Posttraumatiska reaktioner

[SmizzSpeedy]

Som rubriken lyder, vad händer i kroppen/hjärnan när allt borde kännas bra, men det iställlet finns känslor i kroppen som kan liknas vid en sorg/tomhet som om man förlorat sin familj i en katastrof, men varit den enda som överlevt.

Känslor som borde finnas är glädje och tillfredställelse över att allt den otroligt jobbiga och psykiskt nedbrytande tiden är slut, de personer som ställt till ett helvete är borta, ekonomin är räddad samt att tiden på jobbet är i sina rätta propotioner. Alla goa människor som finns runt står kvar o är att lita på, och en kärlek som jag inte trodde fanns, är där också!
Jag är igentligen otroligt tacksam över att det lönat sig att kämpa och att rättvisa har segrat.

Men det som yttrar sig i känslor är gråt o åter gråt....(i floder utan att kunna sluta).

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Vill inte lägga ut för mycket av mitt liv här, men ska kanske tillägga att jag varit med om en hotsituation som påverkat mig mycket. Utanpå det en annan persons försök till psykiskt nedbrytning av mig.
Dela gärna med dig av dina erfarenheter! Allas erfarenheter är välkomna, stora som små!

 

[GotAsecret]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Men mår du så dåligt hoppas jag att du sökt proffessionell hjälp?

 

[Lejonelle]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Reaktionen kommer efter. Under tiden det pågår är kroppen i beredskap och den hinner inte med sådant som att reparera immunförsvaret, ta hand om känslor osv. När "kriget" är över och du kan pusta ut hinner allting ifatt dig. Vi fungerar så. Nu behöver du ta hand om dig själv, vila och kanske sörja. Det kan vara till hjälp att gå igenom hur det blev och hur det var med någon utomstående, men inte alltid. Ibland är det bättre att försöka leva så normalt som möjligt. Acceptera dina känslor och var inte rädd för att söka hjälp om du har svårt att sova, om ångesten inte släpper eller om du inte kommer igenom på egen hand.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Jag har haft stöd utifrån hela sista året och har det fortfarande. Men jag tycker det verkar som det jobbigaste kommer nu när jag äntligen har det bra och kan slappna av. Kroppen jobbar på fortfarande och jag förstår att det kommer ta tid innan det lugnat sig helt.
Skulle gärna höra era berättelser o bolla lite tankar =)

 

[Got2Be]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Jag vet inte om det hjälper dig, men skriver i alla fall.

För två år sedan så tog mitt och min familjs liv en helomvändning. Allt brast för mig!
Nu två år senare är allt faktiskt 100 ggr bättre än vad det var innan, men ändå kan jag fortfarande få ångest, panik och börja gråta! väldigt jobbigt eftersom allt egentligen, som sagt, har vänts till det bättre, men känslorna vid den tidpunkten ploppar sen helt plötsligt ibland upp!
Väldigt skumt och jobbigt..

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Jag har ett bra liv i övrigt och har mina vänner, familj, intresse och karl =)
Det har gått väldigt bra ett långt tag nu, så jag trodde nog att det värsta va klart, men de senaste dagarna så har jag gråtit en hel del. Det är jätteskönt att kunna släppa ut spänningarna, men samtidigt jobbigt att mina nära behöver "stå ut" med att jag blir sån fortfarande.
Jag är i grunden en positiv person och jag är inte deppad på viset att jag är på väg ner, utan bara att det måste ut mellan varven.

Jag har som sagt massor att vara glad för o är det också. Men blir så trött på att vara trött sas.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Det är det där "skumma o jobbiga" som är jobbigt. Så mycket blandade känslor som jag inte får nån ordning på (än). Att samtidigt ha det så bra som det igentligen är, men inte kunna njuta av det, känns konstigt och man slits mellan att må toppen och att dyka ner i tomhet.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Och jag får nog räkna med att det kommer reaktioner långt efteråt också. Nu är det inte så länge sen allt löste sig till det bättre (några mån). Va skönt att du fick det bättre! Inte nån tröst att veta att det ploppar upp ibland, men en trygghet på ett sätt att det inte är nått konstigt.

Man kan ju annars få för sig att man håller på att bli knasig på riktigt

 

[Got2Be]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Fy, kan verkligen till viss del förstå dig. Vet dock inte hur jag ska hjälpa dig!
Kan bara säga att för min del börjar det bli bättre, även om ångesten ibland smyger sig på, men som sagt, det sker nu väldigt sällan och jag vet hur jag ska hantera det. Jag påminner mig då bla om att det jobbiga behövde min familj gå igenom, för nu är vi starkare än nånsin! Jag har vuxit nått enormt,

Jag tror att jag fick tillbaka vissa ångestkänslor eftersom jag inte hann reda ut allt med min familj för jag flyttade hux flux till Tyskland. Jag tror verkligen att det var anledningen.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Fy, kan verkligen till viss del förstå dig. Vet dock inte hur jag ska hjälpa dig!
Kan bara säga att för min del börjar det bli bättre, även om ångesten ibland smyger sig på.

Du hjälper genom att visa ditt intresse! Tack ni andra också! Men erfarenheten av att ha gått i väggen så vet jag att det blir bättre, fast det tar olika tid. Va bra att du ä på rätt väg! Ibland är det helande att prata o stöta o blöta saker. Jag skulle bli knasig om jag inte fick häva ur mig.

 

[Got2Be]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Jag skulle bli knasig om jag inte fick häva ur mig.

Samma här! Därför är jag så tacksam att jag har en sambo som är så bra på att lyssna och komma med underbara råd och tips!

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Jag hoppas min karl står ut med mig (han har det hittils iaf), för det är han som får ta stor del av mitt mående. Mest för att han är den som känns bäst att gråta hos och ger mig trygghet.

 

[Sonic76]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

För mig har det ju varit den ena smällen efter den andra sedan 2008.
Pappa dog, syrran dog, mamma dog, mobbing på utbildningen, ekonomin, olycklig kärlek och nu en tuff umgängestvist.
Jag kan fortfarande gråta av trötthet, få panikångest och må allmänt illa.
Och så kom en smäll till i måndags.
Så nu har jag totalt tappat orken. Har bett om hjälp och fått den, men det kommer ta tid att komma på fötter igen.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Helt plötsligt känns mina bekymmer små.... Önskar dig allt gott!

 

[Sonic76]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Man ska aldrig känna så. För ens bekymmer kan vara små för nån annan men stora för en själv.
Så du ska känna precis vad du vill.

 

[SmizzSpeedy]

Sv: Posttraumatiska reaktioner

Man ska aldrig känna så. För ens bekymmer kan vara små för nån annan men stora för en själv.
Så du ska känna precis vad du vill.

Det har du rätt i ju. Men man får lite perspektiv till sitt eget när man får höra om andras bekymmer. Men såklart så är ens egna problem inte mindre för det.
Ibland så kan det faktiskt hjälpa en själv om man får hjälpa andra.
Jag vill vara viktig för en annan person lika mycket som jag vill ha hjälp o stöd från andra.
Det har hänt en hel del i livet som är resultatet av det som är idag, det är jag säker på. En del har stärkt o annat har stjälpt. Konstigt på ett sätt hur psyket fungerar. Man skulle ju kunna tro att sånt som hänt för 20-30 år sen inte borde påverka hur jag reagerar idag, men så är det tydligen.