Iom att min vovve gick bort nyligen kom jag att tänka på Reina (betyder drottning på spanska).
Hon var inte min hund. Det var en stor blandrastik på ca 14 år som bodde på min skola. Hon var fastkedjad dygnet runt utanför där getternas bor. Hon sov på en träpall helt ensam bland alla flugor som trivdes där pga skiten från djuren omkring. Det var 2 år sen tror jag som jag såg henne första gången. Det gjorde ont i mitt hjärta. Vems var hon? Vad gjorde hon där? Jag fick veta att hon hade hittats övergiven när hon var 2 år och att de tog in henne som vakthund på skolan. Hade hon levt sådär i 12 år??? Svaret var ja. Hon fick mat, men ingen preventivbehandling mot hjärtmask som e vanligt där hon var, så hon hade ju givetvis det i ett avancerat staduim.
Jag började gå ut med Reina, ta henne på små promenader. Och vilken energi en sån gammal och sjuk hund hade! Det fanns även en annan student som tyckte synd om Reina och då och då tog ut henne. Jag började fästa mig vid Reina. Hon var ju riktigt kelig och go också och förtjänade ett bra liv innan hon dog. Jag blev arg på alla idioter i min skola som var rädda för henne. De vågade inte gå fram och ge henne lite kärlek bara för att hon var en stor hund. Jag funderade på att ta hem henne men insåg att det inte skulle funka med min hund i en etta.
En dag så märkte jag att hon hade juvertumörer och hon togs till sjukhuset brevid för prover. Hon hade även metastaser i lungorna och veterinären och jag tyckte att det var dags för henne att somna in. Problemet var att damen som jobbade på gården och matade Reina varje dag inte ville för hon tyckte också om Reina och tyckte hon kunde fortsätta leva. Jag hade inte så mkt att säga till om och hon blev istället opererad. Det förfärliga var att hon lades tillbaka på gården direkt efter operationen och när jag gick dit för att hälsa på henne såg jag henne knappt för hon var fylld med flugor som frossade i henne operationssår. Jag led med dig Reina.
Tiden gick och killen som jobbade i huset brevid snickrade ihop en hundkoja till henne med hennes namn på och jag fortsatte gå ut med Reina när jag kunde. En annan man som jobbade som väktare berättade om hur han sett Reina må jättedåligt. Hon hade legat och hackat tänder en natt och gud vet vad.
En dag så fick jag höra att Reina hade gått bort. Hon var helt ensam och hade sakta men säkert lidit in i det sista.
Vad var meningen med att du skulle komma till världen och leva fastkjedjad och ensam hela ditt liv med plågsamma och livshotande sjukdomar till den dag du dog av dina smärtor. Livet är jävligt konstigt ibland och människor kan vara så grymma och känslokalla.
Du förtjänade bättre Reina. Jag hade velat kunna hjälpa dig.
Jag hoppas du är lycklig och fri från alla krämpor någon annanstans och att du inte är ensam utan har någon som älskar dig och gör dig lycklig.
Hon var inte min hund. Det var en stor blandrastik på ca 14 år som bodde på min skola. Hon var fastkedjad dygnet runt utanför där getternas bor. Hon sov på en träpall helt ensam bland alla flugor som trivdes där pga skiten från djuren omkring. Det var 2 år sen tror jag som jag såg henne första gången. Det gjorde ont i mitt hjärta. Vems var hon? Vad gjorde hon där? Jag fick veta att hon hade hittats övergiven när hon var 2 år och att de tog in henne som vakthund på skolan. Hade hon levt sådär i 12 år??? Svaret var ja. Hon fick mat, men ingen preventivbehandling mot hjärtmask som e vanligt där hon var, så hon hade ju givetvis det i ett avancerat staduim.
Jag började gå ut med Reina, ta henne på små promenader. Och vilken energi en sån gammal och sjuk hund hade! Det fanns även en annan student som tyckte synd om Reina och då och då tog ut henne. Jag började fästa mig vid Reina. Hon var ju riktigt kelig och go också och förtjänade ett bra liv innan hon dog. Jag blev arg på alla idioter i min skola som var rädda för henne. De vågade inte gå fram och ge henne lite kärlek bara för att hon var en stor hund. Jag funderade på att ta hem henne men insåg att det inte skulle funka med min hund i en etta.
En dag så märkte jag att hon hade juvertumörer och hon togs till sjukhuset brevid för prover. Hon hade även metastaser i lungorna och veterinären och jag tyckte att det var dags för henne att somna in. Problemet var att damen som jobbade på gården och matade Reina varje dag inte ville för hon tyckte också om Reina och tyckte hon kunde fortsätta leva. Jag hade inte så mkt att säga till om och hon blev istället opererad. Det förfärliga var att hon lades tillbaka på gården direkt efter operationen och när jag gick dit för att hälsa på henne såg jag henne knappt för hon var fylld med flugor som frossade i henne operationssår. Jag led med dig Reina.
Tiden gick och killen som jobbade i huset brevid snickrade ihop en hundkoja till henne med hennes namn på och jag fortsatte gå ut med Reina när jag kunde. En annan man som jobbade som väktare berättade om hur han sett Reina må jättedåligt. Hon hade legat och hackat tänder en natt och gud vet vad.
En dag så fick jag höra att Reina hade gått bort. Hon var helt ensam och hade sakta men säkert lidit in i det sista.
Vad var meningen med att du skulle komma till världen och leva fastkjedjad och ensam hela ditt liv med plågsamma och livshotande sjukdomar till den dag du dog av dina smärtor. Livet är jävligt konstigt ibland och människor kan vara så grymma och känslokalla.
Du förtjänade bättre Reina. Jag hade velat kunna hjälpa dig.
Jag hoppas du är lycklig och fri från alla krämpor någon annanstans och att du inte är ensam utan har någon som älskar dig och gör dig lycklig.
