Ok.
Eftersom det verkar vara väldigt svårt att förstå vad jag menar så kommer här ett sista försök till förtydligande
1. När jag läser en krönika eller en debattartikel så går jag in med grundinställningen att krönikören varken är ond, oupplyst eller dum i huvudet
2. Jag vill försöka förstå vad skribenten menar/vill ha sagt oavsett om jag sen håller med eller inte
Med detta sagt så förstår jag delar av det som skribenten i den aktuella krönikan vill ha fram. Att jag förstår betyder INTE per automatik att jag håller med - det verkar vara väääääldigt svårt för många att ta in.
Istället blir man klappad på huvudet för att man ”inte förstår bättre”. Jag påstås vara ”lurad”, jag ”förstår inte”, jag ”vet inte vad jag pratar om”, jag ”vill inte ta till mig fakta”, jag är ”okunnig om strukturerna i samhället”, jag ”lever i ett annat universum”, jag ”tycker synd om förövarna”, jag ”tillhör LL’s försvarare” etc etc etc…..
INGET av detta är sant.
Jag tillskrivs åsikter och värderingar som jag aldrig har uttryckt och utmålas som lite mindre vetande. Detta är inte ok och det är inte så vi för debatten framåt.
Jag är kvinna, vuxen och har arbetat i den här branschen i över 30 år. Jag är MKT väl (och smärtsamt) medveten om problematiken vi har med övergrepp, utnyttjande och tystnadskultur.
Jag kommer fortsätta att försöka förstå även dom argument och åsikter jag inte delar. Jag kommer däremot att lämna denna tråd och detta forum med en ganska bitter smak i munnen.
Jag har inga stora förhoppningar om att detta inlägg gör ngn skillnad. Här har man redan bestämt sig för att jag har fel. Jag kommer heller inte återvända för att läsa eller besvara ev reaktioner/svar på detta inlägg. Så för min skull kan ni bespara er besväret att skriva några. Men jag hoppas att ni tar på er dom positiva glasögonen och funderar på om det finns en mikroskopisk möjlighet att ni kanske har misstolkat mina intentioner
Over and out