Då blev det plötsligt hur enkelt att rida som helst, precis som förra gången. Vi gjorde några åttor där jag blev kaxig och kombinerade sidvärts i trav på långsidorna av åttan och fattningar i bågarna. Gick hur bra som helst.
Nedvarvningen var härlig. Iom att vi var i jobb ordentligt var han hundra procent fokuserad på mig och kunde bry sig mindre om bockande unghästar, grävskopor och sågar. Lätt som smör var han att forma och jag la ner honom lite successivt i alla gångarter, och varvade sedan ner med lätt och joggig trav och skritt.
Bra lektion på härlig häst. Jag behöver bara få lite ordning på mig själv!