Psykisk ohälsa

[Fraggel_Tess]

Ja, jag har ju en tendens att leva livet som en berg- och dalbana. Det är många tankar kring psykisk ohälsa för min del. Ibland känner jag mig så stark och ibland så svag. Blir man någonsin sitt "gamla" jag igen? Medicin äter jag, och går regelbundet hos kbt-sköterska men min psykiska ohälsa påverkar mig en hel del ändå. Många förstår inte t.ex. att jag inte orkar träffas ibland utan jag vill bara vara själv. Hur är det för er andra?

Att åka någonstans känns som enormt betungande ibland. Hemmet är en trygg punkt! Men givetvis åker jag hemifrån och umgås hos andra, men under vissa perioder går det inte. Och det handlar även om att åka iväg på shopping t.ex. fungerar det bättre med närmsta familjen dvs tryggheten men att åka med någon annan får mig att slå bak ut och må väldigt dåligt. Varför är det så svårt för andra att förstå?

När jag är i en bra period är jag väldigt social, framåt och inte svårt för att skapa nya kontakter. Nu känns det dock som jag har mått upp och ned det sedan december ungefär. Jobbet är en bov i dramat, men nu kommer jag vara mindre på min arbetsplats då jag har fått förtroendeuppdrag fackligt som jag tror kan ge mig mer lugn i kroppen (Jobbar som förskollärare och det är mycket intensivt med ljud och rörelse med mycket barn).

Vet väl inte riktigt vad jag vill med denna tråd. Men ge mig tips på hur ni som är i liknande sits vad ni gör för att må bättre? Jag vet att daglig motion minst 30 minuter gör mig mer balanserad liksom att måla "fylla i böcker".

 

[Gimlan]

Jag mår idag bra, med hjälp av medicin. Det har tagit en bra stund att komma hit och för att orka med under de år jag mådde sämre utvecklade jag en rad strategier:
* Äta minst en vettig måltid om dagen, i övrigt bara se till att äta. Lärde mig att fixa enkel och ok mat med minsta ansträngning.
* Rutiner, rutiner, rutiner
* Spara på energin, tex bara ha människor i mitt liv som ger mig någonting och var ok med att jag inte alltid orkade
* För mig tog hushållsarbete extremt mycket energi, samtidigt som jag mådde dåligt om det var för skitigt, städhjälp var svaret
* Köpte mat på nätet som blev hemskickat

På det här sättet orkade jag med min häst/hästar som fick mig att må bra och att orka umgås/jobba som också det fick mig att må bättre.

För mig var det viktigt att hitta en balans mellan att göra det jag mådde bra av och att utmana mig själv. Vilket inte alltid lyckades, men oftare och oftare med tiden.

 

[Fraggel_Tess]

Tack för ditt svar

Rutiner känner jag är A och O. Så min semester har ställt till det en aning, men nästa vecka börjar arbetet igen. Känns skönt!

 

[Egonson_]

För mig är det otroligt viktigt med mat och sömn. Att äta, bara jag äter något som är bättre än bara en klick glass eller ett glas Oboy. Om det så är en matlåda sedan gårdagens middag till frukost..

Nu är jag sjukpensionär på grund av mitt mående (har även npf-diagnos men den i sig är inte orsaken till att jag fått sjukpension) så jag "gör som jag vill" med sömn, jag behöver minst 9 timmar sömn och bäst funkar jag om jag sover ett par timmar extra på förmiddagen. Antidepressiv medicin tar jag nu sedan ett år efter uppehåll, och den har stabiliserat min sömn otroligt mycket. Det är också viktigt för mig att vara utomhus varje dag och att hålla på med djuren.

Spara, spara och åter spara energi, lägga den på saker som får mig att må bra och att hoppa över sådant som får mig att må sämre eller rent av dåligt.

 

[Cattis_E]

Ja, jag har ju en tendens att leva livet som en berg- och dalbana. Det är många tankar kring psykisk ohälsa för min del. Ibland känner jag mig så stark och ibland så svag. Blir man någonsin sitt "gamla" jag igen? Medicin äter jag, och går regelbundet hos kbt-sköterska men min psykiska ohälsa påverkar mig en hel del ändå. Många förstår inte t.ex. att jag inte orkar träffas ibland utan jag vill bara vara själv. Hur är det för er andra?

Att åka någonstans känns som enormt betungande ibland. Hemmet är en trygg punkt! Men givetvis åker jag hemifrån och umgås hos andra, men under vissa perioder går det inte. Och det handlar även om att åka iväg på shopping t.ex. fungerar det bättre med närmsta familjen dvs tryggheten men att åka med någon annan får mig att slå bak ut och må väldigt dåligt. Varför är det så svårt för andra att förstå?

När jag är i en bra period är jag väldigt social, framåt och inte svårt för att skapa nya kontakter. Nu känns det dock som jag har mått upp och ned det sedan december ungefär. Jobbet är en bov i dramat, men nu kommer jag vara mindre på min arbetsplats då jag har fått förtroendeuppdrag fackligt som jag tror kan ge mig mer lugn i kroppen (Jobbar som förskollärare och det är mycket intensivt med ljud och rörelse med mycket barn).

Vet väl inte riktigt vad jag vill med denna tråd. Men ge mig tips på hur ni som är i liknande sits vad ni gör för att må bättre? Jag vet att daglig motion minst 30 minuter gör mig mer balanserad liksom att måla "fylla i böcker".

Du tror inte att du liksom "reagerar" lie kraftigare än förut när något känns motigt/läskigt eller du inte har lust?
Jag (läkaren) hittade äntligen rätt med medicinen för 1,5 år sedan det har såklart hjälpt mest.
Men de flesta känner sig väl svaga ibland. Tror bar avi med sådana saker I bagaget kanske reagerar mer?
Äter du någon medicin?
Vad har du fått för hjälp och behandling?
Det kan också vara så att man behöver tänka om vad man lägger sin energy på, vilket du säkert redan gjort. Däremot kan du kanske ta ett funderarvarv till på det.

Jag insåg häromdagen att jag lägger onödigt mycket energi på att upprätthålla kontaker med människor som varit/är mina vänner.
Jag behöver inte vara den som hör av mig och frågar om vi ska ses jämt. Förut lade jag nog en hel del energi på det. Nu känner jag bara att jag kan vänta till de hör av sig även om det går lång tid då.

Men på vilket sätt mår du upp och ned?
Känns saker oöverstigliga när de klumpar sig.
Blir du bara låg?
Är det just när du ska göra något du inte vill den dagen som tankarna far iväg i "jag är svag-banorna"?.

 

[Cattis_E]

*off topic*
Varje gång jag ser ditt nick kommer jag ihåg den här tråden:
http://www.bukefalos.com/threads/jag-ar-pa-gang.1189460/

Vi hade en så liknande historia med vårt bildkörande och körkort.
Vi klarade det ju båda två, men du var lite före mig.

Nu kör jag obehindrat överallt och har kört många mil, kör också hästsläp obehindrat. Backar okej, med det men kan ta tid.
Åker du också bil "vart du än ska"?

 

[Fraggel_Tess]

*off topic*
Varje gång jag ser ditt nick kommer jag ihåg den här tråden:
http://www.bukefalos.com/threads/jag-ar-pa-gang.1189460/

Vi hade en så liknande historia med vårt bildkörande och körkort.
Vi klarade det ju båda två, men du var lite före mig.

Nu kör jag obehindrat överallt och har kört många mil, kör också hästsläp obehindrat. Backar okej, med det men kan ta tid.
Åker du också bil "vart du än ska"?

Haha det är över tre år sedan nu Jo jag kör dock inte i värsta storstäderna. Det är ju smidigt att kunna ta sig hit och dit Har inga problem med att varva manuell eller automat heller. Är fortfarande imponerad att jag klarade av att ta körkort

 

[Fraggel_Tess]

Som du skriv

För mig är det otroligt viktigt med mat och sömn. Att äta, bara jag äter något som är bättre än bara en klick glass eller ett glas Oboy. Om det så är en matlåda sedan gårdagens middag till frukost..

Nu är jag sjukpensionär på grund av mitt mående (har även npf-diagnos men den i sig är inte orsaken till att jag fått sjukpension) så jag "gör som jag vill" med sömn, jag behöver minst 9 timmar sömn och bäst funkar jag om jag sover ett par timmar extra på förmiddagen. Antidepressiv medicin tar jag nu sedan ett år efter uppehåll, och den har stabiliserat min sömn otroligt mycket. Det är också viktigt för mig att vara utomhus varje dag och att hålla på med djuren.

Spara, spara och åter spara energi, lägga den på saker som får mig att må bra och att hoppa över sådant som får mig att må sämre eller rent av dåligt.

Som du skriver med sömn är det väldigt viktigt. Har haft en period nu med svårt att somna. Inatt somnade jag efter 02-snåret. Tyckte det var för sent att ta sömntablett då. Men jag har fått en lugn förmiddag nu så jag tror det bättra sig.

 

[Fraggel_Tess]

Du tror inte att du liksom "reagerar" lie kraftigare än förut när något känns motigt/läskigt eller du inte har lust?
Jag (läkaren) hittade äntligen rätt med medicinen för 1,5 år sedan det har såklart hjälpt mest.
Men de flesta känner sig väl svaga ibland. Tror bar avi med sådana saker I bagaget kanske reagerar mer?
Äter du någon medicin?
Vad har du fått för hjälp och behandling?
Det kan också vara så att man behöver tänka om vad man lägger sin energy på, vilket du säkert redan gjort. Däremot kan du kanske ta ett funderarvarv till på det.

Jag insåg häromdagen att jag lägger onödigt mycket energi på att upprätthålla kontaker med människor som varit/är mina vänner.
Jag behöver inte vara den som hör av mig och frågar om vi ska ses jämt. Förut lade jag nog en hel del energi på det. Nu känner jag bara att jag kan vänta till de hör av sig även om det går lång tid då.

Men på vilket sätt mår du upp och ned?
Känns saker oöverstigliga när de klumpar sig.
Blir du bara låg?
Är det just när du ska göra något du inte vill den dagen som tankarna far iväg i "jag är svag-banorna"?.

Kanske att jag reagerar mer, men jag känner ändå att jag inte är samma gamla Tess. Jag äter Citalopram och tillgång till sömntabletter vid behov när jag känner att nu måste jag verkligen sova. Går varannan månad ungefär till en "Hjärnskrynklare" som jag bollar med. Upp och ned måendet beror ofta på något som hänt t.ex. dottern haft värsta trotset en dag och det blir liksom sorts efterskalv på mig istället då jag inte tål höga ljud sen, svårt att koncentrera mig oftast hjälper en natts god sömn.

Sen är ju att jag äter så fort det blir jobbigt. Vikten påverkar! Har gått upp 16 kg sen ett år tillbaks. Går ned 2-3 kg och sen upp igen. Jag blir nog mest låg. Har ingen sån ångest som jag kunde ha tidigare inför t.ex. ett tandläkarbesök eller något annat möte inbokat. Jag blir nog mest låg när det är mycket en och samma vecka. I mitt jobb brukar apt, andra möten komma en och samma vecka = kaos för mig.

 

[TinyWiny]

Jag tror att du måste börja sätta gränser runt dig själv. Det är du som är huvudpersonen i ditt liv och det är din vilja som ska vara viktigast för dig. Lägg andras problem där de hör hemma. Ta inte på dig deras problem med att du inte vill/kan/orkar göra saker som de vill. Du måste få säga nej lika gärna som du får säga ja. Umgås med människor som till allra största delen får dig att må bra och ta bort de i ditt liv som suger musten ur dig. Det finns inget självändamål med att göra andra människor till lags om det innebär att du måste göra våld på dig själv. Det får dig bara att må dåligt.

Samma gamla Tess kommer du aldrig mer bli och det är inte heller önskvärt. Vi ska gå framåt, utvecklas och hitta sätt att leva på som vi mår bra utav.

Att äta när det blir jobbigt är vanligare än man tror. För människan är mat en naturlig tröst sedan vi var spädbarn och många har dessutom lärt sig att "äta upp" känslorna istället för att titta på dem, känna dem och ta sig igenom det som är jobbigt på ett konstruktivt sätt.

Du behöver alltså hitta ditt sätt att leva på. Ett sätt som får dig att må bra och där det inte finns utrymme för andra människor att kräva orimliga saker av dig som gör att du måste göra våld på dig själv. Sätt dig ner och fundera på vad du tycker är viktigt och vad du lägger mest tid och energi på i nuläget. Skriv gärna ner de olika sakerna. Du kommer förmodligen bli förvånad över att det du tycker är viktigast inte får mest utrymme i ditt liv. Det är bara du som kan förändra det och börja leva som du vill.

 

[Fraggel_Tess]

Jag tror att du måste börja sätta gränser runt dig själv. Det är du som är huvudpersonen i ditt liv och det är din vilja som ska vara viktigast för dig. Lägg andras problem där de hör hemma. Ta inte på dig deras problem med att du inte vill/kan/orkar göra saker som de vill. Du måste få säga nej lika gärna som du får säga ja. Umgås med människor som till allra största delen får dig att må bra och ta bort de i ditt liv som suger musten ur dig. Det finns inget självändamål med att göra andra människor till lags om det innebär att du måste göra våld på dig själv. Det får dig bara att må dåligt.

Samma gamla Tess kommer du aldrig mer bli och det är inte heller önskvärt. Vi ska gå framåt, utvecklas och hitta sätt att leva på som vi mår bra utav.

Att äta när det blir jobbigt är vanligare än man tror. För människan är mat en naturlig tröst sedan vi var spädbarn och många har dessutom lärt sig att "äta upp" känslorna istället för att titta på dem, känna dem och ta sig igenom det som är jobbigt på ett konstruktivt sätt.

Du behöver alltså hitta ditt sätt att leva på. Ett sätt som får dig att må bra och där det inte finns utrymme för andra människor att kräva orimliga saker av dig som gör att du måste göra våld på dig själv. Sätt dig ner och fundera på vad du tycker är viktigt och vad du lägger mest tid och energi på i nuläget. Skriv gärna ner de olika sakerna. Du kommer förmodligen bli förvånad över att det du tycker är viktigast inte får mest utrymme i ditt liv. Det är bara du som kan förändra det och börja leva som du vill.

Tack för svar Jag har rensat bort en del energitjuvar, men det är bara att fortsätta. Tror faktiskt som du skriver att det man anser är viktigast inte får mest utrymme. Känner det nu redan när jag tänker efter utan att skriva ned...

 

[TinyWiny]

Tack för svar Jag har rensat bort en del energitjuvar, men det är bara att fortsätta. Tror faktiskt som du skriver att det man anser är viktigast inte får mest utrymme. Känner det nu redan när jag tänker efter utan att skriva ned...

Det är så vanligt att de/det som borde få mest tid och energi kommer så långt ner för att vi försöker tillfredsställa andras (oftast helt oviktiga) behov före våra egna behov (som faktiskt är viktiga). Vi är ju flockdjur och har en inbyggd känsla för att hålla sams i flocken men vissa har inga gränser för vad de kräver av andra och då måste man ha sina egna gränser runt sig själv.

 

[Gimlan]

Att lägga energin på rätt saker är min största vinst med den psykiska sjukdom som drabbade mig, även nu som symptomfri gör det att mitt liv är mycket bättre än det varit utan att jag sållat bort människor och fortfarande väljer bort människor/företeelser som äter på mig.

 

[Fraggel_Tess]

Jag borde antagligen byta bransch som det är nu. Jobbet äter upp mig en hel del. Stress dagen lång och man får vara glad om man hinner komma ihåg att gå på toaletten.

 

[Cattis_E]

Kanske att jag reagerar mer, men jag känner ändå att jag inte är samma gamla Tess. Jag äter Citalopram och tillgång till sömntabletter vid behov när jag känner att nu måste jag verkligen sova. Går varannan månad ungefär till en "Hjärnskrynklare" som jag bollar med. Upp och ned måendet beror ofta på något som hänt t.ex. dottern haft värsta trotset en dag och det blir liksom sorts efterskalv på mig istället då jag inte tål höga ljud sen, svårt att koncentrera mig oftast hjälper en natts god sömn.

Sen är ju att jag äter så fort det blir jobbigt. Vikten påverkar! Har gått upp 16 kg sen ett år tillbaks. Går ned 2-3 kg och sen upp igen. Jag blir nog mest låg. Har ingen sån ångest som jag kunde ha tidigare inför t.ex. ett tandläkarbesök eller något annat möte inbokat. Jag blir nog mest låg när det är mycket en och samma vecka. I mitt jobb brukar apt, andra möten komma en och samma vecka = kaos för mig.

Jag vet inte jag. Visst åt jag mer när jag mådde dåligt och var hemma (sjukskriven).
Dina inlägg får mig dock att undra hur mycket citalopramet verkligen hjälper.
Jag åt Cipralex från början sista vändan (innan dess flouxetin) och i efterhand sade min läkare (psykiatiker på öppenpsyk, tack och lov att jag kom till honom till slut) att den medicinen antagligen haft en inledande och något stämningshöjande effekt men inte tillräckligt och istället med bieffekten viktuppgång.
Jag gick upp 14 kg på lite över ett år jag med.

Utan att veta hur din relation med läkaren ser ut slänger jag ur mig lite idéer.
Har du en allmänläkare på vc eller någon "mer insatt" i psykiska problem?
Man kanske borde överväga medicinalternativ, och kanske ett läkarbyte?
Vad sager de som "diagnos"?
Idag äter jag en medicin som inte är en "vanlig antidepressiv" alls utan en medicin som är utformad för annat men man har sedan länge funnit dessa positiva effekter på den för psykiska åkommor.

Ledsen om stavningen är kass, jobbdatorn har engelska som förstaspråk så den autokorrigerar en del saker.

 

[starcraft]

Jag tänker om det finns någon möjlighet till någon annan typ av behandling för att få mer stabilitet i ditt liv? Jag ska få gå på gruppterapi i höst vilket jag hoppas ska göra mig mer bekväm i andras sällskap och kunna stå upp för vad jag vill och därmed leva lite mindre berg-och dalbana än hittills. Jag skulle vilja ha en annan medicinering, men har hittills fått så mycket biverkningar av allt annat så jag vågar inte riktigt testa ngt annat (och läkaren vill inte heller för nuvarande ger "tillräckligt" även om både de och jag hade önskat på mer) men det kanske kan vara ett alternativ för dig att se över?

Sen är ju mat, motion och tid för återhämtning väldigt viktigt för mig för att må bättre och mer stabilt. Och att sätta gränser och inte göra saker jag inte vill eller orkar. Så jag skulle se över hur det är med dessa bitar, gärna skriva ner hur det ser ut och hur du skulle vilja att det var och se om du kan närmare dig det. Ibland krävs det bara små förändringar för att ge stora resultat.

 

[Cattis_E]

Jag tänker om det finns någon möjlighet till någon annan typ av behandling för att få mer stabilitet i ditt liv? Jag ska få gå på gruppterapi i höst vilket jag hoppas ska göra mig mer bekväm i andras sällskap och kunna stå upp för vad jag vill och därmed leva lite mindre berg-och dalbana än hittills. .

Jag håller tummarna för att gruppterapin blir bra.
Jag blev "antagen" till en grupp som jag trodde skulle vara bra.
Den skulle vara fokuserad på depression.
Väl där på uppstarten så var det endast avslappningsövningar och saker liknande mindfulness som diskuterades och gjordes övningar i.
Kom vi in på någons problem och erfarenheter blev vi strikt tillsagda att det diskuterades inte I det här forumet. Det passade inte mig så jag avstod min plats så att någon annan som behövde den kunde få den. Mindfulnessövningar hade jag redan då gjort på längden och tvären och bredden kändes det som.

Du får gärna berätta (i en egen tråd kanske?) lite om hur din grupp fungerar sedan.
Jag behöver det inte längre nu och hoppas aldrig behöva något sådant igen men skulle vilja veta hur det fungerar på andra ställen.

 

[lady_vip]

Jag borde antagligen byta bransch som det är nu. Jobbet äter upp mig en hel del. Stress dagen lång och man får vara glad om man hinner komma ihåg att gå på toaletten.

Du är inte intresserad av att jobba som elevassistent istället? Tillfälligt tänker jag, du är ju absolut kvalificerad och siktar du in dig på äldre barn kan det vara hur givande som helst. Jag jobbar själv på gymnasiet och trivs som fisken i vattnet.

 

[starcraft]

Jag håller tummarna för att gruppterapin blir bra.
Jag blev "antagen" till en grupp som jag trodde skulle vara bra.
Den skulle vara fokuserad på depression.
Väl där på uppstarten så var det endast avslappningsövningar och saker liknande mindfulness som diskuterades och gjordes övningar i.
Kom vi in på någons problem och erfarenheter blev vi strikt tillsagda att det diskuterades inte I det här forumet. Det passade inte mig så jag avstod min plats så att någon annan som behövde den kunde få den. Mindfulnessövningar hade jag redan då gjort på längden och tvären och bredden kändes det som.

Du får gärna berätta (i en egen tråd kanske?) lite om hur din grupp fungerar sedan.
Jag behöver det inte längre nu och hoppas aldrig behöva något sådant igen men skulle vilja veta hur det fungerar på andra ställen.

Oj, jag hoppas inte den här gruppen är sån. Mindfulness har jag redan gått på och det hjälpte mig inte alls! Jag återkommer när jag har gått några gånger.

 

[Fraggel_Tess]

Jag vet inte jag. Visst åt jag mer när jag mådde dåligt och var hemma (sjukskriven).
Dina inlägg får mig dock att undra hur mycket citalopramet verkligen hjälper.
Jag åt Cipralex från början sista vändan (innan dess flouxetin) och i efterhand sade min läkare (psykiatiker på öppenpsyk, tack och lov att jag kom till honom till slut) att den medicinen antagligen haft en inledande och något stämningshöjande effekt men inte tillräckligt och istället med bieffekten viktuppgång.
Jag gick upp 14 kg på lite över ett år jag med.

Utan att veta hur din relation med läkaren ser ut slänger jag ur mig lite idéer.
Har du en allmänläkare på vc eller någon "mer insatt" i psykiska problem?
Man kanske borde överväga medicinalternativ, och kanske ett läkarbyte?
Vad sager de som "diagnos"?
Idag äter jag en medicin som inte är en "vanlig antidepressiv" alls utan en medicin som är utformad för annat men man har sedan länge funnit dessa positiva effekter på den för psykiska åkommor.

Ledsen om stavningen är kass, jobbdatorn har engelska som förstaspråk så den autokorrigerar en del saker.

Alltså jag har tänkt tanken att citalopramet kanske typ tappat effekt. Jag går till en kbt-sköterska som är mycket insatt. Anledningen att jag hamnade där är stressreaktion det var verkligen kaos på jobbet då. Men jag har ätit medicin sen ht 2014. Ska till henne om två veckor.