Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

fast kan inte det om amningen vara okunskap?

för om man läser tråden killars kunskap om tjejer och sex så är dom inga stjärnor på tjejernas kroppsliga funktioner.
Och jag som tjej vet ingenting om amning, jag har ingen aning om vad som kan gå fel. Hur ska han?
Visst han har barn sen tidigare, men med en annan tjej, i ett uppenbarligen sämre förhållande där han kanske inte brydde sig, jag vet inte, men det gör inte många i den här tråden heller..

Sen att det var ett grymt dåligt sätt att uttrycka sig på det kan jag inte försvara.

Men jag blir mest bara skrämd över dumpnings hysterin
Istället för att ge konkreta tips till TS så är det mest att han är det mest elaka ord om honom..
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Den man älskar och lever tillsammans med ska vara tryggheten i ens liv. Man ska känna sig älskad, behövt och trygg i hans närvaro!
Inte orolig för att inte duga till!
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jo, det har du rätt i. Självklart akn det handla om det! Jag ska ta honom mpå kurs!
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag antar att vi får diskutera igenom detta ordentligt för att veta var vi står. Nu köper vi gård tillsammans snart och efter det är det liksom...dags. Vi har en tuff tid framför oss så du har rätt, vi måste föra diskussionen på tal igen.

Jag glömmer bort mig själv, jag lyssnar hela tiden på honom och blir ledsen istället för att uttrycka mig och få allt klart från början.. :(


NU är det dags att ta tag i det. I dig, för du ska inte sätta dig själv åt sidan. Aldrig!

Om ni ska köpa gård tillsammans och planerar en framtid ihop är det verkligen dags att ta tjuren vid hornen, och du borde ta dig en funderare över vad du vill ha ut av ditt förhållande - och erat gemensamma liv. Vad är viktigt för dig? Vad får dig att känna dig trygg? Uppfyller han dina önskemål? Om inte, är det värt att sattsa på ett sådant förhållande?
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag skulle definitivt inte gillat den kommentaren, förlossningen okej, men ammningen? Får man det skrivet på näsan att det är dåligt att inte kunna amma, inte lär då den bebisen bli ammad, snacka om press.
Kan han motivera sig eller är det bara machostilen som gäller?

Förlossningen har jag mer förståelse för eftersom den nog kan vara minst lika jobbig som för den bredvid.
Jag har bara gått igenom en del av ett vanligt förlossningsarbete och ska jag vara ärlig så tror jag att min karl fått lov att gå ut om det fortsatt (blev snitt) när jag har riktigt ont vill jag vara ensam, och jag slåss för min rätt att få vara ensam!
Så ibland kanske kvinnor känner sig tvingade att ha sina män med.
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

hade min karl nte närvarat vid förlossningen hade jag dödat honom, helt seriöst. Det var det jävligaste jag varit med om och jag behövde honom. Hade han klankat ner på mig när amningen gick åt helvete hade han också blivit köttfärs..... fast å andra sidan har jag bara dåliga erfarenheter av karlar som uppträtt liknande din, det är såna karlar som lämnar allt ansvar åt mamman, som aldrig vill vara föräldraledig, som ser varje tillfälle att åka å golfa.... mamman ska ta blöjer, matning, inskolning... dittan dattan... pappan kan leka lite.. om han orkar.... jag är nog lite fördomsfull.... det ska vara 50/50 annars kan man ju likaväl skaffa katt eller hamster?

Du MÅSTE reda ut detta NU inna n gård osv.... INNAN bebis.... har han alltd varit såhär "knäpp"? Var han inte med då hans tidigare barn föddes? Är hans ex en värdelös mamma som inte ammade? Är det fel på barnet som fick flaska?
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Men gud, vilka klumpiga uttalanden! :eek:
Min sambo blir vit i ansiktet och kallsvettas bara av tanken på förlossningen för han vet inte hur han ska klara av att se mig ha ont, men det finns ingen tanke att inte vara med.
För mig känns det jätteviktigt. Jag vill inte ligga där med bara en massa främlingar i rummet! :eek:
Och vill han verkligen missa det stora ögonblicket då hans barn föds? :eek:
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag är livrädd över att jag inte kommer kunna amma, kommer jag inte kunna det vet jag inte vad jag gör.

I så fall är det med 99 % säkerhet hans fel!:mad: Genom att säga så och ge dig prestationsångest har han verkligen minskat chanserna för att hans nästa barn att bli ammat.

Det kanske inte är så konstigt att det blev kaos förra gången han skaffade barn...:confused::angel:

Har du frågat honom varför det tog slut med förra tjejen? Ser han sin egen del i det?

Om allt är hennes fel, om han ser sig själv som ett offer - då skulle jag sprungit åt andra hållet så fort jag kunde.
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Men jag börjar fundera vad det är för människa som har sådana åsikter som att hon var en dålig kvinna som inte kunde amma. Det är ju ungefär som att säga att man är en dålig person om man får cancer eller nått sånt. Om min man skulle häva ur sig nått sånt skulle jag få gåshud av oro. Vad finns det mer för konstiga åsikter som inte kommit fram än.

Att han är rädd för förlossningen kan man kanske förstå men är det någon gång i livet som man verkligen vill ha en klippa att luta sig mot så måste det ju vara då och så sviker han. När sviker han nästa gång?
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

KL

Många här har sagt det jag tänker på.

Förlossning är skrämmande, det är krafter igång som man inte kan kontrollera. Vill man ha barn så får man gå genom det tycker jag - man som kvinna. Jag hade aldrig tagit mig genom min förlossning utan min man där. Jag tror aldrig det kan ersättas med någon annan. Men hade han inte velat vara med, då hade det inte blivit något barn heller. Så det är bra att din kille säger det nu, för då kan du ta egen ställning. För jag tror inte han ändrar sig.

Någon här sade att nu kommer det bli hans fel att du inte kan amma - och det tror jag med!!:crazy: Du kommer ha sån presetationsångest så det kan bli svårt att amma, då det kan bli svårare pga stress.

Sen undrar jag vad det är mer som kan dyka upp som han inte vill vara med om eller inte gillar? Hur ställer han sig till föräldraledighet, VAB-dagar, vaknätter, bajsblöjor, utdragna nattningar osv. Det skulle jag kollat upp om jag var du innan ni startar någon bebisverkstad!

Lycka till!
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Vill bara göra ett tillägg. Jag har blivit väldigt medveten om att det gäller att skaffa barn med rätt man!!! Har man ett halvrisigt eller ostabilt förhållande innan så lär det inte bli bättre med barn.

Nu har inte jag det, tvärtom har jag blivit väldigt tacksam för att vi har ett sånt långt och stabilt förhållande bakom oss, med vår lilla gangster till son :bow:
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Men nu är det så att jag VILL leva med den här mannen. Han är det jag älskar mest i hela världen.

Men att han säger så... det sårar mig. Han tycks inte förstå min situation. Jag hoppas, tror och vill att hans ord grundar sig på rädsla och att han ändrar åsikt när det väl är dags. Jag hoppas verkligen det :crazy:

Självklart kan man inte påstå att han kommer att ändra åsikt, MEN ni kommer som gravida att träffa barnmorskan som kan förklara mycket bättre än du om hur det fungerar att vara gravid och hur amningen går till. Älskar han dig så kommer han att förstå. Sedan så tycker jag att ni båda ska respektera varandras åsikter. Tycker han så illa om förlossningen att han absolut inte kan tänka sig att vara med, så låt honom slippa. Det hänger inte på förlossningen om han är en bra pappa, och pappa ska han ju vara mycket längre tid. Vidare så finns det väl en anledning till att hans förra flickvän är just hans förra? Han tycker förmodligen att hon är dålig som inte kunde amma, men om du inte kan, så tycker han säkert att du är underbar ändå.

Att vara gravid och att skaffa barn är man två om. Vi kvinnor har det tufft men det har faktiskt männen också, många glömmer det. Vi ska bli mammor, och de ska bli pappor. Allt måste inte ske på den enas villkor, man måste kunna komma fram till en lösning tillsammans.
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

fast kan inte det om amningen vara okunskap?

Jo, kanske... men grabben har som sagt ett barn sen tidigare. Och säger att hans ex var en "värdelös kvinna" pga att hon inte kunde amma. Okunskap hade väl snarare varit om han sagt "ja, mitt ex kunde inte amma... jag fattade aldrig varför. Jag menar; alla kvinnors bröst är väl gjorde för det?".
Men så sa han (tydligen) inte.

Han har ett barn sen tidigare och har inte lyckats lära sig mer. Då är det faktiskt läge att ifrågsätta hans intresse för barn.

TS: jag frågade min sambo igår angående din tråd. Vad han tänkte när han hörde det din sambo sagt. Han sa "jag tror inte den killen vill ha fler barn. I alla fall inte med henne".
Han tyckte liksom jag att det där med amningskommentaren var värst. Att inte klara av att vara med vid förlossningen; det kan ju bero på rädsla för blod, rädsla att svimma mm. Men att kalla sitt ex för "värdelös kvinna" pga att amningen inte funkade.... :crazy:
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Men om man kan vara två om att göra en bebis.
Tycker jag inte det är mer än rätt att man är två om att ta emot bebisen när den kommer till världen.

Som mamma spelar det ingen roll hur rädd du än är för förlossningen, du måste gå igenom den ändå. Då borde fan även pappan i bilden kunna ta sig i kragen och vara stöd och finnas på plats när barnet kommer till världen.
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Fast jag tycker nog att det är viktigare att han finns där efteråt när jag behöver vila. Han kan inte göra så mycket under förlossningen ändå, och det är onödigt att personalen (som ska hjälpa mig) rusar till undsättning för att min man antingen spyr ner hela salen eller svimmar. Jag skulle inte bedömma om pappan var bra eller dålig utifrån vad han tycker om förlossningar. Särskillt som jag själv tycker att det är allt annat än trevligt.
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Jag tycker ändå att fadern borde ställa in sig på att försöka närvara under förlossningen. Jag vet att jag inte vill vara utlämnad i ett rum under mitt livs mest "intima" stund med enbart en massa främlingar. Jag vill ha min sambo där, jag vill inte vara ensam genom förlossningen. Och jag upplever att många delar den synen med mig.

Sedan är det olika för alla, det är ju något man får diskutera igenom. Men jag anser att det är orättvist att den ena parten kan säga "nej jag vill inte" - och skita i det. Som kvinna har du ju som sagt inget val, du måste! Punkt slut! - Varför ska då inte barnafadern kunna vara BERÄDD på att finnas till hands om hans kvinna behöver det? Sedan kan man komma överens om att han får slippa, men jag anser ändå att man ska vara redo att vara på plats den dagen.
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Ja, redo kan han kanske vara, om det skulle hända något och jag vill ha någon som för min talan. Men för min del behöver han inte vara med inne i rummet, om han nu känner att han inte står ut. Det betyder inte att han ska stanna hemma eller sitta och frossa i sig godis i cafeet medan jag stånkar på. :devil:
 
Sv: Plötsligt blev jag rädd för att få barn...

Han säger då att han inte under några omständigheter har tänkt att närvara vid min förlossning när den dagen kommer. Han skulle tycka att det var äckligt och skulle vara rädd att se saker han inte vill se.
[...]
När diskussionen sen går vidare så tar han upp amning. Han tidigare fv, mamman till hans son, kunde inte amma. Det kommenterade han med att hon va en värdelös kvinna.
Det är jättebra att du skriver av dig, det är onekligen obehagliga sanningar din kille levererar i en tid då du funderar på att avancera.

Det är ganska lätt att döma ut honom och ifrågasätta varför du öht ska ha en kille som inte vill stödja dig under livets stora händelser.

Jag hoppas att det finns många goda saker med honom och att han bara är klumpig när han uttrycker sig. I så fall borde han be om ursäkt och tänka sig bättre för.

Jag hoppas inte att hans uttalanden bara är toppen av ett isberg, ett isberg du ännu inte känner till.

Du borde verkligen se dig om och ifrågasätta hans lojalitet innan du skaffar barn för att slippa obehagliga kallduschar.

Kramar!!
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 945
Senast: Anonymisten
·
Juridik & Ekonomi Jag vet inte vad jag vill med tråden men,, jag behöver lämna. Jag har koll på alla bostadsköer, privata hyresvärdar och blocket bostad...
2 3 4
Svar
75
· Visningar
8 589
Senast: Enya
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
2 351
Senast: Hellhound
·
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 284

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp