G
Granett
Hej alla kattvänner!
Pontus (min katt på 2 år) är så rastlös! Han klöser på tapeter och dörrar. Jag grät hela 3 timmar i sträck i förrgår. Det gör så ont i mig att se honom så olycklig. Det är mitt fel att han är som han är, för skulle jag ägna tillräckligt med tid åt honom så skulle det aldrig bli så här...Han var aldrig sådan här när han var liten, vilket berodde på att jag hade mer tid för honom då. Nu tar skolan upp mkt av tiden och när jag väl har tid så har jag ingen ork p.g.a. att jag sover för lite om nätterna. När jag pratar med mamma om Pontus rastlöshet så säger hon bl.a. : "Om du skulle sova mer så skulle du orka mer." Helt sant, men det är inte så enkelt! Jag blir tokig! Vad vi än pratar om så kommer vi till syvende och sist in på sömnen!
Jag försöker sitta på golvet och leka med Pontus. Jag kan t.ex. gömma en råtta under/mellan benen. Han tycker det är jätteskoj när den är gömd, men han vågar inte komma och hämta den i rädsla för att han ska göra illa mina händer. Dessutom märker han att jag får spasticitet när han ska hoppa och hämta leksaken, vilket gör honom ännu mer rädd...Han tycker mer om hemmagjorda leksaker än dem man köper på djuraffären, för de hemmagjorda kan han leka med på egen hand (även om han alltid tycker det är roligast när matte är med). Han är exempelvis tokig i spaghetti och makaroner, flärpen från mjölkpaketet, lypsylburken eller ett gem...Han föredrar att leka med ett spaghettistrån på egen hand, framför att leka med köpta leksaker med matte...Han mår alltid bättre av att vara hos mina föräldrar, för där har han en hund att leka med. Om jag kunde så skulle jag skaffa honom en kattkompis, men jag vågar inte p.g.a. överkänsligheten...
// Granett
Pontus (min katt på 2 år) är så rastlös! Han klöser på tapeter och dörrar. Jag grät hela 3 timmar i sträck i förrgår. Det gör så ont i mig att se honom så olycklig. Det är mitt fel att han är som han är, för skulle jag ägna tillräckligt med tid åt honom så skulle det aldrig bli så här...Han var aldrig sådan här när han var liten, vilket berodde på att jag hade mer tid för honom då. Nu tar skolan upp mkt av tiden och när jag väl har tid så har jag ingen ork p.g.a. att jag sover för lite om nätterna. När jag pratar med mamma om Pontus rastlöshet så säger hon bl.a. : "Om du skulle sova mer så skulle du orka mer." Helt sant, men det är inte så enkelt! Jag blir tokig! Vad vi än pratar om så kommer vi till syvende och sist in på sömnen!
Jag försöker sitta på golvet och leka med Pontus. Jag kan t.ex. gömma en råtta under/mellan benen. Han tycker det är jätteskoj när den är gömd, men han vågar inte komma och hämta den i rädsla för att han ska göra illa mina händer. Dessutom märker han att jag får spasticitet när han ska hoppa och hämta leksaken, vilket gör honom ännu mer rädd...Han tycker mer om hemmagjorda leksaker än dem man köper på djuraffären, för de hemmagjorda kan han leka med på egen hand (även om han alltid tycker det är roligast när matte är med). Han är exempelvis tokig i spaghetti och makaroner, flärpen från mjölkpaketet, lypsylburken eller ett gem...Han föredrar att leka med ett spaghettistrån på egen hand, framför att leka med köpta leksaker med matte...Han mår alltid bättre av att vara hos mina föräldrar, för där har han en hund att leka med. Om jag kunde så skulle jag skaffa honom en kattkompis, men jag vågar inte p.g.a. överkänsligheten...
// Granett