Celija
Trådstartare
Jag har siktet inställt på högskola, helst till hösten men det beror på när jag läst klart på komvux och hade tänkt läsa på distans.
Bebis kommer slutet av juli men kan ju komma tidigare eller så går jag över..
Ett av mina drömyrken, jag har alltid haft lätt för mig i skolan och gillar att plugga. Men får bara höra att det gåååååååååår inte. Fan vad less jag blir. Blir man verkligen så otroligt handikappad av att få barn att man inte orkar sköta någonting?
Klart det blir kämpigt, det fattar väl jag också, klart det inte blir roligt om man får ett oroligt barn. Man kanske till och med får ta studieuppehåll till nästa termin om det inte går. Men kan man få försöka utan att folk ska vara så negativa?
Måste man trycka på pausknappen i flera år för att man får barn?
Alltså åh, vill bara gnälla av mig.
Det samma när det kommer till hund, har längtat efter hund så länge jag kan minnas. Inser själv
att bebis + valp inte är en bra kombination men kanske när hen fyllt ett om det känns bra. Det får man
väl känna efter då?
Har alltid velat bott i hus. Ändå får jag höra att när jag väl får barn kommer jag inte vela ha nåndera, inte orka göra nånting
utan då kommer jag vara tacksam för att jag bor i lägenhet och inte har några djur, förutom katten då.
Alltså känns som att man verkligen stänger in sig själv om man har det tankesättet men nu känns det som
att många runt mig tänker exakt så och då är det svårt att veta om jag är dum i huvudet för att jag strävar
efter ett annat liv eller inte.
Bebis kommer slutet av juli men kan ju komma tidigare eller så går jag över..
Ett av mina drömyrken, jag har alltid haft lätt för mig i skolan och gillar att plugga. Men får bara höra att det gåååååååååår inte. Fan vad less jag blir. Blir man verkligen så otroligt handikappad av att få barn att man inte orkar sköta någonting?
Klart det blir kämpigt, det fattar väl jag också, klart det inte blir roligt om man får ett oroligt barn. Man kanske till och med får ta studieuppehåll till nästa termin om det inte går. Men kan man få försöka utan att folk ska vara så negativa?
Måste man trycka på pausknappen i flera år för att man får barn?
Alltså åh, vill bara gnälla av mig.
Det samma när det kommer till hund, har längtat efter hund så länge jag kan minnas. Inser själv
att bebis + valp inte är en bra kombination men kanske när hen fyllt ett om det känns bra. Det får man
väl känna efter då?
Har alltid velat bott i hus. Ändå får jag höra att när jag väl får barn kommer jag inte vela ha nåndera, inte orka göra nånting
utan då kommer jag vara tacksam för att jag bor i lägenhet och inte har några djur, förutom katten då.
Alltså känns som att man verkligen stänger in sig själv om man har det tankesättet men nu känns det som
att många runt mig tänker exakt så och då är det svårt att veta om jag är dum i huvudet för att jag strävar
efter ett annat liv eller inte.
Senast ändrad: