Sv: Ramdiskussion och GÄRNA annat med...
(God jul!
)
Det här funderade jag på senast igår, en kompis provade rida min kuse och då fick jag lite tankeställare om hur mycket jag egentligen rider bogarna (och kanske borde göra ännu mer).
Nu är det givetvis ofta jag som ställer till med obalans/ojämnhet eller att jag hade kunnat korrigera med min sits och är jag själv stadig och fokuserad = har bra förutsättningar för att hitta den felande länken så räcker det oftast med småjusteringar i sitsen.
Ibland när det är extremt t ex att jag inte har ridit så mycket på sistone och vi kommit ur form eller efter kompisen hade ridit och kusen la till med sina gamla ovanor då kan det krävas lite mer extrema korrigeringar. T ex flytta innerbogen utåt på volt och inte ge ordentlig eftergift för hjälperna förrän innerbogen börjar lassa bort lite vikt och kusen börjar ta vikten på innerbak istället, att jag rider förvänd böjning/skolor för att göra problemet ännu tydligare och "tvinga" mig själv att reda ut det för annars blir det totalpannkaka!
Känns mer logiskt också med jämnvikt mellan bogarna med hästen utåtböjd av någon anledning, jag känner tydligare om vi sitter fast någonstans. När det är jämnvikt mellan bogarna upplever jag balansen bättre och att vi rent allmänt har bättre förutsättningar för att bära bak, bättre förutsättningar för allt egentligen.
Om hästen blir förböjd så försvinner jämnvikten från bogarna. Nu tycker jag personligen min kuse är lite extrem, kräver RIDNING hela tiden, men som normalläge dvs även när det går bra brukar jag göra minst 1-2 halvhalter i varje steg. Halvhalterna är till för att lotsa bogarna rätt och tydliggöra takten och även riktningen. Det räcker sällan om det verkligen behövs en korrigering utan är snarare förebyggande för korrigeringar. Om det mot förmodan skulle flyta på så bra och lekande lätt att de "riktiga" halvhalterna inte behövs så brukar jag tänka halvhalter i kroppen för att sätta takten.
Kusen blir liksom trygg med att det hela tiden är jag som för och att man är tydlig i lotsandet och så otroligt tacksam när man börjar få kontroll på detaljerna. Som t ex sitt egen fokus, sin egen energi och sina egna tankar...
Sen finns det olika grader av det mesta. Jag känner även om det bara är lite "fel böjning" eller "förböjning" oftast pga att det blir motstånd någonstans i hästen, för att den vill glida iväg åt något håll eller för att helheten allmänt inte känns bra. Men i nuläget försöker jag att inte haka upp mig alltförmycket på smådetaljerna för då slutar det med att jag fifflar och fifflar och glömmer att ge hästen lite frihet också, blir mer fiffel än konstruktiva övningar till slut.
(God jul!
)Det här funderade jag på senast igår, en kompis provade rida min kuse och då fick jag lite tankeställare om hur mycket jag egentligen rider bogarna (och kanske borde göra ännu mer).
Nu är det givetvis ofta jag som ställer till med obalans/ojämnhet eller att jag hade kunnat korrigera med min sits och är jag själv stadig och fokuserad = har bra förutsättningar för att hitta den felande länken så räcker det oftast med småjusteringar i sitsen.
Ibland när det är extremt t ex att jag inte har ridit så mycket på sistone och vi kommit ur form eller efter kompisen hade ridit och kusen la till med sina gamla ovanor då kan det krävas lite mer extrema korrigeringar. T ex flytta innerbogen utåt på volt och inte ge ordentlig eftergift för hjälperna förrän innerbogen börjar lassa bort lite vikt och kusen börjar ta vikten på innerbak istället, att jag rider förvänd böjning/skolor för att göra problemet ännu tydligare och "tvinga" mig själv att reda ut det för annars blir det totalpannkaka!
Känns mer logiskt också med jämnvikt mellan bogarna med hästen utåtböjd av någon anledning, jag känner tydligare om vi sitter fast någonstans. När det är jämnvikt mellan bogarna upplever jag balansen bättre och att vi rent allmänt har bättre förutsättningar för att bära bak, bättre förutsättningar för allt egentligen. Om hästen blir förböjd så försvinner jämnvikten från bogarna. Nu tycker jag personligen min kuse är lite extrem, kräver RIDNING hela tiden, men som normalläge dvs även när det går bra brukar jag göra minst 1-2 halvhalter i varje steg. Halvhalterna är till för att lotsa bogarna rätt och tydliggöra takten och även riktningen. Det räcker sällan om det verkligen behövs en korrigering utan är snarare förebyggande för korrigeringar. Om det mot förmodan skulle flyta på så bra och lekande lätt att de "riktiga" halvhalterna inte behövs så brukar jag tänka halvhalter i kroppen för att sätta takten.
Kusen blir liksom trygg med att det hela tiden är jag som för och att man är tydlig i lotsandet och så otroligt tacksam när man börjar få kontroll på detaljerna. Som t ex sitt egen fokus, sin egen energi och sina egna tankar...
Sen finns det olika grader av det mesta. Jag känner även om det bara är lite "fel böjning" eller "förböjning" oftast pga att det blir motstånd någonstans i hästen, för att den vill glida iväg åt något håll eller för att helheten allmänt inte känns bra. Men i nuläget försöker jag att inte haka upp mig alltförmycket på smådetaljerna för då slutar det med att jag fifflar och fifflar och glömmer att ge hästen lite frihet också, blir mer fiffel än konstruktiva övningar till slut.
Senast ändrad:
