restriktionerna väck!

Jag hör inte folk som tycker att vi ska ha restriktioner för att covid är en farlig sjukdom längre. Jag hör folk som tycker att vi inte ska ta bort restriktionerna riktigt ÄNNU nu när vi har som MEST smittspridning och viktiga samhällfunktioner, tex sjukvården går på knäna, inte för att folk är hemma för sjuka familjemedlemmar utan för att personalen är hemma och är sjuka. Det fattas personal för att driva vård och omsorg!

Nog för att restriktionerna ska bort tids nog, men måste de bort i värsta infektionsmånaden på året när vi ovanpå allt har värsta smittspridningen av covid också? Kan vi inte ta bort dem i mars?

Det handlar inte om att alla kan bli sjuka och därför måste vi ha restriktioner, utan för att se till att samhället kan ta sig igenom det här.
Vad jag läser så står det att fhm haft möten med regionerna och regionerna har sagt att man klarar belastningen om man släpper på restriktionerna.
 
Jag tänker väl snarare att det är därför det lättas upp?
Visst, man ska vara hemma när man är sjuk, men att hela familjer var hemma i sju dagar för att en är sjuk gör definitivt sitt till personalbristen.
Speciellt när det tog en vecka att få svar på pcrtesterna blev det extremt sårbart nu i vintras när omrikon slog till.
Jag tänker att nu när allt släpps så kan det få arbetsgivare att släppa på full fart, så kommer det in en sjuk i något kontrollrum och smittar ner allihopa.
 
Jag haller med. Ansikts skydden ar verkligen hopplosa ... MEN jag sag en ny studie (for ett par dagar sedan men minns inte var) dar de sa att en enda droppe fran nasan som seglar ivag i luften smittar nagon om den hamnar pa en slemhinna. Sa jag kommer att fortsatta ha munskydd och glasogon tills smitt spridningen har lugnat ner sig och det inte kommer nya varianter hela tiden.

Fast egentligen menar jag att jag inte kommer att klaga pa munskydd da vi har haft ett mandat att alla maste ha dem i offentliga sammanhang och det ser inte ut som om Oregon skulle latta pa restrictionerna innom overskadlig tid annat an om vi har utrotat viruset. Och det lar inte heller handa.
Jag har klagat på munskydden sedan dag ett :p och så fort det okejas kommer jag att gömma de jag har kvar i ett mörkt, mörkt skåp någonstans där jag förhoppningsvis kan glömma att de finns! Jag hoppas verkligen att Skottland snart hakar på England i just den aspekten, åtminstone i arbetsmiljö och kollektivtrafiken. Ska jag in i butik sådär fem-tio minuter kan jag visst tänka mig att ha på ett, men måste jag inte kommer jag att skippa det också. Jag går ju ändå inte och handlar med symptom. :)
Är inte personligen orolig för att bli sjuk, utöver det ekonomiska.
 
Jag anser att man kunnat gå på ansvarsfull AW mesta delen av tiden redan nu utan att skämmas. Restauranger med bra avstånd mellan sällskap, enbart personer man normalt umgås med, mindre grupper, absolut noll symtom. Med rekordhög smittspridning med stora konsekvenser för samhällets funktion ger jag inte mycket cred åt de som tänker skita i konsekvenserna av sitt agerande bara för att restriktionerna släpps.
De med hemma kontor som inte umgåtts med kollegorna har knappast kunnat göra det. Jag umgås inte med mina kollegor mer än på teams.
 
Jag har klagat på munskydden sedan dag ett :p och så fort det okejas kommer jag att gömma de jag har kvar i ett mörkt, mörkt skåp någonstans där jag förhoppningsvis kan glömma att de finns! Jag hoppas verkligen att Skottland snart hakar på England i just den aspekten, åtminstone i arbetsmiljö och kollektivtrafiken. Ska jag in i butik sådär fem-tio minuter kan jag visst tänka mig att ha på ett, men måste jag inte kommer jag att skippa det också. Jag går ju ändå inte och handlar med symptom. :)
Är inte personligen orolig för att bli sjuk, utöver det ekonomiska.
Jag är lite orolig för att bli sjuk, har så lätt för att få lunginflammation, till och med av en enkel förkylning, så jag hoppar gärna denna erfarenheten så att säga.
Samtidigt är det ekonomiska jobbigt också, att vara borta en massa! Men munskydd slipper jag ändå gärna faktiskt. Har noterat de senaste dagarna att det nästan är ingen som har det på tåget och bussen mer, trots fullproppat. Inte ens de som hade förut. Själv brukar jag ha på morgonen är det är så många, men inte vid lunch/tidig eftermiddag när det inte är lika många. Börja känna mig rätt dum av att vara den enda i en fullsatt buss på morgonen med det.... och nästan samma på ett fullsatt tåg...
 
Jag menar inte att upphävandet av restriktionerna i sig är ett slag i ansiktet - det är självklart bra om smittan är under kontroll (vilket den inte är i min region, ska tilläggas). Men följdfrågan blir nu har restriktionerna släppts - då ska vi återgå precis som det var innan - allt som hänt under pandemin har varit bajs (för de extroverta) och därför är det bajs för alla. Punkt slut.

Det är inte restriktionerna i sig jag har mått bra av. Jag har däremot mått bra av att kunna sitta hemma och jobba i lugn och ro, träffa ett fåtal kollegor någon gång i veckan vid behov, prata i telefon med kollegor som jag vill/behöver prata med och faktiskt undvika de personer och grupperingar som inte ger mig något, men som i kontorsmiljön är förbannat svårt att undvika utan att anses som otrevlig. Det har liksom varit okej att vara jag under pandemin.

Då är det ett slag i ansiktet när extroverta personer tar för givet att alla tycker som dem och att om man som jag inte är supersocial så måste man ändra sig. Det är liksom inte tal om de att de skulle ändra sig. Jag tycker egentligen inte att någon ska behöva ändra sig, utan att man kan eftersträva en ökad förståelse för allas olikheter efter en sån här grej där det bevisligen fungerat alldeles utmärkt att jobba hemifrån.
Jag har ju varit så lyckligt lottad att jag kunnat välja länge, för mig har det snarare varit en lättnad att vårat kontor varit öppet så jag kunnat vara där en del, det är bättre ergonomiskt, jag blir bättre på att ta paus och bättre på att stänga jobbet när jag går.
Så för mig handlar det inte så mycket om jobb situationen, för mig kommer den nog inte ändras (ca 75% på kontoret) utan om övriga samhället, och att som någon annan skrev jag har ett barn som inte minns en dag utan covid och som gissar att legogubbar har munskydd istället för skägg.
Jag lär inte springa på krogen men vore skönt att kunna vara lite mer spontan, lite mindre rädd för att umgås med andra med risk för en veckas vabb och att öht kunna träffa andra vuxna.
Nu är jag trippelvaccinerad och har precis haft (har) covid, så det bidrar säkert oxå till att det känns lite lugnare.
Sen har oxå personalsituationen stabiliserats inom vården, iaf här senaste veckorna och antalet inlagda som testar positivt sjunker lika fort som det steg.
Sannolikt är det nog nära flockimmunitet nu. Det är nästan en killgissning men inte helt.

Jag håller fö med andra och hoppas att rekommendationer om tex hemarbete för de som kan (inte restriktioner) kommer användas framöver under säsong, att kravet på Läkarintyg vid vab efter 7 dagar och karensavdraget skrotas.
 
Good for you! Känns dock som en enkel sak att säga när man inte är i situationen själv (dvs. man har små barn och alla ens kollegor vobbar och chefer och övriga medarbetare också räknar med att man gör det..). Skulle så klart kunna vägra, men känns inte som läge.

Men då är det inte vobbandet som är problemet utan kulturen på din arbetsplats. Ja, jag hade inte tagit den diskussionen med chefen utan bara anmält vab. Hade chefen bett mig vobba Hade jag sagt att det går inte just nu. Att andra kan är oväsentligt eftersom alla barn och familjer är olika. För dig behövs vab. Då ska du få vabba.
 
Jag hör inte folk som tycker att vi ska ha restriktioner för att covid är en farlig sjukdom längre. Jag hör folk som tycker att vi inte ska ta bort restriktionerna riktigt ÄNNU nu när vi har som MEST smittspridning och viktiga samhällfunktioner, tex sjukvården går på knäna, inte för att folk är hemma för sjuka familjemedlemmar utan för att personalen är hemma och är sjuka. Det fattas personal för att driva vård och omsorg!

Nog för att restriktionerna ska bort tids nog, men måste de bort i värsta infektionsmånaden på året när vi ovanpå allt har värsta smittspridningen av covid också? Kan vi inte ta bort dem i mars?

Det handlar inte om att alla kan bli sjuka och därför måste vi ha restriktioner, utan för att se till att samhället kan ta sig igenom det här.
Men om det inte är en farlig sjukdom så är det ju inte heller farligt om smittan ökar igen. Trycket på vården från covid kommer ju bara om covid faktiskt innebär att man behöver söka vård.

Ja det är dåligt med personal, men bortsett från anhörigkarantän är det också många som är hemma och är "sjuka", alltså inte att de fejkar då utan att de på sin höjd kanske har en liten snuva, är lite småhängig eller kanske tom känner sig helt friska. De är fullt arbetsföra men får inte gå till jobbet pga rådande restriktioner.
 
Jag hör inte folk som tycker att vi ska ha restriktioner för att covid är en farlig sjukdom längre. Jag hör folk som tycker att vi inte ska ta bort restriktionerna riktigt ÄNNU nu när vi har som MEST smittspridning och viktiga samhällfunktioner, tex sjukvården går på knäna, inte för att folk är hemma för sjuka familjemedlemmar utan för att personalen är hemma och är sjuka. Det fattas personal för att driva vård och omsorg!

Nog för att restriktionerna ska bort tids nog, men måste de bort i värsta infektionsmånaden på året när vi ovanpå allt har värsta smittspridningen av covid också? Kan vi inte ta bort dem i mars?

Det handlar inte om att alla kan bli sjuka och därför måste vi ha restriktioner, utan för att se till att samhället kan ta sig igenom det här.
Håller med till 1000! Vi har fortfarande personal omplacerad från andra kliniker för att klara bemanningen och ändå ringer samordnaren konstant runt för att hitta vikarier och inhoppare pga smitta. Då är all ordinarie personal trippelvaccinerad och alla provtas direkt för att kunna återgå till jobbet så fort som möjligt. All personal är redan slutkörd efter dessa 2 år, finns inga reserver. Vore bra om restriktionerna släppts om några veckor istället, när det lugnat ner sig lite mer.
 
Men om det inte är en farlig sjukdom så är det ju inte heller farligt om smittan ökar igen. Trycket på vården från covid kommer ju bara om covid faktiskt innebär att man behöver söka vård.

Ja det är dåligt med personal, men bortsett från anhörigkarantän är det också många som är hemma och är "sjuka", alltså inte att de fejkar då utan att de på sin höjd kanske har en liten snuva, är lite småhängig eller kanske tom känner sig helt friska. De är fullt arbetsföra men får inte gå till jobbet pga rådande restriktioner.
Trycket på vården kommer ju pga att folk är hemma och är sjuka, inte bara för att familjen är sjuk eller att de är nästan symptomfria själv. Det kommer alltså inte bara för att folk söker för covid.

Folk går inte till läkaren när de är friska lika ofta som när de är sjuka, det är alltså oftare patienter som är i någon form av riskgrupp som besöker en vårdinrättning. Om "sjuk" personal skulle gå till jobbet trots att de är "sjuk" så skulle vi inte kunna skydda riskgrupperna. Personalen behövs för att komma ikapp med vårdskulden. Samma inom äldreomsorgen osv.

Att vänta lite till tills smittan sjunker lite är inte hela världen, har vi väntat i två år kan vi vänta till mars.
 
Håller med till 1000! Vi har fortfarande personal omplacerad från andra kliniker för att klara bemanningen och ändå ringer samordnaren konstant runt för att hitta vikarier och inhoppare pga smitta. Då är all ordinarie personal trippelvaccinerad och alla provtas direkt för att kunna återgå till jobbet så fort som möjligt. All personal är redan slutkörd efter dessa 2 år, finns inga reserver. Vore bra om restriktionerna släppts om några veckor istället, när det lugnat ner sig lite mer.
Ja precis, det jag hör från sjukvården handlar inte om covidpatienter per se utan om sjukdomar, slutkörd personal och vård som ligger och väntar. Jag vet någon som knappt har haft symptom, medan flera har mått sämre och faktiskt stannat hemma av den anledningen också och inte bara för att man "måste" liksom.
 
Men då är det inte vobbandet som är problemet utan kulturen på din arbetsplats. Ja, jag hade inte tagit den diskussionen med chefen utan bara anmält vab. Hade chefen bett mig vobba Hade jag sagt att det går inte just nu. Att andra kan är oväsentligt eftersom alla barn och familjer är olika. För dig behövs vab. Då ska du få vabba.
Nja! Det jag försöker säga är att jag tycker pandemin ändrat synen på vab (åtminstone för personer som kan arbeta hemifrån..) . Förstår att det inte gäller på alla arbetsplatser, men på min är det en jätteskillnad och mina kompisar som jag pratat med det om upplever precis samma sak.
 
Trycket på vården kommer ju pga att folk är hemma och är sjuka, inte bara för att familjen är sjuk eller att de är nästan symptomfria själv. Det kommer alltså inte bara för att folk söker för covid.

Folk går inte till läkaren när de är friska lika ofta som när de är sjuka, det är alltså oftare patienter som är i någon form av riskgrupp som besöker en vårdinrättning. Om "sjuk" personal skulle gå till jobbet trots att de är "sjuk" så skulle vi inte kunna skydda riskgrupperna. Personalen behövs för att komma ikapp med vårdskulden. Samma inom äldreomsorgen osv.

Att vänta lite till tills smittan sjunker lite är inte hela världen, har vi väntat i två år kan vi vänta till mars.
Fast så har vi ju alltid gjort. Jag vet att jag många gånger ringt patienter i riskzonen för att bli svårt sjuka och sagt ”jag är rätt sjuk idag, du får välja själv om du vill komma”. Med vaccin och mildare mutationer (håller tummarna) kommer vi ju framöver behöva förhålla oss till detta som till en vanlig säsongssjuka.
Och då hoppas jag att det innebär hemma när sjuk.
 
Fast så har vi ju alltid gjort. Jag vet att jag många gånger ringt patienter i riskzonen för att bli svårt sjuka och sagt ”jag är rätt sjuk idag, du får välja själv om du vill komma”. Med vaccin och mildare mutationer (håller tummarna) kommer vi ju framöver behöva förhålla oss till detta som till en vanlig säsongssjuka.
Och då hoppas jag att det innebär hemma när sjuk.
Fast just i dag- eller den 9 februari- tror jag inte att vi är riktigt där ännu att vi kan förhålla oss till detta som en vanlig säsongsinfluensa riktigt ännu. Jag är dock rätt säker på att det faktiskt blir en sådan sjukdom, någon som knappt märks mer än för känsliga individer liksom. Men vi är inte riktigt där ännu.

Självklart ska vi ta bort restriktionerna och självklart är det ok att gå till jobbet om man är "frisk", men med den smittspridningen vi har i dag, med det manfall vi har i dag? Riskgrupper som finns? Vaccinationer som håller på att kicka in? Gör det ont att vänta en månad? DET är min åsikt, att vänta en månad.

(Vad innebär "rätt sjuk"? Det låter som mer än snuvig och lite hostig och då tänker jag att man borde vara hemma och inte smitta ner sin arbetsplats och patienter)
 
Fast just i dag- eller den 9 februari- tror jag inte att vi är riktigt där ännu att vi kan förhålla oss till detta som en vanlig säsongsinfluensa riktigt ännu. Jag är dock rätt säker på att det faktiskt blir en sådan sjukdom, någon som knappt märks mer än för känsliga individer liksom. Men vi är inte riktigt där ännu.

Självklart ska vi ta bort restriktionerna och självklart är det ok att gå till jobbet om man är "frisk", men med den smittspridningen vi har i dag, med det manfall vi har i dag? Riskgrupper som finns? Vaccinationer som håller på att kicka in? Gör det ont att vänta en månad? DET är min åsikt, att vänta en månad.

(Vad innebär "rätt sjuk"? Det låter som mer än snuvig och lite hostig och då tänker jag att man borde vara hemma och inte smitta ner sin arbetsplats och patienter)
Ja precis, tror de flesta inom vården jobbat riktigt sjuka tidigare. Det hoppas jag vi lägger av med. Hoppas nåt gott kan komma ut ur det här.. men poängen är att vi alltid jobbat sjuka, och att ingen reflekterat över det trots att vi utsatt folk för stora risker.
 
Och jag tänker högt nu vad säger att de blir bättre i mars? Eller för den delen April/maj/Juni osv för ingen vet. Men samtidigt så hur länge skulle vi klassa de som samhällsfarligt?
Jag vet inte mitt liv påverkas inte nämnvärt. Hela delkurs ett ligger på distans hemifrån. Vi kommer troligtvis få åka till universitetet i mars/april någon gång tidigast. Träffar knappt folk osv men tänker att de finns andra som kommer tjäna på de här och men ja jag vet inte. Ända jag vill kunna göra är att gå till gymmet vilket inte fungerat med restriktionerna tyvärr.
 

Liknande trådar

Fritid Är i behov av en egen tråd om discgolf, så här är den. Här kan vi diskutera och dela med oss om allt som har med plast, kast och träd...
2
Svar
25
· Visningar
1 848
Senast: Glimra
·
Kropp & Själ Jag är inne i ännu en (egentligen flera) omgång i vården och jag känner mig i sånt jävla underläge rent ut sagt. Som att ingen lyssnar...
2
Svar
27
· Visningar
3 134
Senast: Hazel
·
  • Artikel Artikel
Dagbok För längesen gick undertecknad in på en bilfirma och spontanköpte en ny bil. Jag behövde inte tänka så mycket på pengar på den tiden...
Svar
6
· Visningar
655
Senast: cassiopeja
·
Kropp & Själ Vi försöker hjälpa en vän till min mamma som nyss än en gång blivit katastrofdåligt bemött av vården, jag är så arg att jag kokar varje...
2
Svar
22
· Visningar
3 986
Senast: Hazel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp