Hej! Ny på forumet som användare; långvarig flitig besökare för tips & tricks. Lycklig ägare till en renrasig brukshund och en rumänsk gatuhund. Har inte så mycket att säga. Men. Det är så mycket tyckande kring utländska rescues. Särskilt från personer som aldrig har varit i närheten av varken dessa hundar, köpare eller organisationer. Av de två senare, så finns såklart både seriösa och mindre sådana - precis som bland uppfödare och köpare i stort. Seriösa organisationer ställer samma krav på sina köpare som Hundstallet, viket i sin tur är högre krav än många renrasuppfödare ställer på sina valpköpare.
Varför inte Hundstallet då? Tja, många bullar och staffar, ett par ovtjarka-/kangalblandisar, vanvårdade småhundar som inte är rumsrena vid 11 års ålder. Många gatuhundar är enkla i jämförelse.
Länsstyrelsen då? Bristfälligt utvärderade hundar och de i sämst skick lämnas ändå till andra organisationer för utvärdering och rehabilitering innan omplacering och då kan en traumatiserade draghundskorsning kosta mer än en renrasig från fina linjer.
Självklart finns det köpare som misslyckas med sina rescues och behöver omplacera. Det händer ju med svenska renraser också.
Vad vill jag ha sagt med det här då? Typ att det är inte "adopt, don't shop" som är problemet.