jag tycker att det här ämnet är så svårt och tudelat. När jag själv rider så använder jag ju spöet ibland för att förtydliga; skänkelns effekt är icke förhandlingsbar. Både på utbildade hästar och hästar som är under utbildning.
På ridskola ser man superofta elever som skänklar fruktansvärt ineffektivt och trots att man slår knut på sig själv för att nå fram med instruktioner så går det liksom inte. Samma sorts elev verkar även vara de som "smeker" hästen med spöet - fortfarande ingen effekt. där hamnar man i en jättesvår sits. "Men BANKA TILL med skänkeln då!!!" förmedlar ju en rätt så tråkig syn på hästen samtidigt som HUR TUSAN ska man få eleven att få hästen i trav/galopp då? Jag upplever att det sällan är hästen det är fel på, den går fram hur bra som helst när ryttaren vet vad den vill men vet också, som den gamla räv hen är, att man inte alltid måste jobba om inte ryttaren verkligen vill. Och hur förmedlas lite kämparglöd till ryttaren utan att det blir en "banka-slå"- uppmaning? Det gäller verkligen att använda rätt språk och uttryck...
Sen, ja, kan man ju låta den här sortens elev rida pigga hästar som hakar på resten av gruppen så man slipper skänkla men det är ju inget sätt att lära ut ridning på riktigt heller.
Som sagt, jag är tudelad i frågan. Jag som ridlärare hade blivit rätt förnärmad om eleven vägrade rida med effektiva hjälper "förrän hästen gått igenom hältutredning!!! tänk om den har ont!!!" då jag värdesätter hästarna väldigt högt och skickar ut hästar från lektion direkt när de ser dåliga ut och jag hoppas att majoriteten av kollegorna därute gör samma sak. Ibland sitter "felet" i sadeln och det är ju faktiskt rätt svårt att lära sig att skänkla effektivt. Det är svårt tills man kan och för att lära sig måste man våga öva och inte tro att hästen får ont av att man inverkar. Iofs bygger det på att man rider på en ridskola där man har förtroende för hur hästarna behandlas men det ser jag som en självklarhet att man gör...
Äsch, svårt ämne och svamlig utläggning... Någon som har annan input?
På ridskola ser man superofta elever som skänklar fruktansvärt ineffektivt och trots att man slår knut på sig själv för att nå fram med instruktioner så går det liksom inte. Samma sorts elev verkar även vara de som "smeker" hästen med spöet - fortfarande ingen effekt. där hamnar man i en jättesvår sits. "Men BANKA TILL med skänkeln då!!!" förmedlar ju en rätt så tråkig syn på hästen samtidigt som HUR TUSAN ska man få eleven att få hästen i trav/galopp då? Jag upplever att det sällan är hästen det är fel på, den går fram hur bra som helst när ryttaren vet vad den vill men vet också, som den gamla räv hen är, att man inte alltid måste jobba om inte ryttaren verkligen vill. Och hur förmedlas lite kämparglöd till ryttaren utan att det blir en "banka-slå"- uppmaning? Det gäller verkligen att använda rätt språk och uttryck...
Sen, ja, kan man ju låta den här sortens elev rida pigga hästar som hakar på resten av gruppen så man slipper skänkla men det är ju inget sätt att lära ut ridning på riktigt heller.
Som sagt, jag är tudelad i frågan. Jag som ridlärare hade blivit rätt förnärmad om eleven vägrade rida med effektiva hjälper "förrän hästen gått igenom hältutredning!!! tänk om den har ont!!!" då jag värdesätter hästarna väldigt högt och skickar ut hästar från lektion direkt när de ser dåliga ut och jag hoppas att majoriteten av kollegorna därute gör samma sak. Ibland sitter "felet" i sadeln och det är ju faktiskt rätt svårt att lära sig att skänkla effektivt. Det är svårt tills man kan och för att lära sig måste man våga öva och inte tro att hästen får ont av att man inverkar. Iofs bygger det på att man rider på en ridskola där man har förtroende för hur hästarna behandlas men det ser jag som en självklarhet att man gör...
Äsch, svårt ämne och svamlig utläggning... Någon som har annan input?