P
_Picasso_
ni som har vinthundar, hur vanligt är det egentligen med rädda/reserverade hundar? Och hur handskas med det?
Jag har en hund som är drygt 1 år som har en rädsla. Människor.
Hon har aldrig blivit slagen och är inte alls rädd för t.ex ljud, smällare, cyklar eller miljöer. Hon reagerar inte på människor på håll, inte heller hundar eller barn. Det är dock påtvingade möten som hon är rädd för.
Kommer någon fram och vill klappa eller bara stå bredvid så backar hon med svansen mellan benen och går bakom mig. Hon vägrar bli klappad på eller tilltalad och ser ut som någon har slagit henne. Kan skälla om någon blir för närgången eller hon blir osäker med en främmande hund i närheten, men har aldrig visat aggressivt beteende utan drar sig bara undan och morrar på sin höjd när hon krupit ihop.
Kommer aldrig fram och hälsar och det verkar inte ge med sig heller, även om det går en timme med samma människa.
Detta är naturligtvis inte önskvärt för vinthundar men är det vanligt och hur kan man hantera det om det verkar genetiskt. Går det att göra någonting åt överhuvudtaget????
För ingenting har hänt henne, hon har varit så sen hon var liten. I övrigt snäll och glad, lugn och helt okomplicerad. Det är just människor och barn i närkontakt som skrämmer henne och det verkar verkligen inte bli bättre med åldern.
Några tips eller någon som känner igen sig?
det är jobbigt att alltid behöva försvara henne och säga att folk inte får komma nära henne, och hon har stark separationsångest och litar bara på mig och ingen annan. Jag har inte barn men kommer att vilja ha snart och jag vet inte hur det skulle gå med barn. Hon är så stabil i allt annat, men just social kontakt klarar hon inte och blir som en skugga
Jag har en hund som är drygt 1 år som har en rädsla. Människor.
Hon har aldrig blivit slagen och är inte alls rädd för t.ex ljud, smällare, cyklar eller miljöer. Hon reagerar inte på människor på håll, inte heller hundar eller barn. Det är dock påtvingade möten som hon är rädd för.
Kommer någon fram och vill klappa eller bara stå bredvid så backar hon med svansen mellan benen och går bakom mig. Hon vägrar bli klappad på eller tilltalad och ser ut som någon har slagit henne. Kan skälla om någon blir för närgången eller hon blir osäker med en främmande hund i närheten, men har aldrig visat aggressivt beteende utan drar sig bara undan och morrar på sin höjd när hon krupit ihop.
Kommer aldrig fram och hälsar och det verkar inte ge med sig heller, även om det går en timme med samma människa.
Detta är naturligtvis inte önskvärt för vinthundar men är det vanligt och hur kan man hantera det om det verkar genetiskt. Går det att göra någonting åt överhuvudtaget????
För ingenting har hänt henne, hon har varit så sen hon var liten. I övrigt snäll och glad, lugn och helt okomplicerad. Det är just människor och barn i närkontakt som skrämmer henne och det verkar verkligen inte bli bättre med åldern.
Några tips eller någon som känner igen sig?
det är jobbigt att alltid behöva försvara henne och säga att folk inte får komma nära henne, och hon har stark separationsångest och litar bara på mig och ingen annan. Jag har inte barn men kommer att vilja ha snart och jag vet inte hur det skulle gå med barn. Hon är så stabil i allt annat, men just social kontakt klarar hon inte och blir som en skugga
Senast ändrad av en moderator: