Det beror förstås på ridskolan också. Jag har ridit där länge, och har koll på hästarna, vet vilka skador de har om de är halta, om de har återkommande problem, och om det verkar hålla på att bli så illa att den kommer tas bort. Är det ens egen tävlingshäst så har jag alltid fått veta i god tid när avlivningsdagen är spikad, så att man kunnat vara där ordentligt en sista dag och säga farväl, kanske rida ut en sista gång om hästen är ridbar, osv. Sen kan ju en häst behöva avlivas plötsligt pga en olycka, men det händer ju väldigt sällan. De flesta har ju en längre period av ohälsa innan man tar beslutet, på min ridskola har hästarna normalt fått många, många chanser innan man tar bort dem, så det kommer aldrig som en överraskning. Möjligen om det är en häst man inte alls bryr sig om, och därför inte har haft koll på.
Kanske är det annorlunda i Stockholm, vet inte var du bor? Men min upplevelse är att det är rätt bra snurr på hästarna. Jag har väl haft ett tiotal medryttarhästar under åren, men aldrig ridit någon längre än ett år kanske. Likadant för hästägare jag känner, otroligt ovanligt att ha samma medryttare en längre tid.
Jämfört då med mina tävlingshästar på ridskolan, som jag har haft i fyra-fem år, och där det inte är pga flytt eller någon nyck som jag slutat rida dem, utan för att de helt enkelt blivit gamla och gått sönder.