Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Så är Alvin också. Så fort någon passar upp på honom 100%, eller det änder saker hela tiden så är han nöjd. Det är därför han verkar trivas så enormt på dagis, vi håller på att skola in dom nu och de verkar älska det.

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Funderar mer & mer att sätta Emil rätt tidigt på dagis iom att han är en såpass social kille som han är. Ju mer folk och liv & rörelse det är omkring honom, ju mer trivs han. Så känns det just nu iaf, vi får se hur det känns sedan efter att lillebror anlänt...

Nu kommer ju jag dock att vara mammaledig ca 1 år till och sedan kommer sambon att vara hemma. Men visst har man rätt till 15 h/vecka på dagis ändå?

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Det är jag som kvällen innan lägger fram kläder åt mig och barnen, ser till att jag duschat för det hinner jag inte på morgonen, går upp tidigt på morgonen när Alvin vaknar för det hör inte sambon. Och när jag väcker sambon när det är dags för sfrukost ska han oftast duscha, och raka sig, och då har vi hunnit börja äta frukost när han kommer. När vi är klara med frukosten går han in på toaletten igen skitning/tandborstning/whatever. När vi har avdukning/påklädning/packning att göra, och typ en halvtimme kvar tills vi ska vara där. Så kommer han ner och ser förvånad ut när ungarna är klara att åka: Jaha, det är dags att åka snart..? *morr*

Igår fick jag stressa så för att hinna, och han jönsade runt i tvättstugan. Det är bra att han fixar tvätten, men han kommer på sådant när vi ska packa och klä på. Alltid. Ska vi på utflykter och packa fika och barn då ska han ut och dammsuga ur bilen. Eller tvätta fönsterna I bilen. Sådant kommer han på när jag tidsmässigt räknat med hans hjälp på morgonen. Men jag har sagt att vi inte på något sätt kan ha det så nu när jag börjar jobba, att han får allt serverat och bara kan ta färdiga barn att åka iväg med. Då börjar barnen två timmar tidigare vilket innebär att jag får knalla upp vid fem för att hinna allt. Nä, i september får han börja planera lika mycket som jag. Basta.

Är din & min sambo släkt eller? Hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit det där...

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag ska åka in till stan idag, så Niclas tog volvon och jag ska ha audin, jag visste att bilbarnstolen var kvar i volvon, men jag kände att jag inte orkar ha koll på allting och struntade i den. Och mycket riktigt, sambon åkte iväg med volvon och bilbarnstolen!

Frågade honom om han inte kunde ta 1 sekund och titta om stolen satt kvar i bilen och han svara: Du kunde väl ta 5 minuter och hämta stolen eftersom du visste att den var där.

Jag är less på att göra allting och ha koll på allting! Då fick jag inget svar. Han skulle dö av utmattning om jag skrev en lista på allt jag gör på dagarna och bad honom att göra samma saker.

Det är ju lixom inte för det är kul man duschar närmare 00-tiden på kvällen.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag tror att jag är som era sambos.. ops:
Jag har ju jobbat sen i december eftersom sambon tjänar mer än jag och vi på det sättet har mer pengar om han är ledig och jag jobbar. Hans pappapeng ligger på 10 000 mer än min mammapeng.

Så nuförtiden är jag väldigt bortskämd med att ha en "klar" unge när jag kommer hem. Visserligen får jag ofta gå upp på nätterna ändå, men nu har jag börjat säga ifrån eftersom jag börjar 6 på morgonen iom mitt nya jobb. Då behöver jag all sömn jag kan få eftersom jag har så svårt att somna tidigt på kvällarna. Vaknar Saga när jag går upp så ger jag självklart henne välling och pussar lite på henne innan jag går.

Jag åker varje dag hemifrån med bilbarnstolen.. ops: Men nu fungerar visserligen inte sambons bil till 100, avgasröret har hoppat av precis framför ljuddämparen så det låter fruktansvärt. Den bilen skall han endast kunna ta om det krisar sig. Men det går ju inte utan bilbarnstol. Snart skall vi väl ha köpt oss en ny bil till familjen förvisso. Helst vill jag inte ha skruttfia i min skruttbil.

Sen är jag ju numera "tvåbarnsförälder" med ett hemskt litet föl hemma. Jag är mer trött på henne än vad jag kan bli på Saga när hon är som gnälligast

 

[lilly08]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

våran son e ca 16mån och sover ivåran säng fortfarande,men nu har vi börjat me att lägga han i sin säng när han ska sova middag, och säga nu ska du sova och så går vi,sen skriker han i 5min och står i sängen så går vi upp igen till han och säger samma sak och lägger han ner,gör detta max 3g var 5:e minut,sen till slut somnar han, ska börja göra detta på natten snart.men det får bli den veckan min sambo börjar jobba kl 13:00 och inte kl 05:00,för det blir lite väl jobbigt för han,han har svårt att sova ändå. vid dagis har han helt plötsligt börja bli grining när man lämnar han igen,men det e bara till att gå,tror han e i trots åldern nu.

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

5 minuters metoden funkar inte på Rasmus, han blir väldigt ledsen och "förstörd" och försvinna ifrån honom när det är de han är rädd/orolig för känns helt fel.

Går man istället in och lägger en hand på honom, så han känner att man är nära och håller emot så han inte kan snurra i 180 runt i sängen får han ro och somnar. Alt. hållar honom i famnen eller lägger han i ens egan säng och håller om honom.

Är han trött så somnar han vart som helst. Har aldrig haft problem att han sover i sin säng. Han sparkas och bökar i sömnen så vi får inte sova nått. Och vi väcker varandra. När han var 2 veckor börja han somna i egen säng och sen kom han över till oss på morgonen/natten om han vakna och jag fortfarande amma.

 

[doglover]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag brukar också planera. Jag är den som planerar resor, städning, mat etc.

Ibland vill jag bara skita i allting, men ändå inte då jag inte kan tvinga sambon.

Han tvingar ju inte mig att städa eller planera.

 

[Glamoroza ox]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

*kl*

Jag har börjat "trimma" min sambo
Om han har planerat att han ska iväg med barnen så får han oxå lov att se till att det han behöver finns med så som blöjor/tvättlappar/ombyte (det är ju självklart att lillkillen ska bajsa så att alla kläder blir nerkletade när man är iväg)/välling/mat/napp osv.
Visst, jag glömmer oxå vissa saker ibland men man lär sig.
Det har också börjat gå in hos sambon att om vi båda ska iväg tillsammans så gör det ingenting om han hjälper till att bära ut barnet/en till bilen, det går ju som ni alla vet lite fortare om man hjälps åt

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

*kl*

Jag har börjat "trimma" min sambo
Om han har planerat att han ska iväg med barnen så får han oxå lov att se till att det han behöver finns med så som blöjor/tvättlappar/ombyte (det är ju självklart att lillkillen ska bajsa så att alla kläder blir nerkletade när man är iväg)/välling/mat/napp osv.
Visst, jag glömmer oxå vissa saker ibland men man lär sig.
Det har också börjat gå in hos sambon att om vi båda ska iväg tillsammans så gör det ingenting om han hjälper till att bära ut barnet/en till bilen, det går ju som ni alla vet lite fortare om man hjälps åt

Jag måste börja lära upp min sambo också, för det är HAN som kommer få det skitkämpigt och stressigt de gångerna han är tvungen att planera allt själv, och då kommer det gå ut över barnen, det gör det ju nästan alltid om man är stressad och inte hittar saker.

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Ja, 15 timmar i veckan är grunden. Ibland kan man få mer timmar, om barnen kräver det. En på vårt dagis har 20 timmar i veckan, för hennes grabb är verkligen högt och lågt och har hur mycket energi som helst.

Montesorri har 20 timmar som grund.

Men, jag tror inte Elis led av att vara hemma under Alvins första år, vi var på ÖF två dagar i veckan så han fick träffa andra barn. Alvin var ju så krävande, och Elis enormt duktig på att leka själv, så det passade ändå bra ihop. Jag ångrar absolut inte att jag inte skolade in honom, det är ju en ekonomisk fråga också. Det är först nu han kan försöka leka MED andra barn, innan har han ju mest lekt själv med i närheten av andra.

Jag har ju suttit i samma sits som dig, och jag tror dock att det hade varit skönt att ha äldste på dagis några timmar ibland. Min väninna fick barn när hennes äldsta var två och ett halvt, och hon tyckte det var underbart att lämna äldste sonen de där 15 timmarna. Allt kretsar ju runt tvååringar, mitt och vill och vill inte, dom är impulsstarka och kan ta sig till nästan vad som helst. Det är tufft att ha dom hemma när man samtidigt har en nyfödd liten bebis, jag vet

 

[tessiem]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag tyckte att det var skitskönt att ha min Alvin på dagis 15h i veckan när Disa föddes.
Alvin var 1,5år & skolades in vid 14 månader så att han slapp skolas in när lillasyster var nyfödd.
Han var hemma några månader men sedan tog lillasyster mer tid så då var det skönt att veta att han var iväg, hade roligt och fick en ordentlig lagad lunch..

 

[Jozze]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Han skulle dö av utmattning om jag skrev en lista på allt jag gör på dagarna och bad honom att göra samma saker.

Jag tycker att du faktiskt skriver en lista på allt du gör om dagarna, gärna med tidsangivelse så att han förstår också hur mycket tid som går åt. Förstår han fortfarande inte så kan du ju planera in en kompisträff/spabesök med mamma/whatever, så att du är borta lika länge som han är när han jobbar, och så "dumpar" du lillkillen hos sin pappa hela dagen. Vad händer då tror du?

Jag tycker att det låter jättejobbigt det du och andra här beskriver, och jag tycker att det är rent ut sagt hemskt om era sambor/män vet om detta, och ändå låter det fortgå! Är de inte rädda om sina förhållanden?? Eller räknar de kallt med att ni ska orka älska och ta hand om ert gemensamma barn, hålla ordning på allt som har med barnet ifråga att göra, gärna sköta hus och hem och dessutom älska era respektive!?

Jag skulle nog aldrig orka...

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Nä, man orkar inte hur länge/mycket som helst... Vårat förhållande har svajjat rätt rejält många ggr sedan vi fick barn och det beror till största delen på att jag får ta allt ansvar här hemma. Blir trött och grinig för att jag helt enkelt inte orkar... Sambon kan inte förstå varför jag är så grinig/arg/sur var & varannan dag då jag kommer hem och blir sur därför. Har förklarat varför så många ggr...att om han bara kunde köra ett varv med dammsugaren, ta ut soppåsen, byta/mata/lägga Emil utan att jag säger till innan...ja listan kan göras lång, så skulle jag blir på så mkt bättre humör. En sådan liten grej skulle räcka, att få hjälp med något så litet, men som för mig känns stort.Det enda han har gjort utan att jag bett honom innan är väl att diska..har hänt några ggr.

Emil är nu drygt 10 månader, nu i sommar så har han fått vara ensammen med honom vid 2 tillfällen och båda gångerna en hel helg då jag varit bortrest. Det har dock gått hur bra som helst. Men sedan att det sett ut som ett slagfält här hemma då jag kommit hem är ju en annan femma. Jag antar att jag varit för snäll från början som inte ställde krav redan då? För nu verkar han bara ta för givet att jag ska göra allt?

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag har gjort de, och då åker han hem till sin mamma!

Och man orkar, som jag tror jag skrivit förut så är det inte jobbigt längre när man får en hård kram och hör sitt barn säga mamma. Idag var jag med om samma sak fast med sambon.

Vi var inne i stan på bil utställning och träffade massa kompisar, bla ett gäng som helt missat att vi fått barn! (Hur fulla var de igentligen i Rättvik förra året när jag t.om hade bikini på mig?)
Jag får alltid höra: Åh de måste va så mysigt. Medans sambon: Är det inte skit jobbigt? Ångrar du inget?
- Nä, mitt barn och min fru är de bästa som hänt mig, kramar om sonen som sitter i hans knä och kollar på mig och ser helt nykär ut
- Va? Har ni gift er oxå?



Jag kastade ut min make för 4 år sen av just anledningen till att han inte hjälpte till hemma. Jag har diskuterat med fler som har samma problem med sina sambos och gemensamt med alla är att de haft en likadan uppväxt. En jobbig seperation mellan deras förälder i 3-5 års ålder och uppvuxna med mamma och knappt få träffa pappa.

Nu låter jag som värsta proffersorn men genom att faktiskt tänka och analysera så kan man komma fram till varför saker och ting är dom de är.

Tufft som f*n för mig och skitjobbigt, less, sur och grinig. Ja men det är ingenting emot vad min sambo kände den kvällen han vid 4 års ålder stod på parkeringen och vinkade hej då till sin pappa.

Vår förhållande har inte svajjat sen den där gången för 4 år sen. Visst har jag tänkt saker och säkert han oxå men som sagt, bara tankar. Vi är helt enkelt bra på helt olika saker. Jag hatar att laga mat och då lagar sambon mat och jag sköter tvätten istället.

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Ja, jag får fundera på hur vi ska göra med dagis. Har ju inte ens skickat in någon anmälan om dagisplats ännu & jag vet inte hur det ser ut här heller om det är lång kö? Finns bara ett dagis i denna by. Från början var jag helt inställd på att båda skulle få vara hemma tills nästa höst/vinter då Emil kommer vara strax över 2 år och lillebror strax över 1 år. Men nu har jag ju märkt vilken social kille Emil är och att han älskar att vara i centrum med andra barn och vuxna. Har aldrig varit på ÖF här, kanske får ta tag i det nu i höst, det kanske räcker för att stimulera honom osså.

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Både jag och sambon har separationer bakom oss då vi var i 8 års åldern, dock inga jobbiga sådanna. Vi båda är uppvuxna & har bott med våra pappor, men har regelbundet träffat våra mammor hela tiden.

För oss handlar det mkt om att sambon är så impulsiv, vill ta dagen som den kommer och bryr sig inte så mkt. Jag är en planerarmänniska och vill ha kontroll på allting...klarar inte av vardagen annars. Det är där det ofta krockar för oss.

Jag ser ju dock mer & mer hur han präglats av att växa upp med sin pappa, dom är så skrämmade lika att det är inte klokt. Både i sitt sätt att sköta om hus/hem, hur dom är som personer osv. Han har väl antagligen aldrig fått lära sig att man måste städa osv, för hans pappa verkar inte göra det speciellt ofta heller. Det är väl därför jag är så pedantisk, för det är min pappa osså.

Sedan är jag medveten själv om att jag är rätt extremt pedantisk och planerarmänniska som inte skulle gå under av att släppa lite, men det är ju inte så lätt.

Sambon är iaf en jättebra pappa och Emil verkar älska honom mer än någon annan. Det är så roligt att se hur glad han blir varje dag då han kommer hem från jobbet, det är dagens höjdpunkt helt klart. Han har absolut inte bara negativa sidor.

 

[vindvissla]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Kl

Vad skönt att jag inte är den enda som är trött på min sambo just nu. Eller rättare sagt, han stack vid 3-tiden utan ett ljud. Jag vet att han jobbar men jag blir så ledsen! Vi hade planerat att äta middag vid 4-5 för han skulle jobba 6. När jag kommer ner vid 3 har han stekt 4 köttbullar och en lök. Jaha, sa jag, skulle vi inte laga middag? Jag var ju skithungrig innan men tog ett äpple och stod ut, för att vi skulle äta tillsammans. Äh jag står inte ut med ditt gnäll säger han och hoppar in i duschen sen iväg.
Jag vet inte vad det är han inte fattar. Han tycker bara jag gnäller hela tiden, jag tycker jag ber om helt normala saker som var mänska med sunt förnuft hade fattat. Han fattar inte att hela mina dagar måste vara planerade för att funka, att jag tar hand om hus, hem, tvätt, mat, shopping, barn, mej själv, plus att jag målar nya huset så fort jag får en chans! När han passar Sam kan han sova middag med honom. Aldrig att han diskar eller gör någonting. Han jobbar visserligen nätter men sover i gästrummet, så han hör ingenting utan får lätt 8 timmars sömn var natt, minst.

Och allt jag får höra är att jag gnäller.

*spy galla*

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Seperationsfasen kanske är jobbig just p.ga papporna? Känner så igen mig i allas beskrivningar.

Min sambo tycker också att jag bara gnäller och tjatar Sen att jag sitter vid datorn hela tiden, konstigt när min bäste vän bor mer än 10 mil bort! Brukar fårga vad som är skillnaden om jag sitter i soffan och pratar med en person eller vid msn. De kan han inte svara på!

Sen att jag är så osocial. Men hur kul är det att kolla på nån pissfilm som jag ändå sover mig igenom?
Och han vill göra saker, kan komma på saker som att åka till furuvik med familjen och bjuda med svärmor och hennes gubbe. Men för de ska hända så måste jag planera och packa allt i minsta detalj!

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

När vi började med ÖF så kände jag att det räckte, så då var jag inte så ledsen över att det var kö till dagis och vi inte fick plats. Men ställ Emil i kö direkt, får ni komma in på 15 timmar är det ju störtskönt. Och ni kan ju tacka nej, om ni får plats och du känner att det funkar hemma. Men man behöver lite ensamtid med sin nya bebis. Jag hade tur som fick det eftersom Elis leker så mycket själv. Men ÖF var himla kul för honom också.

Dessutom måste jag be dig att involvera din sambo mer. Ni ska ju för sjutton ha ett barn till snart, jag lovar dig, får du honom inte att förstå INNAN barnet kommer så kommer ni få det jättejobbigt sedan. Det är skittufft att ha två barn när man är ensam om ansvaret, jag har varit där och vill aldrig vara med om det igen.