Psykopat

[Valerianovna]

Jag tänker att det är skillnad på att sakna empati och att ha bristande mentaliseringsförmåga.
Saknar man empati kan man förstå att barnen fryser om händerna utan vantar - men man bryr sig inte om att de lider.

Eller rent av vara hånfull mot barnen när de fryser.

 

[Modest]

En fundering jag har:
Kan en riktig psykopat fejka andra diagnoser om personen vinner någonting på det? Alltså medvetet göra så att hen får diagnosen bipolär, adhd, manodepressiv osv på pappret av psykolog? Eller är det omöjligt?

Är det förresten vanligt att psykopater har fler diagnoser?

Här vill jag egentligen bara lägga in en passus kring en vanlig missuppfattning: att bli dömd till rättspsykiatrisk vård är inte en vinstlott eller att "komma undan". Det är tvångsvård på obestämd framtid. Det kanske är svårt att förstå om man inte har bevittnat psykiatrisk tvångsvård (vilket gemene man såklart inte har, har full förståelse för det) men det är väldigt integritetskränkande och personligen hade jag valt fängelsestraff alla dagar i veckan framför tvångsvård.

Personen har inte fått diagnosen psykopat men jag är ÖVERTYGAD om att hen är en äkta psykopat. Dvs total avsaknad av empati, går över lik för att få det hen vill och använder/skadar både familj och vänner på vägen mot sina mål. Bryr sig varken om sina barn eller vänner men är skenhelig så det skriker om det. Ställer folk mot varandra och gör det med sån finess att man blir rädd. Otroligt charmig så ingen kan egentligen tro på vad hen har gjort. Folk som fått reda på detta, tex jag, har blivit paffa, men sen har man ju lagt 1+1 och sett bevis. När hem blev påkommen med vad den gjort under flera års tid så har hen gått med på en utredning där man kom fram till att hen lider av diverse psykiska störningar.
Jag är dock inte så säker på att personen har dom diagnoserna för då hade man väl märkt av det? Jag börjar tro att personen fejkat diagnoserna för att komma undan sina handlingar.
Personen är extremt manipulativ och ljuger något förrädiskt! men blir sällan påkommen.

Personen har begått såna brott att det lätt skulle leda till fängelse. Men otroligt nog så har dom drabbade personerna inte ens vågat ta fighten att få denne fälld. Personen har även skadat folk på kuppen. Ej fysiskt dock.

en fråga till dig: Hur får man egentligen diagnosen antisocial personlighetsstörning med psykopatiska drag? Med tanke på hur extremt manipulativ den där personen är så tvivlar jag på att det är så lätt ser igenom denna persons egentliga tankar och mål.

Ja, det är faktiskt riktigt skrämmande. Dom som blivit drabbade har ju blivit skadade om och om igen så att säga. Lurade om och om igen.
Jag som sett allt utifrån har varit ganska förundrad över att man låtit sig manipuleras så många gånger på nytt! Men nu har fler personer blivit manipulerade. Herregud.

Men personen är skicklig om inte annat

Psykopati är inte en diagnos i Sverige. Det som används är just antisocial personlighetsstörning med psykopatiska drag. Som jag förstått det är det framför allt rättspsykiaters som ställer denna diagnos och den förekommer därför nästan uteslutande inom rättspsykiatrin. Jag vill inte uttala mig om den person du beskriver men jag kan säga som så att personer med antisocial personlighetsstörning (med eller utan psykopatiska drag) sällan är särskilt charmiga eller trevliga. De uppfattas ofta som obehagliga och avvikande i kontakten.

Om du är intresserad så finns ett poddavsnitt där en rättspsykiater intervjuas kring just psykopati i ett avsnitt av AT-läkarna.

 

[Rialavargen]

Jag tänker att det är skillnad på att sakna empati och att ha bristande mentaliseringsförmåga.
Saknar man empati kan man förstå att barnen fryser om händerna utan vantar - men man bryr sig inte om att de lider.

Brister mentaliseringsförmågan så kan det vara så att man helt enkelt faktiskt inte förstår att barnen fryser och att man som förälder behöver åtgärda det.

På ytan kan det se likadant ut, barnen saknar vantar och fryser men orsaken till det och möjligheterna att lösa problemet varierar.

Jag vet faktiskt inte vad som var fel. När jag läser ditt inlägg känner jag igen mig i båda . Det lutar åt den där mentaliseringsförmågan som du skriver om, men även att hon faktiskt inte brydde sig.

 

[Modest]

Och tillägg kring det här med att lura sig till diagnoser: svårt är min känsla, med viss ödmjukhet såklart. Ofta har man samlad journalhistorik och det märks ganska snabbt om saker inte stämmer. Dessutom känns det svårt att fejka en trovärdig mani eller psykos, det är ju liksom inte bara att "spela galen". För det tredje så är en duktig psykiater rätt svår att lura skulle jag säga och en rättspsykiater lär ju vara ännu skarpare på just de här diagnoserna.

 

[Sporthorse]

Eller rent av vara hånfull mot barnen när de fryser.

Så hemskt!

 

[Sporthorse]

. Jag vill inte uttala mig om den person du beskriver men jag kan säga som så att personer med antisocial personlighetsstörning (med eller utan psykopatiska drag) sällan är särskilt charmiga eller trevliga. De uppfattas ofta som obehagliga och avvikande i kontakten.

Om du är intresserad så finns ett poddavsnitt där en rättspsykiater intervjuas kring just psykopati i ett avsnitt av AT-läkarna.

Jag tycker att den här personen stämmer väldigt väl in.

Den här personens nära tycker hen är väldigt läskig, oberäknelig och obehaglig. Personen har gjort en hel del elaka saker mot egna barn och sambons barn (bla psykisk misshandel mot ett av barnen, favoriserat, inte laga mat, inte köpa kläder, mat osv). Vänner tycker däremot att hen är så himla trevlig, men blir hen påkommen så struntar hen i sina sk vänner och slutar att ens svara i telefon/sms /messanger osv. Vän är man bara så länge man inte ifrågasätter.

Personen pratar mycket och väl om sig själv och är oerhört manipulativ och duktig på att få en att tro på det hen berättar. Kan vara rena lögner rätt igenom som jag inte ens förstår hur personen kommit på så fort.

Nåväl, för mitt eget välmående borde jag försöka sluta tänka på hur sjuk den där människan är. Något fel är det ju uppenbarligen även om jag tror att diagnoserna inte är kompletta.

 

[Lusidor]

Tänker mkt på det här med personlighetsstörning då jag haft mkt av den varan i min närhet, framför allt hos kvinnor. Både släkt o ”vänner” (snarare extremt narcissistiska kvinnor som tagit mig som vän pga att jag är rätt medgörlig o har haft attribut de velat ha del av)
Då jag till slut nått gränsen som även jag har och har sagt ifrån, har det tagit hus i helvete.
pga de här personerna som jag ändå lärde känna under många år och såg mönstren i är jag intresserad av att förstå mer.
Spec pga att de har barn som tar skada. De här kvinnorna har djupt skadat sina barn genom sitt kalla, oberäkneliga, manipulerande och aggressiva/insmickrande beteende som inte är konsekvent. Ser flera fall, där vissa kommit ut ok, men man ser hur de farit illa o påverkats. Andra fall där barnen eg bör tas ifrån föräldrarna men soc inte ingriper eller manipuleras att tro att det är mer ok än det är. -de runt om pratar men sätter inte stopp, pga att man ser hur orimliga reaktioner det kan bli.
Har nu barn i min närhet med en mamma som stämmer extremt väl in på mönstret de här tidigare bekantskaperna haft.
De har alla varit väldigt intresserade av diagnoser och sjukdom. Har förstärkt och pratat dramatiskt om egna o andras o de egna barnens problem. Som att det funnits en njutning i att berätta om tragedi o obehagligheter.
De har även (jag VET detta) ljugit brutalt om män. Utöver att ljuga om vänner o folk som inte strukit dem medhårs har de hittat på bisarra filmmanus-historier om våld och våldtäkter. Ett par av männen har hamnat i rätten, där alla anklagelser fallit platt. Alla utpekade vittnen har sagt helt ifrån att det aldrig skett något. Vet ett nära fall där mannen hamnade i häktet då kvinnan blev sur/tappade kontrollen. Hon har sedan utan tecken på ånger erkänt att hon ljög. Jag har blivit ljugen om så sjukt långsökt att man baxnar..
De här kvinnorna är så många, och deras agerande skadar framför allt barnen.

en sak jag undrar är hur stark ärvbarhet det är med empati o personlighetsstörning?
Ser dels barn som visst tagit skada, men som beter sig helt ”normalt” o är lätta att hjälpa o förstå. Medans ett barn, som uppfostrats första åren mest bara av en kvinna med detta beteende (då hon stack med barnet) o inte har anknytning till en ”frisk” trygg vuxen. Det barnet visar mkt ovanligt beteende mot för alla barn jag umgåtts med. Gråter enbart om hen inte får sin vilja igenom, aldrig några känslor i övrigt. Utöver road av andras nederlag. Söker ingen närhet, utöver att ”styra o bestämma” verkar bara kunna roa sig på andras bekostnad. Blir glad av att skapa kaos bland andra. Är manipulativ utöver ett barns nivå. Kräver fördelar och spelar ut syskon (redan från ca 4 års ålder) använder sanslöst fula ord, o vill inte samtala. Utan bara retas, störa, ställa dumma frågor som för att testa vart vuxnas gränser går. Då man sätter sina gränser blir man bevakad o det ”dåliga” beteendet kör igång så fort man lämnar rummet. Alltså en imponerande medvetenhet om vad som är ok, o att så fort vuxna är utom synhåll är det fritt fram att störa/reta/sabba. Blir orolig att det här barnet inte kommer gå att få en bra kontakt med.
ansträngningar att komma nära o ge trygghet/uppmärksamhet ger en bara känslan av att bli utnyttjad o manipulerad -av ett litet barn. Någon som har tips om vart man söker info om liknande problem?
Nånstans man kan få hjälp att hantera det för att vända trenden o ge barnet en bättre förutsättning, trots en manipulerande o ofta otillräcklig mamma..
ibland reser sig håret i bakhuvudet på mig av att se vissa beteenden -hos ett litet barn.
känner att det är en mkt viktig uppgift att göra rätt i det här, vill inte att nån ska känna sedan att vuxna inget gjorde. Men vill inte heller bli manipulerad o se andra barn fara illa pga ett barns brist på empati o gränser.