Så vi behöver rusta vården definitivt, skapa mer luft i kalkylen och inte leva på marginalen av vad den mäktar med. Men nu har ju regionerna sagt att de mäktar med att man släpper restriktionerna. Om vården inte mäktar med de säsongsjukdomar samhället får behöver ju vården som helhet anpassas för att klara det snarare än att samhället ska anpassas för att avlasta vårdapparaten genom de stora inskränkningar man ändå gör i människors liv med skarpa rekommendationer och restriktioner.
Människors bostäder är ju generellt inte anpassade för att vara arbetsplatser förväntas min bostad vara min arbetsplats vill jag kompenseras för det så jag har möjlighet att bygga ut/om och köpa hem möbler så jag slipper arbetsskador. Jag har kollegor som fått sitta i badrummet eller i sängen dvs sovrummet för att de är de enda platserna som varit ledig och går att stänga om när man är en hel familj som arbetar hemifrån. För oss så märker man också kraftig minskning i kommunikation och produktivitet inom organisationen. De korta avstämningarna mellan kollegor försvinner helt. Kollegorna är ju för de flesta (enligt de undersökningar som görs) det som människor uppskattar mest med sina arbeten, när man plockar bort kontakten med dem så försvinner ju mycket av arbetsglädjen och vilka sjukdomar kommer ur att inte känna arbetsglädje när arbetet tar så stor del av ens liv.