Nja, det beror nog på hur barnet lärt sig hemmavid (eller av andra). Och vad du menar med "yngre barn".
I vår familj är barnen hittills lyckligt ovetande om att just hudfärger eller etnicitet är ett sätt att kategorisera människor. Begreppen afrikan, europé och asiat skulle inget av barnen ha någon susning om vad vi menar med. De är 3 och 6 . Det sätt jag märkt att de är ovetande är bland annat att 6åringen när han var 5 sa om en kompis på dagis att "han är från ett annat land". Nyfiken som jag är (och vetande om att barnet som omtalades är mörkhyad; ser ut att ha indiskt ursprung) frågade jag "hur vet du det?" och tänkte mig svaret att "han är brun". MEN svaret blev "för att han pratar något annat språk med sin mamma".
3åringen talade om en mörkhyad kompis en dag och sa att "hon är brun". Jag gissar att de kanske pratat om det på förskolan gemensamt om att människor kan ha olika färger. När jag frågade vilken färg hon själv har så var svaret blå och jag och pappa var grå. .....
Men; det kommer ju mer och mer medvetenhet om andra i omgivningen. När andra omkring lämnar förklaringar som "jamen, det är ju han som är afrikan/mörkhyad" så är det klart att barnen snappar upp och lär sig det. Hade vi föräldrar varit mer sådana personer som använde definitionerna utifrån hudfärg/etnicitet så hade barnen säkert tidigare använt de begreppen också.
(För att klargöra: jag har givetvis inget emot att man talar om etnicitet/ursprung. Däremot så tycker jag det är lite intressant att vissa barn i samma ålder som våra skulle göra precis så som du beskriver medan andra inte ens skulle förstå uppgiften. Det beror ju liksom på vad man LÄRT sig. Lika lite som våra barn skulle förstå "rita en fot i storlek 32 och en fot i storlek 48" skulle de förstå att definiera människor utifrån färg på det sättet.)
Däremot är barnen väldigt indoktrinerade i att könsbenämna. Det är nog något vi är sämre på att avhålla oss ifrån. För att ta mig själv som exempel så var jag på BVC med treåringen häromveckan. I väntrummet satt en pappa med tre barn, mörkhyade. När jag pratade med mitt barn; som blev oerhört blyg; så kategoriserade jag barnen med kön (jag frågade pappan om barnens ålder bland annat) och sa "titta nu kör hon bilen" (2årig flicka) och "vilket gott äpple han fick av sin pappa".
Inte alls konstigt; helt naturligt. Det hade ju varit hemskt mystiskt om jag poängterat att de var mörkhyade.... däremot kan jag tänka mig att en del hade gjort det; när pappan/barnen lämnat väntrummet t ex.
Börjar nedifrån... Hade inte det varit väldigt konstigt om du omtalat barnen med vilket etniskt ursprung de hade? För mig hade det känts som att vara på zoo om någon i ett väntrum sagt "titta på bilen den afrikanska flickan har". Förstår inte heller hur det skulle vara fel att säga "hon leker med bilen"? Menar du att man skall omtala folk i neutrum eller henna dem? För mig sänder det signalen att flicka är dåligt, man skall inte låtsas om att det är en flicka.
Jag för min del hoppas att vi någongång skall få ett samhälle där det inte är laddat (negativt) att vara varken flicka eller afrikan. För mig är det ett sätt att rent utseendemässigt beskriva människor om man skall ge signalement, det är inte en värdering, att berätta vilken kontinent de kommer ifrån.
Ex. Hon är brunett så hon klär i starka färger.
Säger inte så mycket, om man vill beskriva precis hur fin hon är i den färgen. Om man säger hon är asiat så hon klär i starka färger så får man en tydligare bild av hur personen ser ut och vilka färger som är fina. För mig är inte det rasistiskt på något sätt, men om man sade "hon är asiat så hon är prålig" DÅ är det rasistiskt. Då har man använt ursprunget för att beskriva en egenskap som inte är på ytan.
Det är nog det som är den naturliga skillnaden tror jag, barn beskriver ytan men utan värderingar tills de lär sig annorlunda.
Ungefär som vi beskriver djur, en brun kanin säger mer än bara kanin. Det är inget dåligt att säga att den är brun, det är en beskrivning.
På samma sätt är inte flicka och kvinna negativt för barn förrän de lärt sig att någon som är kass på bollspel "kastar som en flicka", gråter som en tjej, gnäller som en kärring, är en tjatmoster, grinkärring, skvallertant, tjejer i grupp fungerar inte etc etc. (GAAAAH )
Och slutligen lär man sig att man är duktig om man är en POJKFLICKA och med stolthet berättar att man alltid helst umgåtts med pojkar, kommer bäst överens med dem, är pappas flicka etc (vilket betyder att man minsann inte innehar alla negativa egenskaper som FLICKOR har eller tom något så mesigt och töntigt som MAMMAS FLICKA).
Varför lär man sina barn att kvinnligt är negativt och manligt är eftersträvansvärt? Att etnicitet är något fult man inte får nämna?
Om inte feminint är dåligt så behövs inget hen! Då vore inte dockor och rosa och annat flickigt negativt. Vem har bestämt att pojkars smak är normen och därför skall flickor kläs i starka färger för att inte bli flickiga? Varför skall inte pojkar kläs i rosa och bli flickpojkar? (Nej, flickpojkar är också ett skällsord).
