Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Det är en grym skillnad mellan barn och hundar, och umgås man inte med barn kan det vara svårt att snappa upp hur enormt envisa de kan vara. Jag förstår att det är lätt att tänka hur man vill vara som förälder, hur bestämd man ska vara och hur konsekvent man ska vara, men ibland är det svårt.

Sedan är ju bråket och härjet en så liten del av allt man uppskattar med barn. Hela ens tillvaro är ju full av mys och kärlek och gos, det är ändå en förhållandevis liten del som är bråk och gnäll. I alla fall överväger det positiva nästan alltid det negativa

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

De blir ju såhär dryga av en anledning. De hamnar i seperationsfasen. De inser att mamma kan försvinna och de inte längre sitter ihop. Det är jätte jobbigt för dem. Och de bästa man kan göra då är att vara nära.

Bebisar visar kärlek genom att nypas, luggas och bitas. De gör det ju inte för att vara elaka. Barn som bits gör det oftast för de saknar förmågan att säga/visa de känslor de vill få fram. Man får helt enkelt säga åt dem att man inte får bitas och istället visa hur man pussas och klappar fint.
De är ju inte korkade, de förstår precis vad man menar och visar. Kommer jag på Rasmus att lugga katten säger jag åt honom med bestämd röst att så gör man inte, man klappar fint och då klappar han ju katten fint.

Sen ska de ju lära sig krypa, resa sig, stå utan stöd och till slut gå! Gissa hur frustrerande de är när huvudet vill en sak men kroppen en helt annan!

Mitt i allt så gör de allt för att lära sig äta själva, prata och de får tänder. Vissa barn märker ingenting när tänderna kommer, andra får jätte ont, feber och ont i magen.


De är nya intryck hela tiden som ska smältas. De upptäcker nya saker hela tiden.


Och visst har man väl tålamod med en valp också? Eller en fölunge, eller när man rider in en unghäst? De uppstår ju situationer även då som man faktiskt inte kan bli arg på dem eller skälla på dem att de gör fel.

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Sedan är ju bråket och härjet en så liten del av allt man uppskattar med barn. Hela ens tillvaro är ju full av mys och kärlek och gos, det är ändå en förhållandevis liten del som är bråk och gnäll. I alla fall överväger det positiva nästan alltid det negativa

Och det är alltid det negativa man skriver om (gäller väl allt?) skulle man skriva om allt som är positivt skulle de ju bli skittråkigt

Sen tror jag man själv kommer gå igenom en seperationsfas när ens barn blir vuxet och flyttar hemifrån

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Det är ju det negativa man behöver bearbeta och älta, det positiva är ju liksom bara där utan att det blir jobbigt. Fast man vill skryta ibland också, när man har duktiga barn ,

Konstigt att i jämförelsen jämförs barn med vuxna hundar. Om ens hund skulle gnälla när jag gjorde ditten och datten, OJ vad arg jag skulle bli. Men inte skäller man ut en valp som blir ledset när man går ut? Inte bli man vansinnig när valpen kissat på golvet? Olyckor händer, valpar är valpar och därtill kommer ett beteende man inte alltid önskar, men som finns där. Man vet det när man skaffar valp, och man vet att det kommer försvinna. Men det är ändå det som gör charmen med valp. Likaså är det med barn, väl?

 

[SiZo]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Sen tror jag man själv kommer gå igenom en seperationsfas när ens barn blir vuxet och flyttar hemifrån

Min mamma är skitlycklig!

jo visst kanske man har mer tålamod med föl osv... men ja... jag vet inte.. unghästen jag har är lika lydig som gammelherren... och har varit det sen efter första veckan, hon lärde sig snabbt vad man inte fick göra... bara en sak hon inte har snappat upp.... att man inte får gå utanför boxen fast att dörren är öppen

Jag har bara så svårt att se mig som en mamma som ger allt för sina barn, som offrar sin egen tid för att bara ägna sig åt dem... är jag kanske för ego?

eller tänker jag på barn som ett barn och inte mitt barn? det är ju en viss skillnad i tankesättet... mina hästar är ju mina bebisar så jag kan ju ändå relatera... men jag har svårt att tänka mitt barn... i huvudet blir det bara ett barn liksom...

men men, den dagen kommer säkert då jag sitter i trådarna här och beklagar mig att ungen inte vill komma ut snart!

 

[SiZo]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Det är ju det negativa man behöver bearbeta och älta, det positiva är ju liksom bara där utan att det blir jobbigt. Fast man vill skryta ibland också, när man har duktiga barn ,

Konstigt att i jämförelsen jämförs barn med vuxna hundar. Om ens hund skulle gnälla när jag gjorde ditten och datten, OJ vad arg jag skulle bli. Men inte skäller man ut en valp som blir ledset när man går ut? Inte bli man vansinnig när valpen kissat på golvet? Olyckor händer, valpar är valpar och därtill kommer ett beteende man inte alltid önskar, men som finns där. Man vet det när man skaffar valp, och man vet att det kommer försvinna. Men det är ändå det som gör charmen med valp. Likaså är det med barn, väl?

nej fast inte fasen går jag in förens valpen är tyst! Man belönar ju dess beteende om man går in och tröstar den, skulle aldrig falla mig in. Jag är ganska kall så

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Sådär var jag också. När jag var gravid första gången var jag bombsäker på att jag inte kunde älska mina barn lika mycket som min hund och häst Det fanns inte på kartan att en unge (!) skulle kunna betyda MER för mig än mina djur.

Men det är annolunda, helt enkelt.

Och när jag var gravid med andra barnet var jag helt säker på att han alltid skulle vara en tvåa, eftersom jag inte hade plats för att älska fler barn på samma aätt som första. Än en gång -->

Numer har jag lärt mig att jag inte ska tro så mycket förrän jag väl är där

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

nej fast inte fasen går jag in förens valpen är tyst! Man belönar ju dess beteende om man går in och tröstar den, skulle aldrig falla mig in. Jag är ganska kall så

Nu är ju det är lite otp, men jag skulle dock aldrig lämna en valp ensam så länge att den började gnälla efter mig. Men det hör inte hit, som sagt.

 

[doglover]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Du kan testa med gåvagn och se om han gillar det.

Min pappa köpte en gammal vit Brio gåvagn för hela 25 kr på second hand.

Ifall om ungarna inte gillar dem när man köper det så kanske dem gillar det senare?

Men det är frustrerande när dem aldrig blir nöjda, vad man än gör. Och det gör så ont i håret så man har lust att raka av det.

Han "vill/kan själv" men är ändå klängig?

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Hela ens tillvaro är ju full av mys och kärlek och gos, det är ändå en förhållandevis liten del som är bråk och gnäll. I alla fall överväger det positiva nästan alltid det negativa

VAAA?
Just nu har jag en gnällande bebis nedanför mina fötter, eller nej. Klättrandes på mitt ben är mer rätt ord. Nu kryper hon gnällandes iväg mot "nya" världar. Fortfarande gnällandes. Ojsan, nu blev hon en hund (skrattar, flämtar och kryper, då kan man göra en likhet mellan Saga och en hund). Nu stånkar hon för hon försöker flytta en av stolarna. Det gick inte.. Hör lite frustrerat gnäll därbortifrån..

ILLVRÅL!!!!

"MMMMHHHMMM" = gnäll. Hon gav sig på barnstolen istället. Nu står hon upp mot den. Hon ramlade. Kryper iväg mot köket. Hittade något att stoppa i munnen. Mycket nöjd.

Ropar på henne "Mammas älskling" *STORT LEENDE FRÅN SAGA* Kryper mot vedspisen. Hittade något mer att äta. Vänder och kryper mot kakelugnen istället.

Slår på kakelugnen. Ser pillemarisk ut. Låter som ett monster. Dvs hon försöker nog skrämma kakelugnen. Inser att det hon nyss stoppat i munnen inte var gott. Spottar.. Gnäller. SKRIKER.. Kommer krypandes..

Bäst att avsluta och trösta bebis.

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag har en som sitter med nappen bredvid sig. Ett berg av leksaker. En nyskuren äppelbit. Och han gryr, piper av missnöje. "B-huu b-huu, bä-bä-bä-bä *yyyyl*"

Dagens i-landsproblem personiferad liksom. Fast jag ska gå in och hålla honom sällskap nu, det är ju det han vill.

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag tror han vet att jag är ensam hemma och därför måste vara hos mig hela tiden. Nu är sambon hemma och han sitter på golvet i sitt rum, super nöjd och leker. Han vet att går jag iväg nu så är pappa här och tvärt om.

Leksakerna som var så tråkiga idag är helt plötsligt jätte roliga

 

[Jolanta]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Är det någon som vill ha en liten Arvid?

(Gravida behöver ju inte läsa resten)

Arvid har varit skogtokig från 09:00 till 17:00! Han gallskriker genom hela blöjbytet, han börjar till och med när jag närmar mig skötbordet. (vill inte ligga ner, vill inte stå upp vid bytet) Han skriker när jag sätter ner honom i matstolen (då kan man ju inte krypa iväg) Skriker när jag matar honom och han spottade ut all mat i handen och kletade ut det i håret. Skrek och gnällde genom båda våra vagnpromenader. Gnäll har det varit nästan hela dagen, minutrarna är lätt räknade då han har varit nöjd.

Fast jag har suttit med honom, gått med honom osv så har han bara gnällt. Han gallskriker när jag säger ajaj eller nej då han är någonstans han inte får vara.
Kan någon snälla säga att det här inte kommer fortsätta i morgon?! Jag håller på att bli tokig och känner mig helt gråtfärdig!


Till det bra då...

När han kletat ut all barnmat i håret så var jag helt desperat, så jag kokte potatis och morötter, skar upp i små kuber som han fick äta själv, plus att han fick lite fläskkorv (ja, jag vet att det innehåller lite salt, men jag var desperat). Ungen blev helt nöjd, satt och åt kub efter kub, pekade på oilka grejer som jag skulle säga vad det var, sa meh varje gång jag sa vad det var.
Efter middagen for han omkring på golvet och bara skrattade, ställde sig upp mot leksakslådan och styrde den framför sig, vi busade i sängen och han bara skrattade och var supersöt!
Om det är det som krävs så ska han få potatis och fläskkorv varje dag

Min dag har jag överlevt av att läst den här tråden, för då vet jag att jag inte är ensam!

Tur för honom att han ser ut såhär ibland (och inte ihopskryklat ansikte som är illrött av allt skrik)


I mammas säng

I sin säng innan han skulle sova

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag natta Rasmus kl 20, sen vaknade han och jag kolla på film så hans pappa tog honom. Och istället för att natta om honom så tog han upp honom så han fick krypa runt i vardagsrummet (läs: klänga och grina efter mig) så han kune kolla på tv sen gick han bara och la sig. Sa inte ens god natt så jag tog bara Rasmus och bar in honom och la han i sängen med sin pappa.


Jag kommer inte våga börja jobba för hans pappa kommer glömma att byta blöja, ge honom mat och lägga honom

 

[Jolanta]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Arvid har hunnit vakna 4 gr redan och gråtit.

Schysst av din man

Min sambo är faktiskt jätte duktig nu om dagarna när jag jobbat. Det funkar jätte bra med Arvidoch honom. Därimot så vaknar han aldrig på nätterna eller morgonen, så jag ska väl inte skryta för mycket

 

[doglover]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Vi fick lite avlastning nu ikväll då vi var å kollade in Takida i göteborg

När vi kom hem låg han och sov, hans moster babyvaktade. Helt underbart att nån annan än oss eller farmor som kunde lägga honom!

Men annars har han ärvt humöret från sin pappa. Otålig och gnällig.

Men det är bara att härda ut. 11 månader om 2 dar och 1 ½ månad kvar till dagis!

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Du vet, det är jobbigt att jobba :smirk: Själv längtar jag lite tillbaka till jobbet så man får vara mammaledig!

Brukar få påminna honom ibland att Rasmus inte är en liten bebis längre. T.ex när han körde makaroner och köttbullar i mixern till typ 4 månaders puré, de räcker med att dela köttbullarna 4 gånger så fixar han resten själv sen

Vet ni förresten hur äckligt makaroner och köttbullar ser ut när de är kört i mixer

 

[cirkus]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

KL

Jag undrar om jag helt har glömt av hur det var att ha småbarn. Men jag känner verkligen inte igen mig !
Mina tjejer sov mest. det var nästan trist att ha barn för de sov ju bara. Gossen var piggare, men alltid nöjd med tillvaron.

*vad jag minns alltså*

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Igår var mormor här och hälsade på, Emil var nöjd & glad hela dagen. Klart, han hade ju någon som passade upp honom till 100% hela tiden. Bara det att jag klarar inte det dag ut och dag in, att vara med honom precis hela tiden, jag måste få lite andrum och tycker minsann att han kan leka lite själv oss. Annars är han ju nöjd & glad såfort jag är med honom hela tiden osså...

Inatt har han dock varit stökig, har varit vaken mellan 1-3 ungefär. Men jag vägrade att ta upp honom, nonchalerade honom så länge han inte grät/skrek och ja, efter 2 timmar så somnade han om...phu... Nyss vaknat nu.

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Uäck, det låter skitäckligt med puréade köttbullar

Jag har faktiskt aldrig puréat något åt Alvin, har köpt en eller två burkar med frukt och youghurt när vi varit på öppna förskolan någon gång. När han var som minst mosade jag potatis och frukt med gaffel. Och ju större han blev desto mer kunde jag tillsätta i det där potatismoset. Typ köttbullar, lite grönsaker. Men aldrig har jag köpt olika burkar eller puréat något själv

Min sambo är ungefär likadan som din. Fast han lassar över allt på mig, omedvetet liksom.

Det är jag som kvällen innan lägger fram kläder åt mig och barnen, ser till att jag duschat för det hinner jag inte på morgonen, går upp tidigt på morgonen när Alvin vaknar för det hör inte sambon. Och när jag väcker sambon när det är dags för sfrukost ska han oftast duscha, och raka sig, och då har vi hunnit börja äta frukost när han kommer. När vi är klara med frukosten går han in på toaletten igen skitning/tandborstning/whatever. När vi har avdukning/påklädning/packning att göra, och typ en halvtimme kvar tills vi ska vara där. Så kommer han ner och ser förvånad ut när ungarna är klara att åka: Jaha, det är dags att åka snart..? *morr*

Igår fick jag stressa så för att hinna, och han jönsade runt i tvättstugan. Det är bra att han fixar tvätten, men han kommer på sådant när vi ska packa och klä på. Alltid. Ska vi på utflykter och packa fika och barn då ska han ut och dammsuga ur bilen. Eller tvätta fönsterna I bilen. Sådant kommer han på när jag tidsmässigt räknat med hans hjälp på morgonen. Men jag har sagt att vi inte på något sätt kan ha det så nu när jag börjar jobba, att han får allt serverat och bara kan ta färdiga barn att åka iväg med. Då börjar barnen två timmar tidigare vilket innebär att jag får knalla upp vid fem för att hinna allt. Nä, i september får han börja planera lika mycket som jag. Basta.