Jag funderar seriöst på att lägga ner allt som har med hästar och göra
nu när vi äntligen kommer väldigt bra överrens, och har förtroende för varandra, jag kan till och med hoppa henne utan tyglar/träns/grimma/nåt och hon har varit hopprädd, fort gick det att få sådant förtroende och nu har vi ju haft det ett tag och har det än.
Men jag tänker för mycket, alldelles alldelles för mycket, nu är det ju jag som förstör det för mig och henne!
Nu har hon kommit hem från betet och här har vi alla möjligheter att rida, träna, köra lite nh kanske, som jag verkligen älskar, jag älskar att träna tillsammans med henne. Men på något vis känns det fel att jag gör det, allt blir "träning träning", vet inte varför det känns så fel. Jag är rädd att min häst bara ska bli ett "träningsobjekt". Och jag kanske borde acceptera henne som hon är och inte hålla på att träna nh? Fast jag gör det ju inte för att ändra på henne.
Det känns som att jag är ju bara 13, varför håller jag på med nh och western? är det därför jag tänker så mycket? fast både jag och hästen gillar det. inte tänkandet förstås men western.
Jag kan inte hoppa, jag kan inte träna, jag kan inte rykta henne, jag kan inte göra någonting JAG tycker är roligt, för då känner jag mig egoistisk.
Innan vi for på betet hade vi inte nån vidare kontakt och det var bara på grund av att jag hade fått för mig att hon inte gillade allt jag gjorde med henne, men det gjorde hon nog. Jag insåg inte att problemen var inbillade. Nu är jag rädd att det blir så igen. Att jag inbillar mig det. Och fastän jag vet att det är inbillning så försvinner det inte.
Fastän jag vet att ALLA mina problem är inbillade försvinner de inte, och så vet jag att det kommer alltid nya!
Och dessutom så är jag rädd för att det inte är molly jag längtar efter och gillar, tänkt om det är typ ridningen eller träningen eller något annat?
tänk om det är så?
Och, borde jag acceptera henne precis som hon är även om hon är seg att reagera på till exdempel skänkel eller andra saker som hon kan ibland? får ju ont i magen när jag läser om folk som beksriver sina hästar som "pigg och het"eller "går inte så fort" mm. kanske jag borde sluta få henne att reagera fortare osv?? jag får iofs ont i magen av allt jag läser nu för tiden...
Som sagt så är alla, alla problem inbillade. Jag har hästen i ett fint stall, alla ridmöjligheter, hon gillar mig, hon är vacker, allt är perfekt OCKSÅ FÅR JAG INTE BORT ALLA INBILLADE PROBLEM! jag har alltid dem. och när jag tänker på att de inbillade problemen förstör för mig, då får jag ju ännu mer problem och mår ännu dåligare.
Nu har det blivit så att jag aldrig kan vara glad över någonting eller ha roligt för jag vet att för eller senare kommer problemen.
Alltid gnager den där tanken "jag har inbillade problem" i bakhuvudet. ungefär som "jag har inbillade problem och kan därför inte göra nåt med glädje eller glömma att jag har inbillade problem".
Och dessutom har jag fått för mig att jag inte kan tävla, inte ens drömma om det, för det känns egoistiskt eftersom jag gör ju det för min skull isåfall. fått för mig att tävlingsryttare är ego och ser hästar som föremål och inte kommer lika nära dem som de som inte tävlar.
Vi har ju ännu som sagt bra kontakt men jag inbillar mig att vi inte kan ha det, jag minns väl tiden före betet eller nåt.
STALLET ÄR INGENTING JAG VILL TILL LÄNGRE FÖR JAG VET ATT JAG BARA FÅR INBILLADE PROBLEM DÄR!! JAG KANSKE INTE BORDE HA HÄST??
