Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

[jerseyko]

Jepp, nu har Rasmus kommit i seperationsfasen. Vaknade och var super ledsen igår och fick sova i våran säng, blev inte många timmars sömn för mig eller pappan *zzz*

Han brukar sova 1 vända på hela dagen, nu sover han för 2a gången!

Han brukar äta massor, nu är de inte alls kul att äta. Allt jag gör är jobbigt, som byta kläder och blöja.

Klänga, nypas, bitas och dra mig i håret är roligast just nu. Leka på golvet med sina leksaker är inte alls kul.

Funderar på att bädda åt mannen i Rasmus rum och så sover jag och Rasmus i stora sängen, de är bara madrasser på golvet så han kan inte ramla ner och slå sig. Eller är de bäst att han får vara hos oss båda 2?

I natt sista vändan när han sov la jag ner honom i hans säng och han vakna på en gång och gallskrek så han fick komma tillbaka till oss och kröp då direkt ner i pappas famn och verkligen tröck sig nära och gosade in sig

Hur länge brukar det här hålla på? 3 dagar, 1 vecka, 2 veckor, 1 månad?

(Och vad tusan sitter jag här för nu när han sover och jag äntligen kan få saker gjort?)

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Välkommen i klubben.

Emil kan inte vara själv en endaste sekund, då bara gallskriker eller gråter han, men är man med honom är han hur nöjd & glad som helst. Man ska sitta och leka med honom på filten hela tiden & är han i gåstolen så följer han efter en hela tiden och drar en i byxbenen.

Jag kan inte ens gå på toa längre då jag är hemma själv med honom, eller kan kan jag ju. Men då sitter han utanför och gallskriker/gråter trots att dörren är öppen och han ser mig hela tiden.

Han håller upp armarna och vill att vi ska lyfta upp honom nästan jämt, men väl i famnen är han inte nöjd, han bara kråmar sig, nyps, klöser och drar en i håret. Lika när han ligger i sängen med oss ibland på morgonen, man bli söndersparkad/klöst.

Det är såååå skönt när sambon kommer hem på em, för då skiter han fullständigt i mig, då är det bara sambon som gäller. Skönt med avlastning...

Lika när han ska sova på kvällarna, sitter vi inte där inne tills han somnar så blir det skrik & gråt i upp emot 1 timme. Sitter vi där så somnar han dock oftast inom 10 minuter utan gnäll.

Nätterna är rätt så lugna ännu tack & lov.

Detta har hållit på i några veckor, till & från.

 

[Jolanta]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Ah, fler med samma "helvete".

Arvid är nästan konstant missnöjd, orolig, ska klänga, ska klättra osv.

I morse när han skulle dra mig i håret så sa jag till honom med ett bestämmt nej. Han skrek i 5 min efter det, han blev så arg och ledsen. Kände mig hemsk, men har ingen lust att få allt hår avslitet, det gör ju jätteont.

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Rasmus klarar ite av gåstolen längre. Han sätter signer och bara vrålar och tårarna sprutar. Förut sprang han runt i den hela dagarna och tyckte de var super skoj. Han försöker inte ens gå i den.

Klättrandet är ärst, han klättrar på ALLT. Även saker som datastolen som inte står still.

 

[miss_kala]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Har de blivit blyga för andra än er föräldrar också? Har hört att de kan bli det i den här fasen, t.o.m för far/morföräldrar som de känner väl. Känner att jag måste passa på och njuta innan Erik börjar krypa och börjar med såna där fasoner..!

 

[CosmicQueen]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Emil har inte blivit minsta lilla blyg ännu, är lika framåt och social som han alltid varit. Man kan lämna honom med vem som helst. Säg "vill du komma" och sträck fram dina armar så sträcker han fram sina och hoppar mer än gärna upp i din famn trots att han aldrig träffat dig tidigare.

 

[Jolanta]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Arvid är ganska blyg. Han vill inte gå till vem som helst, farmor och plastfarfar går bra.

Till andra kan han räcka ut sina armar men när de ska ta honom så drar han in dem igen och gömmer ansiktet mot axeln

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Rasmus är inte blyg men han kollar såklart om det är någon ny människa innan han flinar

 

[Mammadutt]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Lova har aldrig haft nån riktig separationsfas.... lite tårar vid dagislämning som mest (som går över så fort man gått utom synhåll ) En liten kort period där hon ville stimuleras mer kan jag minnas också men över lag har hon alltid roat sig själv jättebra... Iofs hade jag Ergonomisk bärsele eller sjal ganska mkt första året så hon kunde ju vara med över allt med mig eller sin pappa man kan ju ha händerna fria

 

[cafu]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Förlåt att jag inte kan låta bli att skratta tyst när jag läser era beskrivningar.......vi har det precis likadant nämligen .

Sonen är 10 månader på söndag, från att nästan hela tiden ha sovit i egen säng hela nätter och varit en go och glad unge så började han vid 8 månaders ålder vakna 2-3 ggr på nätterna helt otröstlig med krav på att bli upplyft i vår säng. På dagarna har han haft bättre humör fram till för några veckor sedan då inget är roligt längre än några sekunder, när han ledsnar så får man vara beredd för annars ger han upp ett illtjut och kastar sig handlöst bakåt i golvet. Byta blöja eller försöka få fast honom i vagnen gör man med hjärtat i halsgropen då han är som en magsjuk orm. Från att ha ätit som en häst så ska han bara bita fast och hålla fast skeden med sina små tänder alternativt spotta ut allting.

Skönt att höra att man inte är ensam, hoppas det går över snart .

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Sådär har jag haft det sedan Alvin kom, jag har inte kunnat släppa honom en sekund utan att han blivit helt utom sig.

När han var mindre var det bara att bära, trösta och vjyssa, men ju större han blivit desto mindre engagemang krävs från min sida. Numer är han nöjd om jag har honom på höften hela dagarna, alternativt som ni beskriver: leker AKTIVT, men det är ju en påfrestning det också. Jag är aldrig ifred, aldrig själv, och har inte varit det sedan han föddes.

Jag har inga råd att komma med, eftersom det inte varit någon fas hos Alvin, utan ett allmänt tillstånd i ett års tid. Och Elis hade aldrig någon sådan fas som jag minns, förmodligen upplevde jag det inte som jobbigt. Men jag vet hur jobbigt ni har det, alla ni som är med om det nu

Det enda som har blivit bättre med tiden är hans ätande, för han kan trycka sig hur mycket som helst om han får använda gaffeln själv. Men ska jag mata kommer inte ett dugg in, då kastar han sig och vrider sig som en orm och blir arg och led

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Hur är han mot sin pappa då? Jag har märkt nu när sambon haft semester att Rasmus börjar tycka pappa är mer okey. Det här började ju när sambon började jobba igen.

De värsta är ju att han klättrar på allt, inte bara låga grejjer utan höga också. Och då nästan hänger han och då kan han inte sätta sig ner och blir ledsen.

Byta blöja så blir han också jätte arg och försöker snurra i 200 km/h runt på skötbordet. Klä på honom kläder är värsta brottningsmatchen.

Sitta stilla i knät går inte heller. De har han inte tid med.

Antar att det är för han är på väg att lära sig gå nu. Han vill gärna gå men kroppen säger att de inte funkar

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag är så trött.
Saga skall vara med hela tiden.

Jag har ett bra tag hållt på att säga nej till henne. Hon slåss, rivs, klättrar, kastar saker osv osv osv. Hon blir antingen tvärsur, eller så ibland kan hon få för sig att lyssna. Eller så finns det då stunder när man ser de små hornen växa fram i pannan och hon bara fortsätter på pin jävulskap.

Kvällstid när hon börjar bli trött är det helt kört att försöka få henne att leka själv. På morgonen däremot får vi sova vidare och hon leker i sitt rum (för att komma till hennes rum så får man gå igenom vårt rum). Hon kryper runt, klättrar lite och står och drar oss i vad som nu kan tänkas sticka ut genom täcket.

När hon är grinig vilket hon är väldigt ofta så skall hon sitta i knät. Det är jätteroligt att sitta i knät och se på bilder på sig själv. Häromdagen satte hennes pappa igång webcammen från andra våningen när hon satt i mitt knä. Hon blev helt förstörd. Alltså uppskattades inte det.

Saga står faktiskt själv utan stöd nu, har tagit ett trevande steg. Men vet inte riktigt om det räknas. Däremot går hon jättebra med stöd, det räcker att vi håller henne i en hand.

Jag kan inte gå ut om hon märker det, då är hon ledsen tills jag kommer tillbaka. Så nuförtiden får hon helt enkelt följa med ut till stallet när hon är på det humöret. Då går det jättebra att sitta i vagnen medans jag mockar eller tar in hästarna.

 

[doglover]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Loke har alltid varit klängig.

Df blev vi så enormt glada när han lärde sig att ta sig fram själv.

Nu går han själv också, så det är ständig fart på honom, men han är fortfarande klängig. Som nu när jag sitter vid datorn får jag ju ignorera honom. Han måste kunna leka själv, men gallskriker han går jag självklart till honom. Han pratar väldigt mycket hela tiden.

Han har alltid varit en liten klängig grinpelle

 

[doglover]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Man vill ju ite låta sitt barn skrika så man vill ju bara flyga till dem varje gång de är ledsna å trösta.

Men, de måste ju kunna leka själva.

I början fick vi aktivera honom 24 h om dygnet kändes det som.

Gillar Rasmus gåvagn? Loke hatade sin, men han tyckte om när han väl gick med den. Då var han nöjd.

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Rasmus har ingen gåvagn. Han har en gåstol som han var galen i förut, så fort jag sätter ner honom nu blir hans underkropp typ förlaman, tårarna sprutar, snoret rinner han sträcker sig efter mig gråter och ropa mamma. Inte alls poppis!

Han klättrar och reser sig mot ALLT. Nån gång har han släppt när han själv inte märkte de, men han är feg, som jag var när jag var liten. Sitter jag på golvet och har honom framför mig för att träna på att stå upp så sätter han sig på en gång. Och han måste hålla i med båda händerna för att kunna gå.

Klänger på mig hela dagarna, korta stunder går de bra och leka själv. Somnar sen i mitt knä och sover en stund, han sover nog faktiskt mer nu än han gjort tidigare.

Dessutom har han börjat med att slå bort skeden när man matar honom! Positivt i det är att han vill ha en egen sked och klaffsa med i maten.

 

[SiZo]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

KL

Jag ska aldrig ha barn

*min egen slutsats då jag skulle ge ungen en fet smäll om den kallskrek när jag gick på toa själv*

skämtosido, men jag skulle inte komma ut förens ungen var tyst som en mus!

jösses att ni orkar!
En eloge till er

*mer och mer övertygad om att jag ska hålla mig till djuren*

 

[jerseyko]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Stänger du dörren blir det ju bara ännu värre

Och man smälter ganska fort när ens barn säger mamma, kramar en hårt och borrar in ansiktet nära nära

Och sen räcker det med 1 leende så har man glömt hur dryg han var de senaste 2 timmarna.

 

[bananabambi]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Det där känner jag igen. Man tar upp lillen och så borrar han in näsan i ens kind och vips så har man glömt att man svor inom sig för tre minuter sedan

Eller som när jag skäller på Elis när han gjort något han inte får, då brukar han klappa mig på benet och säga "Klappar mamma. Mamma snäll".

Alvin har alltid varit en mammagris, och är det fortfarande. Han kan leka ganska nöjt när pappa är med, men så snart han får syn på mig blir han ledsen, slutar leka och börjar gråta och kommer krypandes/stapplandes. Trots att han är nöjd innan så kommer han på när han ser mig att "Sjutton, jag är här nere utan att mamma bär mig, fort fort det ska ändras på" Och så har jag honom snubblandes runt fötterna.

 

[SiZo]

Sv: Pust, seperationsfasen, fler som går igenom den?

Jag kör den metoden på hästarna och det funkar! Stå still var snäll så får du komma ut ur transporten eller vad det nu är... funkar inte det på ungar menar då?

man får väl ta med sig datan in på toa och vänta tills ungen inte orkar längre

Asså... jag tror inte jag har några problem med att inte ha barn, men skulle jag mot förmodan bli gravid senare i livet så skulle jag nog ha svårt att göra abort tror jag.


Jo "den där" grejen var ju rätt söt...

fast jag undrar fortfarande hur ni orkar... skulle hunden få för sig att bete sig så jäklar vad arg jag skulle vara, vad skäll hon skulle få!!

har man mer tålamod med sina barn kanske? säkerligen ligger det nåt biologiskt i det där som gör att man orkar.