Anledningen till att jag tycker den här reaktionen är onödig, är just på grund av min tanke på barn. Ge ett yngre barn papper och färgpennor och be barnet rita av en afrikan, en nordeurope, en asiat etc. Ja då kommer de se olika ut.
.
Nja, det beror nog på hur barnet lärt sig hemmavid (eller av andra). Och vad du menar med "yngre barn".
I vår familj är barnen hittills lyckligt ovetande om att just
hudfärger eller etnicitet är ett sätt att kategorisera människor. Begreppen afrikan, europé och asiat skulle inget av barnen ha någon susning om vad vi menar med. De är 3 och 6 . Det sätt jag märkt att de är ovetande är bland annat att 6åringen när han var 5 sa om en kompis på dagis att "han är från ett annat land". Nyfiken som jag är (och vetande om att barnet som omtalades är mörkhyad; ser ut att ha indiskt ursprung) frågade jag "hur vet du det?" och
tänkte mig svaret att "han är brun". MEN svaret blev "för att han pratar något annat språk med sin mamma".
3åringen talade om en mörkhyad kompis en dag och sa att "hon är brun". Jag gissar att de kanske pratat om det på förskolan gemensamt om att människor kan ha olika färger. När jag frågade vilken färg hon själv har så var svaret blå och jag och pappa var grå. .....
Men; det kommer ju mer och mer medvetenhet om andra i omgivningen. När andra omkring lämnar förklaringar som "jamen, det är ju han som är afrikan/mörkhyad" så är det klart att barnen snappar upp och lär sig det. Hade vi föräldrar varit mer sådana personer som använde definitionerna utifrån hudfärg/etnicitet så hade barnen säkert tidigare använt de begreppen också.
(För att klargöra: jag har givetvis inget
emot att man talar om etnicitet/ursprung. Däremot så tycker jag det är lite intressant att vissa barn i samma ålder som våra skulle göra precis så som du beskriver medan andra inte ens skulle förstå uppgiften. Det beror ju liksom på vad man LÄRT sig. Lika lite som våra barn skulle förstå "rita en fot i storlek 32 och en fot i storlek 48" skulle de förstå att definiera människor utifrån färg på det sättet.)
Däremot är barnen väldigt indoktrinerade i att könsbenämna. Det är nog något vi är sämre på att avhålla oss ifrån. För att ta mig själv som exempel så var jag på BVC med treåringen häromveckan. I väntrummet satt en pappa med tre barn, mörkhyade. När jag pratade med mitt barn; som blev oerhört blyg; så kategoriserade jag barnen med kön (jag frågade pappan om barnens ålder bland annat) och sa "titta nu kör hon bilen" (2årig flicka) och "vilket gott äpple han fick av sin pappa".
Inte alls konstigt; helt naturligt. Det hade ju varit hemskt mystiskt om jag poängterat att de var mörkhyade.... däremot kan jag tänka mig att
en del hade gjort det; när pappan/barnen lämnat väntrummet t ex.