Prata av mig! Bryter snart ihop över min arbetssituation.

[vallhund]

Bara för din egen skull (valt de delar som är aktuella):
Kränkande särbehandling
13 § Arbetsgivaren ska klargöra att kränkande särbehandling inte accepteras i verksamheten. Arbetsgivaren ska vidta åtgärder för att motverka förhållanden i arbetsmiljön som kan ge upphov till kränkande särbehandling. Allmänna råd: Klargörandet kan lämpligen göras skriftligen i en policy. Chefer och arbetsledande personal har ett särskilt ansvar när det gäller att förebygga, uppmärksamma och hantera kränkande särbehandling.
14 § Arbetsgivaren ska se till att det finns rutiner för hur kränkande särbehandling ska hanteras. Av rutinerna ska det framgå 1. vem som tar emot information om att kränkande särbehandling förekommer, 2. vad som händer med informationen, vad mottagaren ska göra, och 3. hur och var de som är utsatta snabbt kan få hjälp. Arbetsgivaren ska göra rutinerna kända för alla arbetstagare. Allmänna råd: Vanligtvis rapporteras kränkande särbehandling till en chef när berörda inte på egen hand lyckats reda upp situationen. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete finns regler om att om någon arbetstagare råkar ut för ohälsa eller olycksfall i arbetet och om något allvarligt tillbud inträffar i arbetet, AFS 2015:4 12 ska arbetsgivaren utreda orsakerna så att risker för ohälsa eller olycksfall kan förebyggas i fortsättningen.

 

[athena_arabians]

Jag har flera gånger mejlat direkt till chefen för migrationsverket i vår region ang stalkern (till min chefs stora missnöje), inte ens fått så mycket som ett automatsvar tillbaka.
Tyvärr är detta inte ett av migrationsverkets egna boenden så de är nog inte så intresserade av hur jag mår egentligen..

Personen som stalkar mig sedan i somras finns fortfarande på vår anläggning och är dessutom polisanmäld för andra saker (bl a attackerat en annan kollega med kniv) och hotat samma kollegas fru till döden bl a. Så jag känner mig otroligt osäker och är rädd många gånger på min arbetsplats.

Då skulle jag rekommendera att polisanmäla det som går att polisanmäla och sedan ringa media. Alla arbetsgivare ska givetvis följa reglerna men är det dessutom våra skattepengar som betalar verksamheten är det f-n ett minimikrav!

 

[Rugge]

Jag skulle nog hört av mig till din a-kassa och lagt fram det du har.
Det skadar ju inte att åtminstonde höra vad de tycker, och om det ens är lönt att fungera på att saga upp dig och slippa karenssen.

 

[Domino_s]

Jag har precis pratat med arbetsmiljöverket och fått lite tips och råd. Och han höll med om att allt det här är helt galet! Såhär får det ju bara inte gå till!

Jag ska ringa HRAK imorgon och prata med dem. Tyvärr har de bara telefontid till kl. 11.00

Tack så mycket för allt stöd och alla goda råd! Jag är helt överväldigad över allt ni vill lägga ner så mycket tid på att hjälpa mig!

Jag sitter även och författar ett långt mejl till min chef. Jag vill inte missa något så kommer säkert skriva om och till ett par gånger innan jag skickar det.

 

[Aliche]

Jag har precis pratat med arbetsmiljöverket och fått lite tips och råd. Och han höll med om att allt det här är helt galet! Såhär får det ju bara inte gå till!

Jag ska ringa HRAK imorgon och prata med dem. Tyvärr har de bara telefontid till kl. 11.00

Tack så mycket för allt stöd och alla goda råd! Jag är helt överväldigad över allt ni vill lägga ner så mycket tid på att hjälpa mig!

Jag sitter även och författar ett långt mejl till min chef. Jag vill inte missa något så kommer säkert skriva om och till ett par gånger innan jag skickar det.

Jag erbjuder min hjälp även här om du känner att du vill och behöver Sitter och tittar igenom CV nu!

 

[Ramona]

Största problemet på Jylland är nog att jag inte helt har språket än (förstår, läser och skriver, men pratar det inte) och många backar på att jag inte är bosatt här fast utan fortfarande står skriven i Sverige.

Fast språket får du inte om du inte är på plats. Och det tar ju ut det andra problemet att du faktiskt inte är på plats på Jylland.

Ja, det är djävligt oroligt med ekonomin, men har du inte så att du klarar dig i 2 månader utan inkomst? Finns det inga som helst sparpengar? Kan du sälja något? Ska du flytta till pojkvännen behöver du ju inte dina möbler etc, kan de säljas och bekosta en månad eller två utan jobb på Jylland?

Jag ser faktiskt inte poängen i att lägga mer energi på den arbetsgivaren du har. Jag tycker att råden att polisanmäla och dra det vidare är rent skadliga för dig faktiskt, just eftersom du är på bristningsgränsen att gå under! Säg upp dig, flytta och lämna det bakom dig!!

Låt 2017 börja med nya möjligheter, nya hopp, ett bättre mående och ett starkare du!

 

[Aliche]

Fast språket får du inte om du inte är på plats. Och det tar ju ut det andra problemet att du faktiskt inte är på plats på Jylland.

Ja, det är djävligt oroligt med ekonomin, men har du inte så att du klarar dig i 2 månader utan inkomst? Finns det inga som helst sparpengar? Kan du sälja något? Ska du flytta till pojkvännen behöver du ju inte dina möbler etc, kan de säljas och bekosta en månad eller två utan jobb på Jylland?

Jag ser faktiskt inte poängen i att lägga mer energi på den arbetsgivaren du har. Jag tycker att råden att polisanmäla och dra det vidare är rent skadliga för dig faktiskt, just eftersom du är på bristningsgränsen att gå under! Säg upp dig, flytta och lämna det bakom dig!!

Låt 2017 börja med nya möjligheter, nya hopp, ett bättre mående och ett starkare du!

Jag håller inte med här, för många är det bra att säga ifrån och känna att man satte ner foten och inte lät människor behandla en hur som helst. Absolut är det jobbigt men det kan vara ett skönt avslut att man markerade för arbetsgivaren varför man inte vill jobba kvar. Ingen säger att hon ska stanna i all evighet men man ska inte kunna bli utmobbad från sin anställning, man har laglig rätt att må bra på sin arbetsplats!

 

[Squie]

Jag sitter även och författar ett långt mejl till min chef. Jag vill inte missa något så kommer säkert skriva om och till ett par gånger innan jag skickar det.

En tanke där. Försök att hålla det konkret och skippa känslosnacket. Viss typ av arbetsgivare och/eller chef har svårt att ta till sig det hela. Det är lätt att du som arbetstagare framstår som känslosam och labil, vilket inte alltid faller i god jord.

 

[Squie]

Jag håller inte med här, för många är det bra att säga ifrån och känna att man satte ner foten och inte lät människor behandla en hur som helst. Absolut är det jobbigt men det kan vara ett skönt avslut att man markerade för arbetsgivaren varför man inte vill jobba kvar. Ingen säger att hon ska stanna i all evighet men man ska inte kunna bli utmobbad från sin anställning, man har laglig rätt att må bra på sin arbetsplats!

Håller med! Dock har jag märkt att är man timvikarie har man inte alls samma trygghet, även om man ska. Man är "bara" timvikarie o gnäller den o berättar att den varit utsatt för mobbing och våld så är det lättare att bara ignorera än att bry sig....det är ju bara att ta in en ny.

 

[kryddelydd]

Nu finns det ju en riktigt "enkel" lösning på mitt problem. Och det är att säga upp sig.

Men innan jag vågar ta det stora beslutet, eller något annat så behöver jag lite kloka ord från er här.
Jag ska försöka att göra historien så kort som möjligt.

Jag fick 1 februari ett jobb 25 mil från min födelseort. Eftersom jag då precis hade avslutat föregående vikariat och jobbet lät intressant hoppade jag på erbjudandet.
Kort sagt, jobbet har blivit och är ett helvete!
Kollegor som är totalt respektlösa, en stalker (boende) som min chef och migrationsverket vägrar flytta på (arbetar som kökschef på ett asylboende) och en till synes helt oförstående chef. Flera av mina kollegor försöker medvetet sabotera för mig.

Jag är för närvarande sjukskriven för utmattningssymdrom (allt från sömnlöshet, panik, ångest, rädd för vissa människor/situationer, orkeslös, dåligt blodtryck.. ja listan kan göras lång). Men jag ska tillbaka till arbetet i början på januari. Jag har inte fått tid hos kurator/psykolog för ens i mitten på januari och då i min hemkommun, vilket jag inte har möjlighet att att åka på. Vanlig läkare går jag till med jämna mellanrum, men de kan inte göra så mycket mer än att säga att jag behöver just samtalskontakt i form av kurator/psyk.

Jag är nu på vippen till en total kollaps psykiskt, jag drömmer mardrömmar som är helt uppåt väggarna och jag är konstant stressad och ja, men allt som hör där till.

Jag söker jobb och har gjort länge! Ffa i Danmark där pojkvännen finns. Jag är inte kräsen och söker allt jag kommer över, även utanför mitt område. Lämnar CV överallt jag kan komma på och frågar runt. Hittills har det resulterat i 0. Inte ens McD var intresserade. =(

Så, vad ska jag göra nu? För att inte bryta ihop totalt innan jag får fatt i ett nytt arbete. Jag vet ju egentligen alternativen, säga upp mig eller stå ut. Men just nu har jag väldigt svårt att motivera mig till något av dem.

Du har redan fått råden.
Men säg upp dig!
Visst kan man tycka att det är orättvist att få karens från A-kassan pga egen uppsägning men i ett lite längre perspektiv så är det väldigt mycket bättre för dig att inte ha hängande att gå åter till ett jobb som kostar dig så hemskt mycket i form av kraft, energi, välmående.

Fler borde vara snabbare att säga upp sig från jobb som känns ohållbara, i stället för att krascha totalt och därmed ha en enorm uppförsbacke innan de kan vara sig själva och fungera i såväl vardag som fritid igen.

 

[monster1]

Du har redan fått råden.
Men säg upp dig!
Visst kan man tycka att det är orättvist att få karens från A-kassan pga egen uppsägning men i ett lite längre perspektiv så är det väldigt mycket bättre för dig att inte ha hängande att gå åter till ett jobb som kostar dig så hemskt mycket i form av kraft, energi, välmående.

Fler borde vara snabbare att säga upp sig från jobb som känns ohållbara, i stället för att krascha totalt och därmed ha en enorm uppförsbacke innan de kan vara sig själva och fungera i såväl vardag som fritid igen.

Det kräver ju dock att TS har ekonomi för att stå utan lön i minst två månader.

 

[kryddelydd]

Det kräver ju dock att TS har ekonomi för att stå utan lön i minst två månader.

Ja.
Och alternativet är...?

att vänta på att krascha helt, och då vara borta från arbetslivet, vilket har både personliga kostnader i illabefinnande, och ekonomiska kostnader i lägre ersättning. Ett ganska stort personligt lidande brukar ju hänga med, och dåligt självförtroende och ångest och nedstämdhet och koncentrationssvårigheter som inte bara går ut över jobbet utan över hela livet.

Och möjligen, vilket inte är helt ovanligt efter utmattningsdepression, inte återkomma i full arbetsförmåga.

 

[monster1]

Ja.
Och alternativet är...?

att vänta på att krascha helt, och då vara borta från arbetslivet, vilket har både personliga kostnader i illabefinnande, och ekonomiska kostnader i lägre ersättning. Ett ganska stort personligt lidande brukar ju hänga med, och dåligt självförtroende och ångest och nedstämdhet och koncentrationssvårigheter som inte bara går ut över jobbet utan över hela livet.

Och möjligen, vilket inte är helt ovanligt efter utmattningsdepression, inte återkomma i full arbetsförmåga.

Fortfarande, vad ska hon leva på? Man kan krascha av att inte få ihop sin ekonomi också.

 

[kryddelydd]

Fortfarande, vad ska hon leva på? Man kan krascha av att inte få ihop sin ekonomi också.

Som tur är lever vi i ett samhälle som inte låter människor svälta ihjäl.

Jo, jag är medveten om att det inte är enkelt för alla.

Men en gång när jag pluggade, hände något som gjorde att jag akut behövde ny bostad. Soc var behjälpliga och erbjöd även ett lån för att kunna köpa möbler.
Så något slags nödlån, eller bidrag från soc, kan ju tänkas finnas.
Om man inte kan ta ett blancolån från banken

och NEJ jag tycker inte att man ska behöva låna för att försörja sig, men om vi tittar på TS - och många andras - situation i ett lite mer långsiktigt perspektiv, och det jag tänker på är då TS, så är det nog ett bättre alternativ att kortvarigt ha skruttig ekonomi jämfört med att långvarigt må kass.

 

[escodobe]

Som tur är lever vi i ett samhälle som inte låter människor svälta ihjäl.

Jo, jag är medveten om att det inte är enkelt för alla.

Men en gång när jag pluggade, hände något som gjorde att jag akut behövde ny bostad. Soc var behjälpliga och erbjöd även ett lån för att kunna köpa möbler.
Så något slags nödlån, eller bidrag från soc, kan ju tänkas finnas.
Om man inte kan ta ett blancolån från banken

och NEJ jag tycker inte att man ska behöva låna för att försörja sig, men om vi tittar på TS - och många andras - situation i ett lite mer långsiktigt perspektiv, och det jag tänker på är då TS, så är det nog ett bättre alternativ att kortvarigt ha skruttig ekonomi jämfört med att långvarigt må kass.

Nej
Det är inte så enkelt att man kan säga upp sig sig själv och lita på socialtjänsten löser ens försörjning.

 

[MiaMia]

Normalt får du inte försörjningsstöd för att täcka upp att du själv medvetet har valt att ställa dig utan inkomst.
Ja, akut till mat. Men inte mer än det t.ex. hyra och telefon.

 

[Loons]

Du kan i samråd med din läkare jobba på att bli uppsagd pga hälsorisk så du slipper A-kassa karensen. Din situation är jo helt ohållbar! https://www.unionensakassa.se/vanli...aga-upp-mig-pa-grund-av-halsoskal-vad-galler/

Prata med din läkare... Det är jo din arbetsplats som gjort dig sjuk, och att ha en psykopat stalker... FY fan!

 

[ekra]

Om du kan tänka dig att jobba inom någon annan bransch en period tex. äldrevården eller hemtjänsten kanske det finns fler möjligheter? Likaså hotell? Man behöver ju inte kunna speciellt mycket danska för att tex serva en frukostbuffé eller städa rum.

Det låter helt förfärligt som du har det nu!!

Men det låter som om du är väl kvalificerad till diverse inom restaurangbranschen, så det borde finnas öppningar där. Och det är som flera andra sagt förmodligen betydligt lättare att få jobben när du är på plats i landet.

 

[_FiA_]

Normalt sätt så får man ju 90 dagars karens från a-kassan om man sager upp sig själv. dock har jag fått höra att om man sager upp sig själv p.g.a. visa omständigheter (t.ex arbetsmiljöskäl. mobbing), så kan man få slippa den långa karenstiden. Tror dock att du måste ha facket bakom dig när det gäller den biten

Om man måste säga upp sig av hälsoskäl och har ett läkarintyg som är utfärdat innan man sagt upp sig och det finns papper från arbetsgivaren att dom försökt placera om dig så slipper man karens från akassan om man skickar in detta till dem. Det har jag själv nämligen gjort för inte så länge sedan.

 

[Domino_s]

Fast språket får du inte om du inte är på plats. Och det tar ju ut det andra problemet att du faktiskt inte är på plats på Jylland.

Ja, det är djävligt oroligt med ekonomin, men har du inte så att du klarar dig i 2 månader utan inkomst? Finns det inga som helst sparpengar? Kan du sälja något? Ska du flytta till pojkvännen behöver du ju inte dina möbler etc, kan de säljas och bekosta en månad eller två utan jobb på Jylland?

Jag ser faktiskt inte poängen i att lägga mer energi på den arbetsgivaren du har. Jag tycker att råden att polisanmäla och dra det vidare är rent skadliga för dig faktiskt, just eftersom du är på bristningsgränsen att gå under! Säg upp dig, flytta och lämna det bakom dig!!

Låt 2017 börja med nya möjligheter, nya hopp, ett bättre mående och ett starkare du!

Absolut så lär jag mig språket fortare på plats. Även om jag får en hel del bra träning då pojkvännen inte pratar svenska. Dock förstår han det ju lite för bra så jag "kommer undan" med att prata svenska och bara översätta vissa ord många gånger.

Möbler har jag ett helt förråd fullt av (är från Småland och arbetar i Skåne (hyr ett litet möblerat rum superbilligt av företaget så slutar jag arbeta där så försvinner ju den kostnaden direkt) så pendlar och sover hos min mor de få gånger jag är hemma). Dock kommer vi att behöva dem sen så att sälja dem är inget alternativ. Inte i nuläget i alla fall.

Jag har en bra månadslön och lever jag lite snålt så tror jag nog att jag skulle klara mig. Bara bilen inte får för sig att ta sönder något (det är den väldigt duktig på ) och hundarna håller sig friska
Men ska jag vara riktigt ärlig har jag inte räknat helt på det fullt ut. Det jag lägger mest pengar på idag (förutom bilskrället och mina två små hundar) är ju att pendla till Danmark eller till min mor (50 eller 27 mil varje gång) och till Danmark får man inte glömma broavgifter som går på 1000,- varje vända.

Bort från min arbetsplats ska jag, det är ett som är säkert. Hur mycket jag vill bråka innan det har jag inte bestämt mig ännu. Men jag ska göra klart för chefen hur jag tänker den dagen jag säger upp mig.