Rädd för diabetes

[Enya]

Troligen blandar väl folk (förståeligt) ihop typ 1 och typ 2 diabetes.

Vilket (typ 2) också sjunker i åldrarna så det är ju faktiskt inte alls konstigt tycker jag att det blir missförstånd.

 

[MJLee]

Ännu en här med diabetes 1 som haft den sedan jag var just 17. Som @tanten beskrivit det, obehandlad diabetes 1 törst är något helt annat. Det är som inkvisitionen där de band fast någon och sedan hällde ner vatten genom en tratt. Trots att man dricker i princip hur mycket som helst, buken är stenhård och man mår illa så är man fortfarande törstig och sedan springer på toa en gång i timmen eller mer.

Tröttheten är också på en helt annan nivå. Alltså sov i 17 timmar och vakna så trött att du somnar om igen. Fötterna kommer om något mycket senare efter flera år om du inte sköter dig. De små blodkärlen i fingrar, tår, ögon osv kan bli sämre. Men det tar år och idag så är det sällan det går så långt. Jag har i omgångar misskött mig ganska ordentligt och ännu inte fått några besvär.

Jag hade fruktansvärd nålfobi när jag fick diabetes och vägrade ta sprutor (och på den tiden var det inte roligt). Idag är det fantastiskt, små fina nålar man inte känner och en sensor man sätter fast och sedan kan kolla och justera blodsockret. Du kan även läsa av den med mobilen om du vill.

Vi med typ 1 har det faktiskt bättre än typ 2 eftersom vi kan parera upp med insulin och därför faktiskt! kan äta mer onyttigt än de som bara har diet att förhålla sig till. Inte för att rekommendra det.

Om du är orolig, ring din VC förklara din rädsla och misstankar och be att få komma in och göra en provtagning.

 

[MidnightSoul]

Jag sov massor ett år i gymnasiet. Vi pratar om hela natten, på bussen till skolan, på bussen hem och en tupplur när jag kom hem. Visade sig att jag hade järnbrist vilket var enkelt fixat med blodgivar järntabletter.

Till fötterna skulle jag helt enkelt börja med att prata med skolsystern och skaffa en fot kräm om skolsystern inte tycker det är någonting.