Sv: Positiv och negativ förstärkning
Svarar till båda. Jag fick mig en lite tankeställare, jag använder mig av positiv förstärkning samt korrigering. Nu är min hund tio, så att en del fel är säkert inlärt av mig av misstag.
Men han är grym på selektiv hörsel, hör och ser enbart när det passar honom. Så länge man inte har en köttbulle i handen, nu är det tyvärr så att han är foder allergiker, så det finns inte så mycket han kan äta, eller få "tillräckligt" mycket för att det ska duga.
Jag hade ju egentligen enbart velat jobba med positiv förstärkning, jag tror dock att man måste ha någon form av korrigering, eller att man kanske har tränat på "rätt" sätt sedan valp?
Det jag kan nu, går ju inte att jämföra med vad jag kunde för tio år sedan.
Däremot så något jag tycker är vanligt bland riktigt lydiga hundar, och nu snackar vi över medel. De får en uttryck som säger just att de enbart försöker slippa en korrigering. Jag har sett enstaka hundar som fortfarande ser ut att vara lydiga och fortfarande gillar läget (eller hur man nu ska uttrycka det).
Något jag har tänkt på nu, när jag har bytat ridinstruktör, för att dra en liten parallel, bland hästar när man rider korrigerar man hela tiden. Istället som jag nu har lärt mig, sitta helt stilla fortfarande med samma hjälper och vänta ut, och beröm när det blir rätt. Istället för, felfelfelfel- okey, nu låter jag dig vara- klapp.
Har ingen aning om jag fick fram det på ett vettigt sätt. Det jag undrar är, borde det inte gå med enbart positiv förstärkning? Och liljekonvall- jag förstår precis hur du menar, har samma problem med min hund och hästar. En korrigering gör mycket större nytta, än om jag bara hade försöt berömma, och att be om kontakt måste man kräva, och påminna om när man väl har fått det. En belöning åker in genom ena örat ut genom det andra. Men finns det ingen chans om jag hade lärt mig att använda positiv förstärkning från början, hade vi hade löst det ändå?