Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Noir skrev:
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att AKADEMISK ridning anses vara ett visst utrustnings-kit eller tanken att hästen alltid skall gå i böjning. Akademiskt betyder att man STUDERAR sitt ämne fortgående, vill lära sig mer och tar reda på mer och mer fakta. Någon av detta lands "stora", dvs en som importerat en spansk häst och åker runt och visar up sprättande och krafsande lär ha svarat på frågan på en clinic att "Hur skall den här böjningen åstadkomma förbättring hos hästen och dess samling, egentligen?" ha svarat "Inte faan vet jag, men det funkar!" Det är hjärndött och inte akademiskt. Man kan träna för fälttävlan akademiskt utan att komma i närheten av ett uppåtriktat spö.


Tessan

När man talar om akademisk ridning i betydelsen AR tror jag att ordet Akdemisk kommer från de Universitet eller utbildningsakademier där bland annat adelsmännens barn gick. Där var ridsintruktörerna viktiga, en skola med bra ridinstruktör drog till sig många elever.

I övrigt håller jag med dig om att man alltid ska ha en "akademisk" approach till ridandet, att vi ska försöka lära oss av andra och varandra.

Att AR skulle vara ett utrustnings-kit håller tycker jag är en grovt förenlad syn på tillvaron, likaså att det bara är förböjt och drag i inner tygel. För mina akademiska intruktörer har jag faktiskt fått lära mig tvärt om, men du kanske har haft otur.

Det är väl snarare så att det finns goda exempel och mindre goda i all ridning, vad för epitet det än har.
Fast du skriver ju också om överilad mellantrav, och där är jag fördomsfull av bara den, även om jag försöker att vara öppen :D

OlleAtlas
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Jag har sett väldigt lite barockriding, förutom de tyska utklädda gubbarna, en liten Branderupkurs (boooojning) och enstaka elever som rider själva i ridhuset, eller självutnämda tränare på imorterad spansk häst.

När Bent red själv såg det helt fantastiskt ut. Hästen gick på träns och var inte förböjd innåt och han satt inte och spretade med benen. Taktmässig och inte överilad. Super.

Om man surfar på internet efter AR eller barockridning är 90% av bilderna lusgående förböjda kallblod på stång. Precis som 95% av den "vanliga" dressyrridningen man hittar på internet är ihopdragna halsar och ett uppenbart övertempo. Men detta är ju för att ryttare inte är perfekta. Sen har vi hängups också, och kan få för oss att "böjning är det allena saliggörande" eller att hästen måste drivas så in i bomben för att bli "framåt". Dock borde folk titta lite närmare på de bilder de lägger ut på internet. De får ett eget liv efter att de publicerats, och även om hästen kanske inte gick på det viset särskilt mycket under ridpasset, så är stillbilden förevigt fastslående att så var det visst det.

Nu är ju inte tanken att det skall utföras så, men det utförs i stor skala så, och det är ju det hästarna och åskådarna upplever.

Tessan
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Ach so, då förstår jag.

Ja, bilder är lite svåra. Håller med om att lite censur skulle förkomma bland dem.

Jag tror också att jag har haft en sagolik tur med mina akademiska instruktörer. De är nämligen väldigt noga med att vi inte får förböja, lika noga med vår sits och med att förklara sina tankar. Och inte bara utifrån ett "inlärt" svar utan utifrån kunskap, erfarenhet och att de alla ridit både hoppning, fälttävlan, vanlig dressyr eller what ever. Det gör ju att det är lättare att sätta in kunskapen i sitt sammanhang.

Hade faktiskt också sagolik tur på den senaste ridskolan jag red innan jag köpte egen häst. Det var en ridskola med "sedvanlig" dressyr på stora bruna. Den undervisningen skiljer sig inte så himla mycket från det jag lär mig via AR. Vägarna kan vara lite annorlunda men i de stora dragen är det ganska lika ändå.

OA
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Skrittar jag ut en timme på långa tyglar tillsammans med en kompis så är han svettig över hela kroppen förrutom över bakdelen.

rider jag en timme i paddocken och övar tempoväxlingar i alla gångarterna och även skolorna så är han bara svettig under sadel & sadelgjord och möjligtvis fuktig på bogen.

Men jag är själv sjöblöt pga den enorma kroppskontroll jag försöker utnyttja så det blir så exakta hjälper som möjligt.
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Mmm, skritt på lång tygel kräver både styrka och kondition, förutsatt att det sker i lite raskare tempo. Men det har du uppenbarligen redan koll på! :bow:
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Är han lite nervös över att vara ute i naturen, med de sabeltandade tigrarna bakom varje buske?

/T
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Måste hålla med Noir till mest allting!

Om jag ser på hästarna jag rider så ser det ut såhär:
En timmes skritt i högt tempo på lång tygel, varm nästintill svettig häst
Motionspass i konstant travtempo, droppande häst
Galoppintervaller, ganska svettig men det krävs många intervaller för att få upp svettningen riktigt, pustar emellan och återhämtar sig.
Dressyrarbete, varm under sadeln. Kan svettas till på halsen & mellan bakbenen om de tar i ordentligt men det hinner torka under nästa övning..
Trots lite svettning under dressyrjobbet så har de byggt upp sig och blivit MYCKET starkare på relativt kort tid!

Det svettdrypande jobben ger dem träningsvärk och kräver återhämtning och stretching för att behålla smidigheten. Dressyren verkar vara enbart uppbyggande och gör dem mjuka och starka samtidigt!

Har också sett de dåliga exemlen på AR.. Har nog tur som en tokig som har en extremt noggrann tränare som inte tillåter att man hamnar i såna avarter.
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

nitus skrev:
Trots lite svettning under dressyrjobbet så har de byggt upp sig och blivit MYCKET starkare på relativt kort tid!

Det svettdrypande jobben ger dem träningsvärk och kräver återhämtning och stretching för att behålla smidigheten.

Ja, precis. Om man vet så pass mycket om hästens fysiologi så att man förstår hur en muskel fungerar, hur den skall arbetar kort men intensivt och sedan få länga sig under rörelse och pumpa bort slagg-produkterna så inser man att man bygger upp motstånd mot dressyrrörelserna, mot korrekt arbete eftersom hästen får mer eller mindre kramp och det gör ont. Det är obehagligt att göra rätt. I terrängarbete jobbar musklerna alltid så att de pumpar intensivt, och får därför inte kramp och ont på samma sätt. Men svettig blir ju den konditionstränade hästen förstås.

Jag ser så många hästar som jobbar emot sig själva och sin ryttare för att ryttaren kräver samma och lika arbete under lång tid. De som travar 20 varv på ena volten, bl.a. Det tar dem 30 minuter att värma upp eftersom först då har rörelse-inducerade adrenalin och endorfiner gjort att hästen ger efter trots obehaget.

Nu vill jag inte skryta, men de hästar som jag har jobbat med genom åren har alla successivt blivit lättare och snabbare att värma upp, på samma gång som de blivit villigare till att arbeta. Detta tror jag inte ligger i mina manipulativa förmågor, utan i att jag konstant växlar mellan intensivt arbete och sträcka ut under rörelse framåt. De vet att de kommer att få sträcka ut om de tar 5 steg i en bra öppna, eller en 1/8 vändning i galopp. Som True_Blue brukar säga: Om tandläkaren säger att han bara skall borra i 3 sekunder, då klarar de flesta det fastän det gör ont, för de vet när det är över. Om en häst tränas så att om den gör något riktigt jobbigt bra då får den göra lite till också, så lär den sig att kämpa emot på alla möjliga små ställen i kroppen. med kramp och då svettas de.

Tessan
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Jag är totalt ointresserad av både tävlingar och den sortens "flärd" som akademiska ryttare håller på med.
Jag tycker att båda bara är maskeradridning. Och jag tycker att jag finner lika mycket dålig ridning och kategoriska uttalanden om den andra gruppen från bägge håll. Till exempel:

"De allra flesta hästar som rids dressyrmässigt svettas av spänning och stress. De svettas ofta på halsen och bringan, och detta för att de rids så ihopdragna (spänning) "

Det intressanta för mig är själva ridningen, interagerandet med hästen.

Jag vill inte gå in för mycket på att mäta mängden svett. Men låt oss säga såhär - konditionsträning ger mer svett än styrke-dito. Jag tycker att en bra häst (och ryttare) ska ha både kondition och styrka.
Om man tränar hårt och ändå inte svettas, eller svettas mycket lite, så tyder det på något fel i lymfarna (?)
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

I stort håller jag faktiskt med dig. Man ser mycket dålig ridning.
Men varför tar du bara "vanliga" dressyrryttare som exempel - det är väl lika illa med alla dessa som rider omkring på halvslaka tyglar och rycker hästarna i munnen, eller segdrar i innertygel på stången. Det skapar väl lika mycket motstånd i hästkroppen att gå på det viset.

I övrigt tycker jag att du skriver bra, men är lite för kategorisk enl mig.
Att hjälpa upp den dåliga ridningen i Sverige gör man inte genom att bilda "läger" utan genom att föra vidare ordet om den korrekta och ändamålsenliga dressyren - eller hur? :)
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Clinicen blev i alla fall inställd pga för svalt intresse.
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

IngelaH skrev:
Clinicen blev i alla fall inställd pga för svalt intresse.

Då var det svalt nog att slippa svettas. Det kanske var så de menade :devil:
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

-Kanske för att den ridning som Noir beskriver ofta ses som norm och inget konstigt alls. Praktiseras på merparten av ridskolorna (fina sådana där fingrarna ska blöda och skänklarna bli döda..)
Det skrämmande är väl att det lärs ut i sån mängd av statligt utbildade lärare. För visst styrs ridlärarnas utbildning av statliga reglement och får bara göras på flyinge... Jag har inte full koll på det..

De som missuppfattat AR eller inte hunnit utbilda sig så att de inser vad de sitter och gör tror jag ändå inte skadar hästarna nämvärt då de mest såsar runt i skritt. Spänningarna som uppstår kan hästen lätt ge uttryck för då det existerar lite hjälptyglar och tvång. Snarare ser det värre ut än det är då hästen kan visa hur fel signaler den får av ryttaren.
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Det är skandal att "vanlig dressyr" har blivit som den blivit efter 1964 har man tydligen tyckt att de gamla riktlinjerna skulle städas bort.
Det står klart och tydligt i Ridinstruktionen att ryttaren ska följa hästens huvudrörelser.
Hans v Blixen-Finecke, fd chef på ridskolan var fullkomligt kristallklar i att ryttaren ska lära sig att följa och bli precis i sin hjälpgivning. Något annat finns inte.
Vad hände egentligen? Var kommer alla dessa "håll i och vänta tills hästen ger efter" - lärare ifrån? Vad har de för teoretisk bakgrund? Vilken kurslitteratur har de? Någon som vet? :confused: /T_B
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Den huvudsakliga kurslitteraturen när jag gick på Strömsholm, var BTs "Ta tyglarna" samt "Lilla Svarta", dvs gamla "Armens ridinstruktion". Ffa användes BT.
Våra ridlärare gav inga andra instuktioner än sitsinstruktioner, som utgick från hur det ska se ut, och "ridinstruktioner" som var upprepningar från böcker, med ingen riktig förståelse bakom.
Hur man egentligen "gör" när man rider, var lite mystiskt, och höljt i dunkel. (Såvitt jag kan se idag, pga att de själva inte visste.) Huvudsyftet, även om det aldrig uttalades, var att hästarna skulle kröka på nacken. Att man kan förändra hästens respons på en hjälp, tex, var det aldrig någon som sade ett ljud om. Så en duktig ryttare var den som hade ett "starkt säte" och därmed kunde få en stallmodig, lågutbildad häst med mycket spänningar, att kröka på nacken.
Så jag tror inte att felet på SR är det system som lärs ut. Tanken är nog att de ska lära ut militär ridning, och det behöver inte vara fel, i allafall inte med små barn, som ju inte har så lysande koordination. Felet är att de inte lär ut något system alls.
Det blev ett enormt lyft att komma till Flyinge, där en del av ridteorin skedde för Kyra.
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Dumheter, andra som har gått Strömsholm har lärt sig korrekt ridning.
Men att ge en apa en vass rakkniv är att be om problem. Det skulle vara högre antagningskrav dit så att dom som inte har förmåga inte skulle uppta en utbildningsplats.
Det är eleves förmåga som avgör, dom som inget lärde sig ska inte skylla på skiolan, typiskt svenskt, fel på alla andra.
 
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Dreamer skrev:
Men varför tar du bara "vanliga" dressyrryttare som exempel - det är väl lika illa med alla dessa som rider omkring på halvslaka tyglar och rycker hästarna i munnen, eller segdrar i innertygel på stången. Det skapar väl lika mycket motstånd i hästkroppen att gå på det viset.

Tsss, tss. Jag vet inte om det är viktigt alls, men jag rider inte direkt Barockt eller AR i meningen booojning och halva steg innan man börjar galopparbetet, och jag har inte Bent eller någon annan som husgud. Jag rider vanlig "ridning" som i grundträning, tills hästen kommer upp i medelsvår och den egentliga "dressyrträningen" börjar. Träningen innan kallar jag remontridning, pga mina inspirationer från officersridinig. Men det spelar ju mindre roll i sammanhanget. Såhär skrev jag tidigare i tråden:

"Om man surfar på internet efter AR eller barockridning är 90% av bilderna lusgående förböjda kallblod på stång...Sen har vi hängups också, och kan få för oss att "böjning är det allena saliggörande""

"Mycket barockt eller AR som jag har sett har varit förböjda hästar som rids på stång och dras i innertygeln och går myrsteg. Sen att de är de dåliga barockryttarna är ju en annan sak."

"Någon av detta lands "stora", dvs en som importerat en spansk häst och åker runt och visar up sprättande och krafsande lär ha svarat på frågan på en clinic att "Hur skall den här böjningen åstadkomma förbättring hos hästen och dess samling, egentligen?" ha svarat "Inte faan vet jag, men det funkar!" Det är hjärndött och inte akademiskt. Man kan träna för fälttävlan akademiskt utan att komma i närheten av ett uppåtriktat spö."

Jag må kanske vara lite nedlåtande om dessa ryttare, men det är för att de så ofta har väldigt dålig självuppfattning, och tror att de trampar sina hästar när de egentligen skrittar på stället eller rider öppna när den rider bogen ut framstupa, och sen tror att hästen skall bli så stark att den kan göra kapriol istället för bakutspark. Och sen sitter som sneda hösäckar och mumlar om att de alltid jobbar på sitsen.

Men jag är ändå övertygad om att den ganska "makliga" hastigheten gör att det sliter mindre på hästarna, än de här som ligger kvar på stora volten med centrifugalkraft och kilovis i händerna. Jag tror att de tränar in mindre motstånd eftersom de drar mindre kilo-Newton och hästen lufsar ur balans snarare än blåkutar ur balans.

De flesta som jag ser rida bra, är inte av någon särskilt inriktning, de gillar att rida ut, galoppera på fälten, rida dressyr och hoppa hinder bara för att det är så underbart att få sitta på hästryggen och få den äran att bli buren av ett nobelt djur, och respektera det nobla djuret och dess förutsättningar. Däremot verkar väldigt många "hålla på med en gren" för att få höra till, vara speciell, ha fina kläder och känna sig som att man har funnit meningen med allt och ingen annan har det (42). Dessutom få bossa runt ett djur som har lite svårt att föra sin talan.

Både dålig AR och dålig "tävlingsdressyr" är just dålig, men vissa är dåligare än andra, och deras hästar går sönder i framkotorna...

Måste gå och lägga mig, mina sjöben är trötta ikväll... Gäsp.

Tessan
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Visst borde det kanske vara högra antagningskrav. Hur det är idag, har jag ingen aning om.
Och visst var jag en tämligen usel ryttare när jag började där, (17 år gammal buskryttare) och visst var jag lite mindre usel när jag slutade. Jag antar att de sökande helt enkelt inte var bättre, eftersom jag var en av de 16 som kom in, av 360 sökande.
Min förmåga att ta till mig instruktion har det dock aldrig varit något större fel på, jag har dessutom mkt lätt för att minnas instruktion som jag har fått. Så här i efterhand kan jag säga att jag fick en teoretisk grund, som gick ut på att lära sig saker innantill. Vilket jag har gjort.
Jag red för ffa två instruktörer när jag gick där. Av de jag sett av de andra kursernas instruktörer, hade vi inte de bästa, men inte heller de sämsta. Han som ansågs som duktigast ägnade sig mest åt att förolämpa sina elever, utom de allra mest begåvade.
Förbättningen i min ridning berodde till största delen på sitsträningen på lina.
Någon systematisk utbildning för häst lärdes inte ut, mer än att "sitta in" remonterna.
Den utbildning för ryttare som lärdes ut, var anpassad efter vuxna, ganska duktiga elever. Ganska långt från verkligheten på ridskolorna. Det här är det inte bara jag som tycker, utan något som har diskuterats på de flesta instruktörsträffar jag har varit på. Av instruktörer som har gått väldigt olika linjer på RS.
Och som sagt, ett system för ridning, fick jag lära mig först för Kyra.
Nu kan jag betydligt mer än vad jag kunde efter Flyinge också, och skam vore det väl annars, eftersom det har gått ett antal år sedan dess.
Och jag vidhåller, att så som undervisningen skedde när jag gick på RS, var det rätt innehållslöst och ineffektivt, och borde kunna göras mkt bättre. Det kanske är bättre idag, även om jag har hört de som anser att det blivit sämre.
Jag tror dock att det tidigare (80 talet?) var bättre på RS, men att det varit en gradvis försämring. Jag gick 90-92.
 
Senast ändrad:
Sv: Ridgrenen där varken ryttare eller häst svettas

Det var en mera korrekt och nyanserad beskrivning som är mera överenstämmande med verkligheten.
Men så är det ingen lekskola eller grundskola utan en högskola, akademi om man vill vara riktigt jävlig mot AR :).
Dom brister som du räknar upp i hästhantering är en stor bov till dålig ridning. Få vet vad en häst är.
Den gurun de har är för mig inget värd oavsett hur många böcker och filmer han ger ut i ämnet. För vi ser ju resultatet.
Om det vore så enkelt att vem som helst kunde lära sig vad som helst så skulle alla som går in i grundskolan komma ut som Nobelpris kandidater, men så är det inte. Det måste till annat också. Samma gäller innom hästeri.
 

Liknande trådar

Ridning Akademisk Ridkonst á la IngelaH Att jag skriver just ”Akademisk Ridkonst á la IngelaH”, beror på att det finns tusen och åter tusen...
Svar
14
· Visningar
1 802
Senast: IngelaH
·
M
Islandshäst Rubriken hänvisar till en artikel av Unn Kroghen-Adalsteinsson i senaste numret (nr 8) av Stallmagasinet. Artikeln går mestadels ut på...
5 6 7
Svar
125
· Visningar
13 710
Senast: Gullan86
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hemlösa hundar ökar
  • Senast tagna bilden XV
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp