Sån knöl som försvinner, kommer tillbaka, försvinner osv har jag varit med om på en råtta. Det var en helt vanlig fettknöl, inget farligt alls och inga som helst problem sålänge de dyker upp på "rätt" ställen
Den nuvarande knölen, har råttan ett sår på den? Om den har det - kläm
inte på knölen, är det en varböld så kan man spräcka den inåt och poff, blodförgiftning. Vänta isf tills knölen spricker av sig självt (var beredd på att det kan lukta riktigt riktigt illa), när den gjort det tömmer och rengör du med koksalt varje dag (pilla bort sårskorpan som bildas när du ska rengöra) tills det läkt. Om det behövs får du åka till veterinär för att få antibiotika utskrivet. Det är rätt vanligt tack vare råttors väldigt bra läkkött, sår läker utifrån och in och när det läkt på utsidan sitter bakterierna kvar på insidan och bildar en varböld.
Är det inte en varböld så har du valen att låta den vara, operera eller avliva. Finns inte så mycket mer än så att göra utan du får titta på hur råttan mår, hur pass hindrad råttan är, om knölen växer osv. Är råttan ung är det kanske värt det att prova operation, är den gammal kanske det inte är värt det, tex. Det ska nämnas dock att man inte kan veta vad det är för sorts knöl förrän man redan opererat bort den (om man är villig att betala för biopsin vill säga) och somliga knölar kommer gärna tillbaka även efter operation. Samtidigt är det svårt att få bort varenda liten cell av tumören iom att råttor är så små.
Hur som helst, knölar öht är rätt vanligt och det är ingen större idé att vara rädd för de. Alla som håller på med råttor stöter på knölar förr eller senare, ffa om man har honor då de tyvärr ofta får juvertumörer. Ett exempel jag har är en hona jag hade för några år sen, hon fick en knöl på ena bakbenet som blev typ 6-7 cm i diameter och gick runt benet, som att hon hade ett tjockt ben helt enkelt. Hon var lite hindrad när hon klättrade, men hon klättrade glatt på ändå och hade kvar vartenda litet uns av livsglädje. Hon avlivades vid drygt 2 års ålder då tumören var så pass stor att hon fick skavsår på den - trots det var hon ändå en väldigt glad liten råtta ända in i döden. Så ja, det jag vill åt är helt enkelt att en råtta kan leva ett bra liv även med tumörer - tur det med tanke på att de är så pass vanliga! De flesta tumörer jag stött på har dock inte blivit så stora som på den honan, och de har haft så pass bra placeringar att råttorna oftast levt med de tills de dött av någon helt annan orsak utan att de någonsin varit till besvär för råttorna
Kort sagt - sånadär obesvärliga knölar är en ren barnlek jämfört med vissa andra saker man kan stöta på om man har otur
