Portosystemisk shunt, ("porta-cava-shunt")
Under fostertiden, då fostrets lever ännu inte arbetar, kommunicerar tikens blod med valpens genom navelvenen som går direkt in i valpens portasystem (vena porta). Portasystemet leder blodet rakt genom levern till bakre hålvenen (vena cava). Det innebär att blodet under fosterlivet leds ("shuntas") förbi fostrets omogna levervävnad.
När valpen föds avbryts blodflödet genom navelvenen och normalt skall då fostrets shunt - förbindelsen mellan portasystemet och hålvenen - återbildas. Blodet i portasystemet skall därefter ledas in i levern. Portasystemet skall föra näring från tarmen till levern.
En onormal (direkt) förbindelse mellan portasystemet och vena cava kallas porta-cava-shunt eller portosystemisk shunt (PSS). En sådan kan finns inne i levern (intrahepatisk), vilket förekommer främst i storvuxna raser, eller utanför levern (extrahepatisk). Det senare är mer vanligt hos småvuxna raser. En hund kan även ha flera shuntar.
Symtomen vid porta-cava-shunt orsakas av att levern inte kan utföra sina uppgifter eftersom blodet inte leds in i den på normalt sätt. Blodet blir därav mättat med slaggprodukter, särskilt från nedbrytningen av protein (äggviteämnen). Symtomen debuterar oftast hos unga hundar, men kan enstaka gånger dröja ända till medelåldern. I lindriga fall blir hunden endast allmänt trött. I svårare fall kan den bli kraftigt påverkad, nästan medvetslös, kort efter en proteinrik måltid. Mag- och tarmstörningar förekommer, liksom ökad, pervers eller nedsatt aptit. Ofta verkar hunden piggast när den matvägrar (blodet är fritt från slaggprodukter). Många drabbade hundar dricker mycket och bildar stora urinvolymer.
Diagnosen ställs genom bestämning av mängden gallsyra i blodet före och efter utfodring, förekomst av biuratkristaller i urinen och genom undersökning med ultraljud och/eller en speciell röntgenundersökning där man sprutar in kontrastmedel i portasystemet via mjälten.
PSS förekommer sporadiskt i många raser. I Australien finns PSS hos australian cattledog (blue heeler), malteser och old english sheepdog. Från Storbritannien beskrivs sjukdomen hos ett par hundar av rasen dvärgschnauzer och från Storbritannien och Australien rapporteras enstaka fall hos welsh corgi. PSS har där också förekommit familjärt inom rasen amerikansk cocker spaniel.
I USA anses dessutom följande raser predisponerade: cocker spaniel, dobermann, golden retriever, labrador retriever, pudel, schäfer och yorkshireterrier. Följande anges ha PSS något oftare än övriga raser: cairnterrier, mops och skotsk terrier.
I Sverige har enstaka fall påvisats hos över tjugo olika raser. I Norden (inklusive Sverige) har anomalin särskilt uppmärksammats hos irländsk varghund. En autosomal recessiv eller polygen arvsgång har föreslagits.
