Gränsen för ringa misshandel och misshandel av normalgraden mellan slag med öppen hand och slag med knytnäve eller att slaget ger fysiska skador. I fallet med kvinnan som slog mannen med öppen hand så uppgraderades något som normalt skulle setts som ringa misshandel till misshandel av normalgraden. Här har man tagit hänsyn till mannens påstående att han mådde illa medan man ogillat kvinnans påstående att han nöp henne i rumpan. I fallet med polismannen som slår sin fru så slog han med knuten näve och det gav blåmärken, hon fick dessutom väja för fler slag och ta sig från platsen för att undkomma fler slag. Här är det normala att slag med knuten näve som ger blåmärken ska dömas som misshandel av normalgraden.
Med andra ord kvinnan som slog med öppen hand dömdes till ett hårdare straff än vad som är praxis medan polismannen dömdes till ett lindrigare straff än praxis. Hade kvinnan som gav örfilen dömts för ringa misshandel och polismanen för misshandel av normalgraden så hade jag inte sagt så mycket mer om det.
Jämför man med fallet med polisen som misshandlat sin fru som selade hög musik så blir det ännu mer orimligt.Att en örfil ska ge samma straff som polisen som misshandlade sin fru så kollegierna inte kände igen henne och knäckte hennes käkben är helt orimligt. Här tar man hänsyn till provokationen att hon inte vill sänka musiken. Han sänker, hon höjer ännu mer, han drar ut sladden och hon sätter i sladden igen. Här tar man inte alls hänsyn till att kvinnan blir provocerad av att hennes man försöker bestämma om hon får lyssna på musik eller inte. Polismannen provocerar ju kvinnan.
*kräksmiley*
