Pudel vs papillon vs labrador

[Roheryn]

I mitt fall käkar pudeln exakt lika mycket konstiga saker hon kan hitta som labradoren Hon är också den av dem som tjuvar och äter midsommarjordgubbarna, knäckebröd, rapsolja, vetemjöl och vad som nu glömts bort på bänken (i sin förpackning, hon tar sönder förpackningarna - även t.ex. en kaviartub i metall, en IKEA-matlåda i glas med plastlock etc.).

Däremot är hon mer renlig av sig och skulle aldrig får för sig att gå i en pöl om det inte var nödvändigt, eller rulla sig i något äckligt. Till skillnad från labben som jag alltid fick vara noggrann med när vi bodde i Skåne och de hade gödslat åkrarna, så att hon inte hittade en pöl med flytgödsel att rulla sig i

Hehe - vår pudel lyckades rymma några gånger och sprang då och badade i träsket som låg mitt i skogen (vi bodde precis i skogsbrynet) och stank typ död när han kom hem, så han var inte ett dugg renligare på det viset än någon av de andra raser jag har haft

 

[Lillo]

Jo, MIN erfarenhet stämmer. Det behöver inte betyda att den stämmer in på alla pudlar eller ens är typisk för pudlar, men det är EN erfarenhet, även om du inte tycker att den stämmer med din bild.

Du förstår inte att jag menar att din erfarenhet inte stämmer överens med rasen i stort?

 

[Lillo]

Hehe - vår pudel lyckades rymma några gånger och sprang då och badade i träsket som låg mitt i skogen (vi bodde precis i skogsbrynet) och stank typ död när han kom hem, så han var inte ett dugg renligare på det viset än någon av de andra raser jag har haft

Man kan ju undra hur bra kontakt ni hade med hunden egentligen. Låter ju mest som en ägarefråga än en rasfråga när ni barn jagade hunden och hunden lyckades rymma gång på gång.

 

[__sofia__]

Fast pudeln är ju jättevanlig som familjehund och en typisk ras som många barn går kurs ensamma med.
Tror absolut inte era erfarenheter stämmer och dom verkar generellt inte särskilt jaktgalna heller utan rätt så föriga och lättinkallade.

Troligtvis är det min erfarenhet av min pudel som färgar mina åsikter, men med storpudeln tror jag ett problem är att det inte riktigt avlats på mentala bitar eller någon speciell användning (i alla fall inte majoriteten av pudlar, det finns självklart undantag med uppfödare som bryr sig mer om användning än utställning). När jag kollade runt för några år sedan var det väldigt svårt att hitta pudlar som hade gjort BPH eller MH på, och min uppfödare hade mest avlat för att få trevliga familjehundar utan några mer krav (och då hade hon avlat pudlar i ca 30 år och tidigare varit aktivt tävlande i lydnad, utställning etc.).

Min pudel hade kunnat fungera superbra som familjehund, och hon har tyckt att det varit kul när det varit några pojkar här som lekt med henne (och gett henne godis ). Är det träningssammanhang och hon jobbar och får belöningar är hon väldigt förig och duktig och kommer lätt på inkallning. Hon har normalt sett varit enkel att ha med på alla ställen, tycker om att träna etc. Men hon kan inte åka i en hiss utan att få panik, hon kan inte åka i ett tåg som låter, hon vågar inte gå i trappor där man på något sätt ser ner, hon gillar inte andra hundar etc. Och hon är som sagt tjuvig, har en hel del jaktinstinkt med fåglar, och vet att om hon vill hålla sig undan (t.ex. om hon vill fortsätta springa efter och skälla på hästarna på andra sidan staketet, eller personerna som går på vägen), så kan hon bara ignorera inkallningen och hålla sig tillräckligt långt borta så att det inte går att få tag på henne.

Jag skulle dock inte säga att hon är rastypisk. Jag har inte tillräckligt mycket erfarenhet av andra storpudlar för att kunna säga hur de brukar vara, men högst troligen är de flesta inte som min. Jag hade träffat en del innan skaffade henne, men efteråt kom jag fram till att jag kanske inte vill ha storpudel igen (delvis pga pälsen - jag föredrar päls som fälls och där hunden själv reglerar hur tjock pälsen är, så att jag inte behöver fundera på om den är tillräckligt tjock/tunn för att hon ska kunna vara ute hela dagen) och jag har alltså inte gått på t.ex. pudelträffar i regionen och liknande för att träffa fler pudlar. När det gäller jakt har jag dock sett diskussioner i pudelgrupper på Facebook om just jaktinstinkt, och det verkar vara väldigt blandat - dvs vissa har mer jaktinstinkt och vissa verkar inte ha någon jaktinstinkt alls.

 

[Motacilla]

Grannarna har en pudel, väldigt trevlig hund, dock något osocialiserad gentemot andra hundar så den är lite osäker av sig.
Men i övrigt pigg och trevlig.

Föredrar pudel framom labrador faktiskt, även om jag känner en del labradorer från olika linjer (både show och jakt).

Papillon har jag ingen uppfattning om.

 

[AnneB]

Jag har också haft svårt att välja ras så därför har jag haft flera olika raser som alla har passat på sitt sätt och passat in i hur mitt liv varit under olika delar. Nu har jag en mellanpudel och känner verkligen att hon har så många olika fördelar. Vi går flera olika kurser och hon gör hela tiden sitt bästa för att försöka lista ut vad jag vill, så arbetsglad. Så nöjd och glad när hon tränar. Lätt att ha med överallt men inte så liten att hon känns ömtålig. Ganska ointresserad av andra ( om de inte är gäster som stannar lite längre, då hälsar hon fint ). Hon är en av de smartaste hundar jag haft ( förutom en schäfer jag hade för flera år sedan ). Inte rädd eller osäker. En bra pudel är verkligen en rolig hund att äga! Sen tror jag att både papillon och labrador är riktigt härliga hundar. Fundera över om större eller mindre hund passar dig bäst just nu.

 

[dobbis]

Börja i rätt ände, först nykter o sen hund, så du säkerställer att den får ett bra liv o blir väl omhändertagen. Med det sagt så säger jag pudel ,jag har gått från att kalla dom (blunda nu) fittslickarhundar till att inse att dom flesta är otroligt lätt tränade o snabba i tanke o handling, skitkul hund!
Dock har några visat tendenser till att vara lite reserverade mot folk, dock inget som inte gått att träna bort.

 

[Roheryn]

Man kan ju undra hur bra kontakt ni hade med hunden egentligen. Låter ju mest som en ägarefråga än en rasfråga när ni barn jagade hunden och hunden lyckades rymma gång på gång.

Jag var mellan 0 och 9 år när vi hade den hunden. Kontakt, uppfostran mm stod mina föräldrar för och det tror jag faktiskt inte att jag kan bedöma hur bra den var, med tanke på min ålder då och hur länge sedan det var. Däremot har jag ALDRIG jagat hunden (eller skrivit att jag gjort det), det har du hittat på. Jag tyckte han var tråkig, för han ville inte leka med mig. Vid ett antal tillfällen med lite bristande uppsikt/öppna dörrar så rymde hunden till skogen som låg bakom vårt hus, där ”roade” han sig med att förfölja en och annan hare/rådjur samt badade i träsket. Jaktlust fanns absolut, renlighet not so much.

 

[Roheryn]

Du förstår inte att jag menar att din erfarenhet inte stämmer överens med rasen i stort?

Jag tycker jag är ganska tydlig med att jag pratar om EN hund och min erfarenhet. Blev dock lite full i skratt när jag läste om hur @__sofia__ beskrev sin pudel, för det fanns tydliga likheter, rastypiskt eller ej!

 

[nullo-modo]

Tycker du ska lära känna pudel mer.
Hade en kund när jag var hovslagare som födde upp stor pudel och bekanta till dessa som jag oxå hade som kunder hade mest dvärg men även lite andra storlekar. Dom stora fastnade jag inte riktigt för även om det inte var något fel på dom utan bara inte riktigt min typ medan dom mindre storlekarna tycker jag var riktigt roliga och trevliga hundar.

Har även gått jakthundslydnad där instruktörens dotter på ca5 år var med ibland med familjens toy, var väl där jag fastnade för pudel när den försökte lista ut vad lillmatte ville

 

[karamelldrottningen]

Min särbo verkar ha fastnat helt vid labradorer. Och skickar massa länkar osv till uppfödare mm.
Håller med det som skrevs tidigare att börja i rätt ände. Nykter först och sen hund.
Jag påtalade det men då sa han bara att det fixar vi och jag betalar hunden.
Så nu vet jag varken in eller ut igen.

 

[hundtant]

Min särbo verkar ha fastnat helt vid labradorer. Och skickar massa länkar osv till uppfödare mm.
Håller med det som skrevs tidigare att börja i rätt ände. Nykter först och sen hund.
Jag påtalade det men då sa han bara att det fixar vi och jag betalar hunden.
Så nu vet jag varken in eller ut igen.

Om nykterhet är ett problem här så: det MÅSTE lösas först! Kan det vara så att din särbo sticker huvudet i busken och tänker att Det blir nog bättre med det om vi får en hund?
”Det fixar vi”, handlar det om nykterhet för båda? I annat fall finns inte mycket till vi, man måste igenom processen själv även om den andra kan stötta.

 

[karamelldrottningen]

Om nykterhet är ett problem här så: det MÅSTE lösas först! Kan det vara så att din särbo sticker huvudet i busken och tänker att Det blir nog bättre med det om vi får en hund?
”Det fixar vi”, handlar det om nykterhet för båda? I annat fall finns inte mycket till vi, man måste igenom processen själv även om den andra kan stötta.

Det är jag som har problem inte han. Har en tråd på allmänt om det.
Startade denna tråden när jag kände att det var inom kontroll men sen har det inte varit det. Har mycket att jobba på.

 

[hundtant]

Det är jag som har problem inte han. Har en tråd på allmänt om det.
Startade denna tråden när jag kände att det var inom kontroll men sen har det inte varit det. Har mycket att jobba på.

Då skulle jag råda dig att jobba igenom det först. Du kanske kan ha hund som ett mål när du blivit nykter? Särbons förslag låter inte toppen, han kanske behövs för att stötta dig framöver och inte gå i tunnelseende pga en valp.

 

[dobbis]

Min särbo verkar ha fastnat helt vid labradorer. Och skickar massa länkar osv till uppfödare mm.
Håller med det som skrevs tidigare att börja i rätt ände. Nykter först och sen hund.
Jag påtalade det men då sa han bara att det fixar vi och jag betalar hunden.
Så nu vet jag varken in eller ut igen.

Bra sagt av dig,håll fast vid det nu.

 

[tanten]

Min särbo verkar ha fastnat helt vid labradorer. Och skickar massa länkar osv till uppfödare mm.
Håller med det som skrevs tidigare att börja i rätt ände. Nykter först och sen hund.
Jag påtalade det men då sa han bara att det fixar vi och jag betalar hunden.
Så nu vet jag varken in eller ut igen.

Ni är särbos. Om han skaffar hund så är det inte din sak. Det ska vara HANS hund. Han sköter, den bor hos honom osv.

Ni ska INTE skaffa hund tillsammans.

 

[karamelldrottningen]

Ni är särbos. Om han skaffar hund så är det inte din sak. Det ska vara HANS hund. Han sköter, den bor hos honom osv.

Ni ska INTE skaffa hund tillsammans.

Jag sa det. Att vill du skaffa hund så varsågod. Jag kan inte ta ansvar för den.
Han sa att han visst kunde ha huvudansvaret men att han inte kan gå ut med den på lunchen och att hunden därför måste bo hos mig.
Jag ORKAR inte ens. Det säger ju sig självt! Blir ju jag som måste ta hand om den då.
Kanske onödigt att jag blev arg men känns som att ingen fattar. Inte ens han. Jag är helt slut på detta nu

 

[tanten]

Jag sa det. Att vill du skaffa hund så varsågod. Jag kan inte ta ansvar för den.
Han sa att han visst kunde ha huvudansvaret men att han inte kan gå ut med den på lunchen och att hunden därför måste bo hos mig.
Jag ORKAR inte ens. Det säger ju sig självt! Blir ju jag som måste ta hand om den då.
Kanske onödigt att jag blev arg men känns som att ingen fattar. Inte ens han. Jag är helt slut på detta nu

Men så empatilöst av honom!
Lägga över ansvaret för sin hund på dig!! Jösses.

Du har all rätt i världen att bli arg. Inte det minsta onödigt.

 

[tuaphua]

Jag sa det. Att vill du skaffa hund så varsågod. Jag kan inte ta ansvar för den.
Han sa att han visst kunde ha huvudansvaret men att han inte kan gå ut med den på lunchen och att hunden därför måste bo hos mig.
Jag ORKAR inte ens. Det säger ju sig självt! Blir ju jag som måste ta hand om den då.
Kanske onödigt att jag blev arg men känns som att ingen fattar. Inte ens han. Jag är helt slut på detta nu

Just nu måste ju fokus vara att du mår bättre. Och det kommer krävas mycket av dig och vara väldigt jobbigt. Självklart ska man då inte lägga ännu mer på dig då. Om han vill ha hund NU måste han lösa det själv.
Jag menar inte det här som något elakt mot dig. För du är sjuk bara och inte en dålig person på ngt vis. Men om han vet att du än inte riktigt kan låta bli att dricka så känns det ju märkligt att lämpa över en hund så då på dig och lämna över ansvaret när du kanske inte lyckas hålla dig nykter.

 

[karamelldrottningen]

Just nu måste ju fokus vara att du mår bättre. Och det kommer krävas mycket av dig och vara väldigt jobbigt. Självklart ska man då inte lägga ännu mer på dig då. Om han vill ha hund NU måste han lösa det själv.
Jag menar inte det här som något elakt mot dig. För du är sjuk bara och inte en dålig person på ngt vis. Men om han vet att du än inte riktigt kan låta bli att dricka så känns det ju märkligt att lämpa över en hund så då på dig och lämna över ansvaret när du kanske inte lyckas hålla dig nykter.

Jag sa att vi kan ha det som ett mål att skaffa hund sen när jag mår bättre och vi bor tillsammans och det tyckte han lät som en väldigt bra idé