Problem med X:et

[Askur]

Här kommer tråden jag aldrig trodde att jag skulle starta men jag känner att jag behöver ventilera mina känslor och tankar med någon utomstående som varken ser mig eller hör mig.

Jag och exsambon var tillsammans i ganska så exakt 3 år.
Det var fantastiskt i 1,5 år men resterande 1,5 år tog en helomvändning och var helt kaotiskt.
Jag varken orkar eller vill berätta vad som hände men halva tiden utav vårat förhållande har enbart innehållit bråk. problem, tårar och ångest - Från min sida då. Så jag valde att göra slut. Jag klarade helt enkelt inte av situationen mer. Kände mig mer eller mindre tvungen att bli egoistisk då allt detta har resulterat i att jag mår otroligt dåligt, även nu i efterhand.

Nu har det gått ett tag och "Du vet vad du hade när du förlorar det" har satt sig som en kniv i ryggmärgen på honom. Han är så oerhört ångerfull, ledsen och panikslagen att han inte vet vart han ska ta vägen. Han ringer, smsar och dyker upp konstant.

Han är absolut inte hotfull men jag blir extremt påverkad utav det då jag inte klarar av att se någon vara ledsen. Särskilt när jag vet att "det är jag som gjort att han är det". Det gör ont i mig att se honom ledsen och jag vill krama om honom samtidigt som jag vill skrika "Skyll dig själv ditt j*vla as!".

Jag vill inte ge det en chans till utav den anledningen att jag inte har dom känslorna kvar för honom i och med allt som har hänt men jag vill ge det en chans för att jag inte klarar av att se honom ledsen.

Hur hanterar man en sådan här situation? Jag vill ju verkligen inte såra eller göra honom ännu mer ledsen än vad han redan är. Jag vill inte be honom att dra åt helvete men uppenbarligen mår han ju bara sämre av att "ha mig kvar" vilket resulterar i att han lägger ångesten på mig.

Han ger mig extremt dåligt samvete.
HUR ska man tänka och agera i en sådan här sits - UTAN att göra honom ännu mer ledsen? Går det ens?

 

[Alexis]

Så farligt är det inte att vara ledsen, han överlever.

Att vara ledsen när saker inte går som man tänkt sig är en del av livet, ibland funkar inte människor ihop och då skiljs man åt, förhoppningsvis som vänner, man gråter och lider och sen går man vidare. Han kan också göra det, gråta ut och gå vidare, om han bestämmer sig för att respektera ditt val och slutar försöka få dig tillbaka.

Men du kan ju inte gå tillbaka till honom för att han ger dig dåligt samvete, då blir ju du ledsen och i slutändan blir han också ledsen igen när du inte står ut längre. På vilket sätt skulle det hjälpa att dra ut på lidandet för er båda? Ryck plåstret snabbt istället.

Bättre att avsluta ordentligt nu. Med ordentligt menar jag inte att du ska säga åt honom att dra åt helvete, bara säg det som du skrivit här: att du inte har de känslorna kvar för honom och att du gärna är vänner när han kommit över dig och kan umgås normalt och inte mår dåligt av det.

 

[starcraft]

Klipp all kontakt så slipper du se honom ledsen och få skuldkänslor och kan gå vidare. Och han oxå för den delen.

 

[TinyWiny]

Förklara för honom att det är försent och att han inte har någon rätt att lägga sin ångest på dig. Han kan höra av sig när han mår bra (om du vill det) men du betackar dig för att han håller på som han gör idag för du har redan lidit tillräckligt av ert förhållande. Han kommer heller inte börja må bättre om han hela tiden hör av sig till dig. Helst behöver man bryta helt iallafall ett tag för att komma över ett ex så snabbt som möjligt.

Det ger dig absolut ingenting bra att du mår dåligt för att han beter sig som han gör så gör klart för honom att du inte accepterar hans beteende för din egen skull. Han är fruktansvärt egoistisk som kan med att bete sig som han gör.

Jag har också haft ett ex. som insåg försent att man inte kan bete sig hur illa som helst i ett förhållande och det är skittufft rent ut sagt även om man inte har några känslor kvar själv för man har minnet av sina känslor kvar och man minns det som faktiskt var bra i förhållandet. Jag och mitt ex har dessutom barn ihop som var små då och vi var därför tvungna att träffas. Det hjälpte inte ens att han träffade en ny, han fortsatte hålla på som han gjorde ändå. Nu i efterhand önskar jag att jag hade varit hårdare emot honom ifrån början. Då hade jag förmodligen sluppit må dåligt i flera år för hans skull. Det räckte ju för sjutton att både du och jag mådde dåligt när förhållandet pågick! Inte ska man behöva må dåligt för hans skull även efter man själv har kommit över separationen! Så stå på dig! Han har ingen rätt att hålla på som han gör. Hans egoism gissar jag är en av de sidorna som gjorde att du till slut gick och det ska inte få dig att komma tillbaka till honom.

 

[Mammas]

Lägg problemet där det hör hemma. Han är ledsen. Han har, genom sitt beteende, orsakat det. Han får stå för det. Det är inte DU som gjort honom ledsen.

Och ska vi vara lite seriösa - hur ska ett förhållande som bygger på medömkan kunna hålla? Om han bryr sig såpass lite om ditt välmående att han är ok med att du gör våld på dina känslor för att tillfredställa honom, hur mycket bryr han sig då verkligen om dig? Så nej. Säg nej. Var stark och sätt dig själv i första rummet.

Stor kram!

 

[Mirre]

Här kommer tråden jag aldrig trodde att jag skulle starta men jag känner att jag behöver ventilera mina känslor och tankar med någon utomstående som varken ser mig eller hör mig.

Jag och exsambon var tillsammans i ganska så exakt 3 år.
Det var fantastiskt i 1,5 år men resterande 1,5 år tog en helomvändning och var helt kaotiskt.
Jag varken orkar eller vill berätta vad som hände men halva tiden utav vårat förhållande har enbart innehållit bråk. problem, tårar och ångest - Från min sida då. Så jag valde att göra slut. Jag klarade helt enkelt inte av situationen mer. Kände mig mer eller mindre tvungen att bli egoistisk då allt detta har resulterat i att jag mår otroligt dåligt, även nu i efterhand.

Nu har det gått ett tag och "Du vet vad du hade när du förlorar det" har satt sig som en kniv i ryggmärgen på honom. Han är så oerhört ångerfull, ledsen och panikslagen att han inte vet vart han ska ta vägen. Han ringer, smsar och dyker upp konstant.

Han är absolut inte hotfull men jag blir extremt påverkad utav det då jag inte klarar av att se någon vara ledsen. Särskilt när jag vet att "det är jag som gjort att han är det". Det gör ont i mig att se honom ledsen och jag vill krama om honom samtidigt som jag vill skrika "Skyll dig själv ditt j*vla as!".

Jag vill inte ge det en chans till utav den anledningen att jag inte har dom känslorna kvar för honom i och med allt som har hänt men jag vill ge det en chans för att jag inte klarar av att se honom ledsen.

Hur hanterar man en sådan här situation? Jag vill ju verkligen inte såra eller göra honom ännu mer ledsen än vad han redan är. Jag vill inte be honom att dra åt helvete men uppenbarligen mår han ju bara sämre av att "ha mig kvar" vilket resulterar i att han lägger ångesten på mig.

Han ger mig extremt dåligt samvete.
HUR ska man tänka och agera i en sådan här sits - UTAN att göra honom ännu mer ledsen? Går det ens?

Säg upp kontakten för din egen skull.
Hans mående är inte ditt ansvar, han har ju fått dig att må dåligt i ert förhållande. Tog han ansvar för det då? Fick du stöd av honom i din ångest?

Jag tycker du har all rätt att bara tänka på dig själv nu, det tog ju slut av en anledning som han hade stor del i, som jag förstår det.

 

[Lovisaleonora]

"Det är verkligen jättetråkigt att du mår så dåligt. Jag lider av att se dig så förtvivlad.

Men det finns inget som står i min makt att göra för att underlätta för dig. Vårt förhållande är över, de känslorna jag hade för dig har dött eftersom vi hade det så jobbigt. Det finns inget kvar att bygga ett förhållande på.

Det är verkligen jättetrist att behöva säga det här till dig, men jag tycker inte att du förtjänar att jag ljuger. Jag vill vara ärlig.

Det är över mellan oss och vi måste bägge två gå vidare. Vi förtjänar båda två något bättre"

Ungefär så är det jag tolkar det du skriver.

 

[Nixehen]

Ingen hjälp för TS alls - men herregud vad bra det är för mig att läsa allas inlägg här!

 

[em-pirre]

Här kommer tråden jag aldrig trodde att jag skulle starta men jag känner att jag behöver ventilera mina känslor och tankar med någon utomstående som varken ser mig eller hör mig.

Jag och exsambon var tillsammans i ganska så exakt 3 år.
Det var fantastiskt i 1,5 år men resterande 1,5 år tog en helomvändning och var helt kaotiskt.
Jag varken orkar eller vill berätta vad som hände men halva tiden utav vårat förhållande har enbart innehållit bråk. problem, tårar och ångest - Från min sida då. Så jag valde att göra slut. Jag klarade helt enkelt inte av situationen mer. Kände mig mer eller mindre tvungen att bli egoistisk då allt detta har resulterat i att jag mår otroligt dåligt, även nu i efterhand.

Nu har det gått ett tag och "Du vet vad du hade när du förlorar det" har satt sig som en kniv i ryggmärgen på honom. Han är så oerhört ångerfull, ledsen och panikslagen att han inte vet vart han ska ta vägen. Han ringer, smsar och dyker upp konstant.

Han är absolut inte hotfull men jag blir extremt påverkad utav det då jag inte klarar av att se någon vara ledsen. Särskilt när jag vet att "det är jag som gjort att han är det". Det gör ont i mig att se honom ledsen och jag vill krama om honom samtidigt som jag vill skrika "Skyll dig själv ditt j*vla as!".

Jag vill inte ge det en chans till utav den anledningen att jag inte har dom känslorna kvar för honom i och med allt som har hänt men jag vill ge det en chans för att jag inte klarar av att se honom ledsen.

Hur hanterar man en sådan här situation? Jag vill ju verkligen inte såra eller göra honom ännu mer ledsen än vad han redan är. Jag vill inte be honom att dra åt helvete men uppenbarligen mår han ju bara sämre av att "ha mig kvar" vilket resulterar i att han lägger ångesten på mig.

Han ger mig extremt dåligt samvete.
HUR ska man tänka och agera i en sådan här sits - UTAN att göra honom ännu mer ledsen? Går det ens?

Som folk skrivit ovan: KLIPP. Han är vuxen. Han klarar sig.

 

[Aliche]

Han tog inte ansvaret för er relation när ni hade den. Du har inget ansvar för hur han hanterar tiden efter ert förhållande tagit slut.
Säg till honom vänligt men bestämt att du mår dåligt av att se honom må dåligt trots att det inte är du som är orsaken- det är han själv och hans beteende som orsakat det, och det kommer inget bra av att han hänger sig kvar vid dig då dina känslor för honom inte längre finns kvar. För båda ers skull vill du inte ha någon form av kontakt mer. Be honom respektera det och låt honom inte fortsätta nån "men men men".

 

[Elisha]

Här kommer tråden jag aldrig trodde att jag skulle starta men jag känner att jag behöver ventilera mina känslor och tankar med någon utomstående som varken ser mig eller hör mig.

Jag och exsambon var tillsammans i ganska så exakt 3 år.
Det var fantastiskt i 1,5 år men resterande 1,5 år tog en helomvändning och var helt kaotiskt.
Jag varken orkar eller vill berätta vad som hände men halva tiden utav vårat förhållande har enbart innehållit bråk. problem, tårar och ångest - Från min sida då. Så jag valde att göra slut. Jag klarade helt enkelt inte av situationen mer. Kände mig mer eller mindre tvungen att bli egoistisk då allt detta har resulterat i att jag mår otroligt dåligt, även nu i efterhand.

Nu har det gått ett tag och "Du vet vad du hade när du förlorar det" har satt sig som en kniv i ryggmärgen på honom. Han är så oerhört ångerfull, ledsen och panikslagen att han inte vet vart han ska ta vägen. Han ringer, smsar och dyker upp konstant.

Han är absolut inte hotfull men jag blir extremt påverkad utav det då jag inte klarar av att se någon vara ledsen. Särskilt när jag vet att "det är jag som gjort att han är det". Det gör ont i mig att se honom ledsen och jag vill krama om honom samtidigt som jag vill skrika "Skyll dig själv ditt j*vla as!".

Jag vill inte ge det en chans till utav den anledningen att jag inte har dom känslorna kvar för honom i och med allt som har hänt men jag vill ge det en chans för att jag inte klarar av att se honom ledsen.

Hur hanterar man en sådan här situation? Jag vill ju verkligen inte såra eller göra honom ännu mer ledsen än vad han redan är. Jag vill inte be honom att dra åt helvete men uppenbarligen mår han ju bara sämre av att "ha mig kvar" vilket resulterar i att han lägger ångesten på mig.

Han ger mig extremt dåligt samvete.
HUR ska man tänka och agera i en sådan här sits - UTAN att göra honom ännu mer ledsen? Går det ens?

Byt nummer till att börja med?

 

[Askur]

Tack för alla inlägg!
Jag satte mig och skrev ner ett långt meddelande till honom (han vägrade träffa mig IRL) och det gav väl ingen vidare respons. Han blev arg och vände taggarna utåt med en gång. Har inte hört av sig på några dagar nu och jag antar att det är på grund utav att han förstod allvaret. Känns ingen vidare. Jag hatar ju att göra människor arga, ledsna eller besvikna. Men vad ska jag göra..

 

[Lovisaleonora]

Jag hatar ju att göra människor arga, ledsna eller besvikna. Men vad ska jag göra..

Du gör det inte för att göra honom arg, ledsen eller besviken. Ditt ansvar är först och främst mot dig själv. Att hålla sin personliga integritet är viktigare än vad många tror. Det är att hålla fast vid den personen som är jag. Utan min integritet låter jag andra göra om mig, och jag förlorar mig själv i processen.

Från det kan inget gott komma. Det är tråkigt att behöva göra människor besvikna. Men inte helt sällan har det att göra med DERAS förväntningar. Inte mitt agerande, egentligen. Och det gäller oavsett om jag står på ena sidan eller andra i den situationen.

Hade jag rätt att ställa de förväntningarna jag gjorde på Lisa? Var det realistiskt utifrån vad hon gett mig för information? Hos vem ligger ansvaret? Finns det ett ansvar eller bara en uppkommen situation?

Det är en del att tänka över, men förlora inte dig själv och dina känslor.