Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...
Jag vill inte vara någon sorts representant för AR för jag har lite för blandade influenser egentligen för att kunna säga "så här gör man inom AR", snarare -"så här gör jag, och min AR-tränare opponerar sig inte"
Snarare än att jag hittar på vad en halvhalt innebär försöker jag sätta ett ord på det som görs. Kanske hade man kunnat kalla det något annat men för mig ÄR det vad halvhalt innebär även om samma ord kan innebära olika saker.
Visst skulle man kunna kalla det förhållning med tygeln om man så vill. Låter dock väldigt grovt om man skriver "jag tar förhållningar i tygeln i varje steg för att styra bogarna"! tygeltagen (som är så små som möjligt för att få rätt reaktion, oftast bara impulser snarare än ett "tag" och ersätts med sits/fokus i så hög grad som möjligt när man kan få samma resultat) är ju inte tänkt att på något vis förhålla tempot eller takten överlag, däremot ibland för att förhålla frambenen/bogarna, ibland för att styra frambenen/bogarna, ibland för att i kombination med skänkel och/eller sits synka framdel/bakdel/takt.
Den största hjälpgivningen är som Ingela skriver - sits/vikt. Eller som jag försöker tänka för att det ska bli mer effektivt just för mig - tanke/fokus som man då får försöka kombinera ihop med sits-/viktdetaljerna för att få in rätt känsla. Precis som du säger så är halvhalterna inte huvudhjälpen, det kommer alltid sits/vikt/fokus vara. Men det är en förstärkning, ungefär som att jag ser skänkeln som en förstärkning när sitsen inte räcker till.
Om vi tar ett exempel:
Du ska rida en volt och flytta bogen utåt på volten i öppna-style med bibehållen böjning.
Man kan rent teoretiskt t ex ta en halvhalt/förhållning för att få uppmärksamhet och därefter lägga till innerskänkel. Det skulle innebära att man ser innerskänkeln som den flyttande hjälpen.
Såhär tänker istället jag (borde vara AR-style eftersom åtminstone större delen av det lärs ut av "min" tränare): Det är min sits som böjer och det är min vikt, aningens utåt i det här fallet, som anger riktningen. Det skulle räcka på en inom stilen utbildad känslig häst i bra balans. Som förstärkning (vilket jag oftast behöver) kan jag i första hand lägga till en kramning/ett kortvarigt motstånd i innertygeln vilket hästen tar som -ok, jag ska inte röra bogen åt det hållet längre = hästen byter riktning. Men sen kan det ju vara andra saker som felar, kanske faller den på ytterbogen istället och blir förböjd, då kanske det istället krävs att man med samma tygel"motstånd" bromsar på yttersidan, om det inte räcker att justera tillbaka lite av vikten eller det känns bättre i det läget att lägga till innerskänkeln. IBLAND kan innerskänkeln också behövas som ytterligare förstärkning för att få tag på innerbak, men i första hand skulle jag enbart förstärka med tygelimpulsen eftersom filosofin är att lära sig rätta framdelen efter bakdelen.
Kom gärna med eget svar på tillvägagångssätt i exemplet om du tycker jag förenklade för mycket eller inte har tagit med din metod/-metoder!
Jag vill inte vara någon sorts representant för AR för jag har lite för blandade influenser egentligen för att kunna säga "så här gör man inom AR", snarare -"så här gör jag, och min AR-tränare opponerar sig inte"
Snarare än att jag hittar på vad en halvhalt innebär försöker jag sätta ett ord på det som görs. Kanske hade man kunnat kalla det något annat men för mig ÄR det vad halvhalt innebär även om samma ord kan innebära olika saker.
Visst skulle man kunna kalla det förhållning med tygeln om man så vill. Låter dock väldigt grovt om man skriver "jag tar förhållningar i tygeln i varje steg för att styra bogarna"! tygeltagen (som är så små som möjligt för att få rätt reaktion, oftast bara impulser snarare än ett "tag" och ersätts med sits/fokus i så hög grad som möjligt när man kan få samma resultat) är ju inte tänkt att på något vis förhålla tempot eller takten överlag, däremot ibland för att förhålla frambenen/bogarna, ibland för att styra frambenen/bogarna, ibland för att i kombination med skänkel och/eller sits synka framdel/bakdel/takt.
Den största hjälpgivningen är som Ingela skriver - sits/vikt. Eller som jag försöker tänka för att det ska bli mer effektivt just för mig - tanke/fokus som man då får försöka kombinera ihop med sits-/viktdetaljerna för att få in rätt känsla. Precis som du säger så är halvhalterna inte huvudhjälpen, det kommer alltid sits/vikt/fokus vara. Men det är en förstärkning, ungefär som att jag ser skänkeln som en förstärkning när sitsen inte räcker till.
Om vi tar ett exempel:
Du ska rida en volt och flytta bogen utåt på volten i öppna-style med bibehållen böjning.
Man kan rent teoretiskt t ex ta en halvhalt/förhållning för att få uppmärksamhet och därefter lägga till innerskänkel. Det skulle innebära att man ser innerskänkeln som den flyttande hjälpen.
Såhär tänker istället jag (borde vara AR-style eftersom åtminstone större delen av det lärs ut av "min" tränare): Det är min sits som böjer och det är min vikt, aningens utåt i det här fallet, som anger riktningen. Det skulle räcka på en inom stilen utbildad känslig häst i bra balans. Som förstärkning (vilket jag oftast behöver) kan jag i första hand lägga till en kramning/ett kortvarigt motstånd i innertygeln vilket hästen tar som -ok, jag ska inte röra bogen åt det hållet längre = hästen byter riktning. Men sen kan det ju vara andra saker som felar, kanske faller den på ytterbogen istället och blir förböjd, då kanske det istället krävs att man med samma tygel"motstånd" bromsar på yttersidan, om det inte räcker att justera tillbaka lite av vikten eller det känns bättre i det läget att lägga till innerskänkeln. IBLAND kan innerskänkeln också behövas som ytterligare förstärkning för att få tag på innerbak, men i första hand skulle jag enbart förstärka med tygelimpulsen eftersom filosofin är att lära sig rätta framdelen efter bakdelen.
Kom gärna med eget svar på tillvägagångssätt i exemplet om du tycker jag förenklade för mycket eller inte har tagit med din metod/-metoder!