Ponnymammans inlägg om "serviceföräldrar"

[lil-sis]

Jag var själv i stallet men det berodde nog mest på att båda mina föräldrar är allergiska mot pälsdjur och mamma är galet allergisk. Så ridningen som liten var ju under de förutsättningarna. Min bästa kompis på landet (hos farfar och farmor) fick egen häst när vi var typ 10 och den fick ju en kompis som blev min. En snäll gammal farbror, perfekt

När jag jobbade på ridskola så hade vi alla varianter av barn och föräldrar och de som var mest ”hjälpsamma” med allt runtomkring har idag alla egen häst, några tillsammans med mamma, några på egen hand (de är vuxna nu med marginal).

Full föräldraservice är nog både bra och dålig, det blir ju så himla olika.

 

[fio]

Jag har på det hela taget väldigt svårt för det här med ”Det var bättre förr. På min tid, då...”.

Ja det märks att du vill ha det uppstyrt med anställda, vit lön hit och dit för precis allting men hela ridsporten som vilken annan idrott som helst är helt baserad på ideellt arbete. Är du emot att alla funktionärer oxå jobbar gratis på alla tävlingar?

Nu pratar jag inte om stalltjänst osv för det ingick i ridlärarnas jobb men enkla saker som att leda hästar, en kvällsfodring, extra omsorg om sin sköthäst verkar du nästan vilja ha ett anställningsavtal för? Du måste verkligen vara en mardröm för din klubb! Ställer du aldrig upp som funktionär på en tävling för din klubb? Om så, vad är skillnaden tycker du?

 

[nightcrawler]

Jag hade ingen sköthäst för jag fick inte för mamma. Ridskolan kunde sköta sina hästar själva ansåg hon. Däremot var det inget snack om att jag skulle hjälpa till när jag fick rida kompisens häst. Då var det självklart att jag skulle hjälpa till dom gångerna.
När jag sen fick min första häst när jag var 14 så hade jag nästan alltid med mej pappa till stallet. Nån enstaka gång var mamma med. Jag och pappa hjälptes åt. Det var inget att ta för givet. Utan han hjälpte mej när han ville och kunde och jag skötte ändå det mesta. Han kunde mocka och fixa i ordning medans jag red om det blev långtråkigt eller kallt. Han tog utsläppen på vardagarna men jag var alltid med på helgen eller om jag började sent (Vi var 3 pers med hästar som delade på passen). Jag tog aldrig för givet att farsan skulle fixa allt. Utan jag tog mitt ansvar. Det tycker jag är helt okej. Det är så det ska funka.

Stallägaren hade ponny ett tag för dottern skulle rida. Ungen var aldrig i stallet mer än när dom skulle träna dressyr var annan vecka, ibland var 4e. Då kunde hon borsta hästen om hon inte hade läxor. Då gjorde mamma det och sen när dom kom tillbaka så tog mamma hand om allt. Det gick inte särskilt bra på träningarna heller. I två år jobbade dom på att hästen inte skulle rusa på långsidan. Inte så konstigt att dom inte kom nånstans när hästen aldrig reds mer än på träningen.

 

[Mabuse]

Ja det märks att du vill ha det uppstyrt med anställda, vit lön hit och dit för precis allting men hela ridsporten som vilken annan idrott som helst är helt baserad på ideellt arbete. Är du emot att alla funktionärer oxå jobbar gratis på alla tävlingar?

Nu pratar jag inte om stalltjänst osv för det ingick i ridlärarnas jobb men enkla saker som att leda hästar, en kvällsfodring, extra omsorg om sin sköthäst verkar du nästan vilja ha ett anställningsavtal för? Du måste verkligen vara en mardröm för din klubb! Ställer du aldrig upp som funktionär på en tävling för din klubb? Om så, vad är skillnaden tycker du?

Självklart ställer jag upp ideellt för min klubb, massor. Och har gjort det i trettio års tid. Det är många långa dagar som tillbringats på tävlingsfunktionär - mer än de flesta privatryttare, vågar jag tro. När man åker ut på tävling, vilka är det som står där i ur och skur? Ridskoleryttare, i regel.

Och nä, jag är inte en mardröm för min klubb. Jag har inte varit involverad i utvecklingen mot att bli en mer professionell arbetsgivare, det arbetet har ridskolechefen drivit, med stöd av styrelsen. Efter ett långt yrkesliv i hästbranschen hade hon väl helt enkelt ledsnat på att man inte skulle kunna ha avtal, reglerad arbetstid och arbetsmiljöarbete bara för att man valt att jobba i ridsporten. Satsningen har helt enkelt varit att bli en attraktiv och professionell arbetsgivare. Och som elev kan jag ju se att det lett till högre kvalitet. Jag vill ju själv ha kollektivavtal, vit lön och vettig arbetsmiljö på mitt jobb, varför ska inte de som jobbar med hästar få ha det?

 

[Roheryn]

Det var nog sällsynt då också. Min barndoms ridskolor var inte alls som vad du beskriver. Och säkert finns det idag ridskolor som är så också. På min ridskola finns det ett sånt system som det du beskriver, men ungdomarna får lön istället för ridlektioner. Har att göra med kollektivavtal och lagar, alla som jobbar i stallet får vit lön. Eftersom jobbet i stallet är de flestas första möte med arbetsmarknaden, så kan jag tycka det finns en poäng med att allt är avtalsenligt och lagenligt.

Om allt stalljobb på min första ridskola hade varit uppstyrt med vit lön och kollektivavtal och reglerad arbetstid, så hade jag inte fått vara en del av allt det där. Jag hade varit för ung för att ens få lov att jobba, och därmed gått miste om allt det där som formade den ryttare, hästmänniska och person jag är idag. Jag hade tyckt att det var tråkigt, och jag tycker också att allt inte måste vara så väldigt styrt.

Det jag gjorde som ung (jag red på den ridskolan mellan 8 och 13 års ålder, var skötare mellan 10 och 13) var att jag varje dag efter skolan tog bussen till stallet, hängde i stallet ett antal timmar och borstade min sköthäst, hjälpte till på nybörjarlektioner, red ibland när jag tjänat ihop till det eller på min ordinarie lektion en gång i veckan, och kanske fick förtroende att mocka ett par boxar eller fodra hästarna i "middagspausen". Och jag umgicks med vänner, tittade när andra red, åt medhavd matsäck och myste med hästarna. Och kanske, kanske fick jag lyckan att prova en av privathästarna (den vita arabhingsten, som jag faktiskt fick prova, var ju som från en annan värld!).

Jag har så svårt att se hur mitt "jobb" i stallet skulle kunna pressas in i en yrkesroll, även om jag hade varit gammal nog för att få jobba, och vad det skulle ha fört med sig som var av godo? Vad är det som är så vansinnigt fel med att hjälpa till i stallet och få ridning tillbaka istället för pengar? När man är 11, liksom? Men jag är ju för bytesekonomi även i stort - ser inte nödvändigheten av att precis allt skall passera via skattemyndigheten och facket...

 

[fio]

varför ska inte de som jobbar med hästar få ha det?

Vem har sagt att dom inte ska få ha det? Däremot är det ju en stor skillnad på att leda hästar på lektion , kvällsfodra någon gång och att jobba med hästar?

Vad är skillnaden mot att vara tävlingsfunktionär gentemot att leda på en nybörjarlektion/handikapplektion? Varför är det ena ok men inte det andra? Båda kan ju generera till en ridlektion tex.

 

[Roheryn]

@Mabuse en annan sak gällande "stalljobb" är ju att när jag hängde i stall och förvisso gjorde en del som var nyttigt för stallägaren och fick ridlektioner i utbyte, så fanns det heller inget krav på att jag skulle vara där eller göra vissa saker. Hela grejen var helt frivillig, jag hade inte förbundit mig till någonting. Och det är ju så det ska vara när man är barn, innan till exempel arbetslivets allvar tar över. Den dimensionen tycker jag också är viktig, särskilt när vi talar om så unga personer som t.ex. jag var.

Nu har jag en vuxen dotter (19) som jobbar i stall, och där är det naturligtvis helt annorlunda, både vad gäller krav och ersättning!

 

[fio]

Jag har så svårt att se hur mitt "jobb" i stallet skulle kunna pressas in i en yrkesroll

Nej det har jag väldigt svårt att se, vem skulle ens kunna ha ett sådant jobb? Ingen skulle ju kunna leva på de timmar om dagen som det skulle gälla, ingen skulle ju kunna binda upp sig på så få timmar för det skulle ju hindra en från att kunna ha ett vanligt jobb.

 

[lizzie]

Jag försöker lära barnen det jag själv lärde mig av tanten som hade stallet där jag växte upp. Det gick inte an att lämna stallgångarna utan att de sopats minutiöst eller hänga grepar bakåt fram, eller leda hästen utan grimskaft till hagen. Bara för att nämna några grejer.

"Min" tant var kunnig och noga med säkerhet och ordning och reda. Hon höll på sin auktoritet och vi vågade inte säga emot.

Jag har samma upplevelse som du. Hängde i ett stall som 12-17 år som typ "hästskötare" - var kompis med sonen som hade egen ponny. Mamman var en genuin hästmänniska och hon la verkligen grunden till min hästhantering. Just detta att det skulle vara ordentligt sopat, ordning och reda i stallet. Ordenligt mockat med tillräckligt tjock bädd så hästarna inte får skav. Hästens välbefinnande gick alltid först.

Jag kan fortfarande "höra" hennes röst i skallen när jag mockar i mitt stall - "du är inte klar med mockningen förrän du själv kan tänka dig att lägga dig ner i boxen".

/Lizzie

 

[Ullmerkott]

Alltså, de där ansvarstagande stalltjejerna... Jag är helt med på att man själv uppfattar sig som väldigt mogen och ansvarstagande när man är femton, det gjorde jag också när jag var i den åldern. Men när jag nu ser de där stalltjejerna med en vuxens ögon... Tja, de är väl begränsat pedagogiska med barnen, och måttligt kunniga om hästar. Visst, de är mer vana att hantera ponnyer än barnens föräldrar, men de är definitivt väldigt mycket sämre på att hantera barnen. Och jag skulle säga att rutinerade ridskoleponnyer klarar sig bättre med en ovan person än orutinerade barn gör.

Jag har på det hela taget väldigt svårt för det här med ”Det var bättre förr. På min tid, då...”.

Jag tycker nog tvärt om att det är en nackdel när föräldrar ska försöka hjälpa sina barn i något de inte själva är kunniga i. Eller anser sig jättekunniga, för den delen. I vissa grupper har jag sett problem med "vet bäst-föräldrar" som mer eller mindre kör över sina ungar för att få hästarna klara SNABBT eftersom de tyckte att enbart tiden i sadeln räknas. Stalltjejerna var i de flesta fall mycket bättre på att uppmuntra och stötta barnen till att göra i ordning hästarna, och hjälpte till precis så mycket som behövdes. Dessutom hade de i många fall bättre säkerhetstänk i sin hästhantering vilket de också lärde ut till barnen, eftersom de själva hela sitt hästliv varit under uppsikt av duktiga instruktörer.

 

[BornAgain]

På min tid blev småtjejerna som hängde i stallet väldigt utnyttjade. De var gratis arbetskraft och tog ansvar och risker som de inte var vuxna varken mentalt eller juridiskt.

Det var också en miljö där väldigt många var väldigt utsatta. Det blev lite "flugornas herre".

Jag välkomnar att fler vuxna är i stallmiljö - även om det också kan gå fel eller för långt.

 

[Mabuse]

Jag tycker nog tvärt om att det är en nackdel när föräldrar ska försöka hjälpa sina barn i något de inte själva är kunniga i. Eller anser sig jättekunniga, för den delen. I vissa grupper har jag sett problem med "vet bäst-föräldrar" som mer eller mindre kör över sina ungar för att få hästarna klara SNABBT eftersom de tyckte att enbart tiden i sadeln räknas. Stalltjejerna var i de flesta fall mycket bättre på att uppmuntra och stötta barnen till att göra i ordning hästarna, och hjälpte till precis så mycket som behövdes. Dessutom hade de i många fall bättre säkerhetstänk i sin hästhantering vilket de också lärde ut till barnen, eftersom de själva hela sitt hästliv varit under uppsikt av duktiga instruktörer.

Det är väl olika, tänker jag - ett alternativ är ju annars att kombinera båda: ha stallvärdar som kan hjälpa osäkra föräldrar tillrätta. I många fall är ju barnens föräldrar själva ryttare, med betydligt mer erfarenhet än tonåringarna i stallet, och då behövs ju inte hjälp på samma sätt. Men självklart är det lämpligt att de föräldrar och barn som vill ha hjälp kan få det!

 

[Mabuse]

På min tid blev småtjejerna som hängde i stallet väldigt utnyttjade. De var gratis arbetskraft och tog ansvar och risker som de inte var vuxna varken mentalt eller juridiskt.

Det var också en miljö där väldigt många var väldigt utsatta. Det blev lite "flugornas herre".

Jag välkomnar att fler vuxna är i stallmiljö - även om det också kan gå fel eller för långt.

Efter att ha sett många kullar stalltjejer komma och gå skulle jag säga att man inte ska underskatta hur elaka oövervakade tonåringar kan bli mot varandra. Vuxennärvaro skadar inte. Det hindrar såklart inte att barn är i stallet, får lära sig och hjälpa till om de vill, men det är inte samma sak som att den enda stallpersonalen är en elvaåring, som får betalt svart i ridlektioner.

 

[mackan]

Jag tycker nog tvärt om att det är en nackdel när föräldrar ska försöka hjälpa sina barn i något de inte själva är kunniga i. Eller anser sig jättekunniga, för den delen. I vissa grupper har jag sett problem med "vet bäst-föräldrar" som mer eller mindre kör över sina ungar för att få hästarna klara SNABBT eftersom de tyckte att enbart tiden i sadeln räknas. Stalltjejerna var i de flesta fall mycket bättre på att uppmuntra och stötta barnen till att göra i ordning hästarna, och hjälpte till precis så mycket som behövdes. Dessutom hade de i många fall bättre säkerhetstänk i sin hästhantering vilket de också lärde ut till barnen, eftersom de själva hela sitt hästliv varit under uppsikt av duktiga instruktörer.

Jag är benägen att hålla med. Inte bara gällande just ridning utan även andra aktiviteter som tex gympa, fotboll osv, så brukar de flesta sådana aktiviteter inte vilja ha föräldrarna med aktivt, även om det självklart kan finnas rum för undantag beroende på.

Det är ofta viktigt för små barn som börjar med denna typ av aktivitet, att inte alltid ha föräldern närvarande och instruerande . Barnen växer massor av det och vill ofta inte att föräldern ska vara där hela tiden under aktiviteten.

 

[mackan]

Efter att ha sett många kullar stalltjejer komma och gå skulle jag säga att man inte ska underskatta hur elaka oövervakade tonåringar kan bli mot varandra. Vuxennärvaro skadar inte. Det hindrar såklart inte att barn är i stallet, får lära sig och hjälpa till om de vill, men det är inte samma sak som att den enda stallpersonalen är en elvaåring, som får betalt svart i ridlektioner.

Fast det är väl ingen som tycker att inga vuxna är the way to go? Självklart behöver vuxna vara med i bilden?

Jag tycker däremot inte alls att föräldrar som är med som ledare av hästen på ponnylektionerna är ett särskilt eftersträvansvärt upplägg över huvud taget.

 

[Pudlan]

Läste Ponnymammans inlägg om det hon kallar serviceföräldrar idag och kände igen mycket. https://ponnymamman.se/okategoriserade/20-ar-med-hast-foraldrar-och-barn-vaxer-ihop/
Hur tiderna har förändrats, hur jag växte upp med hästar och hur det i väldigt många fall ser ut nu. Så, vad säger ni andra som har barn som rider, är ni serviceföräldrar? Får de rida ut själva? Hänger de i stallet utan er?

Har man intresse så tål man nog lite jobb också är min tanke.

Uppväxt med stallmorgon, lägga ut hö och ut med 3 hästar och 1 ponny. På den när det startade var jag 7 år. Innan fixade papsen morgonen i stallet.
Pappa var med om han kunde när jag fyllt 7. Sen cykla hem och äta frukost och till skolan. Hem från skolan och cykla till stallet, mocka och ta in hästarna. Sen borsta och rida.

Tycker ungdomar och barn är väldigt bortklemade/ curlade i dag.

Sen är det bra att man har vuxen med sig vid stallmorgon med in och utsläpp.
Men allt är verkligen inte bättre i dag. Eller var bättre förr.

Men lite mer ansvar till de yngre i dag och yngre kan allt behöva få fixa mockning osv

 

[Stereo]

Efter att ha sett många kullar stalltjejer komma och gå skulle jag säga att man inte ska underskatta hur elaka oövervakade tonåringar kan bli mot varandra. Vuxennärvaro skadar inte. Det hindrar såklart inte att barn är i stallet, får lära sig och hjälpa till om de vill, men det är inte samma sak som att den enda stallpersonalen är en elvaåring, som får betalt svart i ridlektioner.

Jag tror att vi alla har ganska olika upplevelser av att "jobba" i stallet som barn och tonåring. På min privatägda ridskola hade ridskolepersonalen 100% ansvar för hästarnas skötsel, medan ungdomssektionen i klubben hade ett skötarsystem för ridskolehästarna. Att vara skötare innebar inga som helst krav från ridskolans sida men däremot fanns det regler för skötarna från ungdomssektionens håll. Vi fick också hjälpa till att ta in och ut hästar ibland, och vi ledde på nybörjarlektioner och fick ett slags klippkort där vi fick en halvtimmeslektion för varje 10 halvtimmeslektioner vi ledde. Men igen, exakt noll krav på detta från ridskolans sida, de hade personal till allt.

Så att spendera timmar i stallet varje dag och hjälpa till och ibland få rida lite var väldigt kravlöst, som jag minns det. Viss frihet under ansvar - jag fick som 11-ish-åring beta min sköthäst på gräsplätten utanför stallet där personalen kunde se mig genom dörren och det kändes som en ära - men det var först när jag började sköta en privathäst som det blev några egentliga krav på mig, men då från hästägarens sida.

Började sedan helgjobba varannan helg som 13-åring men då fick jag betalt i pengar, och det var en helt annan grej. Det där kravlösa, fria, fritidsgårdsaktiga hjälpandet och lärandet skedde ju helt på mina villkor, egentligen.

Detta var under 90-talet.

Det låter som att detta är väldigt långt ifrån din egen upplevelse och det intryck jag fått av "din" ridskola är verkligen något jag förstår att du inte gillar. Det hade inte jag heller gjort.

 

[mackan]

@Mabuse det låter som du själv som barn haft situation på ridskolan som färgat dig och som verkligen inte varit en bra/sund/trevlig upplevelse.

Jag har inte alls samma erfarenhet . Jag minns min tid på ridskolan som 5 åring än idag, Pappa fanns bara i bakgrunden/nära hela tiden, utöver det sköttes lektionerna av instruktör och som ledare på lektionerna och även som hjälp vid sadling osv i stallet - inför lektionen men även efter hade vi hjälp av äldre tjejer som var i gissar jag 11-13-års åldern. Jag kommer än idag ihåg tjejen som hjälpte och ledde mig - 40 år senare - hon hette Marit och jag var så trygg med henne och såg upp till henne

Den Ridskolan såg till att i största möjliga mån ha samma tjejer till de minsta barnen i en viss grupp tex ”barngruppen på söndagar kl xx”. Jag tror inte de på något sätt var unika.

 

[Fritidsryttare]

Nu har jag bara ett barn i dagsläget som är väldigt litet, men jag kommer absolut att göra annorlunda med mina egna barn än hur jag själv är uppvuxen. Jag fick första egna ponnyn när jag var 4, med en mamma som var stenhård med mottot "ingen ridning utan skötsel av hästen". Det var förvisso bra, men när jag tänker tillbaka på mina senare tonår och mitt obefintliga säkerhetstänk som involverade 2 mils cykling per dag i många år, till större delen utmed landsväg och i mörker, alla unghästar, problemhästar m.m som jag red i ur och skur, oftast själv och utan att nån hade koll på var jag var eller vad jag gjorde. Jag ryser faktiskt när jag tänker på det.

Nu behöver det väl inte vara så svartvitt som i mitt fall, och jag kommer nog också kräva att skötsel ingår om barnen skall rida, men så länge hästarna är mitt intresse så kommer jag sköta dem. Sen spelar det också in att vi till största delen har yngre hästar hemma där det lätt händer olyckor. Över huvud taget är jag nog väldigt säkerhetsmedveten, kanske just på grund av min egen uppväxt.

 

[hola]

Håller också med. Det är nog väldigt vanligt att typ ponnymammorna är med i stallet och fixar sysslorna medan barnen rider. Har flera vänner som bara rider hästarna, behöver varken mocka eller fixa käk.
Jag var ofta nere på ridskolan innan jag fick egen ponny och där var det inte ovanligt att föräldrarna hjälpte till med hästarna, men på helgerna då vi var skötare, så var det vi ungdomar/barn som mockade och fyllde höpåsar utan föräldrarnas hjälp vad jag kan minnas.

Jag har inte vana hästföräldrar, dessutom jobbar pappa borta 4 dagar i veckan och mamma slutar sent. Så efter skolan drar jag till stallet, sköter sysslorna och rider. Gillar att göra det själv, tycker det är mysigt att pyssla i stallet och snacka med stallgänget. Det gör min pappa med, han hjälper emellanåt till att mocka hage och fylla vatten, och ibland mockar han boxen, på helgerna. Han gillar att åka på tävling och träffa dem andra ponnyföräldrarna.
Lite ironiskt då han 2017 INTE tänkte ha någon häst, men mamma övertalade honom.

Tror det är ganska viktigt att ha stöttande föräldrar ifall man vill satsa. Man kanske har två ponnyer att rida och hinner inte alltid med att mocka. Eller så behöver man tömkörningshjälp, så kan mamma ta hästen på banan och barnet fixa stallet.
Men tycker att det kan bli lite mycket. Hade en tjej i förra stallet som var 14 år gammal, hon fick i princip alltid hjälp med mockning och höpåsar, och fick inte rida ut utan någon från marken. Ponnyn var jättesnäll men mamman ville gärna vara med. Och mamman bestämde hur och när den skulle ridas, men var inte riktigt någon hästvan ponnymamma själv. Och sånt där. Blev lite för mycket tror jag.
Jag själv har ju fått ta hand om min ponny och ta ansvar. Självklart har jag kunniga runt omkring mig som jag kan vända mig till, har jättebra tränare. Men det har fortfarande varit mitt ansvar och min ponny liksom