Pudel vs papillon vs labrador

[karamelldrottningen]

Velar mellan dessa raser. Ser för- och nackdelar med alla. Tycker om alla väldigt mycket. Har minst erfarenhet av pudel.

Har funderat ett tag. Ena månaden känns labrador som helt rätt val. Och nästa månad pudel. Sen älskar jag papilloner.
Ja ni hör ju

Hur ska man tänka när man velar mellan flera raser?

 

[Red_Chili]

Det bästa brukar vara att träffa hundar ur raserna ordentligt. Se till att få kontakt med ägare och hundar som du kan träffa såväl ute på promenad som i hemmiljö.

Själv har jag tagit med personer på promenader, bjudit in dem på fika, åkt hem till dem på fika, bjudit med dem på lure coursing och andra träningar... Allt för att de som är intresserade av saluki ska få en så rättvis bild av rasen som möjligt innan de eventuellt köper en valp.

För egen skull kan det, när jag läser om hundraser, kännas lockande med många olika raser. När jag sedan träffar dem... Nä. Jag har min ras. En ras som dessutom på pappret kan vara "fel" för mig, eller åtminstone inte den mest lämpade, men det är den ras som känns bäst.

 

[tanten]

Vad ska du ha den till? och hur ska du ha den?

Jag hade flat under mina hästår. Perfekt stallkompis och kompis på ridturen. Retriverns alla positiva egenskaper - den älskade mig, och alla andra.

Senast har jag haft pappis. Med det liv jag lever nu är papp, eller Phalene drömrasen. Enkel att ta med sig överallt. Ingen blir rädd. Och de är vackra...
Också lättare att ha ett helt gäng av

 

[tanten]

Papllon och retriver är väldigt olika. Visst, glada och människokära men väldigt olika.

Retrivern är en apportör (fågelhund) och papillon/phalène är larmande raser. Vardagarna blir en smula olika. Både pga storkek och egenskaper.

Had jag varit frisk och bott större hade jag köpt flat igen. Men nu är livet som det är och papillon visade sig passa perfekt. Phalène är drömrasen men de är svårare att hitta, pga färre uppfödare. (lite lustigt efersom jag tidigare i livet haft två ph-uppfödare i bekanskapskretsen. Men när jag letade fanns inga nattfjärilar att få tag i. Papillon kom in i livet först med Torsten)

 

[karamelldrottningen]

Papllon och retriver är väldigt olika. Visst, glada och människokära men väldigt olika.

Retrivern är en apportör (fågelhund) och papillon/phalène är larmande raser. Vardagarna blir en smula olika. Både pga storkek och egenskaper.

Had jag varit frisk och bott större hade jag köpt flat igen. Men nu är livet som det är och papillon visade sig passa perfekt. Phalène är drömrasen men de är svårare att hitta, pga färre uppfödare. (lite lustigt efersom jag tidigare i livet haft två ph-uppfödare i bekanskapskretsen. Men när jag letade fanns inga nattfjärilar att få tag i. Papillon kom in i livet först med Torsten)

Papillon och labrador är de raserna jag haft. Labrador som liten och papillon från då jag var 15 år tills för när Professorn gick bort.

Nånstans har jag fått för mig att pudel vore den ultimata rasen. Fast jag har minst erfarenhet av den.

Vill ha en hund som är med på allt. Intelligent och rolig. En kompis och framtida familjehund kanske. Ingen jakt. Ska kunna funka lös också.
Mest är det på hobbynivå. Alltså kommer nog inte tävla aktivt som jag gjorde när jag var yngre. Utan mer en kompis vill jag ha. Sen om det blir fokus på lydnad eller agility det vet jag inte. Eller båda.
Utställning känns helt ointressant för min del. Kanske gör det bara nån gång för skojs skull.
Nu är vi två personer som kan hjälpas åt men blir nog jag som har huvudansvaret.
Vanliga promenader, mer aktiva promenader och gärna kunna vara med på ridturer. Kunna vara lös på gården utan att riskera att dra iväg om hunden ser något intressant.

 

[Seabaz]

Sambon och jag velade i flera år mellan labrador och andra raser.

Labradorer är väldigt mycket hund insåg vi efter att ha träffat åtminstone 4st här på ön med labradorer och alla älskar såklart sina hundar men de säger också att de verkligen är krävande de första 2-3 åren.

Vi kom fram till att pudel är nog bättre för oss. Hårar inte, generelkt gillar vatten, smarta, roliga mm.
MEN. Det är svårt att hitta renrasig pudel i vår del av landet.
Allt verkar vara diverse poo korsninga numera och om vi ville ha en renrasig var det kö samt en mindre förmögenhet att lägga ut samt mest troligt behöva utsätta en valp att flyga som cargo.

Det slutade i att vi nu har en jack russell/staffy som var en "olycka" parning hos en granne. Vi betalade en limpa cigg och en låda öl för valpen

Hår överallt nu och han är ett litet energiknippe! Men sååå söt, väldresserad när han vill och vi kan inte tänka oss ett liv utan honom nu!

Men jag drömmer fortfarande om en pudel-kompis till honom, om ett år eller två kanske

 

[__sofia__]

Jag är en sådan som alltid velar mellan flera olika raser, och de senaste två gångerna jag köpt hund (och allt tid däremellan, jag älskar att kolla på raser ) så har jag haft flera raser (nu senast typ 10 ) som jag ville ha. Vilken som är högst upp på listan ändras från vecka till vecka

Det kan vara helt olika raser, men jag är fullt medveten om att livet kommer att se annorlunda ut beroende på vilken ras det i slutändan blir.

När jag köpte nuvarande valpen så var det lite mer akut valpletande än planerat då jag egentligen hade tänkt att skaffa en ny hund nästa sommar, men den äldsta fick en diagnos så att hon kanske inte kommer leva hela denna sommaren också och jag ville ha henne med den nya valpen. Jag kollade på flera olika raser, och var i kontakt med SKK-uppfödare för i alla fall två andra raser innan jag fastnade för nuvarande valpen (som är en blandras, men planeringen av aveln kändes bättre än med t.ex. en corgiuppfödare som hade sett en hanhund på bild, tyckt den var fin och sedan köpt hem den och avlat ganska direkt på den (som 1-åring) - hon tyckte allmänt att BPH och sådant var totalt onödigt...).

Så i slutändan har jag inte bestämt mig för en ras, utan jag har flera raser som jag velat på fram och tillbaka och så har jag istället bestämt utifrån vilka kullar det finns (jag har bara möjlighet att ha valp under sommarmånaderna).

 

[pepp]

Jag är ju partisk vad gäller pudel. Tycker det är en fantastisk ras, rolig, lättlärd, fäller inte, finns flera olika storlekar, sen är dom vansinnigt söta!

Är ju viss pälsvård, men man kan lätt raka ner hela hunden så man slipper borsta!
Det negativa jag kan komma på är att min var väldigt frusen på vintern, men så bor jag också i ett jäkla kallhål.

 

[Ajda]

Av de tre raserna hade jag valt papillon. Labradorer är trevliga men ganska mycket hund. I allafall de jag träffat. Och jag har aldrig träffat en pudel som tilltalar mig.

 

[tanten]

Papillon och labrador är de raserna jag haft. Labrador som liten och papillon från då jag var 15 år tills för när Professorn gick bort.

Nånstans har jag fått för mig att pudel vore den ultimata rasen. Fast jag har minst erfarenhet av den.

Vill ha en hund som är med på allt. Intelligent och rolig. En kompis och framtida familjehund kanske. Ingen jakt. Ska kunna funka lös också.
Mest är det på hobbynivå. Alltså kommer nog inte tävla aktivt som jag gjorde när jag var yngre. Utan mer en kompis vill jag ha. Sen om det blir fokus på lydnad eller agility det vet jag inte. Eller båda.
Utställning känns helt ointressant för min del. Kanske gör det bara nån gång för skojs skull.
Nu är vi två personer som kan hjälpas åt men blir nog jag som har huvudansvaret.
Vanliga promenader, mer aktiva promenader och gärna kunna vara med på ridturer. Kunna vara lös på gården utan att riskera att dra iväg om hunden ser något intressant.

Då tycker jag du ska utesluta pudeln - för den vet du knappt nåt om?

Då återstår papp och labbe. (i min värld).
Båda funkar finemang för det du anger. Följ nån labbegrupp på FB?

Båda kan vara virvelvindar som små. Men med olika följder för inredningen

 

[__sofia__]

Papillon och labrador är de raserna jag haft. Labrador som liten och papillon från då jag var 15 år tills för när Professorn gick bort.

Nånstans har jag fått för mig att pudel vore den ultimata rasen. Fast jag har minst erfarenhet av den.

Vill ha en hund som är med på allt. Intelligent och rolig. En kompis och framtida familjehund kanske. Ingen jakt. Ska kunna funka lös också.
Mest är det på hobbynivå. Alltså kommer nog inte tävla aktivt som jag gjorde när jag var yngre. Utan mer en kompis vill jag ha. Sen om det blir fokus på lydnad eller agility det vet jag inte. Eller båda.
Utställning känns helt ointressant för min del. Kanske gör det bara nån gång för skojs skull.
Nu är vi två personer som kan hjälpas åt men blir nog jag som har huvudansvaret.
Vanliga promenader, mer aktiva promenader och gärna kunna vara med på ridturer. Kunna vara lös på gården utan att riskera att dra iväg om hunden ser något intressant.

Jag kan ju tillägga att en av mina tre hundar är en storpudel, och hon är inte optimal för att fungera lös (jag har henne endast lös i min inhägnade trädgård eller när jag tränar). Dels har hon en del jakt i sig, framförallt vid fåglar och smådjur (hon tycker det är jättekul att leta efter och försöka fånga möss, och hon är väldigt fascinerad av alla sorters fåglar och skulle nog gärna fånga och döda dem). Och dels så har hon stenkoll på när jag har belöning hon kan få, när jag har möjlighet att säga till henne etc. Hon gillar att träna, men hon gör ingenting "gratis" - och är hon lös så vet hon om att det egentligen inte finns något jag kan göra för att få tag på henne om hon inte självmant kommer. Hon är en tjuv, och vet exakt när jag lämnar köket (även om hon varit på ovanvåningen i flera timmar) så att hon kan smita in och kolla om jag glömt något, att man kan gå ner och leta upp något gott på natten när jag sover etc.

Av vad jag har förstått så är det dock ganska olika mellan olika pudlar med hur mycket jaktinstikt de har, och min är lite udda mentalt (har en hel del rädsleproblem också, och är normalt sett väldigt ointresserad av andra människor än mig).

I jämförelse med min äldre jaktlabradorblandning är hon dock mycket mindre krävande kring aktivering - hon hade kunnat trivas som en aktiv sällskapshund medan min äldre labbe verkligen vill jobba för att må bra.

 

[Sasse]

Jag tycker det är svårt att välja EN ras. Jag vill helst ha en av varje av de jag är intresserad av och har i alla år haft flera stycken i omlopp. Att träffa raserna live har både hjälpt och stjälpt. Vissa individer har inte varit intressanta, medan andra verkligen tagit mig med storm. Jag kan sällan sålla bort en ras enbart pga att träffas, men det i kombination med att fundera på vad jag vill ha har hjälpt. Vilken ras passar in i mitt liv? Vilka egenskaper är viktiga? Vilka egenskaper vill jag verkligen inte ha? Osv. Jag har kunnat sålla bort en del baserat på det. Med det sagt har jag fortfarande en handfull i omlopp, även om jag försöker skala ner det till 3 potentiella. I slutändan tror jag att jag kommer hålla det öppet för dessa raser och hålla mig à jour med avelsplaner och välja utifrån linjer. Om jag inte bestämmer mig för en vuxen hund.

Men för att svara mer specifikt, om du tycker pudel verkar perfekt på pappret tycker jag att du ska ut och träffa folk. Både privatpersoner och uppfödare om möjligt. I hemmet, på promenaden, kanske även på träningsbanan om du var intresserad av det? Har du facebook kan du gå med i en pudelgrupp och höra om någon vill visa upp sin pudel. Att du har minst erfarenhet av pudel säger ju inte att det inte kan vara den perfekta rasen, det vet du bara om du kollar upp den närmre

 

[tuaphua]

Papillon och labrador är de raserna jag haft. Labrador som liten och papillon från då jag var 15 år tills för när Professorn gick bort.

Nånstans har jag fått för mig att pudel vore den ultimata rasen. Fast jag har minst erfarenhet av den.

Vill ha en hund som är med på allt. Intelligent och rolig. En kompis och framtida familjehund kanske. Ingen jakt. Ska kunna funka lös också.
Mest är det på hobbynivå. Alltså kommer nog inte tävla aktivt som jag gjorde när jag var yngre. Utan mer en kompis vill jag ha. Sen om det blir fokus på lydnad eller agility det vet jag inte. Eller båda.
Utställning känns helt ointressant för min del. Kanske gör det bara nån gång för skojs skull.
Nu är vi två personer som kan hjälpas åt men blir nog jag som har huvudansvaret.
Vanliga promenader, mer aktiva promenader och gärna kunna vara med på ridturer. Kunna vara lös på gården utan att riskera att dra iväg om hunden ser något intressant.

Jag tror vi båda vet vad jag valt. Det finns inget annat alternativ för mig.

Men om du tycker Pudel känns ultimat kan du inte kolla om det finns någon uppfödare i närheten som du kan få besöka och känna av hundarna och lära dig mer om rasen?

 

[Lillo]

Velar mellan dessa raser. Ser för- och nackdelar med alla. Tycker om alla väldigt mycket. Har minst erfarenhet av pudel.

Har funderat ett tag. Ena månaden känns labrador som helt rätt val. Och nästa månad pudel. Sen älskar jag papilloner.
Ja ni hör ju

Hur ska man tänka när man velar mellan flera raser?

Tänker att labrador skiljer sig ju en del ifrån dom andra då det är en stor hund som dreglar och fäller och välter folk i sin iver
Mycket trevlig socialt och till vardags och ska väl främst hamna hos någon med intresse för apport

Dom andra är lättsamma och energiska sällskapshundar som är renligare och passar bra till hundsporter

Själv hade jag valt bort labrador för jag inte pallat att städa så mycket efter en hund även om jag rent mentalt hade föredragit en labbe av dom 3.

 

[__sofia__]

Tänker att labrador skiljer sig ju en del ifrån dom andra då det är en stor hund som dreglar och fäller och välter folk i sin iver
Mycket trevlig socialt och till vardags och ska väl främst hamna hos någon med intresse för apport

Dom andra är lättsamma och energiska sällskapshundar som är renligare och passar bra till hundsporter

Själv hade jag valt bort labrador för jag inte pallat att städa så mycket efter en hund även om jag rent mentalt hade föredragit en labbe av dom 3.

Jag tror det beror på vad man trivs med - jag föredrar min labradors päls framför pudelns som måste klippas, och som när den klipps hamnar överallt och kräver en halvtimmes rollande av kläderna jag hade på mig för att få bort alla små hår som fastnat Jag har kommit fram till att jag också föredrar labradorens framför unghunden, som har mer BC/aussie-liknande päls - hon fäller hela tiden och det fastnar överallt hela tiden (känns det som). Jag har aldrig riktigt behövt rolla kläderna för labbens päls mer än i de mest extrema fälltiderna (däremot dammsugat mer eftersom det hamnat på golvet), medan jag nu med unghunden måste rolla kläderna varje morgon efter att jag haft på mig dem en halvtimme, innan jag åker till jobbet. Dvs från rena till pälsiga på 30 min.

När det gäller dregel har jag ju blandning med jaktlabrador och inte utställningsvarianten (dvs hon är ungefär lika kraftig som pudeln men med något kortare ben - de väger lika mycket, kan ha exakt samma sele utan några ändringar, men pudeln är någon centimeter högre i och med att hon är lite mer långbent och lite lite smalare i formen) och hon dreglar inte (i alla fall inte mer än pudeln, vallhundsblandningen, systerns chihuahua etc.). Grannens labradorhane av utställningsvariant väger dock dubbelt så mycket som min, och är nog av varianten fälla och välta folk i sin iver

 

[Lillo]

Jag tror det beror på vad man trivs med - jag föredrar min labradors päls framför pudelns som måste klippas, och som när den klipps hamnar överallt och kräver en halvtimmes rollande av kläderna jag hade på mig för att få bort alla små hår som fastnat Jag har kommit fram till att jag också föredrar labradorens framför unghunden, som har mer BC/aussie-liknande päls - hon fäller hela tiden och det fastnar överallt hela tiden (känns det som). Jag har aldrig riktigt behövt rolla kläderna för labbens päls mer än i de mest extrema fälltiderna (däremot dammsugat mer eftersom det hamnat på golvet), medan jag nu med unghunden måste rolla kläderna varje morgon efter att jag haft på mig dem en halvtimme, innan jag åker till jobbet. Dvs från rena till pälsiga på 30 min.

När det gäller dregel har jag ju blandning med jaktlabrador och inte utställningsvarianten (dvs hon är ungefär lika kraftig som pudeln men med något kortare ben - de väger lika mycket, kan ha exakt samma sele utan några ändringar, men pudeln är någon centimeter högre i och med att hon är lite mer långbent och lite lite smalare i formen) och hon dreglar inte (i alla fall inte mer än pudeln, vallhundsblandningen, systerns chihuahua etc.). Grannens labradorhane av utställningsvariant väger dock dubbelt så mycket som min, och är nog av varianten fälla och välta folk i sin iver

Ja det är ju olika jag föredrar en liten smidig renlig ras som inte fäller mängder med hår och inte badar i alla lerdiken eller käkar allt dom kan hitta
Klippning tycker inte jag är jobbigt alls det gör jag på en timme 4 gånger om året

Men som sagt så tycker jag labradorens mentalitet är toppen och att träna jakt och apport verkar roligt.

 

[Roheryn]

Jag kan ju tillägga att en av mina tre hundar är en storpudel, och hon är inte optimal för att fungera lös (jag har henne endast lös i min inhägnade trädgård eller när jag tränar). Dels har hon en del jakt i sig, framförallt vid fåglar och smådjur (hon tycker det är jättekul att leta efter och försöka fånga möss, och hon är väldigt fascinerad av alla sorters fåglar och skulle nog gärna fånga och döda dem). Och dels så har hon stenkoll på när jag har belöning hon kan få, när jag har möjlighet att säga till henne etc. Hon gillar att träna, men hon gör ingenting "gratis" - och är hon lös så vet hon om att det egentligen inte finns något jag kan göra för att få tag på henne om hon inte självmant kommer. Hon är en tjuv, och vet exakt när jag lämnar köket (även om hon varit på ovanvåningen i flera timmar) så att hon kan smita in och kolla om jag glömt något, att man kan gå ner och leta upp något gott på natten när jag sover etc.

Av vad jag har förstått så är det dock ganska olika mellan olika pudlar med hur mycket jaktinstikt de har, och min är lite udda mentalt (har en hel del rädsleproblem också, och är normalt sett väldigt ointresserad av andra människor än mig).

I jämförelse med min äldre jaktlabradorblandning är hon dock mycket mindre krävande kring aktivering - hon hade kunnat trivas som en aktiv sällskapshund medan min äldre labbe verkligen vill jobba för att må bra.

Jag har liknande erfarenhet av storpudel. Är uppvuxen i familj med storpudel som aldrig kunde vara lös pga jaktintresse och pga att han precis som din hade järnkoll på när människorna kunde få tag på honom och inte. Och han var en tjuv på samma sätt som din

Som barn i familj med storpudel tyckte jag dessutom att han var lite tråkig… Han ansåg själv att han var i första hand pappas och i andra hand mammas hund, och älskade också mormor och morfar. Mig såg han nog som valpen som behövde skyddas, men som i övrigt var ganska ointressant. Jag minns att jag som barn hett önskade mig en ”riktig” hund som ville vara med mig och leka med mig, vilket vår pudel inte ville.

 

[Lillo]

Jag har liknande erfarenhet av storpudel. Är uppvuxen i familj med storpudel som aldrig kunde vara lös pga jaktintresse och pga att han precis som din hade järnkoll på när människorna kunde få tag på honom och inte. Och han var en tjuv på samma sätt som din

Som barn i familj med storpudel tyckte jag dessutom att han var lite tråkig… Han ansåg själv att han var i första hand pappas och i andra hand mammas hund, och älskade också mormor och morfar. Mig såg han nog som valpen som behövde skyddas, men som i övrigt var ganska ointressant. Jag minns att jag som barn hett önskade mig en ”riktig” hund som ville vara med mig och leka med mig, vilket vår pudel inte ville.

Fast pudeln är ju jättevanlig som familjehund och en typisk ras som många barn går kurs ensamma med.
Tror absolut inte era erfarenheter stämmer och dom verkar generellt inte särskilt jaktgalna heller utan rätt så föriga och lättinkallade.

 

[__sofia__]

Ja det är ju olika jag föredrar en liten smidig renlig ras som inte fäller mängder med hår och inte badar i alla lerdiken eller käkar allt dom kan hitta
Klippning tycker inte jag är jobbigt alls det gör jag på en timme 4 gånger om året

Men som sagt så tycker jag labradorens mentalitet är toppen och att träna jakt och apport verkar roligt.

I mitt fall käkar pudeln exakt lika mycket konstiga saker hon kan hitta som labradoren Hon är också den av dem som tjuvar och äter midsommarjordgubbarna, knäckebröd, rapsolja, vetemjöl och vad som nu glömts bort på bänken (i sin förpackning, hon tar sönder förpackningarna - även t.ex. en kaviartub i metall, en IKEA-matlåda i glas med plastlock etc.).

Däremot är hon mer renlig av sig och skulle aldrig får för sig att gå i en pöl om det inte var nödvändigt, eller rulla sig i något äckligt. Till skillnad från labben som jag alltid fick vara noggrann med när vi bodde i Skåne och de hade gödslat åkrarna, så att hon inte hittade en pöl med flytgödsel att rulla sig i

 

[Roheryn]

Fast pudeln är ju jättevanlig som familjehund och en typisk ras som många barn går kurs ensamma med.
Tror absolut inte era erfarenheter stämmer och dom verkar generellt inte särskilt jaktgalna heller utan rätt så föriga och lättinkallade.

Jo, MIN erfarenhet stämmer. Det behöver inte betyda att den stämmer in på alla pudlar eller ens är typisk för pudlar, men det är EN erfarenhet, även om du inte tycker att den stämmer med din bild.