Psykisk lösgjordhet

[Alkemisten]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Jag håller med dig i det du säger. Min erfarenhet är den att vi passar ihop med hästar på samma sätt som vi passar ihop med människor. Alla är vi individer.

Jag hade ett arabsto som jag inte passade ihop med då hon behövde en mycket trygg och säker människa. Jag valde att sälja henne så att hon kunde få vara med någon som kunde ge henne den tryggheten.

Min andra häst har en inre trygghet och självsäkerhet som gör att han accepterar mig som ledare (för det mesta iallafall) även om jag har mina små brister. Han kompletterar mig på ett harmoniskt sätt. Han vet vad som skrämmer mig (jag har blivit lite räddare på äldre dar) och utnyttjar sällan detta. Och jag vet var hans brister ligger och kan hantera dem.

Jag har ett nytt kallblod som jag tror passar mig bättre än araben. Hon är lite stressad pga tidigare erfarenheter. Men jag ser en likhet med mig själv som mamma i henne. Och vi har börjat kommunicera som två kvinnor/sto i mogen ålder.. Det låter konstigt men det finns en ömsesidig förståelse på utveckling. Jag kanske förmänskligar hästarna men jag tror det är lättare att förstå hur man ska förhålla sig till dem om man gör detta. Givetvis förstår jag hierarkin i hästflocken och mycket av hästarnas naturliga kommunikation för att kunna läsa av dem.

Men jag tror man ska försöka vara ärlig med hästarna, även om det betyder att man inte kan hantera eller vara med alla sorters hästar. Jag visar mina svagheter och just de hästar jag har här accepterar detta.

 

[psychogrrl]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Om man fastnat i sin frustration över att inte hitta till kommunikation med sin häst kan man dock behöva få en liten nyckel från någon annan. Få en nyckel till hur man ska se, få en introduktionskurs till språket ens häst pratar

Ges denna nyckel till en kan stor utveckling ske väldigt snabbt, bara viljan finns där. Helt underbart att se när det inträffar!

Var iväg på ridterapi i förra veckan. En av ridskoleponnyerna var mycket tydlig i var hans gränser var. De som kom i närheten av hans 'aura' la han öron strukna bakåt och högg åt (när han var i stallet, i manegen var han inte alls sån). På 20 sekunder BEKRÄFTADE jag hans känslor och visade att jag FÖRSTOD och sedan bjöd han in mig och stod och sov i min famn och gäspade stort.

Liksom inom habiliteringen tror jag att bekräftelsen och förståelsen är en viktig bit. Men för att komma dit måste man först ha nyckeln, man måste kunna språket. Och har man tur fastnar man inte i sin frustration över att inte kunna språket...

 

[Spider84]

Sv: Psykisk lösgjordhet

För mig är det självklart att min sinnesstämning och mit mentala tillstånd påverkar allt jag gör i närheten av mina hästar.
Samma som att det påverkar min pojkvän...det går liksom hand i hand oavsett vad det gäller.

En främmande människa påverkas av det om jag så bara tittar på personen.

Är jag stressad eller allmänt inte kan slappna av låter jag bli att vara med hästarna i så stor utsträckning som möjligt.
Det är inte rättvist mot dem att be om något när jag själv inte kan ge dem det de behöver.

Antingen missförstår jag dig, eller så tror jag att alla tänker på det sättet.

 

[Yrla]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Jag som trodde mig vara fördomsfri!

Jag tolkar dig som att du menar ödmjukhet? Det håller jag helt med om. En belastning får det naturligtvis aldrig bli heller. Men jag menar att det på ett plan kan jämställas med att anse sig ha rätt och fel i ridningen. Även där är det så lätt att slå sig själv för bröstet och mena sig ha den enda rätta uppfattningen, insikter om ridning som andra saknar. Oavsett hur det förhåller sig krävs ett öppet sinne som försöker förstå till och med det som verkar helt åt skogen. Tyvärr kan fixeringen vid allt det tekniska i ridningen medföra att den psykiska biten går förlorad, att man kanske inte alltid tänker på hästarna som levande, kommunicerande varelser i alla sammanhang.
Blev jag alltför virrig nu?

 

[Kattennizze]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Precis. Jag instämmer. Jag tror också att man passar ihop med vissa hästar, precis som med vänner. Jag hade ett jättefint halvblodssto som jag köpte som två-åring från uppfödaren, och jag kände direkt att vi kunde kommunicera. Hon var lika envis och tjurig som jag, och vi förstod varandra till 100%. Däremot har jag haft flera hästar där det stått syntax error i pannan både på mig och hästen, och då har jag valt att sälja vidare. Det tycker jag är det viktigaste nu när jag letar häst, att vi passar ihop.

 

[evis]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Jo självklart!
Med min speciella märr behövde jag "avverka" ett par hanteringstränare och få en hel del olika nycklar för att övht kunna leda hästen ut och in från hagen
Vissa nycklar visade sej fungera bättre än andra. Appropå det kom jag att tänka på det där med att det inte går att "låtsas" - att det är viktigt att vara ärlig.
Där tänker jag att det med rätt teknik går att få igenom saker, "trampa över hästen", även fast man inte har dess tillit, respekt, förtroende eller för den delen - få igenom saker den inte är redo eller i ordning för. För mycket teknik utan rätt inställning blir tråkigt i slutänden....

Fick ju hjälp av en kille först med den här hästen och jag måste ge honom credit för att han mycket fort fick "till" placeringarna av hästen - men hon gick hela tiden med slickade öron "där hon skulle" och släppte inte en sekund på sin hemska försvarsinställning (hon var väldigt försvarsbenägen kan man väl säga). Jag tolkade det som att han hade tekniken men hans inställning i sej själv nådde inte ända fram - han kunde inte möta henne där hon var och få henne med sej. Hon litade inte ett dugg på honom och han kunde inte hjälpa henne förbi de där gamla hindren hon hade i sitt "bagage". (men obs; jag tog ju hjälp för att JAG inte kunde nå fram heller)
Fick sedan hjälp av en annan "hanteringstränare" som kom att betyda väldigt, väldigt mycket för oss även fast vi enbart hann med två träningstillfällen. Hon vände trenden helt och hållet kan man väl säga, och egentligen genom att dela med sej av de där små "nycklarn" - väldigt enkla små saker som att låta hästen själv välja när och om hon skulle vara med. Det där med hur man placerar hästen ger sej liksom automatiskt om hästen är verkligt med och tycker att det finns någon mening med att följa...

 

[Susan]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Du är inte virrig och jag håller absolut med dig, men jag tror att det där är något som man får ta itu med, hos sig själv.

I min tidiga ungdom så träffade jag en tjej som hela tiden sa;

Man kan inte tänka åt andra människor.

Så många uppehåller sig vid vad andra gör, det är ju liksom lite lättare att se andras tillkorta kommanden än sina egna

Jag tror att man som människa på sin höjd kan så ett frö hos andra människor, om jordmånen finns där ( = förutsättning grundtrygghet)

Sedan så är det ju inte tekniken som är skadlig utan vilken teknik ochhur den används. En hammare kan ju både bygga skydd och förstöra.


Teknik tillsammans med alienation är skadlig

Men teknik i kombination med empati gör ju livet roligare för hästen.

Jag är inte så mycket för att bilda mig en världsuppfattning utifrån en häst, men jag vill ändå dela med mig av följande.


Min Nordis är 22 år, jättekänslig så vi pratar alltid med små bokstäver och har en schysst relation. jag talar ofta om vad jag vill han skall göra och så gör han det. har vi olika upplevelse av en situation så går det alltid att reosnera om saken.

Han är ovärderlig som min högra hand i hanteringen av unghästar, eftersom han utgör en länk mellan mig och dom.
Ett exempel är lastning. Om en unghäst tycker att det är läskigt att gå in i transporten så hämtar jag bara honomn som brukar med sin mule säga samma sak som mig dvs gå in du.
Han har lärt sig att respektera min förmåga till att fatta rationella beslut, och den förvissningen kan han förmedla till unghästarna.

Han säger ofta till dem - gör som hon säger (med sin mule då)

Men - (som Tony säger) han har aldrig varit särskilt intresserad av mig som person på samma sätt som de andra hästarna jag haft.
Han är fjär till sättet, men dethar varit något mer.
Jag har sett det som att jaja han är min första häst jag har gjort en hel del klumpigheter i början av vår relation så självklart kan han inte va lika impad av mig som de hästar jag fått senare i livet.

Men så - byter jag tränare som tycker att min hästs attityd uppsuttet är lite trist. Hon ger mig verktyg =teknik så att det mer blir jag som _rider_ min häst, istället för att att jag tar vad jag får.

Och hoppsan på Ålderns höst har min häst fått en helt annan respekt för mig - och därmed intresse av mig som person.

Jag har slutat vara den där "wimp" en till häst och har mer förtroende för mig själv - det smittar...

Hänger du med - det sitter inte i tekniken utan i alienationen...

 

[Alkemisten]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Ja! Och jag och min valack är precis lika lata!

 

[evis]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Jag känner till flera hästar som på det sätt du beskriver vill ha odelad uppmärksamhet och på olika sätt försöker tala och visa sitt missnöje med den psykiska miljön, medan ägarna avfärdar det som ohyfs, olydnad, stoighet, hårt psyke och annat. Steget verkar ofta för långt till att se till en så enkel sak som på vilket sätt man ger hästen sin uppmärksamhet och koncentrerar sig på den.

Eller för den delen hur man själv är i samvaron med sin häst!
Märrn reagerade omedelbart ifall jag drog tre djupa andetag.
Det var som hon tyckte att om jag inte kunde ta hand om mej själv, hade jag inte i hennes närhet att göra.

Precis som du säger, tror jag inackorderingsstall kan vara vanskliga speciellt som många dessutom kommer dit samtidigt som varandra. Det är så lätt att det blir stimmigt, stojjigt och stressigt på hästarnas bekostnad i synnerhet om man låter det sociala med andra människor gå före. Man kan tänka sig hur hästarna måste uppleva det.

Men jag tror det har lite med individerna att göra också.
Jag tror att det finns hästar som verkligen uppskattar stoj och stim? Eller åtminstone som tycker det är riktigt kul när det händer saker - även om det inte är just med dem i centrum?
Men så finns det också de som far väldigt illa av stoj och stim.
Det viktiga är väl att kunna se vad det är för en häst man har framför sej. Och veta vilken typ man själv är och se hur mycket det påverkar situationen

 

[Alkemisten]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Vissa nycklar visade sej fungera bättre än andra. Appropå det kom jag att tänka på det där med att det inte går att "låtsas" - att det är viktigt att vara ärlig.
...

Jag håller helt med dig i detta påstående. Många hästtränare av olika slag säger att man alltid ska ställa upp en säker och trygg front för hästarna. Det kan vara lite svårt om man inte känner det innuti. Därför kan det vara missvisande om man ger hästen vissa signaler med kroppsspråket men inte känner vad man gör. Man kanske har ett dominant kroppsspråk men ändå slår hjärtat av rädsla innuti.

Hur ska man hantera en sån situation?

Kan man visa sin osäkerhet för hästarna? eller
Måste man vara en säker person för att hantera hästar?

 

[evis]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Ja, jag försöker att alltid visa osäkerhet om jag har någon sådan. Jag har alltid upplevt det som att mina hästar uppskattar det bra mycket mer än när man försöker "lura" dem på ett eller annat sätt.
Sedan tror jag förstås det hänger på häst, och kemin mellan oss, hur väl det fungerar och hur man måste lösa situationer utifrån detta sätt att förhålla sej...

Jag har idag skickat iväg märren till ny matte (vink vink ) och jag var verkligen väldigt nervös inför att skicka henne. En sådan nervositet som på den andra märren jag skrivit om kunde varit katastrofal (då hade jag nog behövt antingen låta någon annan ta hästen eller stå minst en timme eller två och pyssla om henne på stallgången för att helt kunna koppla bort nervositeten...) - men just med den här tjejen som åkte idag, så kan jag ju alldeles lugnt visa att jag är nervös, tala om det för henne, och vi kan lösa det hela tillsammans, hela hennes "varelse" skapar ett lugn hos mej. Jag upplever det som att när jag visar henne att jag är osäker - så tar hon vara på det, på ett annat vis än om jag är osäker men försöker dölja det (SÅNT avskyr hon)...

Men så är hon i ganska mycket raka motsatsen till mej - och i just såna här situationer uppskattar jag det mycket.
Jag är nog lite som ett nervsvagt arabsto eller något sånt....
Kanske borde jag egentligen inte ha häst alls, enligt många förstå-sej-påare, men jag är ju inte dem

Och ibland suckar mina hästar och tycker att jag är tramsig, eller så håller de med och så försöker vi lösa situationen ändå.... På samma vis som jag ju tillåter dem att visa osäkerhet, och vi då hjälps åt.

Det låter säkert jättekonstigt, men det är så jag tänker.

 

[Alkemisten]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Men varför lämna ifrån dig den bra märren? Eller du kanske har många

Själv är jag nog ett nervigt arabsto också men jag tror själv att jag uppfattas som en värdig stolt ledare av mina hästar...Hrmm.. ...NOT
Jag kan höra Doremi skratta åt mitt påstående därute... Han undrar när jag ska fatta att det är han som egentligen bestämmer.

 

[evis]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Jag har ju två unghingstar och bara en hage!
Och Ston har en tendens att yngla av sej. (och jag har bara 3 boxar)
Det var den korta och något förenklade versionen på förklaring


Angående att hästen egentligen bestämmer - är det inte så ändå att i pressade situationer så avgör du ändå utgången till stor del?
Man har ju ändå relationerna på en nivå som är hanterbar även i situationer som kunde blivit farliga (om där inte fanns något ledarskap alls), på något vis. Men jag tror det är ganska komplicerat det där med dominans och ledarskap, det är många parametrar som spelar roll...

 

[psychogrrl]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Man kanske inte heller måste vara ledare alltid?

Jag har hellre ett kompanjonskap med min häst där han bestämmer ibland och jag bestämmer ibland. Där vi båda litar fullständigt på varandra. Han puttar inte på mig och jag puttar inte på honom, men samtidigt flyttar han sig för mig och jag flyttar mig för honom.

 

[evis]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Ser man på hästflocken så har ju alla individer olika roller, beroende på personlighet och fallenhet. I en bra flock så är varje individ viktig, den ranglåga och lite nerviga hästen kanske är en perfekt Väktare som slår larm när något konstigt händer någon kilometer bort? Den gamla märrn utan ledarambitioner kanske är en alldeles ypperlig uppfostrare och extra-mamma för fölen? Ledarhingsten har störst inflytande över flocken i en viss situation - medan han får följa ledarstoet i en annan situation.
Jag tycker det känns självklart att samma gäller mej - att jag har en roll i min hästs liv utifrån min personlighet och kanske också dagsformen. Jag kan ju inte låtsas vara någon annan för att jag prompt ska bestämma över hästen i alla situationer... Jag är ingen omedelbar ledartyp i mej själv, varför ska jag förställa mej när jag är med hästarna? (Särskilt som de ju ser rakt igenom oss)

En fördel vi människor har i hästarnas närvaro är väl att vi är just människor - i vissa situationer har vi större kunskaper och vi kan tänka logiskt i flera steg på ett annat vis, något jag uppfattar det som att hästarna uppskattar. Vi kan hjälpa dem att reda ut situationer som de inte förstår hur de ska ta sej ur (mina hästar kan bli ganska förtvivlade ibland när de inte kan reda ut en situation som kräver logiskt tänkande i många steg och kan jag hjälpa dem och visa, "förklara", så blir de mycket imponerade ), eller för den delen vara rationella och tala om vilka saker som faktiskt ÄR farliga eller kan vara farliga och vilka saker som är helt ofarliga, bara för att vi VET sånt - och så vidare... Förstår du hur jag menar?
Kanske är det en viktig del av vår "roll" i flocken, det som "utmärker" människan. Särskilt som vi ju har hästarna i en miljö som inte är naturlig för dem, med bilar, trafik och andra mojänger/företeelser.
Som människa kan jag ju till exempel förutse olika situationer - räkna ut vad som kommer hända "om 10 minuter", och kanske förbereda min häst på vad som komma skall. Något som vi är ganska unika om!!

 

[psychogrrl]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Jag är helt med på vad du menar och håller med.

För mig ligger det kanske någon negativ klang i ordet ledare. Vet inte om jag omedvetet associerar det till att dominera, att bestämma allt.

Men precis som du säger, det jag är bra på uppmärksammar hästarna och lyssnar på. Det dom är bra på uppmärksammar jag och lyssnar på.

Vi påverkar varandra och är "någon annan" när vi är tillsammans än när vi är isär. Så som det är med allt samspel mellan olika individer.

Sen tror jag man måste tillåta hästen att vara den den är också! (och det vet jag att du tycker också bara flummar på så brukar det utmynna i något bra man kommer fram till ) Och att förstärka de bra egenskaperna hos den. Min är en lugn och trygg individ, men ändå en väktare och med en mer "luftig" energi (i motsats till jordlig/moderlig). Bekräftar jag det han ser och tillåter honom att vara lite i det blå så blir vår kommunikation mycket bättre och samarbetet växer. Skulle jag vilja ta ner honom på jorden och få en mer moderlig energi och försöka få bort hans väktaregenskaper så skulle jag ju ta bort den HAN är. Jag skulle säkert då "lättare" få honom att göra exakt det jag vill, men jag skulle aldrig få en djup kontakt, jag skulle aldrig kunna lita på honom fullständigt.

 

[Lord Owen]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Nu har jag inte (okat) läsa hela tråden än.
Men jag håller med dig.. Det handlar om tillit.

Återkommer med mina erfarenheter (som heter Owe kontra labil ägare) senare.

 

[kulltorp]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Den här tråden har verkligen fått igång mina funderingar. Kul.
Så här går de!
Jag är helt ny inom AR. Jag har varit och tittat på två kurser och börjat prova mig fram med min treåring.
En sak jag fastnade för på kurserna var just filosofin inom AR.
Bl.a:
- Att rida hästen så att den håller i många år
- Att hästen lär mig
- Att leta felen hos mig inte hos hästen (naturligtvis vara öppen för om hästen har ont, dålig utrustning osv)
- Att hjälpa hästen at hitta sinbalans
- Att dressyren är till för hästen inte tvärtom

Om man bär med sig denna filosofi dagligen kommer det att bli mycket lättare att vara så som denna tråden förespråkar när man är tillsammans med sin häst.

För min del är det så att jag inte kan dela upp förhållningssätt mot människor kontra hästar. Jag tycker det är viktigt att ha en individsyn som innefattar alla individer oavsett art.
Därmed inte sagt att jag alltid kan leva upp till det men jag kan ju försöka:smirk:

En övning som är ganska rolig:

Tänk på någon som du tycker illa om. Notera hur din puls ökar. Försök nu att hitta någon god egenskap hos denna person. Vips så sjunker pulsen.

Jag kanske blir lite flummig men det bjuder jag på

Annika

 

[Lord Owen]

Sv: Psykisk lösgjordhet

Nu blir jag glad!
Pratar du om samma "märr" som du förut tyckte liknade min häst (exteriört) så ser jag många fler likheter. Min häst är nästan på pricken som du beskriver din "märr" i det första inlägget du skrivit i denna tråd.

Och visst har du rätt, en sådan häst är en otrolig tillgång. Min har lärt mig så mycket, och det är bra med en sådan individ när man lätt kan fastna i måsten, bli för prestationsinriktad och allmänt labil och virrig som jag kan bli ibland. Vissa säger att han är superkänslig, jag vet inte riktigt vad man kallar en sådan häst..
Innan jag fick hästen jag har nu, hade jag en helt annan syn på ridningen, mkt mer prestation och alldeles för litet samvaro med hästen, alldeles för lite respekt gentemot honom och vår gemensamma tid. Ännu har jag ju inte kommit så långt, absolut inte, men jag tror att jag börjar greppa något - och allt tack vare att han helt och hållet vägrar samarbeta med mig om jag inte respekterar honom som individ och inte ser honom som en sak.
Ska man också agera ledare för en häst så måste man ju göra sig förtjänt av den platsen, genom att visa att man "är något att hålla i då det blåser". Detta krångla sig för mig genom mitt hetsiga humör - de dagar jag helst vill slå ihjäl någon så låter jag min häst vara om jag inte kan behärska mig, jag går så lätt i spinn och han tycker att "Ska du vara sådär - så kan du faktiskt gå härifrån för du gör mig nervös".

Jag tror, att man aldrig får något gratis men att om man får chansen att umgås med en häst som ställer krav på mig i mitt förhållande till honom i vårt samarbete och gemenskap så har man en otrolig möjlighet att utvecklas - och den chansen ska man inte slösa bort.


Vad pladdrigt detta blev. Skyller på att jag tränat boxercise i 1½ time och knappt kan skriva.

 

[Lord Owen]

Sv: Psykisk lösgjordhet

För min del är det så att jag inte kan dela upp förhållningssätt mot människor kontra hästar. Jag tycker det är viktigt att ha en individsyn som innefattar alla individer oavsett art.
Därmed inte sagt att jag alltid kan leva upp till det men jag kan ju försöka:smirk:

Så försöker jag också göra!
Jag försöker att aldrig (man ska aldrig säga aldrig men..) se "djur som djur" och "människor som människor" utan alla och envar som individer. Som du sa, så är det svårt att alltid leva upp till detta men jag tycker det är en bra grundtanke!