Domino_s
Trådstartare
Nu finns det ju en riktigt "enkel" lösning på mitt problem. Och det är att säga upp sig.
Men innan jag vågar ta det stora beslutet, eller något annat så behöver jag lite kloka ord från er här.
Jag ska försöka att göra historien så kort som möjligt.
Jag fick 1 februari ett jobb 25 mil från min födelseort. Eftersom jag då precis hade avslutat föregående vikariat och jobbet lät intressant hoppade jag på erbjudandet.
Kort sagt, jobbet har blivit och är ett helvete!
Kollegor som är totalt respektlösa, en stalker (boende) som min chef och migrationsverket vägrar flytta på (arbetar som kökschef på ett asylboende) och en till synes helt oförstående chef. Flera av mina kollegor försöker medvetet sabotera för mig.
Jag är för närvarande sjukskriven för utmattningssymdrom (allt från sömnlöshet, panik, ångest, rädd för vissa människor/situationer, orkeslös, dåligt blodtryck.. ja listan kan göras lång). Men jag ska tillbaka till arbetet i början på januari. Jag har inte fått tid hos kurator/psykolog för ens i mitten på januari och då i min hemkommun, vilket jag inte har möjlighet att att åka på. Vanlig läkare går jag till med jämna mellanrum, men de kan inte göra så mycket mer än att säga att jag behöver just samtalskontakt i form av kurator/psyk.
Jag är nu på vippen till en total kollaps psykiskt, jag drömmer mardrömmar som är helt uppåt väggarna och jag är konstant stressad och ja, men allt som hör där till.
Jag söker jobb och har gjort länge! Ffa i Danmark där pojkvännen finns. Jag är inte kräsen och söker allt jag kommer över, även utanför mitt område. Lämnar CV överallt jag kan komma på och frågar runt. Hittills har det resulterat i 0. Inte ens McD var intresserade. =(
Så, vad ska jag göra nu? För att inte bryta ihop totalt innan jag får fatt i ett nytt arbete. Jag vet ju egentligen alternativen, säga upp mig eller stå ut. Men just nu har jag väldigt svårt att motivera mig till något av dem.
Men innan jag vågar ta det stora beslutet, eller något annat så behöver jag lite kloka ord från er här.
Jag ska försöka att göra historien så kort som möjligt.
Jag fick 1 februari ett jobb 25 mil från min födelseort. Eftersom jag då precis hade avslutat föregående vikariat och jobbet lät intressant hoppade jag på erbjudandet.
Kort sagt, jobbet har blivit och är ett helvete!
Kollegor som är totalt respektlösa, en stalker (boende) som min chef och migrationsverket vägrar flytta på (arbetar som kökschef på ett asylboende) och en till synes helt oförstående chef. Flera av mina kollegor försöker medvetet sabotera för mig.
Jag är för närvarande sjukskriven för utmattningssymdrom (allt från sömnlöshet, panik, ångest, rädd för vissa människor/situationer, orkeslös, dåligt blodtryck.. ja listan kan göras lång). Men jag ska tillbaka till arbetet i början på januari. Jag har inte fått tid hos kurator/psykolog för ens i mitten på januari och då i min hemkommun, vilket jag inte har möjlighet att att åka på. Vanlig läkare går jag till med jämna mellanrum, men de kan inte göra så mycket mer än att säga att jag behöver just samtalskontakt i form av kurator/psyk.
Jag är nu på vippen till en total kollaps psykiskt, jag drömmer mardrömmar som är helt uppåt väggarna och jag är konstant stressad och ja, men allt som hör där till.
Jag söker jobb och har gjort länge! Ffa i Danmark där pojkvännen finns. Jag är inte kräsen och söker allt jag kommer över, även utanför mitt område. Lämnar CV överallt jag kan komma på och frågar runt. Hittills har det resulterat i 0. Inte ens McD var intresserade. =(
Så, vad ska jag göra nu? För att inte bryta ihop totalt innan jag får fatt i ett nytt arbete. Jag vet ju egentligen alternativen, säga upp mig eller stå ut. Men just nu har jag väldigt svårt att motivera mig till något av dem.