Här är en intressant film om det hela.
Haken med hela Pop historien är ju att föräldrar är lika illa som alla andra och är mer med barnet.
Så egentligen vet ju föräldrarna till Pop tillräckligt mycket för att behandla hen annorlunda utan att tänka på det. Men om de faktiskt läst en hel massa böcker så kanske de reflekterar och medvetet pratar extra mycket med Pop om det är en pojke och medvetet låter bli att hindra Pop om det är en flicka.
Men det är tydligen så att det inte duger att tänka att man behandlar "lika" utan man måste också kompensera. Dvs prata extra mycket med pojkbebisar, och om man gör det kanske man kan
1.till slut prata så mycket som man skulle göra med en flickbebis
2. lyckas prata så mycket att det kompenserar och hen får lika mycket tal totalt som en flicka skulle få av hela omgivningen.
(Förskolepersonal pratar ju också mindre med pojkar än med flickor. Vår förskola nr2 ritade också bilar till pojkar och blommor till flickor om barnet inte bad om ngt speciellt.)
Så jag skulle ju själv inte gjort den här grejen med mitt barn. Men om jag gjorde det så vette sjutton om jag skulle klappa mig själv på huvudet och säga att nu har jag minsann lyckats för jag själv är såå himla neutral och fin... troooligt, jag är 100% smällsäker på att jag har behandlat mitt barn könsstereotypt trots att jag försökt låta bli.
(Det är lite som folk som -jag gav min pojke en docka och min dotter en bil och de bara -blabla, där ser man. Får ju en att dåna eller gapskratta.)
Det roligaste av allt är ju att på 1920 talet verkade de kalla bebisar för baby och klä hela bunten lika. Och tydligen till min stora förvåning även ge någon docka till pojkar också, men helt ärlig så tror jag knappt på den biten själv
.