U
unimpaired
Hejhej, nu ska jag försöka beskriva det här på bästa möjliga sätt. Jag har haft min d-ponny sedan september, och vi har fortfarande samma problem trots timmar av träning. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra, och ber därför om hjälp.
Min ponny har verkligen ingen motivation till att arbeta i början av ett ridpass (dressyr). De första tjugo minuterna går han knappt framåt, lägger du till skänkeln tar det tvärstopp och han sparkar bakut och backar sedan och rör sig inte alls. Har han en annan häst framför sig, så går det bra och då bjuder han fint nästan som om han "jagar" den andra hästen. Efter ca 20-30 minuter så försvinner all istadighet och han är verkligen supertrevlig och harmonisk att rida - helt okomplicerad och väldigt mjuk. Han tycker dessutom att det är väldigt roligt och är alltid vädligt ambitiös (när han väl har kommit igång och man har passerat det andra stadiet så att säga).
Jag rider ut 2-3 dagar i veckan, för att vända ridningen till något roligt för honom och hopptränar en dag+ att en dag i veckan så "vilar" han. Hoppningen älskar han, och har aldrig något problem med framåtbjudningen ens i början. Han hoppar verkligen allt och älskar det. Jag varierar ridningen så mycket som det går, men det verkar inte hjälpa. Jag har ändå alltid samma problem så fort det är dressyr oavsett vad jag gör.
Det bör tilläggas att han inte har ont någonstans, då jag har kollat upp detta flera gånger. Han har även blivit slagen mycket, vilket har givit honom ett ganska aggressivt och defensivt beteende men det blir lite bättre mer jag kelar med honom (även om det kan variera från dag till dag). Han var dessutom hingst väldigt länge, tills han var åtta och nu är han nyss fyllda tio. Kastrerades på grund av aggressiviteten, och han var nästan ohanterlig. Därför vet jag inte om jag ska vara konsekvent med hans beteende och bli "lite arg" på honom - för om det är gammalt hingstbeteende och bara så att han försöker testa mig så är det klart att jag måste säga till på skarpen och visa att jag är ledaren. MEN chansen finns också att det är en gammal försvarsvana från den tiden då han blev illa behandlad och då vill man ju kanske undvika att ta i lite extra. Det lär ju stjälpa mer än hjälpa. Jag har provat båda varianterna men ingenting verkar fungera, nu ger jag snart upp. Dressyr har blivit något tråkigt, då det alltid innebär en inre kamp med mig själv för att inte drämma till med spöet och tjuta som ett barn. Han är verkligen VÄLDIGT istadig i början, men som sagt var helt underbar när han kommer igång och jobbar. Då får han alltid tonvis med beröm så att jag ska vända arbetet till något positivt och "bråket" till något negativt.
Oj, vad långt det blev men jag hoppas att ni tar er tid att läsa allt. Tack på förhand!
Min ponny har verkligen ingen motivation till att arbeta i början av ett ridpass (dressyr). De första tjugo minuterna går han knappt framåt, lägger du till skänkeln tar det tvärstopp och han sparkar bakut och backar sedan och rör sig inte alls. Har han en annan häst framför sig, så går det bra och då bjuder han fint nästan som om han "jagar" den andra hästen. Efter ca 20-30 minuter så försvinner all istadighet och han är verkligen supertrevlig och harmonisk att rida - helt okomplicerad och väldigt mjuk. Han tycker dessutom att det är väldigt roligt och är alltid vädligt ambitiös (när han väl har kommit igång och man har passerat det andra stadiet så att säga).
Jag rider ut 2-3 dagar i veckan, för att vända ridningen till något roligt för honom och hopptränar en dag+ att en dag i veckan så "vilar" han. Hoppningen älskar han, och har aldrig något problem med framåtbjudningen ens i början. Han hoppar verkligen allt och älskar det. Jag varierar ridningen så mycket som det går, men det verkar inte hjälpa. Jag har ändå alltid samma problem så fort det är dressyr oavsett vad jag gör.
Det bör tilläggas att han inte har ont någonstans, då jag har kollat upp detta flera gånger. Han har även blivit slagen mycket, vilket har givit honom ett ganska aggressivt och defensivt beteende men det blir lite bättre mer jag kelar med honom (även om det kan variera från dag till dag). Han var dessutom hingst väldigt länge, tills han var åtta och nu är han nyss fyllda tio. Kastrerades på grund av aggressiviteten, och han var nästan ohanterlig. Därför vet jag inte om jag ska vara konsekvent med hans beteende och bli "lite arg" på honom - för om det är gammalt hingstbeteende och bara så att han försöker testa mig så är det klart att jag måste säga till på skarpen och visa att jag är ledaren. MEN chansen finns också att det är en gammal försvarsvana från den tiden då han blev illa behandlad och då vill man ju kanske undvika att ta i lite extra. Det lär ju stjälpa mer än hjälpa. Jag har provat båda varianterna men ingenting verkar fungera, nu ger jag snart upp. Dressyr har blivit något tråkigt, då det alltid innebär en inre kamp med mig själv för att inte drämma till med spöet och tjuta som ett barn. Han är verkligen VÄLDIGT istadig i början, men som sagt var helt underbar när han kommer igång och jobbar. Då får han alltid tonvis med beröm så att jag ska vända arbetet till något positivt och "bråket" till något negativt.
Oj, vad långt det blev men jag hoppas att ni tar er tid att läsa allt. Tack på förhand!
Håller med. Sen måste du nog fråga dig själv hur viktig dressyr på bana är för dig?
