Problem...

[lizzie]

Jag har tidigare skrivit en tråd om att ev skaffa en valp, men att jag var lite orolig över att min 3-åriga amstaffblandning skulle vara för hårdhänt mot den.

Nu blev det precis tvärtom. Sedan 2 veckor har jag en 4-mån schäfertjej här hemma. Hon är hur mysig som helst. Min 3-åring var lite stressad och spänd första timmen, men när hon väl fattade att valpen bara ville leka så har det inte varit några som helst problem. 3-åringen verkligen ÄLSKAR valpen och tolererar saker från valpen som tidigare skulle ha förvandlat 3-åringen till ett ilsket monster. T ex att gå fram och ta leksaker ur munnen på 3-åringen m.m.

Däremot... min gamla schäfertik tyder att valpen är ett nödvändigt ont. Gamlingen vill bara få vara ifred. Det syns på henne att hon tycker det är så SKÖNT att slippa vara med och busa och underhålla 3-åringen.

Problemet ligger i att gamlingen plattar till valpen när valpen blir för närgången. Alltså inget farligt, utan bara markerar att gamlingen inte alls vill.

Problemet är att 3-åringen INTE PÅ NÅGOT SÄTT tolererar att valpen blir tillsagd att hålla sig på mattan

Utan 3-åringen flyger på gamlingen så fort gamligen så mycket som rynkar på läppen till valpen och igår så var det ett rejält hundslagsmål och vi hade fullt sjå att få isär tikarna. Ingen allvarligt skadad dock, men det är ju bara en tidsfråga.

Så hur går jag tillväga nu. Gamligen måste ju få markera för valpen att hon vill vara ifred. Ska jag passa på 3-åringen hela tiden, så jag hinner bryta ett ev anfall.

Kommer det lugna ner sig, eller blir det bara värre och värre.

Någon som varit me dom något liknande?

/Lizzie

 

[lizzie]

Sv: Problem...

Jag har tidigare skrivit en tråd om att ev skaffa en valp, men att jag var lite orolig över att min 3-åriga amstaffblandning skulle vara för hårdhänt mot den.

Nu blev det precis tvärtom. Sedan 2 veckor har jag en 4-mån schäfertjej här hemma. Hon är hur mysig som helst. Min 3-åring var lite stressad och spänd första timmen, men när hon väl fattade att valpen bara ville leka så har det inte varit några som helst problem. 3-åringen verkligen ÄLSKAR valpen och tolererar saker från valpen som tidigare skulle ha förvandlat 3-åringen till ett ilsket monster. T ex att gå fram och ta leksaker ur munnen på 3-åringen m.m.

Däremot... min gamla schäfertik tyder att valpen är ett nödvändigt ont. Gamlingen vill bara få vara ifred. Det syns på henne att hon tycker det är så SKÖNT att slippa vara med och busa och underhålla 3-åringen.

Problemet ligger i att gamlingen plattar till valpen när valpen blir för närgången. Alltså inget farligt, utan bara markerar att gamlingen inte alls vill.

Problemet är att 3-åringen INTE PÅ NÅGOT SÄTT tolererar att valpen blir tillsagd att hålla sig på mattan

Utan 3-åringen flyger på gamlingen så fort gamligen så mycket som rynkar på läppen till valpen och igår så var det ett rejält hundslagsmål och vi hade fullt sjå att få isär tikarna. Ingen allvarligt skadad dock, men det är ju bara en tidsfråga.

Så hur går jag tillväga nu. Gamligen måste ju få markera för valpen att hon vill vara ifred. Ska jag passa på 3-åringen hela tiden, så jag hinner bryta ett ev anfall.

Kommer det lugna ner sig, eller blir det bara värre och värre.

Någon som varit me dom något liknande?

/Lizzie

Ingen som har några tips?

Gammelhunden verkligen avskyr valpen och ger den nyp så fort hon får en chans

Är detta vanligt beteende bland gamla tikar (schäfer)?

/Lizzie

 

[REA_]

Sv: Problem...

Det är roligt att höra att din amstaffblandning klarar av valpen.

Jag tänkte på om du kanske skulle kunna dela av lägenheten (eller hur du nu bor) så att schäfertiken får en ensam yta där hon får lugn och ro. Kanske stänga av med kompostgaller eller likanande så att hon slipper umgås med blandningen och valpen hela dagarna. Vet många som delar på sina hundar på det här viset och det funkar bra.

REA_

 

[lizzie]

Sv: Problem...

Det är roligt att höra att din amstaffblandning klarar av valpen.

Jag tänkte på om du kanske skulle kunna dela av lägenheten (eller hur du nu bor) så att schäfertiken får en ensam yta där hon får lugn och ro. Kanske stänga av med kompostgaller eller likanande så att hon slipper umgås med blandningen och valpen hela dagarna. Vet många som delar på sina hundar på det här viset och det funkar bra.

REA_

Vi bor i ett stort hus, så gamlingen har utrymme att gå undan om hon vill. Åker jag bort så får valpen och amstaffblandningen vara instängda i hallen, medans gamlingen får rumstera om i resten av huset. Dock har jag faktiskt funderat på att sätta upp ett galler i en av dörrarna till ett av rummen så jag har mer kolla på vart varje hund är någonstans... ingen dum idé alls

Valpen fjäskar ju som en idiot för gamlingen (båda schäfrar) och vill gärna vara med gamlingen också. Jag måste hela tiden ha värsta kollen vart amstaffen är någonstans, för minsta lilla gamligen rynkar på läppen för att markera inför valpen att hon får flytta på sig, så flyger amstaffen på gamlingen. Amstaffen har intaget värsta försvaret för valpen...

Sås om mina stora hundar rök ihop i lördag - det vill jag inte vara med om när jag är själv hemma (arbetslös). Jag och min man hade fullt sjå att dra isär tikarna. Amstaffen består av 30 kg muskler och är VRÅLSTARK. Hon komplar värsta strypgreppet på min schäfer, som inte har en chans. Det hindrar henne ju inte ifrån att försvara sig och hennes stora hörntänder åsamakar rätt stor skada om de träffar "fel".

I lördag så fick amstaffen ett rejält hål i bringan efter schäferns hörntänder, dock läker det bra och vi behövde inte uppsöka veterinär...

Jag släpper ut dem i omgångar, gamlingen för sig själv och de andra två får vara ute för sig själva. Just för att slippa hundslagsmål ute...

Det jag hoppas på är ju att gamlingen lugnar ner sig, plus att valpen inser att det inte är någon idé att fjäska för gamlingen...

/Lizzie