Sv: Rally-lydnad
Jag tävlar ju inte mina hundar (min hund, den ena gick bort nyligen) men försöker träna lydnad på ett ganska seriöst plan ändå, dock utan de hårda kraven man ställer på en renodlad lydnadshund.
Exempelvis lägger jag inte enorm vikt på att hunden ska sätta sig perfekt vid inkallning, att läggandet ska gå på en hundradels sekund etc etc. Men änddock att han (dåvarande de
) skulle göra det med en viss finess. Jag skulle nästan kunna kalla "min" lydnad lite rally lydnad också med tanke på att jag har /hade raser som är avlade för att jobba självständigt, är sjukt envisa och är svåra att ställa för höga krav på vad gäller "will to please". Jag får coacha min hund ( o dåvarande) väldigt mycket och det är där det tagit stopp för mig i mitt egentliga "vanliga" lydnadsintresse-att tävla.
De tycker helt enkelt inte att det är kul att nöta på saker..då vänder de och går.
De är dessutom urusla på att apportera och gripandet har aldrig blivit dugligt nog( godis är det enda de frivilligt stoppar i munnen..o tvång ha rinte funkat).
Dessutom har de behövt mycket tid. Dom kan ändå lydnadsbiten upp till klass två i vanlig lydnad OM man bortser från apportering, så nog kan de! Men hade jag tävlat hade det nog fått bli rally lydnad. Vill man så kan man, men med en svårflörtad hund får man smöra o bre på lite extra
Kan tillägga att Harley är en West Highland white terrier och Douglas var en strävhårig dvärgtax/kanintax. Båda raserna har stort plus för lättlärdhet. Men lite minus för stolthet o envishet
, Det är ju ändå jävligt kul när det går så pass bra med dem som det gör /gjort och jag får ofta allmänt mycket beröm speciellt från jägare som varit chockerade över att jag haft en sån lydig tax o terrier. Då blir man glad!
