Rädd för min valp

[Lillise]

Du behover ha sma, sma godisbitar overallt. verkligen overallt. I alla fickor, pa koksbanken, i hallen overallt dar du ar sa att du aldrig blir utan. En annan bra grej ar att ha dragkamps leksaker for henne's storlek utspridda precis overallt sa du snabbt kan ta en och lata henne bita i den i stallet for i dig.

Om det hander sa ofta kanske hon blir overtrott? Som en liten 2 arig mannisko baby, precis som med babyn kan det losa sig om du haller ett oga pa hur lange hon ar vaken och helt enkelt satter henne i en kompost hage, eller satter undan henne nar hon borjar bli hopplos, sa hon kan ga undan och sova.

Min Rottis skrapar pa sovrumsdorren nar hon ar trott och vill sova ordentligt en stund, Mallen vandrar fram och tillbaka framfor dorren och ger ett skall men ett par minuters mellanrum tills jag kommer och oppnar. Vissa hundar vill helt enkelt ha lugn och ro nar de ar trotta.

Ja, vi behöver helt klart hitta rutiner för trött valp. Hon har vansinnigt svårt att varva ned och släppa taget om dagen/familjen. Jag går ofta och lägger mig med henne vid 20 och då somnar hon på studs.

 

[Lillise]

Jag har känt viss frustration över att hantera de här situationerna, antalet per dag, genom att inte säga stopp, nog med hela min röst och kropp.

Jag har ett par gånger reagerat med ilska gentemot henne. Hon svarar då genom att bli osäker vilket fredar oss i några sekunder, när hon sedan snabbt återkommer vinner hon mark och jag behöver eskalera och trappa upp. Det fungerar helt enkelt inte, med henne.

Hon är mest med mig, lyssnar, lyder och följer mig. Det är också mig hon är allra värst mot vad gäller hugg-attackerna.

Det kanske funkar på individer som är någorlunda veka, vilket inte verkar vara fallet med TS valp. Jag testade verkligen allt med min när han var liten, inklusive att bli heligt förbannad. Den respons jag fick på det var att han blev ännu mer intensiv i bitandet, för mina känsloyttringar ledde till att han försökte avväpna genom att leka. Och är det en ung hund som redan gillar att använda munnen så blir det ju som det blir med de lekinviterna. Aj som fan.

Jag förstår att det ligger nära till hands att föreslå att man sätter hårt mot hårt med tuffare hundar, men min erfarenhet är att det lika gärna kan bli så att relationen får sig en törn och hunden blir än mer benägen att vara stökig och strunta i att man bönar, ber eller hotar för att få den att sluta.

@Lillise Om det funkar att avleda med godis så fortsätt med det. Koppel på är bra så att ni fysiskt kan leda bort henne från situationer hon inte klarar att hantera, kombinera gärna med passivitetsträning i samma veva. Det är lätt att hamna i "nej, sluta" men glömma bort att visa vad man vill att hunden ska göra istället för det som är dåligt. Jag provade att uppmuntra i stort sett alla lugnare beteenden och jag tycker att det har gjort stor skillnad.

Mest av allt så är det nog tid och mognad som behövs. Jag lider med dig, har tappat räkningen på gångerna jag tänkt att jag inte reder ut den här hunden och funderat på omplacering. Men det går åt rätt håll även med honom, sakta men säkert. Håll ut.

Tack. Fina tips som jag tar till mig. Jag blir så trött på henne ibland att jag kastar några bitar åt henne och så går jag trumpet ifrån. Jag ska stanna och skapa/uppmuntra mera önskvärt beteende.

 

[Hellhound]

Jag upplever att det väldigt ovanligt med så "hårda" (antar att du menar det som motsats till vek?) hundar att de inte alls reagerar om man blir skitarg nån gång (men absolut inte rör hunden, det blir nästan alltid dåligt enl min erfarenhet). Det räcker att den vrider ett öra eller tittar förvånat, så har man en halv sekund på sig där att belöna upp rätt beteende som tusan. Det handlar inte alls om att öka upp och sätta "hårt mot hårt", då har jag uttryckt mig riktigt illa. Det handlar för mig mer om att bryta en kaos-situation. Till och med våra tyskterriers reagerar på det, och det är då rakt inga mjuka valhundar.

Väldigt ovanligt vet jag inte, det beror nog både på ras och individ. Min hund är labrador av showlinjer och som jag upplever det är de smått ökända för att kunna vara betongsuggor mentalt. Ändå kommer han från följsamma föräldrar och har arbetande hundar i släkten, så han är inte ens vänstervarv rakt igenom.

Han kanske hajar till jättekort om jag går upp i affekt men lika snabbt har det lilla obehaget runnit av och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag är inte tillräckligt duktig med timingen för att kunna fånga upp den där mikrosekunden när han tänker till, så för mig är det ungefär som att han inte reagerar alls. Jag har verkligen fått lära mig att alltid ha bra belöningar med och avleda eller helt sonika gå ifrån, för det är det enda som ger någon bestående effekt. Han har blivit mer följsam med åldern och träning men hård i skallen tror jag att han alltid kommer att vara.

Jag är faktiskt förvånad över att få svaret att en hund med den här typen av pannben måste vara väldigt ovanligt på ett forum med så stor kunskapsbas.

 

[Gnist]

.

Jag är faktiskt förvånad över att få svaret att en hund med den här typen av pannben måste vara väldigt ovanligt på ett forum med så stor kunskapsbas.

Jag skulle säga att en stabil hund -oavsett ras- ska släppa sånt ganska direkt.
Om en hund inte kan avreagera (ganska omgående) från att ägaren fräst till, så är den alldeles för vek.

 

[Amaranthe]

Väldigt ovanligt vet jag inte, det beror nog både på ras och individ. Min hund är labrador av showlinjer och som jag upplever det är de smått ökända för att kunna vara betongsuggor mentalt. Ändå kommer han från följsamma föräldrar och har arbetande hundar i släkten, så han är inte ens vänstervarv rakt igenom.

Han kanske hajar till jättekort om jag går upp i affekt men lika snabbt har det lilla obehaget runnit av och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag är inte tillräckligt duktig med timingen för att kunna fånga upp den där mikrosekunden när han tänker till, så för mig är det ungefär som att han inte reagerar alls. Jag har verkligen fått lära mig att alltid ha bra belöningar med och avleda eller helt sonika gå ifrån, för det är det enda som ger någon bestående effekt. Han har blivit mer följsam med åldern och träning men hård i skallen tror jag att han alltid kommer att vara.

Jag är faktiskt förvånad över att få svaret att en hund med den här typen av pannben måste vara väldigt ovanligt på ett forum med så stor kunskapsbas.

Nu var ju det jag diskuterade från början att jag upplever det väldigt ovanligt med valpar som inte ens vrider på ett öra om man gör något oväntat, som att bli skitförbannad.
De flesta av våra arbetande hundar är ju trots allt avlade för att vilja samarbeta, och i allt jobb (t ex vallning då som jag själv sysslar mest med) är det ju en absolut nödvändighet att kunna påverka hundens sinnesstämning ibland, inte bara själva beteendet så att säga, så jag tycker verkligen inte det är särskilt vanligt med sådana typer av raser som är som sten i huvudet på det viset.

Att det rinner av hunden fort däremot, är inget jag ser som varken "hårt" eller dåligt utan tvärtom väldigt önskvärt, och nej inte särskilt ovanligt heller utan en fin egenskap, att hunden kan släppa saker och gå vidare.

 

[Lingon]

Väldigt ovanligt vet jag inte, det beror nog både på ras och individ. Min hund är labrador av showlinjer och som jag upplever det är de smått ökända för att kunna vara betongsuggor mentalt. Ändå kommer han från följsamma föräldrar och har arbetande hundar i släkten, så han är inte ens vänstervarv rakt igenom.

Han kanske hajar till jättekort om jag går upp i affekt men lika snabbt har det lilla obehaget runnit av och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag är inte tillräckligt duktig med timingen för att kunna fånga upp den där mikrosekunden när han tänker till, så för mig är det ungefär som att han inte reagerar alls. Jag har verkligen fått lära mig att alltid ha bra belöningar med och avleda eller helt sonika gå ifrån, för det är det enda som ger någon bestående effekt. Han har blivit mer följsam med åldern och träning men hård i skallen tror jag att han alltid kommer att vara.

Jag är faktiskt förvånad över att få svaret att en hund med den här typen av pannben måste vara väldigt ovanligt på ett forum med så stor kunskapsbas.

Fast syftet är inte att skrämma hunden till lydnad. Syftet är att förmedla att det hunden gör inte är önskvärt. Det är inte samma sak som att skrämma den så mycket att den inte vågar göra det.

Sen är den metoden otroligt svår då den kräver fingertoppskänsla och nästintill perfekt timing för att hunden ska förstå vad man menar så det är inte en metod vem som helst ska använda sig av.

 

[lilstar]

Så vacker! Hur gulliga de än må vara som valpar är de allra finast som vuxna.

Min är lik din. Jag har försökt gosa henne till sömns med strykningar och röst. Snabbt hugger hon som en kobra.

Kompostgallret hoppar hon över. Det fungerar bra om jag sitter precis utanför men det tar tid som inte alltid finns. Det funkar allra bäst när jag är ensam hemma och går in i hemmakontoret, där är det dödstrist och hon somnar i samma stund jag sätter mig ned.

Kan det vara så att du omedvetet har lärt valpen att hemmakontoret är en plats för vila och avslappning? Alltså inte att det är så fruktansvärt tråkigt för då hade hon väl försökt göra det roligare genom sina hyss, utan att hon vet att där inne tar man det lugnt. Isåfall har du lite hopp där. Kan du lyckas varva ner henne där inne så kan du lyckas i flera rum och situationer.

 

[Hellhound]

Fast syftet är inte att skrämma hunden till lydnad. Syftet är att förmedla att det hunden gör inte är önskvärt. Det är inte samma sak som att skrämma den så mycket att den inte vågar göra det.

Sen är den metoden otroligt svår då den kräver fingertoppskänsla och nästintill perfekt timing för att hunden ska förstå vad man menar så det är inte en metod vem som helst ska använda sig av.

Var har jag ens skrivit något om att skrämma? Snacka om att du tolkar mig illa. Min poäng var att en del hundar inte tar åt sig särskilt mycket av visat missnöje överhuvudtaget, så ibland funkar det bättre att hoppa det och använda en annan strategi. Det går att få ordning på en hund även genom att ignorera dåliga beteenden och belöna de bra när de erbjuds.

Sätter tråden på ignore nu för jag är redan trött på det här sidospåret och att det börjar övergå till att handla mer om min hund och hur jag hanterar och förhåller mig till honom än vad tråden handlade om från början. Önskar TS all lycka med sin valp.

 

[Lingon]

Så vacker! Hur gulliga de än må vara som valpar är de allra finast som vuxna.

Min är lik din. Jag har försökt gosa henne till sömns med strykningar och röst. Snabbt hugger hon som en kobra.

Kompostgallret hoppar hon över. Det fungerar bra om jag sitter precis utanför men det tar tid som inte alltid finns. Det funkar allra bäst när jag är ensam hemma och går in i hemmakontoret, där är det dödstrist och hon somnar i samma stund jag sätter mig ned.

En hund av vallhundsras är, förutom energisk (och rätt jobbig som valp), även otroligt lättlärd! Det är på gott och ont. Den lär sig bra saker snabbt och det är ju jätteroligt att jobba med! Men, den lär sig också sånt vi inte vill att den lär sig och den lär sig det snabbt. De hundar av vallhundsras jag lärt känna har varit MYCKET lyhörda för sin ägares signaler och kommandon. Återigen, på gott och ont. I träning är det superhärligt! Med mycket små signaler kan man samarbeta med sin hund och det är en underbar känsla! Men den läser också av ens minsta lilla känsla, rörelse etc och tolkar mönsterna och agerar därefter. Detta gör dem roliga att träna men också, om man inte har tillräcklig koll på vilka signaler man sänder ut så kan det bli så att man lär dem något som man inte avsåg att lära dem.

Mitt råd till er är att fundera över om det kan vara så att ni råkat lära den nåt som ni inte avsåg att lära den. T.ex. varför är den lugnare i hemmakontoret än i andra rum? Vad har ni gjort annorlunda där? Var inte rädd för att ta hjälp men var noga med vem du tar hjälp från! Helst någon som kan rasen/rastypen och har samma filosofi som du gällande hund.

Hittar du bara rätt knappar kommer det säkert bli en rolig hund att både hemma och på träning!

 

[Lingon]

Var har jag ens skrivit något om att skrämma? Snacka om att du tolkar mig illa. Min poäng var att en del hundar inte tar åt sig särskilt mycket av visat missnöje överhuvudtaget, så ibland funkar det bättre att hoppa det och använda en annan strategi. Det går att få ordning på en hund även genom att ignorera dåliga beteenden och belöna de bra när de erbjuds.

Sätter tråden på ignore nu för jag är redan trött på det här sidospåret och att det börjar övergå till att handla mer om min hund och hur jag hanterar och förhåller mig till honom än vad tråden handlade om från början. Önskar TS all lycka med sin valp.

Jag menar att hunden inte behöver "ta åt sig" för att förstå att ägaren är missnöjd med vad den har gjort.

 

[Vassi]

Så vacker! Hur gulliga de än må vara som valpar är de allra finast som vuxna.

Min är lik din. Jag har försökt gosa henne till sömns med strykningar och röst. Snabbt hugger hon som en kobra.

Kompostgallret hoppar hon över. Det fungerar bra om jag sitter precis utanför men det tar tid som inte alltid finns. Det funkar allra bäst när jag är ensam hemma och går in i hemmakontoret, där är det dödstrist och hon somnar i samma stund jag sätter mig ned.

Vi fick acceptera att ingen kroppskontakt gällde vid nedvarvning/sova. Det skötte han bäst själv. För ja, det enda som hände var att övertrött valp varvade upp och började tugga på handen som försökte stryka.
Låter lite som att ni kanske betingat kontoret på samma sätt vi betingade kompostgallerhagen då? Terrorn var också en liten houdini, men han var mer fokuserad på att hitta den svaga punkten där han kunde forcera (forcera är tyvärr lite av ett signum än idag). För oss hjälpte den säkert att vi började vanan/betingning från dag ett, så oftast somnade han istället för att göra utbrytningsförsök. På kontoret var det en annan sak... Filtträning som jag ser att du börjat med kan säkert ha samma effekt med tid och träning.

 

[Acto]

Nu var ju det jag diskuterade från början att jag upplever det väldigt ovanligt med valpar som inte ens vrider på ett öra om man gör något oväntat, som att bli skitförbannad.
De flesta av våra arbetande hundar är ju trots allt avlade för att vilja samarbeta, och i allt jobb (t ex vallning då som jag själv sysslar mest med) är det ju en absolut nödvändighet att kunna påverka hundens sinnesstämning ibland, inte bara själva beteendet så att säga, så jag tycker verkligen inte det är särskilt vanligt med sådana typer av raser som är som sten i huvudet på det viset.

Att det rinner av hunden fort däremot, är inget jag ser som varken "hårt" eller dåligt utan tvärtom väldigt önskvärt, och nej inte särskilt ovanligt heller utan en fin egenskap, att hunden kan släppa saker och gå vidare.

Själv skulle jag inte känna mig bekväm med att vrida på valpens öra. Hela syftet då blir ju att tillfoga valpen smärta. Att man kan behöva/råka göra det vid brandsläckning (tex valpen är att springa ut på gatan framför bilar) är en annan sak för då är inte syftet att tillfoga smärta. Det du beskriver tolkar jag dock som att smärta/obehag är målet för att bryta valpen. Det är för mig inte ok. Detta oavsett om valpen kan släppa det eller inte efteråt.

 

[Fruentimber]

Själv skulle jag inte känna mig bekväm med att vrida på valpens öra. Hela syftet då blir ju att tillfoga valpen smärta. Att man kan behöva/råka göra det vid brandsläckning (tex valpen är att springa ut på gatan framför bilar) är en annan sak för då är inte syftet att tillfoga smärta. Det du beskriver tolkar jag dock som att smärta/obehag är målet för att bryta valpen. Det är för mig inte ok. Detta oavsett om valpen kan släppa det eller inte efteråt.

Nu läste du helt fel, dock. Det är inte vad som beskrivs, utan att "hunden inte skulle vrida på ett öra". Inte att man som ägare ska vrida örat på sin hund.

 

[Acto]

Nu läste du helt fel, dock. Det är inte vad som beskrivs, utan att "hunden inte skulle vrida på ett öra". Inte att man som ägare ska vrida örat på sin hund.

Aha ok då läste jag fel. Tack!

 

[Viva]

Jag upplever att det väldigt ovanligt med så "hårda" (antar att du menar det som motsats till vek?) hundar att de inte alls reagerar om man blir skitarg nån gång (men absolut inte rör hunden, det blir nästan alltid dåligt enl min erfarenhet). Det räcker att den vrider ett öra eller tittar förvånat, så har man en halv sekund på sig där att belöna upp rätt beteende som tusan. Det handlar inte alls om att öka upp och sätta "hårt mot hårt", då har jag uttryckt mig riktigt illa. Det handlar för mig mer om att bryta en kaos-situation. Till och med våra tyskterriers reagerar på det, och det är då rakt inga mjuka valhundar.

Jag tänker att det inte behöver handla om hårdhet utan även stress. När den hamnar för högt kan det absolut vara svårt att nå hunden vare sig det gäller ilska eller godis.

 

[Amaranthe]

Jag tänker att det inte behöver handla om hårdhet utan även stress. När den hamnar för högt kan det absolut vara svårt att nå hunden vare sig det gäller ilska eller godis.

Verkligen, det är nog oftare stress t ex än att hunden är så himla hård.

 

[Amaranthe]

Aha ok då läste jag fel. Tack!

Ja, precis som @Fruentimber skrev. Tycker inte heller det är okej att vrida om någons öra, det gör ju jätteont.

 

[AraSlei]

Väldigt ovanligt vet jag inte, det beror nog både på ras och individ. Min hund är labrador av showlinjer och som jag upplever det är de smått ökända för att kunna vara betongsuggor mentalt. Ändå kommer han från följsamma föräldrar och har arbetande hundar i släkten, så han är inte ens vänstervarv rakt igenom.

Han kanske hajar till jättekort om jag går upp i affekt men lika snabbt har det lilla obehaget runnit av och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag är inte tillräckligt duktig med timingen för att kunna fånga upp den där mikrosekunden när han tänker till, så för mig är det ungefär som att han inte reagerar alls. Jag har verkligen fått lära mig att alltid ha bra belöningar med och avleda eller helt sonika gå ifrån, för det är det enda som ger någon bestående effekt. Han har blivit mer följsam med åldern och träning men hård i skallen tror jag att han alltid kommer att vara.

Jag är faktiskt förvånad över att få svaret att en hund med den här typen av pannben måste vara väldigt ovanligt på ett forum med så stor kunskapsbas.

Jag tycker det här är väldigt vanligt på showavlade labradorer. I en del linjer så mycket att de är svåra att bryta vid t ex doftfläckar, när de fixerar på någon hund osv.

 

[Acto]

Ja, precis som @Fruentimber skrev. Tycker inte heller det är okej att vrida om någons öra, det gör ju jätteont.

Jag ber om ursäkt att jag läste fel!

 

[Amaranthe]

Jag ber om ursäkt att jag läste fel!

Lugnt, ville bara förtydliga.