Rädd omplaceringahund

Erikaaeliasson

Trådstartare
Hej!
Jag tog över en omplaceringshund på ett år idag. Hon är såklart lite stressad över att ha lämnat sin tidigare familj, åkt bil en bit och kommit till ett nytt hem.

Dock så verkar hon vara rädd för att bli klappad, hon kryper ihop och darrar så fort man lägger handen på henne (det går bättre om man kliar underifrån istället för på huvud/rygg).
Hon är även extremt rädd för sitt koppel. Ikväll när vi skulle ta kvällspinken så la hon sig på rygg på golvet och visade magen så fort jag tog fram det utan att göra så mycket mer än att visa det. Sedan sprang hon in i vardagsrummet där hon kissade på sig.

Nu till min fråga, vad kan jag göra för att underlätta för henne? Med kopplet väl på plats är hon hur lugn som helst, och går även jättebra i det. Men just att ta på henne det gör så ont i hjärtat.

Hur tränar man bäst bort rädslan för klappning och koppel? Vart hade ni börjat?
 
Hon kom nyss hem till dig, låt henne vara.
Glöm eventuell träning för tillfället, ge henne ett tag att vänja sig vid sin nya miljö. Klappa inte, och om du måste röra henne gör det från sidan, även många "vanliga" hundar tycker det är obehagligt att bli klappade på huvudet. Kopplet måste ju på så det går ju inte att undvika, men ge henne så mycket utrymme du bara kan annars.

Jag blir lite fundersam när du säger att hon är lugn med kopplet på. En hund som är så rädd som du beskriver blir inte lugn och tillfreds bara för att ett koppel är på, jag skulle snarare misstänka att det är en "freeze"-reaktion.

Vad säger hennes förra familj? Varför är hon så rädd?
 
Dom vet inte vad som hänt henne. Hon hämtades från Finland när hon var yngre och vet inte jätte mycket om henne. Hon har hittills levt hos en uppfödare som hade 4 andra hundar.
 
Dom vet inte vad som hänt henne. Hon hämtades från Finland när hon var yngre och vet inte jätte mycket om henne. Hon har hittills levt hos en uppfödare som hade 4 andra hundar.
Förstår inte riktigt, hon kom från Finland till en familj och sen en uppfödare? Eller var uppfödaren en del av hennes förra familj? Var hon lika rädd i sitt förra hem?

I alla fall, låt henne bo in sig och vänja sig vid sin nya miljö i lugn och ro. Förhoppningsvis är det bara en känslig hund som behöver varva ner efter en flytt. Jag skulle rymningssäkra precis allt för säkerhets skull, är hon så rädd som du beskriver så blir det svårt att fånga in henne om hon kommer lös.
 
Dom vet inte vad som hänt henne. Hon hämtades från Finland när hon var yngre och vet inte jätte mycket om henne. Hon har hittills levt hos en uppfödare som hade 4 andra hundar.

Låt hunden vara ifred. Låt den söka kontakt på sina egna villkor.
Träning gör den inte något gott just nu. Den behöver landa och förstå att ni är snälla och pålitliga. Ni är ju främlingar för varann. Den behöver trevliga upplevelser, ge lite gott godis och bekanta er försiktigt.

Vad är det för ras?
 
Hej!
Jag tog över en omplaceringshund på ett år idag. Hon är såklart lite stressad över att ha lämnat sin tidigare familj, åkt bil en bit och kommit till ett nytt hem.

Dock så verkar hon vara rädd för att bli klappad, hon kryper ihop och darrar så fort man lägger handen på henne (det går bättre om man kliar underifrån istället för på huvud/rygg).
Hon är även extremt rädd för sitt koppel. Ikväll när vi skulle ta kvällspinken så la hon sig på rygg på golvet och visade magen så fort jag tog fram det utan att göra så mycket mer än att visa det. Sedan sprang hon in i vardagsrummet där hon kissade på sig.

Nu till min fråga, vad kan jag göra för att underlätta för henne? Med kopplet väl på plats är hon hur lugn som helst, och går även jättebra i det. Men just att ta på henne det gör så ont i hjärtat.

Hur tränar man bäst bort rädslan för klappning och koppel? Vart hade ni börjat?
Om hon är rädd för att bli klappad, klappa inte då. Långt ifrån alla hundar uppskattar den typen av beröring. Jag har själv en hund av typen som slingrar sig som en orm om någon närmar sig med en utsträckt hand, inte för att någon har varit dum utan helt enkelt för att hon inte tycker om att bli klappad. Så då klappar jag inte. Easy as that.

Att träna in hantering för ex kloklippning är en annan sak, men det tänker jag ligger långt framåt om hon är så rädd. Låt henne bara vara.
 
Jag tänker på koppelproblemet. Kan du byta till sele ett tag och kanske flexikoppel om det är vanligt koppel hon är rädd för? Alltså att du byter utrustning till något hon inte förknippar med obehag? Hon kan ju ha blivit skrämd av något utomhus någon gång också förstås och att hon förknippar det med kopplet. Bor du i lägenhet kanske du kan sätta på kopplet när du kommit ut i trapphuset istället för inne i hallen.

Du får prova dig fram helt enkelt. Och sedan brukar godis vara ett bra knep i de flesta lägen 😉

När det gäller klappning på huvudet håller jag med övriga. Det är inte en konstig reaktion alls. Klappa underifrån istället. Det trivs hundar oftast bättre med.
 
Låt hunden vara ifred. Låt den söka upp kontakt med dig om och när den vill. Jag har haft omplaceringar som aldrig blivit sociala hundar, och då får det ju vara så.

Hitta riktigt gott godis och ge godis varje gång kopplet ska på. Så koppelpåtagning förknippas med något trevligt.
 
Hon kom nyss hem till dig, låt henne vara.
Glöm eventuell träning för tillfället, ge henne ett tag att vänja sig vid sin nya miljö. Klappa inte, och om du måste röra henne gör det från sidan, även många "vanliga" hundar tycker det är obehagligt att bli klappade på huvudet. Kopplet måste ju på så det går ju inte att undvika, men ge henne så mycket utrymme du bara kan annars.

Jag blir lite fundersam när du säger att hon är lugn med kopplet på. En hund som är så rädd som du beskriver blir inte lugn och tillfreds bara för att ett koppel är på, jag skulle snarare misstänka att det är en "freeze"-reaktion.

Vad säger hennes förra familj? Varför är hon så rädd?

Kan det inte vara själva processen att ta på kopplet som hon tycker är otäck?
 
Absolut! Jag tänker mest att den allmänna rädslan som beskrivs av ts är så intensiv att jag har svårt att tro att den är "hur lugn som helst" när kopplet väl är på.

Jag drar parallell till hästar som är rädda om huvudet/öronen. Där kan det vara jobbigt att ta på grimman medan det slutar att vara jobbigt när grimman väl är på eftersom ingen människa rör vid huvudet/öronen längre.

Jag hade nog behållt halsbandet på ett tag så hade jag bara behövt sätta fast kopplet i halsbandet när det är dags att gå ut. och sen efter ett tag hade jag kanske tränat på att hunden ska närma sig ett annat halsband och för varje litet framsteg hade den fått godis. T.ex. tränat med klicker. Börjat med att hunden ska titta på halsbandet och sen fortsatt lugnt därifrån.
 
Jag tänker på koppelproblemet. Kan du byta till sele ett tag och kanske flexikoppel om det är vanligt koppel hon är rädd för? Alltså att du byter utrustning till något hon inte förknippar med obehag? Hon kan ju ha blivit skrämd av något utomhus någon gång också förstås och att hon förknippar det med kopplet. Bor du i lägenhet kanske du kan sätta på kopplet när du kommit ut i trapphuset istället för inne i hallen.

Du får prova dig fram helt enkelt. Och sedan brukar godis vara ett bra knep i de flesta lägen 😉

När det gäller klappning på huvudet håller jag med övriga. Det är inte en konstig reaktion alls. Klappa underifrån istället. Det trivs hundar oftast bättre med.

Om hunden drar sig undan beröring hade jag absolut inte gått över på sele. Jag har helt oproblematiska hundart som tycker det är joxigt med sele och inte direkt visat glädje över det kruxet.
 
Jag hade gjort en koja till hunden i ett rum där du är ofta, exempelvis vardagsrummet. En öppen gallerbur/canvasbur med en extra filt över och mat och vattenskål precis i närheten.
Sen hade jag bara låtit henne vara, inte lockat eller försökt tvinga mig på henne. Kommer hon ut och tar kontakt självmant hade jag bara varit lugn och kanske kastat en godis på golvet (om hon tar det) vid varje kontaktförsök. Absolut inte klappat eller ens tittat på henne i princip.
En så pass rädd hund måste få ta den tid det tar, och det är viktigt att den har en trygg plats dit den kan dra sig undan när det blir mycket.
Dörren på buren får inte vara stängd eller ha möjlighet att stängas eftersom burförvaring är olaglig i Sverige.
Halsbandet hade jag haft på hunden 24/7 för att slippa ta på och av samt för att enklare kunna få tag i hunden om den skulle försöka rusa ut genom dörren eller liknande.
Vid promenad hade jag haft koppel knäppt i både sele och halsband då en sådan rädd hund kommer vara omöjlig att fånga in om den kommer lös.
 

Liknande trådar

Hundhälsa 2018 tog jag lite hastigt och lustigt emot en liten omplacering som for illa i dåvarande hem. Hunden var och är trots det relativt glad...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 281
Senast: Tonto
·
Hundträning Jag tog emot en omplaceringshund för två månader sedan, en tik som snart är fem år. Hon har levt hela sitt liv hos uppfödaren och fått...
Svar
8
· Visningar
820
Senast: Blyger
·
Övr. Hund Hej! Jag ber om ursäkt för en låång text. Jag är förtvivlad över situationen med min 7 månader gamla valp, jag känner mig så jävla...
2 3
Svar
42
· Visningar
5 398
Senast: fixi
·
Övr. Barn Vi har 2 barn. Ett på 10 och ett på 7. Det yngre barnet är till vissa delar extremt olik sitt äldre syskon och saker som fungerat med...
Svar
16
· Visningar
1 137

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp